Covid-19 (SARS-CoV-2) del 3

[Viva]

Ja. Likaväl som när man har handskar.

Det är det inte. Så att en inte spritar händerna mellan varje kund är samma om en har handskar eller inte.

 

[Jeffery]

Det finns ju ett spann mellan att inget alls göra och att göra som man gör nu i stora delar av världen. På ekonomiekot nyss så sa "någon som kan" (minns inte titel eller namn) att det kan bli 600.000 arbetslösa inom några veckor. Vad kommer det kosta i förstörda liv och döda?
Jag tror det vi håller på med nu kommer resultera i en total katastrof som vi kommer se efterverkningar av i många decennier. Visst lidandet och döden blir svårare att räkna men blir den mindre?

Visst finns det ett spann mellan att inget alls göra och att göra som man gör nu i stora delar av världen.

Och tyvärr är det så att alla länder får exakt en (1) chans att hantera den här situationen. Och det är först efteråt som man kommer veta vad som var rätt, fel och åt helvete.

Och nej, jag har inte tagit ställning - jag bara påtalade den här rapportens existens, vad som stod i den - och den impact den hade på en del stater.

 

[Shaggy]

Visst finns det ett spann mellan att inget alls göra och att göra som man gör nu i stora delar av världen.

Och tyvärr är det så att alla länder får exakt en (1) chans att hantera den här situationen. Och det är först efteråt som man kommer veta vad som var rätt, fel och åt helvete.

Och nej, jag har inte tagit ställning - jag bara påtalade den här rapportens existens, vad som stod i den - och den impact den hade på en del stater.

Jag har inte heller tagit ställning jag bara ser att man slår sönder samhället totalt utan att göra några analyser eller ha några diskussioner om det i befolkningen. Det känns lite som om folk ser det som ett TV-spel (alltså inte viruset utan samhällsdemonteringen). Det gör mig skiträdd.

 

[nullo-modo]

Deprimerade nytt rekord i antal döda i Italien

 

[MJLee]

Glad just nu att finansministern höll så hårt i pengarna trots tryck från både höger och vänster att spendera. Statsfinanserna är starka nog att förhoppningsvis kunna rida ut det värsta av krisen. Olikt i många andra länder.

 

[Hedinn]

Visst finns det ett spann mellan att inget alls göra och att göra som man gör nu i stora delar av världen.

Och tyvärr är det så att alla länder får exakt en (1) chans att hantera den här situationen. Och det är först efteråt som man kommer veta vad som var rätt, fel och åt helvete.

Och nej, jag har inte tagit ställning - jag bara påtalade den här rapportens existens, vad som stod i den - och den impact den hade på en del stater.

Plus att det som är rätt för ett land inte nödvändigtvis är det för ett annat. Vi har ju olika förutsättningar, risker och prioriteringar.

 

[Tranan]

Provade att göra en respirator ventil

 

[Jeffery]

Deprimerade nytt rekord i antal döda i Italien

Ännu mer deprimerande att det går fortare i Spanien.

Utav de länder som nått 100 döda, så har de gått från 10 till 100 på så här många dagar:

7 Spain (8)
7 UK
8 Netherlands
8-9 China (14)
9 Italy (9)
10 France
11 Iran (14)
14 USA

(parentesen efteråt är antal dagar från 100-1000, för de som gjort den resan)
(Kinas 10-100 är lite oklar)
(Irans siffror är sannolikt ytterst friserade, men får vara med ändå)

 

[Enya]

Det finns ju ett spann mellan att inget alls göra och att göra som man gör nu i stora delar av världen. På ekonomiekot nyss så sa "någon som kan" (minns inte titel eller namn) att det kan bli 600.000 arbetslösa inom några veckor. Vad kommer det kosta i förstörda liv och döda?
Jag tror det vi håller på med nu kommer resultera i en total katastrof som vi kommer se efterverkningar av i många decennier. Visst lidandet och döden blir svårare att räkna men blir den mindre?

Det är just detta jag tycker ser oroande ut.

Jag vet hur det är att vara arbetslös. Det är inget jag önskar någon annan, det är så fruktansvärt att det inte finns mycket som kan mäta sig med det. Jag har precis fått nytt jobb, en månad in bara, har funktionsnedsättningar och är anställd med lönebidrag, provanställning i sex månader först förstås. För min egen skull är jag så orolig att jag har lite ont i magen. Det ökar på stressen att inte vara tillräckligt bra, att inte duga, jag pressar mig själv för att visa att jag visst är värd att satsa på, trots att jag är anställd med lönebidrag där vissa om och men liksom ingår i paketet. Detta påverkar mitt psykiska mående i allra högsta grad redan nu.
Jag är inte ensam, det finns garanterat massor och åter massor av människor i min situation eller i en liknande situation, massor med människor med lika dåligt självförtroende som jag och som känner att NU måste de bevisa sitt värde, jag tror att detta är väldigt lätt att vifta bort nu, men efteråt så kommer det finnas otroligt många människor som lider av utmattningssyndrom, psykisk ohälsa i olika grad och typ, människor som i förtvivlan av att ha förlorat inte bara jobbet utan sitt företag (den där restaurangen på hörnet typ) har tagit sina liv eller gjort allvarliga försök, människor som hamnar i djup kris och missbruk, människor som inte kan betala hyran pga arbetslöshet och ohälsa, ungdomar som inte kan flytta hemifrån, som inte har utbildning osv. Det drabbar ju inte bara enskilda utan hela samhället i stort. Samhället kommer bli lidande när många enskilda lider.

I våra försök att skydda äldre och övriga riskgrupper står vi också inför att inte förneka de här konsekvenserna och att hantera dem på bästa möjliga vis. Det hoppas jag att man gör också faktiskt.

 

[em-pirre]

Det är just detta jag tycker ser oroande ut.

Jag vet hur det är att vara arbetslös. Det är inget jag önskar någon annan, det är så fruktansvärt att det inte finns mycket som kan mäta sig med det. Jag har precis fått nytt jobb, en månad in bara, har funktionsnedsättningar och är anställd med lönebidrag, provanställning i sex månader först förstås. För min egen skull är jag så orolig att jag har lite ont i magen. Det ökar på stressen att inte vara tillräckligt bra, att inte duga, jag pressar mig själv för att visa att jag visst är värd att satsa på, trots att jag är anställd med lönebidrag där vissa om och men liksom ingår i paketet. Detta påverkar mitt psykiska mående i allra högsta grad redan nu.
Jag är inte ensam, det finns garanterat massor och åter massor av människor i min situation eller i en liknande situation, massor med människor med lika dåligt självförtroende som jag och som känner att NU måste de bevisa sitt värde, jag tror att detta är väldigt lätt att vifta bort nu, men efteråt så kommer det finnas otroligt många människor som lider av utmattningssyndrom, psykisk ohälsa i olika grad och typ, människor som i förtvivlan av att ha förlorat inte bara jobbet utan sitt företag (den där restaurangen på hörnet typ) har tagit sina liv eller gjort allvarliga försök, människor som hamnar i djup kris och missbruk, människor som inte kan betala hyran pga arbetslöshet och ohälsa, ungdomar som inte kan flytta hemifrån, som inte har utbildning osv. Det drabbar ju inte bara enskilda utan hela samhället i stort. Samhället kommer bli lidande när många enskilda lider.

I våra försök att skydda äldre och övriga riskgrupper står vi också inför att inte förneka de här konsekvenserna och att hantera dem på bästa möjliga vis. Det hoppas jag att man gör också faktiskt.

Jag tror att länderna försöker lösa allt efter nästa förmåga, och också tar i beakta företagare och eventuell arbetslöshet.

 

[fio]

Jag lyssnade till presskonferensen med FHM idag och enligt deras chef kommer inte smittan som nu sprids i landet från de som åkte till Italien under sportlovet, varifrån den kommer sa han dock inte. Det verkar minst sagt underligt men så uppfattade jag honom i varje fall och han var tydlig på den punkten.

Nu kommer den från Sverige

 

[pepp]

Min hand i coronatider...

 

[sjoberga]

Visst finns det ett spann mellan att inget alls göra och att göra som man gör nu i stora delar av världen.

Och tyvärr är det så att alla länder får exakt en (1) chans att hantera den här situationen. Och det är först efteråt som man kommer veta vad som var rätt, fel och åt helvete.

Och nej, jag har inte tagit ställning - jag bara påtalade den här rapportens existens, vad som stod i den - och den impact den hade på en del stater.

Det är inte heller så att varje land har en oberoende exakt entalig chans att förfoga över. Efteråt kommer man inte heller riktigt att veta vad som hade varit alternativa utfall, även om man i efterhand kommer att ha så mycket information som man nånsin kommer att ha.

 

[strawberrysylt]

Åh.. jag har flera personer i min närhet som fortfarande inte tar detta på allvar alls... jag hoppas att de inte kommer behöva det och få en chock när de vaknar upp.

Jag menar, visst, jag tar det kanske för allvarligt för egen del jag vet inte, men ekonomin och vården barkar ju åt fanders t ex det är ju ett faktum. Men, nu har jag har haft mitt psykbryt tänker jag, bara bryta ihop och komma igen.

 

[sjoberga]

Åh.. jag har flera personer i min närhet som fortfarande inte tar detta på allvar alls... jag hoppas att de inte kommer behöva det och få en chock när de vaknar upp.

Jag menar, visst, jag tar det kanske för allvarligt för egen del jag vet inte, men ekonomin och vården barkar ju åt fanders t ex det är ju ett faktum. Men, nu har jag har haft mitt psykbryt tänker jag, bara bryta ihop och komma igen.

Jag tar det på allvar. Det är en hemsk farsot. Men inget kommer att bli bättre av att ekonomin förblöder och ingen finansiering av sjukvården längre existerar. Jag efterlyser mer nyansering i besluten, men hoppas på att det faktiskt kommer när fler inser allvarligheten i det som inte är den direkta konsekvensen av ett virus, utan av masshysteri och komplett idiotiska symbolåtgärder.

 

[athena_arabians]

Jag tar det på allvar. Det är en hemsk farsot. Men inget kommer att bli bättre av att ekonomin förblöder och ingen finansiering av sjukvården längre existerar. Jag efterlyser mer nyansering i besluten, men hoppas på att det faktiskt kommer när fler inser allvarligheten i det som inte är den direkta konsekvensen av ett virus, utan av masshysteri och komplett idiotiska symbolåtgärder.

Helt enig med dig där. Rent krasst, vi hade ingen chans att få noll döda pga det här. Att rasera vår ekonomi kan mycket väl ge fler dödsfall i det långa loppet.

Och det säger jag som en av de som mycket väl kan stryka med. Men jag vill inte att vi offrar vårt samhälle.

 

[strawberrysylt]

Jag tar det på allvar. Det är en hemsk farsot. Men inget kommer att bli bättre av att ekonomin förblöder och ingen finansiering av sjukvården längre existerar. Jag efterlyser mer nyansering i besluten, men hoppas på att det faktiskt kommer när fler inser allvarligheten i det som inte är den direkta konsekvensen av ett virus, utan av masshysteri och komplett idiotiska symbolåtgärder.

Ja, precis, inte viruset som sådant jag är rädd för (jo, jag är rädd för att det ska komma in på "mitt" äldreboende och för min mormors skull) utan följderna som det har blivit nu alltså. Det känns otäckt.

Asså, det känns som om det är sundare att vara orolig än att inte va det?

 

[MJLee]

Helt enig med dig där. Rent krasst, vi hade ingen chans att få noll döda pga det här. Att rasera vår ekonomi kan mycket väl ge fler dödsfall i det långa loppet.

Och det säger jag som en av de som mycket väl kan stryka med. Men jag vill inte att vi offrar vårt samhälle.

Håller helt med (trots att jag också befinner mig i riskgruppen) men just nu är det faktiskt kollektivet framför individen. Och, ska vi vara riktigt, riktigt, riktigt (OBS KRASSA!) krassa så är de som dör och insjuknar så svårt att de kräver stora resurser av vården, de som i allmänhet också är minst produktiva för samhället och om några de som påverkar minst ekonomiskt.

 

[MiaMia]

Visa bifogad fil 47271
Provade att göra en respirator ventil

För att ha till hands ifall att eller för att sälja dyrt på svarta marknaden?
Hur långt tid tar det för dig att printa tills du har en komplett respirator hemma?

 

[athena_arabians]

Ja, precis, inte viruset som sådant jag är rädd för (jo, jag är rädd för att det ska komma in på "mitt" äldreboende och för min mormors skull) utan följderna som det har blivit nu alltså. Det känns otäckt.

Asså, det känns som om det är sundare att vara orolig än att inte va det?

Jag anser mig sund och jag är bekymrad, inte orolig. Att mitt liv är finit har jag insett länge och varje dag är något att vara tacksam för.

Jag ABSOLUT vägrar gå omkring och vara orolig över saker jag inte kan påverka i någon större omfattning. Jag tänker mig för lite extra men i övrigt lever jag som vanligt.

Jag tänker leva så mycket jag kan varenda dag jag får.