Covid-19 Del 5

Status
Stängd för vidare inlägg.
Hoppas hoppas
Tyvärr har skiten börjat sprida sig mer i min region. Var en ökning av antalet inlagda med 100% på en vecka över påsken och nu såg jag att antalet döda ökat från 1 till 3 för ett par dagar sedan :(

Min region, Skåne, har haft det lugnt hittills och jag ser inget alarmerande tecken på en stor ökning faktiskt. Jag förstår inte varför det är så. Kan sportlovet ha spelat så stor roll?
 
Min region, Skåne, har haft det lugnt hittills och jag ser inget alarmerande tecken på en stor ökning faktiskt. Jag förstår inte varför det är så. Kan sportlovet ha spelat så stor roll?
Här har ökat från 7-8 inlagda från regionen till 15-16 så inga höga siffror men en tydlig ökning.
 
Jag tycker såklart att folk ska hålla avstånd så jag försvarar verkligen inte deras beteende, men jag tror att det skulle bli mindre irritation om du lugnt bad folk hålla avstånd direkt istället för att försöka med blickar eller olika beteenden för att tyst ”signalera”. De som är närgångna tänker förmodligen inte på att de gör något konstigt så de lär inte fatta diffusa signaler.
För vem skulle det bli mindre irritation? Jag har alltså under denna veckan behövt be folk hålla avstånd rätt många gånger redan så det var ju inte så att jag tappade humöret av en enstaka händelse.
Jag har i ett tidigare inlägg skrivit att jag har full förståelse för att man ibland är tanklös och kommer för nära, att jag själv gör det och att jag föredrar att man säger till istället för att bli irriterad och snäser som någon i tråden blev. Det är trots allt inte alltid så lätt att bryta gamla vanor.

Detta för mig nu handlade om en bägare som helt enkelt rann över. Normalt sätt har det tidigare funkat med en liten menande blick, folk har flyttat på sig, ibland skrattat till och sagt att det är så lätt att glömma, man får och ger varandra ett leende och så är saken ur världen. Funkar det inte har det funkat med att enkelt säga ifrån, inga problem med det heller. Ingen irritation hos någon, bara förståelse, för den här uppochnervärlden just nu. Men det var före påsk. Denna veckan nu efter påsk har varit ovanligt jobbig med människor som verkar helt tappat omdömet, inte bryr sig om avstånd, hoppar över min pinne för att komma först och bara trängs, så mitt milda utbrott mot mannen, där jag inte ens var otrevlig var bara den där berömda droppen som fick bägaren att rinna över. Jag orkade inte att återigen upprepa det här med avstånd, jag orkade inte vara den som påminde, så jag tänkte vara tyst, men samtidigt kände jag mig plötsligt bara så arg att vuxna människor som lever i Sverige i dag inte riktigt har fattat att andra människor inte vill ha dem i hälarna hela tiden, så jag kunde bara inte acceptera beteendet. Jag var rädd för att om jag öppnade käften så skulle jag säga nåt dumt, så jag försökte behärska mig och ge honom en menande blick.

Att han ryckte korgen ur händerna på mig handlade inte om att han var irriterad, det intrycket fick jag inte direkt, snarare liksom stressad, skulle väl med ett tåg eller nåt, därför stod han ända uppe hos mig flera gånger, stressad och ville iväg, och samtidigt ville han hjälpa mig, en person som är synskadad och har blindpinne.

Jag gjorde inget fel. Jag gav honom en menande blick, såsom gjorts med andra människor och som andra givit mig, vilket fungerar oftast. Det fungerade inte. Jag gick emot honom med korgen, vilket är rätt normalt när man vill sätta den bland de andra korgarna och det står en människa i vägen, de brukar vara trevliga nog att backa då, det funkade inte utan han ryckte den ur händerna på mig, jag valde att inte säga något om hans märkliga beteende och ställde mig för att betala och då gick han direkt efter varpå han fick en tillsägelse om avstånd.
 
Jag tycker du ska stanna hemma när du är så rädd.
Är jag rädd för att jag följer rekommendationerna om avstånd till andra människor? De finns där för att inte överbelasta sjukvården och samhället! Då är det väl en god anledning att följa dem, kan jag tycka. Det är de som gör att vi kan ha ett så pass öppet samhälle som vi har, jag förespråkar ett öppet samhälle och ser inga problem med att man håller avstånd till folk. Det är ett litet pris vi alla får betala om vi vill ha ett öppet samhälle och inte ett stängt.

Vi lär alla bli sjuka eller har varit sjuka i covid19 när det här är över, men alla behöver väl inte bli det samtidigt? Vården blir väldigt glada om det sker över tid istället för i en klump.

Det handlar inte om rädsla alls utan om respekt för mig själv och för andra. Jag jobbar på en vårdcentral och vill gärna fortsätta vara frisk och kunna göra bra ifrån mig där, för jag behövs faktiskt. Jag vill inte smitta ner mina barn eller andra människor heller, vem vet om just den jag ovetande råkar smitta tillhör en riskgrupp som faktiskt INTE kan isolera sig?

Jag tillhör riskgrupp, skulle inte förvåna mig det minsta om jag hamnar på sjukhus om jag får covid 19, tack, jag vill gärna dra ut på det lite va! Jag lever mitt liv på ett bra och normalt sätt. Jag umgås inte med folk, jag håller avstånd, men jag handlar, jag jobbar och jag pendlar och jag är fullt medveten om att jag tids nog kommer att bli sjuk, det hindrar inte mig att leva, så att stanna hemma känns överdrivet. Att hålla avstånd och kräva att andra också följer uppmaningarna från regeringen och folkhälsomyndigheterna är inte för mycket begärt, det har ju sagts tusen och en gång att det inte ska tolkas som frivilliga råd utan något var och en SKA göra.
 
Jag ser det som i dessa tider att det faktiskt inte alls är passande för alla som vill och kan att röra sig helt fritt och tro att alla andra ska ge space, faktum är att risk för smitta finns med stor sannolikt ändå, och är man så rädd att bli smittad är det bättre att stanna hemma än att bli otrevlig.

Eller ska samhället sätta polisen på dem som inte anses sköta sig? det är faktiskt bra att smittan sprids till de orädda, mao oftast de som tror sig klara detta virus utan att dö.

Jag har sagt det hela tiden, stäng inte ner, låt det som kan vara öppet och de som har underliggande sjukdomar/ ålder, de får själva ta lite egenansvar och kan inte räkna med att alla i samhället gör och uppför sig precis som just de vill.
Och jag ser det på samma vis som Folkhälsomyndigheten och regeringen ser det- att det är alla och envars skyldighet att hålla spridningen på låg nivå och att följa vad som blir sagt. Det handlar inte om att de orädda kan få det för även orädda kan bli ordentligt sjuka och en belastning för sjukvården och samhället, och där, @ginnies jobbar även människor i riskgrupper. Där finns också människor som gör jävligt viktiga jobb. Om alla skulle stanna hemma och ta "eget ansvar" så skulle det påverka din möjlighet att få vård om du blir sjuk, din möjlighet att handla i affärer och på Apotek, få veterinärvård till dina djur eller att kunna åka tåg/buss osv. Dessutom skulle det vara omöjligt att bara "ta eget ansvar" och stanna hemma om man tillhör riskgrupp men är frisk, för då får man ingen lön.

Vi har inte bara rättigheter i vårt land, vi har skyldigheter också, och just nu är detta några av våra skyldigheter, oavsett var vad vi kan ha för olika tankar och åsikter om de här råden och rekommendationerna.

Eller du som är orädd och vill bli smittad känner för att betala lönen för alla de människor i riskgrupperna och dessutom sköta alla deras jobb så att du har ett fungerande samhälle, som du så tydligt vill ha?

Jag har för övrigt inte ens varit otrevlig.
 
I dethär fallet bads det inte, det är hela poängen.
I fallet med kvinnan så varken bad jag eller gav henne någon menande blick eller något annat. Jag var inte otrevlig. Jag blev bara irriterad på ett beteende som har varit gräsligt uppenbart under en tid, som inte alls var så uttalat förut. JAG flyttade på mig, irriterad. FÅR man inte flytta på sig i tåget när nån kvinna tycker att man kan trängas med andra och jag inte delar hennes uppfattning?

Vad gäller mannen i affären så bad jag honom backa. Precis som @Sel skriver så var det inte med kutter i rösten, men icke desto mindre var jag inte direkt otrevlig. Hård i tonen möjligtvis, men så svårt är det inte att förstå grejen med avstånd när det är rutor och streck i affären att följa.
 
Litet ämne appropå handla i affärer som jag tänkt på ända sedan pandemin var ett faktum:

De här slussarna de flesta affärerna har som in/utgång, där fläktar står på och blåser luft. Det kan ju omöjligt vara en höjdare och strider helt mot logiken att inte sprida runt virus/bakterier 😳
 
https://www.expressen.se/nyheter/torbjorn-nilsson/magdalena-andersson-har-vantat-pa-stormen/

Intressant artikel om hur covid har snurrat om vänster och höger politik ordentligt så högern skriker efter vänsterpolitik och tvärtom. Återigen är jag tacksam för vår 'finanstaliban' som inte bara sparade under de feta åren utan även tänker framåt när värsta covidkrisen är över och att Sverige fortfarande har en ekonomi som kan mildra konsekvenserna. Det verkar som Sverige inte bara står ut genom sitt handlande av krisen utan ffa att de redan planerar för vad som händer efteråt med ekonomin och arbetslösheten som kommer följa den, liksom minskad BNP.
Jag har en liten anmärkning på krönikan dock. Det där med att högern blivit vänster och skriker efter bidrag och statsägande etc.. Enligt det som står i krönikan så verkar det endast gälla företag, inte de utsatta människorna i samhället (dvs arbetslösa etc). Det är ju en form av kapitalism som rasar som de vill stötta. Det om något är väldigt höger-likt.
Håller nog inte riktigt med om att de har bytt sidor helt, även om jag märker att de inte har något emot några vänster tendenser nu när det gäller företag. Men de fokuserar ännu hellre på företagen än de utsatta människorna i samhället (även om att återupplivade företag leder till anställning av arbetslösa, men det är mera en konsekvens).
 
För vem skulle det bli mindre irritation? Jag har alltså under denna veckan behövt be folk hålla avstånd rätt många gånger redan så det var ju inte så att jag tappade humöret av en enstaka händelse.
Jag har i ett tidigare inlägg skrivit att jag har full förståelse för att man ibland är tanklös och kommer för nära, att jag själv gör det och att jag föredrar att man säger till istället för att bli irriterad och snäser som någon i tråden blev. Det är trots allt inte alltid så lätt att bryta gamla vanor.

Detta för mig nu handlade om en bägare som helt enkelt rann över. Normalt sätt har det tidigare funkat med en liten menande blick, folk har flyttat på sig, ibland skrattat till och sagt att det är så lätt att glömma, man får och ger varandra ett leende och så är saken ur världen. Funkar det inte har det funkat med att enkelt säga ifrån, inga problem med det heller. Ingen irritation hos någon, bara förståelse, för den här uppochnervärlden just nu. Men det var före påsk. Denna veckan nu efter påsk har varit ovanligt jobbig med människor som verkar helt tappat omdömet, inte bryr sig om avstånd, hoppar över min pinne för att komma först och bara trängs, så mitt milda utbrott mot mannen, där jag inte ens var otrevlig var bara den där berömda droppen som fick bägaren att rinna över. Jag orkade inte att återigen upprepa det här med avstånd, jag orkade inte vara den som påminde, så jag tänkte vara tyst, men samtidigt kände jag mig plötsligt bara så arg att vuxna människor som lever i Sverige i dag inte riktigt har fattat att andra människor inte vill ha dem i hälarna hela tiden, så jag kunde bara inte acceptera beteendet. Jag var rädd för att om jag öppnade käften så skulle jag säga nåt dumt, så jag försökte behärska mig och ge honom en menande blick.

Att han ryckte korgen ur händerna på mig handlade inte om att han var irriterad, det intrycket fick jag inte direkt, snarare liksom stressad, skulle väl med ett tåg eller nåt, därför stod han ända uppe hos mig flera gånger, stressad och ville iväg, och samtidigt ville han hjälpa mig, en person som är synskadad och har blindpinne.

Jag gjorde inget fel. Jag gav honom en menande blick, såsom gjorts med andra människor och som andra givit mig, vilket fungerar oftast. Det fungerade inte. Jag gick emot honom med korgen, vilket är rätt normalt när man vill sätta den bland de andra korgarna och det står en människa i vägen, de brukar vara trevliga nog att backa då, det funkade inte utan han ryckte den ur händerna på mig, jag valde att inte säga något om hans märkliga beteende och ställde mig för att betala och då gick han direkt efter varpå han fick en tillsägelse om avstånd.
Mindre irritation för dig. Folk fattar generellt blickar osv dåligt så det brukar vara bättre att säga till direkt och få förmodligen också få en reaktion direkt.
 
Min region, Skåne, har haft det lugnt hittills och jag ser inget alarmerande tecken på en stor ökning faktiskt. Jag förstår inte varför det är så. Kan sportlovet ha spelat så stor roll?
Jag bor också i Skåne och åkte ju till Sörmland som är den värst drabbade regionen i förhållande till antal människor som bor där. Det har varit intressant att höra, tror det är smittskyddsläkarens, ord om varför hon tror det är så. Sportlov vecka 8 och närheten till Stockholm med arbetspendling. Skåne har ju sportlov vecka 8. Skåningar pendlar kors och tvärs över hela regionen, som är större än Sörmland. Skåningar pendlar till Danmark i betydligt högre utsträckning än vad sörmlänningarna gör till Stockholm tänker jag. Och det pendlas fortfarande till Danmark, två tåg i timmen.

Jag tror att skillnaden är att de har äldre befolkning och vi har yngre. De har mer arbetare kanske, folk som måste åka till jobbet och träffa människor- vården, kollektivtrafik, handeln osv jämfört med många i Skåne som har kunnat arbeta hemifrån, och studenter har vi ju gott om, som har fått vara hemma. Jag tror att vi lever och rör oss olika i olika regioner, och en annan sak som jag tror påverkat massor är att Sörmland råkat få in smittan på boenden, Skåne är inte lika hårt drabbade ännu på den biten.

Kanske, jag vet inte.
 
Mindre irritation för dig. Folk fattar generellt blickar osv dåligt så det brukar vara bättre att säga till direkt och få förmodligen också få en reaktion direkt.
Du har missförstått. Irritationen berodde inte på att han inte förstod min blick, utan på att han inte fattade överhuvudtaget egentligen, så att jag behövde ens säga till. Att jag hade behövt säga ifrån flera gånger innan till andra, att jag har behövt stå ut med folk som tränger sig före och hoppar över min pinne osv. Allt det som var ovanligt förut för någon vecka sedan har inte varit alls så ovanligt nu. Allt det rann över där och då.

De senaste veckorna före detta har jag märkt att just blickar har fungerat, så det handlar min irritation inte ens om.
Jag hade inte varit mindre irriterad om jag sagt ifrån på en gång, inte ett endaste dugg. Jag var irriterad över att folk generellt inte visar hänsyn och håller avstånd så att jag behöver säga till, ofta.

Du har hängt upp dig på att jag gav honom en blick och att han inte fattade vinken och tror att det handlar om det. Fel. Backa några steg därifrån till antalet gånger jag den senaste veckan eller så har fått säga ifrån, och det flera gånger utan att ens ge någon blick. DET är vad jag var irriterad på. Att det inte hölls något avstånd. Att folk inte verkar bry sig, som om man inte riktigt orkar längre.
 
Du har missförstått. Irritationen berodde inte på att han inte förstod min blick, utan på att han inte fattade överhuvudtaget egentligen, så att jag behövde ens säga till. Att jag hade behövt säga ifrån flera gånger innan till andra, att jag har behövt stå ut med folk som tränger sig före och hoppar över min pinne osv. Allt det som var ovanligt förut för någon vecka sedan har inte varit alls så ovanligt nu. Allt det rann över där och då.

De senaste veckorna före detta har jag märkt att just blickar har fungerat, så det handlar min irritation inte ens om.
Jag hade inte varit mindre irriterad om jag sagt ifrån på en gång, inte ett endaste dugg. Jag var irriterad över att folk generellt inte visar hänsyn och håller avstånd så att jag behöver säga till, ofta.

Du har hängt upp dig på att jag gav honom en blick och att han inte fattade vinken och tror att det handlar om det. Fel. Backa några steg därifrån till antalet gånger jag den senaste veckan eller så har fått säga ifrån, och det flera gånger utan att ens ge någon blick. DET är vad jag var irriterad på. Att det inte hölls något avstånd. Att folk inte verkar bry sig, som om man inte riktigt orkar längre.
Jag tänker att de flesta människor blir mer irriterade om de upplever att de får signalera upprepat.
Det är ju inte lönt att irritera sig på sånt här. Säg till så lär de sig säkert.
 
Du har missförstått. Irritationen berodde inte på att han inte förstod min blick, utan på att han inte fattade överhuvudtaget egentligen, så att jag behövde ens säga till. Att jag hade behövt säga ifrån flera gånger innan till andra, att jag har behövt stå ut med folk som tränger sig före och hoppar över min pinne osv. Allt det som var ovanligt förut för någon vecka sedan har inte varit alls så ovanligt nu. Allt det rann över där och då.

De senaste veckorna före detta har jag märkt att just blickar har fungerat, så det handlar min irritation inte ens om.
Jag hade inte varit mindre irriterad om jag sagt ifrån på en gång, inte ett endaste dugg. Jag var irriterad över att folk generellt inte visar hänsyn och håller avstånd så att jag behöver säga till, ofta.

Du har hängt upp dig på att jag gav honom en blick och att han inte fattade vinken och tror att det handlar om det. Fel. Backa några steg därifrån till antalet gånger jag den senaste veckan eller så har fått säga ifrån, och det flera gånger utan att ens ge någon blick. DET är vad jag var irriterad på. Att det inte hölls något avstånd. Att folk inte verkar bry sig, som om man inte riktigt orkar längre.
Jag tänkte på det där när jag handlade senast. Vissa hade en halsduk uppdragen men några avstånd hölls inte. Funderade på om det är för att folk har svårt för att greppa och hålla avstånd ett längre tag? Ungefär som när hiv fick folket i folkhemmet att sätta kaffet i vrångstrupen och bli hysteriska och knappt våga hälsa i hand längre men bara något år senare så hade folk glömt och låg med okända igen utan att ens använda kondom. Kanske ger det effekt att prata om någon man känner som bor i närheten som har blivit konstaterad som smittad? Om man nu har någon med sig som man kan prata med vill säga.
 
Jag tänker att de flesta människor blir mer irriterade om de upplever att de får signalera upprepat.
Det är ju inte lönt att irritera sig på sånt här. Säg till så lär de sig säkert.
Jag tror knappast att en tillsägelse i affären från någon okänd gör att folk lär sig bättre än vad de gör av all information som pumpats ut de senaste veckorna. Det är knappast så att det här med att man ska hålla avstånd är något vissa inte vet.
 
Litet ämne appropå handla i affärer som jag tänkt på ända sedan pandemin var ett faktum:

De här slussarna de flesta affärerna har som in/utgång, där fläktar står på och blåser luft. Det kan ju omöjligt vara en höjdare och strider helt mot logiken att inte sprida runt virus/bakterier 😳

Har ar de flaktarna avstangda. Dessutom har de flesta affarer mer an en ingang och utgang har. Det har man utnyttjat till att man bara kan ga in pa ett stalle och ut i det andra hornet av affaren. Hela affaren blir da enkelriktad sa man aldrig ska behova mota nagon i en smal gang.
 
Jag tänker att de flesta människor blir mer irriterade om de upplever att de får signalera upprepat.
Det är ju inte lönt att irritera sig på sånt här. Säg till så lär de sig säkert.
Gudars skymning.

Tycker du jag borde upprepa mina tidigare inlägg?

1. Tidigare, före påsk har det fungerat fint med att ge en blick, folk förstår. Jag har fått blickar och själv förstått och jag har givit blickar och andra har förstått, vi har samtalat om att det är så lätt att glömma sig ibland och falla tillbaka till gamla vanor att stå nära i kö osv. Inga problem, ingen irritation hos någon av oss.

2. Jag har ibland fått säga ifrån, trevligt. Det har tagit emots utan tillstymmelse av irritation. Jag har givit den utan att vara det minsta irriterad. Jag menar, varför skulle jag ens, vi gör alla misstag ibland ju?

3. Problemet nu är att jag har fått säga till väldigt många fler gånger den senaste tiden, många gånger utan att ens kommunicera med kroppsspråket innan. Det är antalet gånger som har gjort mig irriterad, mängden av människor som beter sig som om allt är som vanligt, och i vissa fall beter sig direkt illa (tränga sig före mig så att jag knuffas bort eller hoppa över min pinne), att folk inte tar Folkhälsomyndighetens rekommendationer på allvar längre, det gjorde mig irriterad vid mötet med mannen. Det har ingenting med att jag behövde säga till just honom att göra eller att han inte förstod min blick. Det har allt att göra med att jag återigen behövde säga ifrån. Ännu en gång under den dagen, även under den stunden i affären.

Det händer aldrig dig att du tappar tålamodet och säga till någon på ett trevligt sätt men med något hård ton? Det blir aldrig för mycket för dig? Vad är det som gör att du inte förstår att jag säger till andra människor vid behov, utan att ens i normala fallet vara irriterad det minsta?
 
Jag får inte komma in alls, trots nu sjätte veckan sjuk, varav senaste veckan mycket sämre andning. Tappat smaksinne så de förutsätter Covid, men bara ungefär 1,5 graders feber (37 istället för min normala 35.5) så jag ska klara mig hemma 🤷‍♀️
Vården räknar det inte som feber om man inte har över 37,8 grader eller 37,5 direkt på morgonen innan man stigit upp eller i andra fall till och med minst 38. 38 har dom pratat om när jag varit i kontakt i vården i coronaärenden. Och det gäller oavsett vad man har för normaltemp, har frågat om det på akuten och jourcentralen.

Jag ligger också därikring du gör i vanliga fall när jag är frisk, ca 35,9 och lägre ibland och som högst 36,1 (men det är sällan) men det spelar ingen roll i kontakt med vården för där finns riktlinjer för var feber gränsen går rent medicinskt. MEN det innebär ju inte att man inte känner av och mår dåligt av högre temp än normalt, men det är så vården bedömer läget. Jag pendlar just nu mellan 38-39.

Däremot borde dom ju ta det på allvar att du har svårt att andas, det är ju verkligen inte bra.
 
Jag tänkte på det där när jag handlade senast. Vissa hade en halsduk uppdragen men några avstånd hölls inte. Funderade på om det är för att folk har svårt för att greppa och hålla avstånd ett längre tag? Ungefär som när hiv fick folket i folkhemmet att sätta kaffet i vrångstrupen och bli hysteriska och knappt våga hälsa i hand längre men bara något år senare så hade folk glömt och låg med okända igen utan att ens använda kondom. Kanske ger det effekt att prata om någon man känner som bor i närheten som har blivit konstaterad som smittad? Om man nu har någon med sig som man kan prata med vill säga.
Det har jag också sett och funderat på varför halsduken är viktigare än avståndet?

Jag pratade med en på jobbet i går om det där också och hon har också upptäckt att människor börjar bete sig mer och mer som vanligt istället för att fortsätta med avstånd osv. Jag tror precis som du att man inte orkar upprätthålla det över tid. Det är av den anledningen jag inte tror på en lock down alls, man kommer att tappa människorna, säkert inte alla men en del. Jag tror det är ett naturligt sätt för att överleva, man måste liksom påminnas starkt hela tiden över vikten vad det nu är, tex hiv eller som nu avstånd.

Det var stor skillnad på att vara i Nyköping och att vara här, det märktes omedelbart att de är en hård drabbad region. Det var ju färre människor ute och rörde sig, men alla de som rent faktiskt var ute hade ju koll på sin omgivning, de "kommunicerade" med andra så att man hela tiden hade avstånd till varandra. Här går man bara på, på det där individuella sättet som är så vanligt, jag jag jag, i huvudet och ser inte andra människor på samma vis. Därför blir det de här krockarna, folk blir mer närgågna, folk tänker sig inte för för de har tankarna i det blå, hoppsan är du där, jag såg dig inte, man kan inte möta någons blick heller. Det är lite som vanligt när folk pendlar eller befinner sig i en större stad. En stor skillnad mot vad jag upplevde där och mot hur det var här förut. Men Skåne har ju rätt få fall i jämförelsevis med andra, så folk känner väl att det är lugnt nu.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag ska utredas för Polyneuropati och känner mig orolig. Det började efter covid-19, med domningar och muskelsvaghet, brännande smärta i...
Svar
6
· Visningar
579
Senast: Choco
·
Kropp & Själ Jag har inte tagit testet ännu, men ni som har haft covid hur länge tog det tills smaksinnet kom tillbaka?
Svar
11
· Visningar
384
Senast: EmmaBovary
·
Samhälle Jag har haft mycket i huvudet på sistone, och en sak jag tänkt mycket på är normaliserandet av sociala medier. Framför allt av min...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 638
Senast: MiniLi
·
Samhälle Vår befolkning blir allt äldre, och friskare, vilket är väldigt roligt! Samtidigt fyller vi inte på i samma utsträckning som tidigare...
9 10 11
Svar
205
· Visningar
6 513
Senast: EZMK
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp