Ja, världen blir tristare om folk går runt och är negativa mot varandra. Jag anser också liksom du att det är något eftersträvanvärt att agera schysst. Men är det möjligt att åstadkomma en sån värld med tanke på att människan har såväl goda som elaka egenskaper? Jag tror inte det och därför ser jag det som lämpligt att kanalisera sina elaka sidor kontinuerligt. Då det sker är det lämpligt att välja situationer där inte nära och kära hamnar i klistret. Inte heller personer i gruppen man stöter på regelbundet vare sig man gillar dem eller inte. Av den anledning ger jag mig varken på kollegor, vänner, familjemedlemmar eller Bukefalosmedlemmar för den delen heller.
Om jag stöter på någon på stan som jag misstänker att jag aldrig kommer att ha något utbyte med har jag svårt att vara trevlig och vänder ibland och blir extremt otrevlig om denne beter sig på ett sätt som jag inte finner lämpligt. Dessa individer blir offer för min kanalisering av elakhet precis som Pia och Alexandra blir i denna tråd.
Vad det ger dig? Rimligtvis behöver varken du eller de i din närmaste omgivning använda varandra som mål utan får en mer harmonisk vistelse tillsammans. Det är värre att gräla med sin man, sina kollegor och sina vänner än en anonym människa på stan som inte känner dig och som du aldrig kommer se igen.
Jag tror att ingen människa genom hela livet kan uppnå sina ideal, t ex att alltid agera schysst mot andra människor. Det är mänskligt att fela, och ibland orkar man bara inte även om man vet hur man skulle vilja bemöta den andra. Jag strävar dock
alltid efter att leva efter mina ideal, och jag ser det inte som bättre att bemöta okända människor negativt. Det är ett helt främmande tankesätt för mig att se det som att det finns en viss mängd elakheter som måste ut, och att dessa då bör riktas mot okända. För det första ser jag det som
mitt ansvar att hantera min frustraton, ilska, trötthet, avundsjuka, missunnsamhet, dålig självkänsla eller vad det nu grundar sig i när jag känner en impuls av att häva ur mig något nedtryckande. Det är aldrig okej att någon annan ska behöva få det över sig, även om det ibland händer, för jag är också mänsklig. Men det är till syvende och sist
mitt ansvar att hitta ett sätt att kanalisera min frustrationen, dåligt mående etc. utan att andra ska bli drabbade. Mobbning t ex, kan ju aldrig vara okej bara för att jag kände ett behov av att vara taskig mot någon?!
Varifrån kommer det här behovet av att uttrycka sig negativt om andra människor? Skulle det vara något inneboende hos alla människor tänker du?
För det andra tycker jag inte heller att det är mer rätt att okända människor ska behöva ta ut min frustration. Jag kan nog snarare vara mer vresig mot de som står mig nära när jag är trött och frustrerad, de vet ju kanske varför och kan läsa mig mycket bättre än vad en främmande människa kan, och har därför större tolerans med mig och förståelse för det irriterande ligger hos
mig och inte dem (men jag håller hårt på att det aldrig är okej att säga rena elakheter, bara för att man är arg).
Om någon jag känner kritiserar mig är det för negativa sidor jag har. Då är det bara att skärpa sig. Nej, jag känner inget speciellt då.
Om det är av någon främling bryr jag mig inte.
Hur känner du i motsvarande situationer?
Det beror på vad som sägs och hur det sägs. Om det är någon enstaka i förbifarten, och något som jag inte tycker stämmer, då skulle jag anta att den personen var stressad, frustrerad eller nåt och jag bara råkade vara den som var i vägen. Om det är av många personer, t ex på ett internetforum, skulle jag bli mer ledsen. Då är det mer som att "hela världen tycker" att jag är xxx. Om det är anonymt och direkt riktat till mig, såsom jag har förstått att ungdomar använder chatappar idag, skulle kännas ännu mer obehagligt, då vet man inte ens vem det är.
Men jag kan sammanfatta det med att ja, jag bryr mig om jag skulle få en massa negativa påhopp om att "jag är ful, att jag är dum i huvudet, att jag aldrig kommer få ett jobb eller partner för vem skulle välja en sån knäppskalle som du". Inte om det kommer från en, men om det kommer från många. Och det gör ganska ont i mig att det finns människor som inte ens verkar bry sig om att de sårar andra människor. Jag hoppas verkligen att du kan fundera över vilken inverkan du har på andra människor omkring dig, så att du inte är en av dem. Du är tveksam till om det går att göra världen bra, men jag påstår att det går att göra den bättre.
Du kan göra den bättre, och
du har ett val varje dag, men
du måste välja det själv.
