Bryta upp med sambo (långt)

[MidnightSoul]

Hej alla, det har gått (fööör) lång tid utan uppdatering..

Jag mår, ja jag vet inte. Vi har definitivt på alla sätt haft en vecka för mycket ihop innan själva separationen.
Vi borde tagit praktiska saker förra veckan och han borde åkt i slutet på den eller typ i förrgår. Många borde...

Men man lär så länge man lever, hoppas jag iaf, för hanteringen va det här har inte varit den bästa, från min sida heller.
Just nu går vi runt i någon slags konstig normalitet, förutom att allt är "mycket bättre" och han har kommit på så många lösningar till egentid etc etc till efter separationen. Vi har varit ledsna, vi har pratat och pratat. På vissa sätt har det varit bra, på vissa sätt gör det mig bara ledsen och förvirrad. Har jag fel?
Och såklart så vet jag ju hela tiden hur ledsen osv allt detta gör honom (jo jo, och mig), och en del av mig vill bara ta tillbaka allt för att inte såra honom mer, vi kan säkert ha det bra??

Nåja, nu ska jag inte det. Men ont gör det. Det är som en avdragning av världens segaste och mest fastklistrade plåster.
(Och vi vet ju hur ont DE gör)
Alldeles för lång tid mellan att vi sa separation tills den faktiskt händer.

Jag har tappat perspektivet lite, säkert för att vi är så nära nu hela tiden. Det är lätt för mig att låta logisk och klar när jag pratar med vänner (och säkert här), men när jag väl sitter och pratar med honom är det otroligt svårt att hålla i. Men jag försöker som en drunknande hålla mig fast i separationen iallafall. Även om jag lovat att jag ska gå in i separationen öppen, alltså inte hålla mig fast i att det ska ta slut "bara för att", så måste separationen ske om jag ens ska kunna ha en chans att vara öppen. Så att säga.

Just nu är jag på -1000 känns det som, och om jag ska kunna titta på vårt förhållande och komma fram antingen till att jag är lyckligare själv eller att jag verkligen vill ge det en chans till (t.ex. i 6 månader), så måste jag först ha kommit upp till åtminstone ett nolläge med mig själv. Alltså separera.

Vi pratade igår och där är väl ett exempel på hur jag alltför gärna backar. Jag har tänkt 3 månader, allra minst 2. Nu ska vi höras efter en månad och "stämma av" och vara separerade i 2, kanske 3. Måste ta upp det igen för att höras efter 4 veckor känns väldigt.. onödigt. Antar att han vill känna att vi iaf ska höras då. Dessutom känns det nästan som att det ger oss mindre chans, att höras för mycket. Hur ska jag kunna inse mitt "misstag" och att jag inte kan leva utan honom om vi ska höras av efter 4 veckor redan? Det är ju ingenting. Då lär jag ju bara vara stressad och irriterad.

Måste ta upp det... (Se så bra det är att skriva här.)

Han ska iaf åka i helgen, antingen direkt till England eller till en vän i någon vecka tills han flyger. Han håller på att kolla hur det funkar med testen där. Oavsett måste vi starta separationen när jag åker iväg på fredag. Så får jag väl låtsas att han är i England från minut ett, för min egen skull.

(Svammel. Varför ska det vara så jävla svårt för!)

Har inte svarat tidigare.
Men han kör fortfarande rakt över dig och dina känslor.

 

[Milosari]

Har inte svarat tidigare.
Men han kör fortfarande rakt över dig och dina känslor.

Jag tänkte precis samma. Han vill det och det, vad hon vill är liksom underordnat.

TS stå på dig! Vill du att det ska gå 3 månader så är det ingen kompromiss att det blir mest som han vill. Ta den tid du behöver, han får faktiskt lära sig att vänta.

 

[Eurydome]

Har inte svarat tidigare.
Men han kör fortfarande rakt över dig och dina känslor.

Ja, och dessutom tycker jag hans agerande är så märkligt; varför håller man fast vid någon som vill separera? Det är så himla respektlöst både mot den andra och mot sig själv. Kommer aldrig förstå mig på det.

 

[Fibusen]

Ja, och dessutom tycker jag hans agerande är så märkligt; varför håller man fast vid någon som vill separera? Det är så himla respektlöst både mot den andra och mot sig själv. Kommer aldrig förstå mig på det.

Exakt!!! Visst att han är sårad och ledsen över att hon inte vill fortsätta relationen, men han måste ju ändå såklart respektera det! Vilket han INTE gör!

Det går inte att ha en relation bara för att den ena vill…

 

[Utsikt]

Svarar alles, jag tror det är för att han är så in i bänken övertygad om att detta är ett misstag. Och får jag bara tid så kommer jag inse det. Sen går vi tillbaka till varandra, bättre än någonsin. Alltså han verkar mer se detta som att jag ska få ordentligt med "egentid" snarare än "separation".

Och ja, jag har varit alltför "som vanligt" och kärleksfull (I guess?). Så det har blivit lite suddigt.
Iofs försökte jag också få fram att jag var obekväm hemma efter första omgången prat om separation, men då var ju det tydligen konstigt och han förstod inte varför.

Hmm. Men jag måste säga till att det här med att höras efter en månad redan känns meningslöst. Vad ska vi checka in om liksom? Särskilt som han redan gjort väldigt klart att jag är välkommen att höra av mig oavsett när om jag märker att jag vill fortsätta.. Sigh. Då är det ju bättre att vi bestämmer en dag om två månader att checka in "på riktigt" eller vad man nu ska säga.

 

[Voeux]

Alltså, man kan ju komma på att man har gjort ett misstag även om man gör slut helt, så hans logik fallerar. Gör slut helt, gå varsin väg. Skulle det vara ett misstag, som han är så övertygad om, så lär det väl visa sig med tiden ändå. Det är inget man behöver "checka in" för att komma på. Men den insikten brukar ju faktiskt sällan komma när man får lite perspektiv.

Rätt person stannar kvar frivilligt, inte för att man håller fast den.

 

[Eurydome]

Svarar alles, jag tror det är för att han är så in i bänken övertygad om att detta är ett misstag. Och får jag bara tid så kommer jag inse det. Sen går vi tillbaka till varandra, bättre än någonsin. Alltså han verkar mer se detta som att jag ska få ordentligt med "egentid" snarare än "separation".

Och ja, jag har varit alltför "som vanligt" och kärleksfull (I guess?). Så det har blivit lite suddigt.
Iofs försökte jag också få fram att jag var obekväm hemma efter första omgången prat om separation, men då var ju det tydligen konstigt och han förstod inte varför.

Hmm. Men jag måste säga till att det här med att höras efter en månad redan känns meningslöst. Vad ska vi checka in om liksom? Särskilt som han redan gjort väldigt klart att jag är välkommen att höra av mig oavsett när om jag märker att jag vill fortsätta.. Sigh. Då är det ju bättre att vi bestämmer en dag om två månader att checka in "på riktigt" eller vad man nu ska säga.

Ja men ändå, det innebär ju att han inte anser dig kompetent nog att fatta dina egna beslut och att han har rätt att ifrågasätta ditt beslut. Spelar ingen roll om han tycker att beslutet är fel eller ej, jag tycker att det är respektlöst.

När en gör slut behöver liksom inte båda vara överens, det räcker att en inte vill. Den andra har bara att gilla läget.

Känns det bra att ha en relation med någon som man har behövt övertala till det?

 

[EZMK]

När det kommer till hur han beter sig så är det så otroligt respektlöst. Det är väldigt talande att han, i ett läge där han själv säger att han vurmar för din egentid, inte ens kan ge dig tid till att vara själv. Det är så motsägelsefullt och FULT. Dina känslor är inga misstag så han får helt enkelt get his shit together och ta in det du sagt.

Skickar med dig uttrycket "Hold fast and stay true" TS och hoppas det kan hjälpa dig att välja din egen lycka, det är du värd!

"In a storm sailors would tell each other to “Hold Fast”, meaning to grab on to rigging or something solid and secure to prevent being swept overboard. “Stay True” was the direction to the man at the helm to stay true to the compass heading to avoid being blown far off course."

 

[Utsikt]

Alltså, man kan ju komma på att man har gjort ett misstag även om man gör slut helt, så hans logik fallerar. Gör slut helt, gå varsin väg. Skulle det vara ett misstag, som han är så övertygad om, så lär det väl visa sig med tiden ändå. Det är inget man behöver "checka in" för att komma på. Men den insikten brukar ju faktiskt sällan komma när man får lite perspektiv.

Rätt person stannar kvar frivilligt, inte för att man håller fast den.

Agreed. Men gör vi slut helt (och särskilt om "något" skulle hända med "någon annan" in the meantime) så har vi ingen chans om jag skulle komma på att det var ett misstag? Hm, något sådant. Det är väl säkert därför han vill separera också, det är ju mer some en time out att komma tillbaka och försöka igen ifrån, än att det tagit slut på riktigt.

Där har vi väl också lite annorlunda inställning, min tankegång om att det skulle vara det största misstaget i mitt liv var mer "ja, och då är det mitt misstag att göra. Då får jag stå för det och leva med det." ..Är allmänt lite mindre romantisk i mina tankar om förhållanden, känner jag.

@Eurydome Nej, håller med. Men det grundar sig väl i att han "vet" att det är ett misstag. Så vi håller vägen öppen för mig tills jag kommer på det (eller något)? Haha, vad förminskande..

Gud vad lätt det är att tappa alla de där sakerna som gör att jag vill vara själv, när man sitter och ser varandra djupt i ögonen och BARA tänker på allt som är bra. Djupt vatten det där. Och jag behöver upp på torra land för att faktiskt se vad som är viktigt för MIG.

@EZMK Åh, vad fint Och passande.

--
(Sen började han lägligt följa mig på instagram och HAHA nej?? Vi ska separera, du ska inte hålla koll på allt jag gör varje dag när du är borta SKÄMTAR DU MED MIG.)

Har även, kanske löjligt, hittat lite vettiga saker att spara på telefonen. Det är bra att påminna sig.
Okej, känns störtlöjligt att lägga in, men vafan. Resonerar det så resonerar det! (Resonate... på svenska. Right?)

 

[Modest]

Skrev ju att han var en psyko mansbebis redan på första sidan (fröken förhastade slutsatser här). Men jag håller nog tusan med mig själv faktiskt, såhär 16 sidor in.

 

[Mineur]

Jag tycker att du resonerar otroligt klokt hela tråden igenom TS och lider verkligen med dig samtidigt som jag imponeras av dig. Det är verkligen ingen lätt sits du sitter i. Jag kan inte komma över hur svinigt din sambo beter sig mot dig och hur fruktansvärt orättvist svårt han gör det för dig. Ingen normal människa hade försökt klamra sig fast vid någon som på alla sätt gjort det otroligt tydligt att hen inte vill längre. Ingen. Det är ett extremt märkligt, och respektlöst, beteende från hans sida.

 

[Migo]

Ju mer jag läser desto mer vill jag säga: klipp kontakten, blocka sociala medier och SPRING. Han kliver över fler gränser och triggar mer varningsflaggor för varje besked du ger honom!

 

[Utsikt]

Jag tycker att du resonerar otroligt klokt hela tråden igenom TS och lider verkligen med dig samtidigt som jag imponeras av dig. Det är verkligen ingen lätt sits du sitter i. Jag kan inte komma över hur svinigt din sambo beter sig mot dig och hur fruktansvärt orättvist svårt han gör det för dig. Ingen normal människa hade försökt klamra sig fast vid någon som på alla sätt gjort det otroligt tydligt att hen inte vill längre. Ingen. Det är ett extremt märkligt, och respektlöst, beteende från hans sida.

Tack!
Jag tror inte jag varit så tydlig mot honom som jag framstått i den här tråden..
MEN jag HAR varit jävligt tydlig med separationen och nu håller den också på att knapras isär bit för bit känns det som. Och jag vägrar!!

 

[Valerianovna]

Svarar alles, jag tror det är för att han är så in i bänken övertygad om att detta är ett misstag. Och får jag bara tid så kommer jag inse det. Sen går vi tillbaka till varandra, bättre än någonsin. Alltså han verkar mer se detta som att jag ska få ordentligt med "egentid" snarare än "separation".

Och ja, jag har varit alltför "som vanligt" och kärleksfull (I guess?). Så det har blivit lite suddigt.
Iofs försökte jag också få fram att jag var obekväm hemma efter första omgången prat om separation, men då var ju det tydligen konstigt och han förstod inte varför.

Hmm. Men jag måste säga till att det här med att höras efter en månad redan känns meningslöst. Vad ska vi checka in om liksom? Särskilt som han redan gjort väldigt klart att jag är välkommen att höra av mig oavsett när om jag märker att jag vill fortsätta.. Sigh. Då är det ju bättre att vi bestämmer en dag om två månader att checka in "på riktigt" eller vad man nu ska säga.

Läs det du skrev här ovan, och fråga dig varför han tror att han förstår dina känslor bättre än du själv gör. För bara några veckor sedan visste han ju inte ens att du kände att du ville separera- det är ju helt absurdt att han vill ogiltigförklara det du känner bara för att det passar honom bättre.
Och när det känns jobbigt så håll i. En separation är ofta en sorg även om man vill gå isär. Du skriver att du har en känsla att ni kunde ha det bra ihop -om bara-, och den drömmen om hur det skulle varit om 'om' inte fanns är ofta det som är svårast att släppa taget om. Sorgen över att verkligheten och drömmen aldrig var densamma är viktig att tillåta sig, bara man inser att en dröm är just vad det är. Verkligheten var annorlunda, och därför står ni här nu. Att gräva i hur det kunde bli såhär tror inte jag ger dig särskilt mycket, du vet ju varför och du har sagt det till honom i både skrift och tal. Om han inte klarar av att lyssna och ta det till sig är -inte- ditt ansvar. Just nu försöker han indirekt få dig att ta hela ansvaret för separationen: han hade ingen aning om... han kan förändra sig om du bara ger honom en chans... om du får lite tid inser du säkert att... Ja du ser, allt vilar hos dig. Någon som skjuter ifrån sig på det viset är inte redo att förändra sig, så håll i dig när det är jobbigt. Du vet vad du vill egentligen, och snart är den jobbigaste biten över En dag i taget.

 

[corzette]

Jag tänkte precis samma. Han vill det och det, vad hon vill är liksom underordnat.

TS stå på dig! Vill du att det ska gå 3 månader så är det ingen kompromiss att det blir mest som han vill. Ta den tid du behöver, han får faktiskt lära sig att vänta.

Håller med till 100% ...

 

[corzette]

Agreed. Men gör vi slut helt (och särskilt om "något" skulle hända med "någon annan" in the meantime) så har vi ingen chans om jag skulle komma på att det var ett misstag? Hm, något sådant. Det är väl säkert därför han vill separera också, det är ju mer some en time out att komma tillbaka och försöka igen ifrån, än att det tagit slut på riktigt.

Där har vi väl också lite annorlunda inställning, min tankegång om att det skulle vara det största misstaget i mitt liv var mer "ja, och då är det mitt misstag att göra. Då får jag stå för det och leva med det." ..Är allmänt lite mindre romantisk i mina tankar om förhållanden, känner jag.

@Eurydome Nej, håller med. Men det grundar sig väl i att han "vet" att det är ett misstag. Så vi håller vägen öppen för mig tills jag kommer på det (eller något)? Haha, vad förminskande..

Gud vad lätt det är att tappa alla de där sakerna som gör att jag vill vara själv, när man sitter och ser varandra djupt i ögonen och BARA tänker på allt som är bra. Djupt vatten det där. Och jag behöver upp på torra land för att faktiskt se vad som är viktigt för MIG.

@EZMK Åh, vad fint Och passande.

--
(Sen började han lägligt följa mig på instagram och HAHA nej?? Vi ska separera, du ska inte hålla koll på allt jag gör varje dag när du är borta SKÄMTAR DU MED MIG.)

Har även, kanske löjligt, hittat lite vettiga saker att spara på telefonen. Det är bra att påminna sig.
Okej, känns störtlöjligt att lägga in, men vafan. Resonerar det så resonerar det! (Resonate... på svenska. Right?)

Ja jag förstår termen "time out" men ni ska separera ett tag. Och han tror på riktigt att om du under tiden "är med någon annan" så kommer du komma på att han va den rätta för dej men då kommer han vägra ta tillbaka dej ?

Va ?

Han är medveten om att det kommit och gått människor i era liv hela tiden, både innan och efter ni blev ihop.

Håller med alla som säger blocka och spring. Så fort han är iväg så blocka tills du känner att du "orkar/kan" ta diskussionen med vad du kommit fram till UTAN honom... Han är LIVRÄDD att du ska upptäcka att du klarar dej utan honom.
Men det är DITT beslut inte hans !

 

[the_connemara]

Jag tänkte precis samma. Han vill det och det, vad hon vill är liksom underordnat.

TS stå på dig! Vill du att det ska gå 3 månader så är det ingen kompromiss att det blir mest som han vill. Ta den tid du behöver, han får faktiskt lära sig att vänta.

Eller hur!!

TS det är 500 % rimligt att efter han åkt så meddelar du honom att du vill inte att han kontaktar dig på 3 månader på något vis och så blockar du honom ÖVERALLT.

Sedan när DU är redo så lämnar DU besked om vad DU vill.

Eller om du helt enkelt bara vill göra slut direkt när han åkt och blocka honom.

Han är så otroligt respektlös att det finns inte! Men döljer det i "snällt prat" för att köra över dig KONSTANT. Och få dig att känna att ovanstående hanterade är överreaktion och "dumt" från din sida, han är ju så snäll o gullig....

 

[Sleepy]

Ju mer jag läser desto mer vill jag säga: klipp kontakten, blocka sociala medier och SPRING. Han kliver över fler gränser och triggar mer varningsflaggor för varje besked du ger honom!

Ditto. Jag tycker ärligt talat att han verkar otäck.
Vadå checka in? Vadå hålla koll på sociala medier? Vadå misstag?
Usch. Vänd o spring.

 

[Eurydome]

Agreed. Men gör vi slut helt (och särskilt om "något" skulle hända med "någon annan" in the meantime) så har vi ingen chans om jag skulle komma på att det var ett misstag? Hm, något sådant. Det är väl säkert därför han vill separera också, det är ju mer some en time out att komma tillbaka och försöka igen ifrån, än att det tagit slut på riktigt.

Där har vi väl också lite annorlunda inställning, min tankegång om att det skulle vara det största misstaget i mitt liv var mer "ja, och då är det mitt misstag att göra. Då får jag stå för det och leva med det." ..Är allmänt lite mindre romantisk i mina tankar om förhållanden, känner jag.

@Eurydome Nej, håller med. Men det grundar sig väl i att han "vet" att det är ett misstag. Så vi håller vägen öppen för mig tills jag kommer på det (eller något)? Haha, vad förminskande..

Gud vad lätt det är att tappa alla de där sakerna som gör att jag vill vara själv, när man sitter och ser varandra djupt i ögonen och BARA tänker på allt som är bra. Djupt vatten det där. Och jag behöver upp på torra land för att faktiskt se vad som är viktigt för MIG.

@EZMK Åh, vad fint Och passande.

--
(Sen började han lägligt följa mig på instagram och HAHA nej?? Vi ska separera, du ska inte hålla koll på allt jag gör varje dag när du är borta SKÄMTAR DU MED MIG.)

Har även, kanske löjligt, hittat lite vettiga saker att spara på telefonen. Det är bra att påminna sig.
Okej, känns störtlöjligt att lägga in, men vafan. Resonerar det så resonerar det! (Resonate... på svenska. Right?)

Visa bifogad fil 72737

Och ärligt talat....

Varför vill DU vara med någon som inte tror att du är kompetent nog att fatta dina egna beslut och som inte respekterar dig? För mig är det en total turnoff.

 

[Utsikt]

Ja jag förstår termen "time out" men ni ska separera ett tag. Och han tror på riktigt att om du under tiden "är med någon annan" så kommer du komma på att han va den rätta för dej men då kommer han vägra ta tillbaka dej ?

Va ?

Han är medveten om att det kommit och gått människor i era liv hela tiden, både innan och efter ni blev ihop.

Håller med alla som säger blocka och spring. Så fort han är iväg så blocka tills du känner att du "orkar/kan" ta diskussionen med vad du kommit fram till UTAN honom... Han är LIVRÄDD att du ska upptäcka att du klarar dej utan honom.
Men det är DITT beslut inte hans !

Nej alltså att om jag råkar vara med någon annan så kommer inte vi ha någon chans efter det. Eller något.
Det är jävligt oklart.

Jag är mest trött på allt tjafs om att han hoppas det inte rör sig om någon annan och att han är "orolig" för mig att någon (denna okända någon) ska "utnyttja situationen" medan vi är separerade. Gäsp.
Jag är inte intresserad av att träffa någon annan medan vi är separerade. Jag kom på det här av mig själv. Han litar uppenbarligen inte på att jag skulle kunna stå emot om någon utnyttjade situationen medan jag är "sårbar".

Men det fetade tror jag absolut är rimligt.
Är väl därför han så gärna vill att vi ska höras efter bara fyra veckor, och vill följa på instagram och så vidare.

@Eurydome Jävla bra fråga. Det vill jag nog inte egentligen, men är för djupt för att ens fatta det själv. Vill bara separera så jag kan andas. Sova en vecka. Gråta massor säkert. Andas igen och komma vem jag ens är som vuxen människa och vad jag vill ha. Ett förhållande känns inte så högt upp på listan, med nån faktiskt.

Är jättekonstigt med den där paniken som kommer ibland, typ, vem ska jag dela dena här fina kvällen med? Vem ska jag visa solnedgången för?? Hmm för vackra solnedgångar hade iget värde innan jag var i ett förhållande? Nä, eller hur. Heja hjärnan!