Bröllopsproblem

[Poodle]

Anonymt konto, om du listar ut vem jag är får du gärna hålla det för dig själv. Tack

Jag och sambon har varit tillsammans i nästan 10 år. Vi förlovade oss nyligen, men har bara berättat om den för några få vänner än så länge. Vi tänker att bröllopet ska ske någon gång i sommar.

När vi börjar prata om hur vi vill ha vårt bröllop stöter vi på problem omgående. Vi är båda väldigt överens om att vi vill ha ett väldigt litet bröllop, borgerligt och att iaf middagen ska hållas här hemma på gården. Med litet menar jag bara vår närmsta familj. Sambon har två föräldrar i livet (de lever ihop) och två syskon med respektive. Jag har ett syskon (utan respektive) och min mamma. Min pappa gick bort för över 10 år sedan.

Nu till problemen.

Min mamma lever sedan många år tillbaka med en man som jag inte tål. Han har enligt min mamma levt ett tufft liv i sin ungdom med lite droger och sådant inblandat vilket ska vara anledningen till att han är minst sagt speciell. Det är svårt att beskriva honom men han beter sig liksom ouppfostrat. Avbryter när folk pratar, kan stå och tjata på min mamma om han vill fråga henne något (senast gällde det vilken typ av bestick en maträtt skulle serveras med...) fast min mamma tydligt pratar med någon annan. Och min mamma säger inte heller ifrån mot honom... Han kan också väldigt klumpigt hoppa in i andras samtal och fråga typ "Pratar ni om det här?" när de pratar om något heeelt annorlunda. Detta är några exempel på alla märkliga grejer han gör.

Min mamma och jag har bråkat om honom många gånger, särskilt när jag bodde med henne fortfarande. På senare år har vi format vår relation så att vi aldrig ses hemma hos henne, förutom vid väldigt särskilda händelser. Jag träffar honom max en gång om året och han har trots det förstört många tillfällen för mig. Senast i höstas när mamma fyllde jämnt och vi blev bjudna hem till dem.

Ni börjar kanske förstå dilemmat Jag vill inte ha honom närvarande på mitt bröllop. Det blir för få gäster för att jag ska kunna undvika honom och jag vill inte bli irriterad på mitt egna bröllop. Det finns liksom inte en chans att hela kvällen skulle kunna flyta på utan att han gör något märkligt. Men samtidigt vill jag såklart inte såra min mamma. Vill inte heller få henne att känna sig utsatt, när min sambos familj utifrån sett ser ut som "den perfekta familjen" och att de dessutom är så många fler till antalet. Min mamma tycker fortfarande sånt kan bli väldigt jobbigt, då hon har haft svårt att hitta sin egna trygghet utan min pappa som var världens tryggaste. Så känner hon fortfarande trots den nya mannen. Min familj och sambons familj har inte träffats allihopa samtidigt innan, så de känner inte varandra alls.

Hjälp! Hur hade ni gjort i min situation?

 

[Sol]

Prata med din mamma. Bjud henne och förklara varför du inte vill ha med hennes sambo. Antingen accepterar hon det eller så gör hon det inte och då kommer hon inte.

 

[Modest]

Kan din mor få ta med sig någon annan släkting eller nära vän?

 

[Teilani]

Kan din mor få ta med sig någon annan släkting eller nära vän?

Så fick min mamma göra, som är ensamstående och tycker det sociala är jobbigt. Hon tog med sin kusin och det funkade fint för alla.

 

[Bapelsin]

Jag har en syster som är väldigt krävande, lite på det sättet du beskriver mannen, och hon kräver ständigt vår mammas uppmärksamhet. Jag valde att inte bjuda henne på mitt bröllop av tre anledningar. Dels ville jag inte behöva gå runt hela dagen och oroa mig för drama, dels ville jag faktiskt ha mamma för mig själv just den här dagen och dels ville jag ge min mamma möjligheten att njuta fullt ut utan att behöva ”ta hand om” min syster hela tiden. Klart min syster blev lite kränkt, men för mig fanns det inget annat alternativ.

Lycka till, hur du än bestämmer dig för att göra!

 

[Voeux]

Först och främst, grattis till förlovningen!

Tyvärr verkar det ofta som att bröllop tar en fram till någon form av "make it or break it" situation i vissa relationer. Det som jag ser som positivt i det här fallet är att problematiken redan är på bordet. Du behöver alltså inte för första gången säga till din mamma att du inte tycker om honom. Så jag hade startat med en diskussion med henne där du berättar om ditt dilemma, hur du tänker kring ert bröllop och att du verkligen vill ta hennes känslor kring det i beaktande. Så kan ni börja där. Du kan ju redan ha bestämt dig för att han inte ska komma, men jag tycker ändå att det kan vara enklare ibland att starta med en mer "öppen dialog". Se vart den landar och sedan ta det vidare. Vem vet, hon kanske själv kommer med några bra förslag på lösningar eller säger direkt att det är helt okej att komma ensam.

 

[athena_arabians]

Jag håller med ovanstående @Poodle och förstår verkligen att du inte vill ha honom där.

Du har fått flera bra förslag men jag undrar också om din blivande man har någon släkting som är socialt smart sas? Om hen finns och går med på det skulle man ju kunna be hen att se till att din mamma blir inkluderad i samtal med hans släkt. Dock kräver det ju att det finns någon som kan göra det snyggt.

 

[ameo]

Bröllop ska vara en positiv upplevelse. Ni har rätt att bjuda exakt de personer ni vill och låta bli resten.
Jag hade, i dina skor, bjudit in mamma och uttryckligen sagt att hennes partner får stanna hemma. Inget annat kommer ju fungera ändå, liksom. Och om hon inte kan acceptera det får hon väl stanna hemma då.

 

[Badger]

Anonymt konto, om du listar ut vem jag är får du gärna hålla det för dig själv. Tack

Jag och sambon har varit tillsammans i nästan 10 år. Vi förlovade oss nyligen, men har bara berättat om den för några få vänner än så länge. Vi tänker att bröllopet ska ske någon gång i sommar.

När vi börjar prata om hur vi vill ha vårt bröllop stöter vi på problem omgående. Vi är båda väldigt överens om att vi vill ha ett väldigt litet bröllop, borgerligt och att iaf middagen ska hållas här hemma på gården. Med litet menar jag bara vår närmsta familj. Sambon har två föräldrar i livet (de lever ihop) och två syskon med respektive. Jag har ett syskon (utan respektive) och min mamma. Min pappa gick bort för över 10 år sedan.

Nu till problemen.

Min mamma lever sedan många år tillbaka med en man som jag inte tål. Han har enligt min mamma levt ett tufft liv i sin ungdom med lite droger och sådant inblandat vilket ska vara anledningen till att han är minst sagt speciell. Det är svårt att beskriva honom men han beter sig liksom ouppfostrat. Avbryter när folk pratar, kan stå och tjata på min mamma om han vill fråga henne något (senast gällde det vilken typ av bestick en maträtt skulle serveras med...) fast min mamma tydligt pratar med någon annan. Och min mamma säger inte heller ifrån mot honom... Han kan också väldigt klumpigt hoppa in i andras samtal och fråga typ "Pratar ni om det här?" när de pratar om något heeelt annorlunda. Detta är några exempel på alla märkliga grejer han gör.

Min mamma och jag har bråkat om honom många gånger, särskilt när jag bodde med henne fortfarande. På senare år har vi format vår relation så att vi aldrig ses hemma hos henne, förutom vid väldigt särskilda händelser. Jag träffar honom max en gång om året och han har trots det förstört många tillfällen för mig. Senast i höstas när mamma fyllde jämnt och vi blev bjudna hem till dem.

Ni börjar kanske förstå dilemmat Jag vill inte ha honom närvarande på mitt bröllop. Det blir för få gäster för att jag ska kunna undvika honom och jag vill inte bli irriterad på mitt egna bröllop. Det finns liksom inte en chans att hela kvällen skulle kunna flyta på utan att han gör något märkligt. Men samtidigt vill jag såklart inte såra min mamma. Vill inte heller få henne att känna sig utsatt, när min sambos familj utifrån sett ser ut som "den perfekta familjen" och att de dessutom är så många fler till antalet. Min mamma tycker fortfarande sånt kan bli väldigt jobbigt, då hon har haft svårt att hitta sin egna trygghet utan min pappa som var världens tryggaste. Så känner hon fortfarande trots den nya mannen. Min familj och sambons familj har inte träffats allihopa samtidigt innan, så de känner inte varandra alls.

Hjälp! Hur hade ni gjort i min situation?

Jag vet inte.
Jag har inte förstått riktigt om din mamma accepterat att du inte tål honom eller inte. Dvs skulle hon förstå direkt och bara känna sig lite ensam eller bli väldigt ledsen och upprörd?
Ditt syskon kommer ju och borde kunna vara ett sällskap till henne som får henne att känna sig bekväm. Då är ju det inget problem. Om hon vill också se ut som "den perfekta familjen" så är det ju lätt att säga att han är hemma och förkyld tyvärr.

Men under premissen att din mamma skulle bli väldigt sårad, ledsen och upprörd och inte har förstått att ni inte tål varandra. Om han beter sig precis just så som du beskrivit det skulle jag ha bjudit honom för att slippa trassel med min mamma. Om han sedan stod och tjatade om gafflar eller hoppade in i samtal lite ofinessigt fick det vara så. Men om det är så att han skulle faktiskt störa alltså ge folk på moppo eller skrika okvädningsord eller vara elak mot dig eller någon så går det ju inte oavsett.

På vårt bröllop bjöd vi två alkoholister som satt och drack sig rejält glada och sedan fick hjälp till taxi, trots att vi visste om att det skulle hända. För att slippa att någon (tex deras barn) blev ledsna helt enkelt och slippa krångla. Men vi anade ju att de inte skulle slåss, skrika eller vara elaka.

Det var dock ganska många där så jag såg inte någondera av dem, tyvärr fick väl andra dock göra det.

 

[Voeux]

Bröllop ska vara en positiv upplevelse. Ni har rätt att bjuda exakt de personer ni vill och låta bli resten.
Jag hade, i dina skor, bjudit in mamma och uttryckligen sagt att hennes partner får stanna hemma. Inget annat kommer ju fungera ändå, liksom. Och om hon inte kan acceptera det får hon väl stanna hemma då.

Det kan ju tyckas vara så enkelt, men sådana beslut ger ju ringar på vattnet i värsta fall resten av livet. Jag tror ingen som har en bra relation med sin mamma skulle tycka att problemet är löst om hon "får stanna hemma då". Det om något kan ju göra att bröllopsupplevelsen blir precis allt annat än positiv.

Vi planerar själva bröllop just nu och min tanke är att ha god tid på oss med planeringen och därmed även god tid att hålla dialog med våra nära och kära. Om det är någon som inte kan bli bjuden, någon som trodde att den skulle vara tärna/markalk men det inte blev så, någons anhöriga som inte blev bjuden eller ja.. vem vet vad som kan dyka upp på vägen. Mitt angreppssätt är i alla fall att kunna identifiera eventuella frågetecken eller sårade känslor i god tid så att det finns tid att prata, och det inte blir några otrevliga överraskningar för någon. Visst skulle jag kunna tänka strikt "mitt bröllop, mina regler" men jag har vänner som har kört på det och låt oss säga att vi inte är lika bra vänner längre Men det är ett sidospår. Det jag försöker säga är att om det skulle uppstå sårade känslor kring mitt bröllop så hade det drabbat min egen upplevelse av bröllopet, jag hade inte varit fullt ut bekväm i att någon skulle ta illa vid sig av mina beslut utan i största möjliga utsträckning försökt lösa dilemmat så att det känns bra för båda parter. Jag antar att TS är lite lagd åt det hållet också, hence trådens uppkomst.

 

[ameo]

Det kan ju tyckas vara så enkelt, men sådana beslut ger ju ringar på vattnet i värsta fall resten av livet. Jag tror ingen som har en bra relation med sin mamma skulle tycka att problemet är löst om hon "får stanna hemma då". Det om något kan ju göra att bröllopsupplevelsen blir precis allt annat än positiv.

Eftersom TS har bråkat med sin mamma om partnern flera gånger redan tidigare, så är det ju inte direkt någon överraskning för någon om TS inte vill ha mammans partner med på bröllopet, tänker jag.
Det är ingen lätt situation om man gärna vill ha med mamman när man gifter sig. Men jag personligen hade hellre valt bort mamman och haft en lugn tillställning, än att riskera att få dit partnern och det blir stökigt.

 

[Soapbubble]

Jag hade övervägt att ha ett bröllop utan gäster t.ex. resa bort och gifta sig på Arlanda eller en sandstrand. I en ideal värld får man det bröllop man vill ha, men ibland är ens släkt allt annat än ideal och då får man anpassa sig efter de förutsättningarna man har.

 

[Beppo]

Det är ditt bröllop och din speciella dag. Du bjuder vilka du vill, låter bli att bjuda de du inte vill komma. inte helt lätt men om din mammas sambo tar illa vid sig så känns det itne som om det gör så värst mycket. Din mamma kan välja att avstå från bröllopet och vara solidarisk med sin sambo eller gå på sin dotters bröllop (vilket jag tycker vore det självklara valet)

Bjud honom inte

 

[Poodle]

Kan din mor få ta med sig någon annan släkting eller nära vän?

Så fick min mamma göra, som är ensamstående och tycker det sociala är jobbigt. Hon tog med sin kusin och det funkade fint för alla.

Det hade ju varit en jättebra lösning, det känns tyvärr inte möjligt dock tyvärr. Hon har en bror men det blir konstigt att bara bjuda honom då och inte hans fru eller deras barn (mina kusiner) då.

Jag har en syster som är väldigt krävande, lite på det sättet du beskriver mannen, och hon kräver ständigt vår mammas uppmärksamhet. Jag valde att inte bjuda henne på mitt bröllop av tre anledningar. Dels ville jag inte behöva gå runt hela dagen och oroa mig för drama, dels ville jag faktiskt ha mamma för mig själv just den här dagen och dels ville jag ge min mamma möjligheten att njuta fullt ut utan att behöva ”ta hand om” min syster hela tiden. Klart min syster blev lite kränkt, men för mig fanns det inget annat alternativ.

Lycka till, hur du än bestämmer dig för att göra!

Bra gjort att stå på dig och skönt att du är nöjd med ditt beslut. Det är ju verkligen en klurig situation. Tack!

 

[Poodle]

Först och främst, grattis till förlovningen!

Tyvärr verkar det ofta som att bröllop tar en fram till någon form av "make it or break it" situation i vissa relationer. Det som jag ser som positivt i det här fallet är att problematiken redan är på bordet. Du behöver alltså inte för första gången säga till din mamma att du inte tycker om honom. Så jag hade startat med en diskussion med henne där du berättar om ditt dilemma, hur du tänker kring ert bröllop och att du verkligen vill ta hennes känslor kring det i beaktande. Så kan ni börja där. Du kan ju redan ha bestämt dig för att han inte ska komma, men jag tycker ändå att det kan vara enklare ibland att starta med en mer "öppen dialog". Se vart den landar och sedan ta det vidare. Vem vet, hon kanske själv kommer med några bra förslag på lösningar eller säger direkt att det är helt okej att komma ensam.

Tack!
Ja det är inte enkelt. Man hoppas ju såklart också att det är en grej som bara händer en gång i livet Så går inte att tänka att man kan göra annorlunda nästa gång Tar med mig ditt förslag, tack.

Jag håller med ovanstående @Poodle och förstår verkligen att du inte vill ha honom där.

Du har fått flera bra förslag men jag undrar också om din blivande man har någon släkting som är socialt smart sas? Om hen finns och går med på det skulle man ju kunna be hen att se till att din mamma blir inkluderad i samtal med hans släkt. Dock kräver det ju att det finns någon som kan göra det snyggt.

Tyvärr ingen klockren Men där är några som är bra på att prata iaf... på gott och ont

Bröllop ska vara en positiv upplevelse. Ni har rätt att bjuda exakt de personer ni vill och låta bli resten.
Jag hade, i dina skor, bjudit in mamma och uttryckligen sagt att hennes partner får stanna hemma. Inget annat kommer ju fungera ändå, liksom. Och om hon inte kan acceptera det får hon väl stanna hemma då.

Det hade varit skönt om jag kunde tänka så, men det är för mycket känslor inblandade. Jag hade blivit jätteledsen om min mamma inte var närvarande på mitt bröllop

 

[Poodle]

Jag vet inte.
Jag har inte förstått riktigt om din mamma accepterat att du inte tål honom eller inte. Dvs skulle hon förstå direkt och bara känna sig lite ensam eller bli väldigt ledsen och upprörd?
Ditt syskon kommer ju och borde kunna vara ett sällskap till henne som får henne att känna sig bekväm. Då är ju det inget problem. Om hon vill också se ut som "den perfekta familjen" så är det ju lätt att säga att han är hemma och förkyld tyvärr.

Men under premissen att din mamma skulle bli väldigt sårad, ledsen och upprörd och inte har förstått att ni inte tål varandra. Om han beter sig precis just så som du beskrivit det skulle jag ha bjudit honom för att slippa trassel med min mamma. Om han sedan stod och tjatade om gafflar eller hoppade in i samtal lite ofinessigt fick det vara så. Men om det är så att han skulle faktiskt störa alltså ge folk på moppo eller skrika okvädningsord eller vara elak mot dig eller någon så går det ju inte oavsett.

På vårt bröllop bjöd vi två alkoholister som satt och drack sig rejält glada och sedan fick hjälp till taxi, trots att vi visste om att det skulle hända. För att slippa att någon (tex deras barn) blev ledsna helt enkelt och slippa krångla. Men vi anade ju att de inte skulle slåss, skrika eller vara elaka.

Det var dock ganska många där så jag såg inte någondera av dem, tyvärr fick väl andra dock göra det.

Hon har inte helt accepterat tyvärr, så det finns en risk att hon kan bli ledsen precis som du skriver.

Han stör inte folk genom att skrika fula ord eller vara aggressiv, han är bara socialt klumpig och oförskämd. Hade vi planerat för ett stort bröllop med 50+ gäster hade situationen varit annorlunda, nu kommer jag ju inte kunna undvika honom någon stund alls nästan om jag skulle bjuda honom. Därav mitt dilemma... Men tack för att du delade med dig

Jag hade övervägt att ha ett bröllop utan gäster t.ex. resa bort och gifta sig på Arlanda eller en sandstrand. I en ideal värld får man det bröllop man vill ha, men ibland är ens släkt allt annat än ideal och då får man anpassa sig efter de förutsättningarna man har.

Det hade varit superskönt, men då hade "svärmor" blivit jätteledsen... Så det är inte ett alternativ tyvärr.

 

[MiniLi]

Jag förstår nog inte. Han är socialt klumpig och därför står du inte ut med hans närvaro?
Är det verkligen värt att göra din mamma ledsen (antar jag att hon skulle bli?) för att du inte vill ha en klumpig gäst på bröllopet?

 

[WildWilma]

Det hade varit superskönt, men då hade "svärmor" blivit jätteledsen... Så det är inte ett alternativ tyvärr.

Gifter gör man väl för sin egen skull och inte andras?

Vi hade ingen bröllopsfest, vigsel eller något alls som någon annan var bjuden på när vi gifte oss. Var det någon som blev väldigt ledsen över det har de inte vågat yttra det till oss än. Att lägga sig i hur andra bör fira högst privata beslut i livet känns rätt respektlöst även om det är nära släkt.

 

[Poodle]

Jag förstår nog inte. Han är socialt klumpig och därför står du inte ut med hans närvaro?

Det är väl lite mer komplicerat, det handlar också om hur min mamma är i hans närvaro och hur andra folk reagerar på honom. Jag som person är väldigt känslig för folks "energier" och kan verkligen må dåligt om en person får andra att bli irriterade.

Är det verkligen värt att göra din mamma ledsen (antar jag att hon skulle bli?) för att du inte vill ha en klumpig gäst på bröllopet?

Ja, det är det som är mitt dilemma...

 

[MiniLi]

Det är väl lite mer komplicerat, det handlar också om hur min mamma är i hans närvaro och hur andra folk reagerar på honom. Jag som person är väldigt känslig för folks "energier" och kan verkligen må dåligt om en person får andra att bli irriterade.

Ja, det är det som är mitt dilemma...

Jag kanske inte fattar omfattningen av det jobbiga men jag hade iaf bjudit dem ändå. Det bör ju gå att ordna så att han inte stör dig under festen, även om ni inte är så många.