För vem skulle det bli mindre irritation? Jag har alltså under denna veckan behövt be folk hålla avstånd rätt många gånger redan så det var ju inte så att jag tappade humöret av en enstaka händelse.
Jag har i ett tidigare inlägg skrivit att jag har full förståelse för att man ibland är tanklös och kommer för nära, att jag själv gör det och att jag föredrar att man säger till istället för att bli irriterad och snäser som någon i tråden blev. Det är trots allt inte alltid så lätt att bryta gamla vanor.
Detta för mig nu handlade om en bägare som helt enkelt rann över. Normalt sätt har det tidigare funkat med en liten menande blick, folk har flyttat på sig, ibland skrattat till och sagt att det är så lätt att glömma, man får och ger varandra ett leende och så är saken ur världen. Funkar det inte har det funkat med att enkelt säga ifrån, inga problem med det heller. Ingen irritation hos någon, bara förståelse, för den här uppochnervärlden just nu. Men det var före påsk. Denna veckan nu efter påsk har varit ovanligt jobbig med människor som verkar helt tappat omdömet, inte bryr sig om avstånd, hoppar över min pinne för att komma först och bara trängs, så mitt milda utbrott mot mannen, där jag inte ens var otrevlig var bara den där berömda droppen som fick bägaren att rinna över. Jag orkade inte att återigen upprepa det här med avstånd, jag orkade inte vara den som påminde, så jag tänkte vara tyst, men samtidigt kände jag mig plötsligt bara så arg att vuxna människor som lever i Sverige i dag inte riktigt har fattat att andra människor inte vill ha dem i hälarna hela tiden, så jag kunde bara inte acceptera beteendet. Jag var rädd för att om jag öppnade käften så skulle jag säga nåt dumt, så jag försökte behärska mig och ge honom en menande blick.
Att han ryckte korgen ur händerna på mig handlade inte om att han var irriterad, det intrycket fick jag inte direkt, snarare liksom stressad, skulle väl med ett tåg eller nåt, därför stod han ända uppe hos mig flera gånger, stressad och ville iväg, och samtidigt ville han hjälpa mig, en person som är synskadad och har blindpinne.
Jag gjorde inget fel. Jag gav honom en menande blick, såsom gjorts med andra människor och som andra givit mig, vilket fungerar oftast. Det fungerade inte. Jag gick emot honom med korgen, vilket är rätt normalt när man vill sätta den bland de andra korgarna och det står en människa i vägen, de brukar vara trevliga nog att backa då, det funkade inte utan han ryckte den ur händerna på mig, jag valde att inte säga något om hans märkliga beteende och ställde mig för att betala och då gick han direkt efter varpå han fick en tillsägelse om avstånd.