Jag tycker ditt inlägg var mycket väl genomtänkt
Har dock en annan åsikt om skogsryttare kontra tävlingsryttare. På riktigt hög nivå märks det självklart att hästen är halt tidigare eftersom de undersöks oftare än andra medelmåttiga hästar. MEN om det finns en skada som man inte känner direkt när man rider utan kanske först när man stöter på problem - att den har svårt att utföra en rörelse eller kanske vägrar uta någon till synes anledning vid hoppning - då, med tanke på den hårda träningen, går överansträngningen snabbt över till en skada eftersom de tränar såpass hårt.
De som inte är på riktigt hög nivå märker ofta inte heller att det ärnågot problem med hästen. Det kanske kommer gradvis, kotledsinflammation eller andra "belastningsskador" märker man ju inte av förrän skadan redan skett. Kanske tragglar man på som vanligt tills man stöter på något allvarligt problem i tron om att hästen bara är ringrostig.
En skogsryttare kan inte göra riktigt lika mycket skada på hästen, problemen där ligger snarare i för ensidig form och ensidig belasning, eller att man rider ojämnt mycket - ibland för hårt och ibland för lite. OCH självklart som tidigare inlägg, att man inte märker problemet lika snabbt, å andra sidan hinner hästen inte ta lika mycket skada pga den inte tränas så hårt, och dessutom tar många "skogsryttare" inte ut veterinär/equiterapueft och liknande om problemet inte är riktigt stort.
Det bästa alternativet vore därför en skogsryttare som är mån om att hästen inte ska överanstränga sej, få spänningar, eller gå bogtungt OCH som märker på en gång när hästen är ofräsch, och faktiskt gör något åt det, om så bara att trappa ner på ridningen ett tag.