Vad ska vi göra med våra gamlingar?

[Fetaost]

Jodå, delade turer finns kvar. Jag jobbar (äldreomsorgen) varannan helg och 2 av 3 helger har vi en dag då vi jobbar 6:45-13, 17-20. De säger att de ska försöka få bort delade, men ingen vet riktigt när eller hur.

Så himla tråkigt att de inte lyckats överallt

 

[BornAgain]

Att vi blir färre tror jag personligen är jordens enda räddning.

Sen beror det ju också på om krigen når oss, då blir det ju en högre dödlighet bland landets yngre befolkning, vilket leder till att det finns ännu färre att ta hand om landets äldre.

Höjd pensionsålder är vi tvungna att gå mot. Jag räknar med att aldrig gå i pension (om jag inte blir dement och då dör jag mycket hellre).

Däremot hoppas jag på att kunna gå ner i tjänst och ha fler timmar till förfogande utanför arbetet än jag har idag.

Det är enkelt att säga att man hellre dör - men vi vet inte. Tillvaron är inte nattsvart alltid för Släkting och hens grannar (Men tyvärr är den det alltför ofta). Det finns fortfarande goda kakor, söta hundar, varma solstrålar etc (och tillsammans med personalen får jag som anhörig försöka förse dem med det. Och hunden Pyssling är en superhjälte!)

Det som skär i hjärtat är att resurserna är för knappa både för de boende och personalen. Jag tror att de boende far bättre om personalen far bättre. Men de boende på ett demensboende är så extremt utsatta

Det som gör ont i magen är att orden och verkligheten inte rimmar och i en sådan situation är det lätt hänt att de boende och personalen får sitta emellan när det inte går att få ihop det. Bara på ett av de boenden jag besökt för Släktings räkning fanns det en chef som rent krasst redogjorde för vilka resurser hon hade och vad man därför kunde förvänta sig. Överallt annars bjöd de på floskler om värdegrunder och om hur deras högsta prioritet var de boende etc. Det går så lätt käpprätt när delar av verksamheten bär rosa glasögon (Jag tror att de som tillräckligt ofta vräker ur sig managementfloskler och marknadsföringslingo själva tror på det/kommer att tro på det - om de inte är psykopater)

 

[SpanskaLoppan]

1. Administration: ingår i de allra flesta jobb mer eller mindre.

2. Koll på läkemedel: men det ingår väl ändå i jobbet när man jobbar på ett äldreboende??

3. Terapeut/psykologi: tänker jag också ingår i jobbet.

4. Fastighetsskötare, bilmekaniker, väktare. Där tänker att många inom äldrevården täcker upp för arbetsgivarnas lathet/snålhet/inkompetens. Sluta göra det! På mitt jobb ansågs det ett tag att vi skulle ordna en del IT-ärenden. Men när vi slutade göra det (eftersom vi är inte IT-utbildade eller anställda för att hantera sånt) så började företaget att ge oss mer resurser gällande IT-frågorna. Blir du stående med bilen. Hör med arbetsgivaren vem du ska ringa. Du är inte anställd som bilmekaniker och ska därför inte göra det jobbet. Det ska din arbetsgivare ha ordnat med riktiga bilmekaniker. Likaså fastighetsskötare. Det ska ju bara finnas på plats dagtid. Nån form av jour kvällstid och helger för akuta ärenden. Varför säger ni inte bara att ni inte har tid eller är anställda för att vara fastighetsskötare?

Man måste tyvärr sätta hårt mot hårt. Men jag förstår att det är svårt när det går ut över de äldre. Det är ju just det som arbetsgivarna utnyttjar. Det är en form av känslomässig utpressning! Otroligt fult av dem att göra så!

Jag gillar administration. Både digitalt och analogt. Sysslar gärna med det. Jag har grundutbildning i psykologi, psykiatri, socialpedagogi, konflikthantering och bemötande plus har läst en massa mer bara för att jag är intresserad.
Läkemedel, sjukdomar, behandlingsmetoder och medicintekniska produkter är också jätte intressant. Jag tycker det är(som arbetsuppgift)jättekul att få ta blodprover, spola sonder och sätta katetrar, ultraljuda blåsor och rensa sår från död vävnad.
Jag tycker mitt jobb är jätteintressant!
Det är lite spännande att lösa problem också! Laga tvättmaskiner och krypa in genom källarfönster när digitala lås frusit sönder.
Det är bara för mycket på en gång!

Jag dokumenterar sekretessbelagda uppgifter med två oroliga kunder inne på kontoret och en anhörig i dörren samtidigt som jag lyssnar efter om maten på spisen bränns och har en annan avdelning i telefon för att fråga om de sett köttfärsen som skulle till min avdelning för annars har vi ingen lunch imorgon. Och jo! Jag får inte glömma att ringa runt sen för det saknas två på natten och tre imorgon. Och jag är ensam ordinarie på hela huset. Och låter det inte som gnisslet från Görans dörr? Helvete om han kommer ut och ser Sune sitta i köket! Det får inte hända en gång till, sist hamnade Sune på intensiven.

Och jag har sagt ifrån. På APTn, när ledningens högsta toppar var på besök, direkt till själva ministern som har hand om äldreomsorgen när hon besökte boendet jag jobbade på. Jag har bråkat och protesterat. Vägrat ställa upp och stått och stirrat chefer stint i ögonen medan jag spottat sanningen - "när fan ska vi hinna det OCKSÅ?!"
Jag har ringt facket, engagerat mig och gått på medlemsmöten.
Jag ser ingen skillnad. Jag orkar inte säga ifrån mer!

 

[SpanskaLoppan]

Snälla säg att alla de där högst olämpliga människorna fick sparken? Blir beklämd och ledsen när jag läser dina inlägg, sorgligt det är/blivit och hur pissigt ni i personalen har det

Ett par stycken hittade nog annat yrke. Men den sista är kvar på samma boende. De andra tror jag också jobbar kvar någonstans i omsorgen.
En är bartender på nån party ö förresten.

Det sorgliga är att det är sant. Jag överdriver inte.

 

[Acto]

Ja de flesta av oss betalar ingen statlig skatt på våra inkomster utan enbart till kommunen och regionen. Sänker staten skatten för folk så minskar därmed kommunens inkomster om inte staten ersätter bortfallet.

Jag kanske missförstår (och får erkänna att jag inte har hunnit igenom hela tråden) menar hur menar du att staten kan påverka kommuners skatteintäkter? Det är ju varje kommun som bestämmer vilken kommunskatt som ska tas i kommunen. Att staten sänker den statliga skatten eller en annan skatt så påverkas ju inte kommunalskatten av det.

 

[Tiffany]

Vill ge en annan bild. Jag tycker att ni är hjältar som arbetar inom äldreomsorgen. Har inte läst hela tråden men mycket av det jag läst handlar om resursbrist. Och den finns så klart.
Vill bara ge en mer positiv bild. Svärmor levde ensam i sin lägenhet fram till februari 2023. Det gick sämre och sämre. Hemtjänst beviljades till inköp men det kom ständigt ny personal. Svärmor blev mer och mer förvirrad men förstod inte att hon behövde tacka ja till fler insatser som matlådor, tvätt mm.
Eftersom hon blev allt mer förvirrad (90 +)klarade hon inte av att laga mat, skriva listor, betala räkningar, byta till rena kläder osv. Vi anhöriga var där med matlådor mm. Det var ständig oro och stress för att hon skulle ramla, bli liggande osv. Samtal flera ggr per dag. Hon glömde bort att äta och matlådorna låg kvar oöppnade i kylen.
Svärmor blev rånad i hemmet, hamnade på sjukhus alltmer förvirrad - och blev beviljad en plats på äldreboende av klok biståndshandläggare. En sån lättnad! Nu får hon mat flera gånger per dag, kaffe, det tvättas, duschas och städas och hon behöver inte ligga en hel natt på golvet om hon ramlar (vilket hände i lägenheten).
Maten är inte den roligaste och miljön är ganska torftig men vi är så tacksamma
för boendet med bra personal.
Hon blev beviljad platsen utan vår påverkan. Sån lättnad både för henne och för oss anhöriga.
Båda mina föräldrar bodde också på äldre/omsorgsboenden innan de gick bort.
Pratade också med en äldre bekant häromdagen som fått sämre hälsa och inte kan köra bil längre (bor isolerat på landet). Hen har beviljats hemtjänst för inköp ( dom är sååå trevliga!) och färdtjänst (och jag får ta med mig hundarna!). Hen var också väldigt nöjd med detta.
Så även om det är sorg och elände med gamla sjuka anhöriga så finns det många bra insatser också. Allt är inte dåligt. Ibland fungerar välfärdssamhället som det är tänkt. Det kanske beror på var man bor?

 

[Lingon]

Jag gillar administration. Både digitalt och analogt. Sysslar gärna med det. Jag har grundutbildning i psykologi, psykiatri, socialpedagogi, konflikthantering och bemötande plus har läst en massa mer bara för att jag är intresserad.
Läkemedel, sjukdomar, behandlingsmetoder och medicintekniska produkter är också jätte intressant. Jag tycker det är(som arbetsuppgift)jättekul att få ta blodprover, spola sonder och sätta katetrar, ultraljuda blåsor och rensa sår från död vävnad.
Jag tycker mitt jobb är jätteintressant!
Det är lite spännande att lösa problem också! Laga tvättmaskiner och krypa in genom källarfönster när digitala lås frusit sönder.
Det är bara för mycket på en gång!

Jag dokumenterar sekretessbelagda uppgifter med två oroliga kunder inne på kontoret och en anhörig i dörren samtidigt som jag lyssnar efter om maten på spisen bränns och har en annan avdelning i telefon för att fråga om de sett köttfärsen som skulle till min avdelning för annars har vi ingen lunch imorgon. Och jo! Jag får inte glömma att ringa runt sen för det saknas två på natten och tre imorgon. Och jag är ensam ordinarie på hela huset. Och låter det inte som gnisslet från Görans dörr? Helvete om han kommer ut och ser Sune sitta i köket! Det får inte hända en gång till, sist hamnade Sune på intensiven.

Och jag har sagt ifrån. På APTn, när ledningens högsta toppar var på besök, direkt till själva ministern som har hand om äldreomsorgen när hon besökte boendet jag jobbade på. Jag har bråkat och protesterat. Vägrat ställa upp och stått och stirrat chefer stint i ögonen medan jag spottat sanningen - "när fan ska vi hinna det OCKSÅ?!"
Jag har ringt facket, engagerat mig och gått på medlemsmöten.
Jag ser ingen skillnad. Jag orkar inte säga ifrån mer!

Det handlar inte om att säga ifrån och vänta på att de lyssnar. Det handlar om att sluta täcka upp för allt som faller utanför ens arbetsbeskrivning och det som blir för hög belastning. Man kan inte göra hur mycket som helst samtidigt. Ibland måste man låta saker falla för att ledningen högre upp ska inse att det behövs mer resurser.

 

[Squie]

Det handlar inte om att säga ifrån och vänta på att de lyssnar. Det handlar om att sluta täcka upp för allt som faller utanför ens arbetsbeskrivning och det som blir för hög belastning. Man kan inte göra hur mycket som helst samtidigt. Ibland måste man låta saker falla för att ledningen högre upp ska inse att det behövs mer resurser.

Jupp.
O gör man det får man konsekvenser. De högre upp vill bara det de vill se.

 

[Enya]

Det handlar inte om att säga ifrån och vänta på att de lyssnar. Det handlar om att sluta täcka upp för allt som faller utanför ens arbetsbeskrivning och det som blir för hög belastning. Man kan inte göra hur mycket som helst samtidigt. Ibland måste man låta saker falla för att ledningen högre upp ska inse att det behövs mer resurser.

Jag tror det är få som vill ha människors lidande, skada och ev. död på sitt samvete, som något statement mot ledningen. Det kan på sikt påverka ledningen, å andra sidan skadar det människor och personal allra mest innan det når dit och även när det ens når dit. Så det är svårt att stå där på vischan och strunta i att reparera det man kan på bilen för att ta sig till en gammal person och hjälpa med livsviktigheter, för om man bara släpper, vad händer då?

 

[Lingon]

Jag tror det är få som vill ha människors lidande, skada och ev. död på sitt samvete, som något statement mot ledningen. Det kan på sikt påverka ledningen, å andra sidan skadar det människor och personal allra mest innan det når dit och även när det ens når dit. Så det är svårt att stå där på vischan och strunta i att reparera det man kan på bilen för att ta sig till en gammal person och hjälpa med livsviktigheter, för om man bara släpper, vad händer då?

Och om man gör mer än arbetsbeskrivningen (och lönen) säger så bevisar man för arbetsgivaren att det går att snåla nästan hur mycket som helst för personalen kommer täcka upp.

 

[Thaliaste]

Och om man gör mer än arbetsbeskrivningen (och lönen) säger så bevisar man för arbetsgivaren att det går att snåla nästan hur mycket som helst för personalen kommer täcka upp.

Absolut, om det handlar om bokhyllor som inte blir levererade till kund, med arga kunder som följd. Men att lämna äldre människor utan mat, hygienhjälp eller att lägga sig i sängen en kväll, för att mitt pass tar slut nu, nej det skulle jag inte göra. Skulle du?

Chefer och politiker borde lyssna även på att personalen blir sjukskrivna eller inte orkar jobba heltid, de äldre ska inte behöva bli utelämnade åt sitt öde i den maktkampen. Sedan så tycker jag att chefer både i kommunal och privat regi måste vara modiga att säga varifrån deras ramar (budget) kommer ifrån. Chefer nära utförandet väljer vanligtvis inte själva sin budget, men de bör naturligtvis vara mycket tydliga uppåt med vilka behov de har för att kunna utföra det ansvar de har i sin enhet.

 

[SpanskaLoppan]

Och om man gör mer än arbetsbeskrivningen (och lönen) säger så bevisar man för arbetsgivaren att det går att snåla nästan hur mycket som helst för personalen kommer täcka upp.

Det mesta jag gör ingår i arbetsbeskrivningen, vilken oftast lyder "sedvanliga omvårdnadsuppgifter samt iordningställande och administration av delegerade läkemedel". Med vissa variationer beroende på verksamhet.

Jag ska dokumentera, det är viktigt! Vårdtagare kan bli utan insatser de har rätt till pga bristande dokumentation. Eller personal kan bli utsatt för fara vid ensamarbete om det inte dokumenterats tillräckligt att en individ är väldigt utåtagerande.

Det ska beställas mat, inkontinens skydd och förbrukningsvaror. Vem av mina boende ska annars få klara sig utan toapapper? Det måste tvättas och torkas och vikas. Eller vem ska sova i nedkissade lakan?

Det ska städas, lagas mat och pyntas inför högtider. Det ingår i omvårdnadsuppgifterna att verka för en god psykisk och fysisk hälsa hos vårdtagarna och för det behöver de social samvaro, stimulans för hjärnan och fysisk aktivitet. Det är mitt jobb det med, att samla till fika och pratstunder, baka, spela spel och leka "hänga gubbe". Att se till att vi kommer ut, utomhus.

Jobbar jag i hemtjänsten så ja, då har jag mindre ansvar för aktiviteter. Men ska jag rycka på axlarna när tvättmaskiner är sönder/ingen tvättid är bokad - det är inte mitt jobb så Britta får väl sova i soffan då?
Det digitala låset har slutat funka, reparation kan ske tidigast imorgon. Jahopp. Då får Arne, dubbelamputerad med terminal cancer och diabetes väl ligga där i sängen till dess då.
Fia med alzheimer är försvunnen? Ingår inte i mitt jobb att ränna runt och leta.

Min lön är för låg för att jag ska riskera fysisk skada. 2 m långa och 100 kg+ tunga Sune får väl sparka och slå lilla Mia 50 kg hur mycket han vill då. Jag väntar till polisen kommer. Det kan förstås ta 30 min men... Håll ut Mia!
Det finns ingen mat till hela helgen, nåt har blivit fel vid leveransen. Pjta, jag har matlåda och är inte ansvarig för matbeställning. Den som är det jobbar inte idag. Nåja, de får äta piller och dricka vatten. I minst 3 dygn.
Har Staffans handel missats 2 veckor i rad för att vi har så mycket nyanställd, ovan personal. Skafferi och kylskåp gapar tomt? Jag får ingen extra tid av chefen för att handla? Sorry Staffan, det blir ströbröd och vatten de kommande fem dagarna.


Som tur är, för alla som är eller nånsin kommer vara patient, har de flesta vårdarbetare hjärtan stora som oceaner. Kanske borde vi vägra, men vi kan inte titta på lidande utan att försöka lindra på nåt vis. Om än så litet. Vi har försökt men mår ju skit då också!

 

[Enya]

Och om man gör mer än arbetsbeskrivningen (och lönen) säger så bevisar man för arbetsgivaren att det går att snåla nästan hur mycket som helst för personalen kommer täcka upp.

Jag håller med i sak, jobbade 9 år inom städ och tog över mitt städområde efter någon som gjort mer än vad de skulle och gjort kunden bortskämda med att just få mer än vad de betalade för och vad tiden var avsatt för. Jag vägrade. Det var dock städ. Lokalvård. Inte vård om människor, där följderna kan bli fatala. Det är däri skillnaden ligger. Rent teoretiskt ska man göra som du skriver- och man försöker så gott man kan många gånger gissar jag, rent praktiskt ska man kunna leva med sig själv också, som människa, som medmänniska och man vill väl och ta hand om människorna man jobbar med. Varför har man annars valt sitt yrke.

 

[Angel]

Jag ogillar skarpt både miljön i vårdboenden och alla tankar på någon sorts kollektivboende med gemensamma ytor så att bo på någon sorts liknande boende kommer jag aldrig göra frivilligt. Inte heller pigg på att ha någon som är inne och rotar med saker i mitt hem annat än lämnar av mat.
Förhoppningsvis har utvecklingen gått så långt att man kan få någon sorts vårdrobot som kan hjälpa till med en hel del saker hemma om det blir aktuellt

 

[kolblakkur]

Det mesta jag gör ingår i arbetsbeskrivningen, vilken oftast lyder "sedvanliga omvårdnadsuppgifter samt iordningställande och administration av delegerade läkemedel". Med vissa variationer beroende på verksamhet.

Jag ska dokumentera, det är viktigt! Vårdtagare kan bli utan insatser de har rätt till pga bristande dokumentation. Eller personal kan bli utsatt för fara vid ensamarbete om det inte dokumenterats tillräckligt att en individ är väldigt utåtagerande.

Det ska beställas mat, inkontinens skydd och förbrukningsvaror. Vem av mina boende ska annars få klara sig utan toapapper? Det måste tvättas och torkas och vikas. Eller vem ska sova i nedkissade lakan?

Det ska städas, lagas mat och pyntas inför högtider. Det ingår i omvårdnadsuppgifterna att verka för en god psykisk och fysisk hälsa hos vårdtagarna och för det behöver de social samvaro, stimulans för hjärnan och fysisk aktivitet. Det är mitt jobb det med, att samla till fika och pratstunder, baka, spela spel och leka "hänga gubbe". Att se till att vi kommer ut, utomhus.

Jobbar jag i hemtjänsten så ja, då har jag mindre ansvar för aktiviteter. Men ska jag rycka på axlarna när tvättmaskiner är sönder/ingen tvättid är bokad - det är inte mitt jobb så Britta får väl sova i soffan då?
Det digitala låset har slutat funka, reparation kan ske tidigast imorgon. Jahopp. Då får Arne, dubbelamputerad med terminal cancer och diabetes väl ligga där i sängen till dess då.
Fia med alzheimer är försvunnen? Ingår inte i mitt jobb att ränna runt och leta.

Min lön är för låg för att jag ska riskera fysisk skada. 2 m långa och 100 kg+ tunga Sune får väl sparka och slå lilla Mia 50 kg hur mycket han vill då. Jag väntar till polisen kommer. Det kan förstås ta 30 min men... Håll ut Mia!
Det finns ingen mat till hela helgen, nåt har blivit fel vid leveransen. Pjta, jag har matlåda och är inte ansvarig för matbeställning. Den som är det jobbar inte idag. Nåja, de får äta piller och dricka vatten. I minst 3 dygn.
Har Staffans handel missats 2 veckor i rad för att vi har så mycket nyanställd, ovan personal. Skafferi och kylskåp gapar tomt? Jag får ingen extra tid av chefen för att handla? Sorry Staffan, det blir ströbröd och vatten de kommande fem dagarna.


Som tur är, för alla som är eller nånsin kommer vara patient, har de flesta vårdarbetare hjärtan stora som oceaner. Kanske borde vi vägra, men vi kan inte titta på lidande utan att försöka lindra på nåt vis. Om än så litet. Vi har försökt men mår ju skit då också!

Oj, måste ni laga maten själva på boendet?! Det har jag aldrig varit med om, har alltid funnits storkök på boendena där jag arbetat.

 

[SpanskaLoppan]

Oj, måste ni laga maten själva på boendet?! Det har jag aldrig varit med om, har alltid funnits storkök på boendena där jag arbetat.

Jag har aldrig jobbat på ett boende med storkök. Alla har haft kök på respektive avdelning och omvårdspersonalen lagar, serverar och städar upp efter frukost, förmiddags fika, lunch, eftermiddagsfika, kvällsmat och kvällsfika. Maten lagas från grunden dvs fisksoppan är av råvaror - inte färdig på påse/burk. Det är väl ärtsoppa, pyttipanna och köttbullar jag tagit emot som halvfabrikat.
Vi tar emot leveranser av råvaror för kyl/frys och skafferivaror.
Vi bakar fikabröd och småkakor. Jepp, även bullar.
Till högtider fixar personalen högtidsmaten och tårtan, lussekatterna och julskinkan. Vi lagar Janssons, potatissallad, kalops, dillkött.
Och vi anpassar kosten så att den blir berikad dvs mer näringstät. Vi anpassar även konsistens så att den som har svårigheter att svälja kan äta - passerat, mixat, timbal, flytande. Och vi gör det, av respekt för vårdtagaren, på ett aptitligt sätt. Vem vill äta blodpudding med bacon, potatisbullar och lingonsylt ihopmixat?

 

[SpanskaLoppan]

Jag har aldrig jobbat på ett boende med storkök. Alla har haft kök på respektive avdelning och omvårdspersonalen lagar, serverar och städar upp efter frukost, förmiddags fika, lunch, eftermiddagsfika, kvällsmat och kvällsfika. Maten lagas från grunden dvs fisksoppan är av råvaror - inte färdig på påse/burk. Det är väl ärtsoppa, pyttipanna och köttbullar jag tagit emot som halvfabrikat.
Vi tar emot leveranser av råvaror för kyl/frys och skafferivaror.
Vi bakar fikabröd och småkakor. Jepp, även bullar.
Till högtider fixar personalen högtidsmaten och tårtan, lussekatterna och julskinkan. Vi lagar Janssons, potatissallad, kalops, dillkött.
Och vi anpassar kosten så att den blir berikad dvs mer näringstät. Vi anpassar även konsistens så att den som har svårigheter att svälja kan äta - passerat, mixat, timbal, flytande. Och vi gör det, av respekt för vårdtagaren, på ett aptitligt sätt. Vem vill äta blodpudding med bacon, potatisbullar och lingonsylt ihopmixat?

Jo, vi ska inte glömma "natthuttarna" och sängfösarna. Det ska mixas ihop till kvällsfikat och huttarna ska finnas tillgängliga för nattpersonalen att ge de som behöver bryta nattfastan.

 

[Badger]

Jupp.
O gör man det får man konsekvenser. De högre upp vill bara det de vill se.

Men vänta, de högre upp kan väl inte ge konsekvenser för att man inte klarar att kräla in genom ett källarfönster för att laga tvättmaskinerna eller sprinklarna? Tänk om man är för stor för fönstret eller för skör för att ramla ned på källargolvet eller inte lyckas.

(Det är klart det är kul att vara Mc Giver och känna yay, klarade det med, men)

 

[Badger]

Jag ogillar skarpt både miljön i vårdboenden och alla tankar på någon sorts kollektivboende med gemensamma ytor så att bo på någon sorts liknande boende kommer jag aldrig göra frivilligt. Inte heller pigg på att ha någon som är inne och rotar med saker i mitt hem annat än lämnar av mat.
Förhoppningsvis har utvecklingen gått så långt att man kan få någon sorts vårdrobot som kan hjälpa till med en hel del saker hemma om det blir aktuellt

Ah! jag har bott i studentkorridor, trodde jag skulle avsky det, men tyckte det var helt super. Min gammeltant verkade ha det super på sitt boende, ett jättefint eget litet rum med vardagsrum och kök och uteplats, men personal nära och delade sällskapsutrymmen om man ville. Och så bra med någon som kunde se över när man inte har så skarpa ögon och inte kan se möglet på bullarna och sådant som kan blir farligt. Så har de aktiviteter och jumpa, bakar bullar och folk som kommer och spelar musik om de vill vara med och firar alla högtider.

Har också varit runt och satt upp och gjort poströstning på boenden ett år och de var vanligen väldigt mysiga. (därmed såklart inget sagt om personalens arbetsbörda på dem, det ser man ju inte)

 

[SpanskaLoppan]

Men vänta, de högre upp kan väl inte ge konsekvenser för att man inte klarar att kräla in genom ett källarfönster för att laga tvättmaskinerna eller sprinklarna? Tänk om man är för stor för fönstret eller för skör för att ramla ned på källargolvet eller inte lyckas.

(Det är klart det är kul att vara Mc Giver och känna yay, klarade det med, men)

Man löser det.
En kollega fick sin vvs make att gå upp mitt i natten och komma och hjälpa oss med sprinkler t ex.
Jag har ringt min bästa väns elektriker make när all el bara dog en söndag.

Vi hjälper varandra, fixar och trixar och löser saker.
Klart att chefen inre kan bestraffa någon som inte kan klättra I träd liksom. Men man kan mycket om man vet att en skör människa är beroende av en.