Bli sövd?

[L(i)FE]

Exakt vad man gör i den situationen beror på så många olika saker; på vilket sätt får personen panik, och varför? Vad har man gått igenom för ingrepp och vilka mediciner har man redan fått? Vad finns för bakgrund till att man får panik och hur kan man kommunicera det?

Personalen på uppvak brukar vara jätteduktiga på att se och förstå vad som är på gång, ofta innan man själv riktigt fattar vad som händer, men jag instämmer med alla som tycker att du ska prata med vården innan eller på något annat sätt förklara vad du är orolig för, så att de har extra koll på läget.

Ja alltså jag vill verkligen INTE vara så jobbig men jag fattar ju att jag är det!
Men liksom det är en operation i sn*ppan och jag har varit med om flera över grepp så ALLT som är om det om rådet är extremt triggande förmig. Så när dom gör själva operationen så är det nog bäst att vara sövd för att annars kanske jag får panik när dom håller på. Men då kanske jag får panik efter istället när jag vaknar och att jag vet att dom HAR hållit på där och att det kanske känns och jag vet inte exakt vad dom har gjort osv.
Och iallafall den som jag träffade som gav endel info och så vet om min bak grund och varför jag har jätte mycket ångest för dethär och så. Men jag vet inte om dom i upp vakningen kommer veta det eller om dom bara tror att jag är helt konstig bara ändå.
Och det jobbiga är att om jag får sådär jätte mycket panik så kan jag bli så att hjärnan som stänger av och att jag som panik slåss om nån försöker röra mig eller nånting. Det har inte blivit så på jätte länge nu men dethär känns som en jätte triggande sitation så jag är ändå väldigt väldigt rädd för om det blir så. Och då om dom som är i när heten inte känner mig så kan det verka som det kommer från inget för att på ut sidan så kanske jag ser helt lugn ut fast det är världens mesta panik på in sidan. Och om nån liksom rör mig så så kan det bli som en panik reaktion att jag slåss och det vill jag verkligen verkligen INTE göra såklart!

 

[L(i)FE]

Vi behövde inte ens fråga. När de såg hur orolig jag var gav de mig några lugnande tabletter innan och försäkrade mig om att mamma skulle vara där när jag somnade och när jag vaknade.

Okej vad bra!

 

[Islandshästryttare]

Okej! Men kan inte extra hänsyn vara att ens mamma eller pappa kan få vara med när dom gör själva operationen då?

Den frågan kan bara stället du ska göra operationen på besvara för olika regler kan gälla i olika regioner och landsting. Det finns ingen som kan ge dig ett svar med säkerhet här.

 

[LadyCovergirl]

Okej! Är det alltid så? Men ingen får vara med när man gör själva operationen eller?

Det beror nog lite på.
Jag har varit med på operation när jag varit i tjänst. (Alltså bevakat en intagen.)
Jag och kollegan har då fått ta på oss tunna overaller samt sko-, mun- och hårskydd. Sen har vi fått instruktioner om var vi kan vara placerade och olika förhållningsregler.
Det bästa är, som några föreslagit, att samla ihop frågorna och sen ta det på ett förberedande samtal.

Gällande ursprungsfrågan så har jag varit sövd några gånger, som barn. Har inga särskilda minnen av det idag så det var nog lugnt.

Kan jag välja så väljer jag alltid vaken, inget lugnande. Har lasrat ögonen, gjort konisering och opererat bort moderkaka. De två första med lokalbedövning, den tredje med ryggbedövning.
Dock kan ju tilläggas att jag är synnerligen obekymrad och därför främst prioriterar att vara klar för hemgång så snabbt som möjligt.

 

[Philosophia]

Ja alltså jag vill verkligen INTE vara så jobbig men jag fattar ju att jag är det!
Men liksom det är en operation i sn*ppan och jag har varit med om flera över grepp så ALLT som är om det om rådet är extremt triggande förmig. Så när dom gör själva operationen så är det nog bäst att vara sövd för att annars kanske jag får panik när dom håller på. Men då kanske jag får panik efter istället när jag vaknar och att jag vet att dom HAR hållit på där och att det kanske känns och jag vet inte exakt vad dom har gjort osv.
Och iallafall den som jag träffade som gav endel info och så vet om min bak grund och varför jag har jätte mycket ångest för dethär och så. Men jag vet inte om dom i upp vakningen kommer veta det eller om dom bara tror att jag är helt konstig bara ändå.
Och det jobbiga är att om jag får sådär jätte mycket panik så kan jag bli så att hjärnan som stänger av och att jag som panik slåss om nån försöker röra mig eller nånting. Det har inte blivit så på jätte länge nu men dethär känns som en jätte triggande sitation så jag är ändå väldigt väldigt rädd för om det blir så. Och då om dom som är i när heten inte känner mig så kan det verka som det kommer från inget för att på ut sidan så kanske jag ser helt lugn ut fast det är världens mesta panik på in sidan. Och om nån liksom rör mig så så kan det bli som en panik reaktion att jag slåss och det vill jag verkligen verkligen INTE göra såklart!

Min sambo har jobbat på uppvak på gynOp och personalen kommer förmodligen behöva kolla så att du inte blöder och att det ser ok ut och det låter som att det kan vara väldigt triggande för dig, särskilt om du är omtöcknad efter narkosen. Då kan det vara bra både för dig och personalen om du har någon av dina föräldrar på plats. Inte minst kan vårdpersonalen bemöta dig utifrån dina förutsättningar.

Jag tänker därför att det vore superbra både för dig och vårdpersonalen om du klarar av att i god tid kommunicera vad du har varit med om och att det är så känsligt för dig och att det för att du behöver anhörig på plats. Anhörig kommer inte kunna vara med på operationen, men det måste gå att ordna det till uppvaket - det är jag övertygad om.

Det kommer att gå bra och du kommer få stöd, men se till att kontakta operation i god tid.

 

[Bilburen]

Är operationen livsavgörande? Eller kan du vänta tills du blir äldre och på så sätt skaffa mer info om det som gör dig orolig?
Alla operationer har sina risker, ingen kan svara på hur just du kommer att må under eller efteråt, vare sig lokalbedövning eller nedsövd.
Jag har blivit nedsövd ett antal gånger och mått bra men sista gången var tyvärr ingen rolig upplevelse varken nedsövning eller vid upp vak. Jag kommer att vara tvungen att göra minst en till operation och hoppas att denna gång går det bra.

 

[L(i)FE]

Min sambo har jobbat på uppvak på gynOp och personalen kommer förmodligen behöva kolla så att du inte blöder och att det ser ok ut och det låter som att det kan vara väldigt triggande för dig, särskilt om du är omtöcknad efter narkosen. Då kan det vara bra både för dig och personalen om du har någon av dina föräldrar på plats. Inte minst kan vårdpersonalen bemöta dig utifrån dina förutsättningar.

Jag tänker därför att det vore superbra både för dig och vårdpersonalen om du klarar av att i god tid kommunicera vad du har varit med om och att det är så känsligt för dig och att det för att du behöver anhörig på plats. Anhörig kommer inte kunna vara med på operationen, men det måste gå att ordna det till uppvaket - det är jag övertygad om.

Det kommer att gå bra och du kommer få stöd, men se till att kontakta operation i god tid.

Kan dom inte kolla det undertiden som man är sövd istället? För ja det skulle ju vara väldigt triggande! Jag har liksom en miljon an passningar för att jag ska kunna klara en gynikolog undersökning bara och med operation och allting så är det ju mycket mera liksom.
Men ja jag ska setill så att dom vet hur jobbigt det är förmig och att det är jätte viktigt att mamma eller pappa kan vara med på upp vakningen!
Jag försöker iallafall att tänka att jag är nog inte den första nånsin som har känt såhär liksom. Utan dom har nog varit med om det förr och dom.borde ju ha nån lösning så att man kan få ha sin mamma eller pappa där om det verkligen verkligen finns en andledning för det!

 

[L(i)FE]

Är operationen livsavgörande? Eller kan du vänta tills du blir äldre och på så sätt skaffa mer info om det som gör dig orolig?
Alla operationer har sina risker, ingen kan svara på hur just du kommer att må under eller efteråt, vare sig lokalbedövning eller nedsövd.
Jag har blivit nedsövd ett antal gånger och mått bra men sista gången var tyvärr ingen rolig upplevelse varken nedsövning eller vid upp vak. Jag kommer att vara tvungen att göra minst en till operation och hoppas att denna gång går det bra.

Nej jag kan inte vänta. Eller det är inte att jag kommer dö om jag inte gör det nu men det är bättre desto snabbare jag gör operationen.

 

[Philosophia]

Kan dom inte kolla det undertiden som man är sövd istället? För ja det skulle ju vara väldigt triggande! Jag har liksom en miljon an passningar för att jag ska kunna klara en gynikolog undersökning bara och med operation och allting så är det ju mycket mera liksom.
Men ja jag ska setill så att dom vet hur jobbigt det är förmig och att det är jätte viktigt att mamma eller pappa kan vara med på upp vakningen!
Jag försöker iallafall att tänka att jag är nog inte den första nånsin som har känt såhär liksom. Utan dom har nog varit med om det förr och dom.borde ju ha nån lösning så att man kan få ha sin mamma eller pappa där om det verkligen verkligen finns en andledning för det!

Du är garanterat inte den första som känner som du gör. Se till att kontakta dem så snart som möjligt på måndag. Det kommer ordna sig, även om det känns skrämmande!

 

[Angel]

Det vården gör är rekommenderar saker, de kan inte tvinga en till någonting om det inte är under väldigt speciella omständigheter. Varken operationer eller undersökningar. Det är fullt normalt att vara rädd eller orolig och man ska absolut inte känna sig dum för det. Mycket av det de rekommenderar bygger på stora sammanställningar av data på gruppnivå, det blir ibland väl trubbigt på individnivå. Bara att läsa på lite om statistik för hur länge kvinnor mår psykiskt dåligt efter exempelvis ett cellprov som påvisat förändringar och ev behandling av det. I verkligheten är det ofta år av ångest det handlar om när man gjort studier där man frågat hur kvinnor mår (även utan tidigare trauma). Ur vårdperspektiv är det en enkel och smärtfri procedur eftersom de flesta blir fysiskt helt friska efteråt och få dör eller får större fysiska biverkningar.

Är det så att man tror att det blir bättre med en operation, även om den är jobbig, så kräv att få prata igenom ordentligt innan vad som kommer att göras och vilket stöd som behövs. Det är inte alltid helt enkelt att bli lyssnad på ens när man är äldre så tycker att det låter fullt rimligt att du får stöttning av dina föräldrar om du vill det.
Själv skulle jag valt att bli sövd utan tvekan om det kändes som en jobbig situation, trots att jag låg i en förrådsskrubb ett par timmar efteråt sist för att det var där det fanns plats. Mådde fint efteråt mer än lite ont i halsen och cyklade till och med hem trots att jag lovat att ta en taxi
(nej, det ska man förstås inte göra)...

 

[L(i)FE]

Det vården gör är rekommenderar saker, de kan inte tvinga en till någonting om det inte är under väldigt speciella omständigheter. Varken operationer eller undersökningar. Det är fullt normalt att vara rädd eller orolig och man ska absolut inte känna sig dum för det. Mycket av det de rekommenderar bygger på stora sammanställningar av data på gruppnivå, det blir ibland väl trubbigt på individnivå. Bara att läsa på lite om statistik för hur länge kvinnor mår psykiskt dåligt efter exempelvis ett cellprov som påvisat förändringar och ev behandling av det. I verkligheten är det ofta år av ångest det handlar om när man gjort studier där man frågat hur kvinnor mår (även utan tidigare trauma). Ur vårdperspektiv är det en enkel och smärtfri procedur eftersom de flesta blir fysiskt helt friska efteråt och få dör eller får större fysiska biverkningar.

Är det så att man tror att det blir bättre med en operation, även om den är jobbig, så kräv att få prata igenom ordentligt innan vad som kommer att göras och vilket stöd som behövs. Det är inte alltid helt enkelt att bli lyssnad på ens när man är äldre så tycker att det låter fullt rimligt att du får stöttning av dina föräldrar om du vill det.
Själv skulle jag valt att bli sövd utan tvekan om det kändes som en jobbig situation, trots att jag låg i en förrådsskrubb ett par timmar efteråt sist för att det var där det fanns plats. Mådde fint efteråt mer än lite ont i halsen och cyklade till och med hem trots att jag lovat att ta en taxi
(nej, det ska man förstås inte göra)...

Ja det vet jag att man inte ska bli tvingad till saker i vården förutom kanske i bup och psyk men det är ju en annan sak. Men alla under sökningar som jag har gjort så har det varit jätte noga att det är på mina villkor och att jag kan säga stopp osv. Och det är nog en av sakerna som är läskig med att bli sövd att få kan jag ju inte det. Utan då har jag egentligen ingen aning vad dom gör och vad som händer i MIN kropp!
Och det är ju inte en operation som jag precis vill göra men det är ändå mitt val att göra den för att jag hoppas att vissa saker ska bli bättre då. Och om inget går jätte fel så ska det bli bättre efter operationen och då vill jag ha den gjord liksom.

 

[Youma]

Ja alltså jag vill verkligen INTE vara så jobbig men jag fattar ju att jag är det!
Men liksom det är en operation i sn*ppan och jag har varit med om flera över grepp så ALLT som är om det om rådet är extremt triggande förmig. Så när dom gör själva operationen så är det nog bäst att vara sövd för att annars kanske jag får panik när dom håller på. Men då kanske jag får panik efter istället när jag vaknar och att jag vet att dom HAR hållit på där och att det kanske känns och jag vet inte exakt vad dom har gjort osv.
Och iallafall den som jag träffade som gav endel info och så vet om min bak grund och varför jag har jätte mycket ångest för dethär och så. Men jag vet inte om dom i upp vakningen kommer veta det eller om dom bara tror att jag är helt konstig bara ändå.
Och det jobbiga är att om jag får sådär jätte mycket panik så kan jag bli så att hjärnan som stänger av och att jag som panik slåss om nån försöker röra mig eller nånting. Det har inte blivit så på jätte länge nu men dethär känns som en jätte triggande sitation så jag är ändå väldigt väldigt rädd för om det blir så. Och då om dom som är i när heten inte känner mig så kan det verka som det kommer från inget för att på ut sidan så kanske jag ser helt lugn ut fast det är världens mesta panik på in sidan. Och om nån liksom rör mig så så kan det bli som en panik reaktion att jag slåss och det vill jag verkligen verkligen INTE göra såklart!

Direkt efter att du börjar rullas ut från operationssalen och börjar vakna till, så finns en sjuksköterska hos dig direkt. Sköterskan ser till att du mår bra, skulle du bli rädd så är det duktiga på att lugna, annars får man den medicin man behöver för att må bra.

Jag gjorde ett ingrepp i blåsan, så de kom direkt och frågade hur det kändes (alltså direkt när jag vaknade) sjuksköterskan rullade ut mig till ett annat rum där man låg avskärmad. Frågade om jag hade ont, men jag kände mig bara väldigt kissnödig. Fick förklarat att det är en slags smärta, sen fick jag morfin. Sen fick jag komma tillbaka till det rummet där jag var innan OP.
Kände mig inte så trött, men blev allteftersom väldigt lullig av morfinet (numera vet jag att jag metaboliserar morfin väldigt långsamt och ska ha en väldigt liten dos).

Jag hade tänkt att vara iväg på kalas senare på kvällen men det fick vara, för jag blev så lullig att jag inte klarade av att gå till toaletten själv. Så jag fick stanna några timmar. Jag låg och halvmyste, morfin gör en mysig

Under tiden kom sköterskorna och tittade till mig, jag fick välja mellan juice, kaffe, te, smörgåsar av olika slag, yoghurt, frukt. Sen fick jag även kakor till fika
Då hade jag ätit och mådde lite illa, hög som ett hus, men det hjälpte att bara andas djupt så gick det över. Till slut så kunde jag ställa mig upp, fick åka hem efter att jag hade varit på toaletten, men det var definitivt ingen hets.

Det kändes väldigt mycket på mina villkor, speciellt efteråt. Alla var väldigt gulliga.
Kändes bra, trots att jag har helt hysterisk fobi för nålar, sjukhus och läkare.

 

[Nebraska]

Ligger man bara helt ensam och väntar på upp vakningen? Hur länge måste man ligga där?

Min första operation var en stor som gjordes i Uppsala. Man vaknade upp på en mindre avdelning och när min tillstånd konstaterades stabilt hamnade jag på den större övervakningsalen, en sorts "lättIVA". På båda ställena övervakades jag intensivt av en sjuksköterska. Flyttades tillbaka till avdelningen när alla värdena var bra, så det kan nog variera på när det blir. Vid den andra operationen så var övervakningen inte den samma och var snabbt tillbaka på avdelningen.

 

[Ninnurur]

Jag låg och halvmyste, morfin gör en mysig

Det där är ju dock ingen universell sanning. Jag får vidriga hallucinationer av morfin. Såpass att jag inte kunde sova för att de skrämde mig. När jag var vaken kunde jag iaf förstå att det var hallucinationer.

 

[Islandshästryttare]

Det där är ju dock ingen universell sanning. Jag får vidriga hallucinationer av morfin. Såpass att jag inte kunde sova för att de skrämde mig. När jag var vaken kunde jag iaf förstå att det var hallucinationer.

Själv tål jag inte morfin överhuvudtaget, fick det efter en ridolycka med svåra skador och svimmade så fort jag försökte ställa mig upp. Till slut när de uteslutit att det kunde bero på något annat då jag hade rätt svåra skador så bytte de ut morfintabletterna mot annan smärtlindring och då slutade jag svimma.

 

[Elo]

Jag har sövts 4ggr för operation, tre gånger planerat och en gång lite halvakut.

Första gången blev jag jättedålig av narkosen, kräktes massor. Fick medicin mot det och fick stanna en extra natt.

De andra gångerna berättade jag om den reaktionen och har därför blivit sövd med ett annat medel och således sluppit illamående.

Själva sövningarna har gått jättebra och fort även när jag varit så nervös att de fick ge mig lugnande innan. Helt väck på några sekunder och sedan vaknade jag på uppvak.

Jag har också opererats vaken med lokalbedövning (De öppnade min fotled och skruvade ut en skruv). Jag var precis exakt lika nervös men vägrade lugnande då jag insåg att jag aldrig hade klarat av att hålla mig kvar på operationsbordet om jag varit avtrubbad.

Jag hade nog valt sövning, just pga mina problem med ångest och panikattacker. Rekommenderar dock att be att få en sådan där varm vetekudde på uppvaket. Hjälper iaf mig jättemycket att jag inte fryser så mycket vid uppvaket och då vaknar jag inte lika abrupt.

(Att frysa vid uppvak är jättevanligt men absolut inte farlig).

 

[Amha]

@L(i)FE Just övergrepp i varierande grad är ju väldigt vanligt. Hur människor "tar" det och vad det kan ställa till med är ju såklart individuellt. Däremot kommer de definitivt ha hört din oro kopplat till övergreppet förut och du behöver inte på något sätt känna dig besvärlig för det. De har med största sannolikhet också hört om oron gällande sövning också. Inte heller där behöver du känna dig besvärlig för att du lyfter ämnet. Ställ de frågor du behöver ställa. Boka in ett nytt samtal med dem.

Min ena dotter behövde dra ut en tand i väldigt tidig ålder. Det gjordes med ett läkemedel som gjorde att hon inte hade något minne av processen men att hon ändå var vaken. För vissa kanske den där minnesluckan blir besvärlig men med tanke på din oro rörande att tappa kontrollen kanske det kan vara ett okej mellanting att ta upp för diskussion? Har absolut ingen koll på vad läkemedlet hette så jag kan inte ge någon vidare information om fördelar, nackdelar, hur det känns osv men någon här har säkert koll.

 

[Lingon]

Det där är ju dock ingen universell sanning. Jag får vidriga hallucinationer av morfin. Såpass att jag inte kunde sova för att de skrämde mig. När jag var vaken kunde jag iaf förstå att det var hallucinationer.

Det där är kanske onödigt att skriva i den här tråden där ts redan är väldigt rädd för operationen?

 

[L(i)FE]

Direkt efter att du börjar rullas ut från operationssalen och börjar vakna till, så finns en sjuksköterska hos dig direkt. Sköterskan ser till att du mår bra, skulle du bli rädd så är det duktiga på att lugna, annars får man den medicin man behöver för att må bra.

Jag gjorde ett ingrepp i blåsan, så de kom direkt och frågade hur det kändes (alltså direkt när jag vaknade) sjuksköterskan rullade ut mig till ett annat rum där man låg avskärmad. Frågade om jag hade ont, men jag kände mig bara väldigt kissnödig. Fick förklarat att det är en slags smärta, sen fick jag morfin. Sen fick jag komma tillbaka till det rummet där jag var innan OP.
Kände mig inte så trött, men blev allteftersom väldigt lullig av morfinet (numera vet jag att jag metaboliserar morfin väldigt långsamt och ska ha en väldigt liten dos).

Jag hade tänkt att vara iväg på kalas senare på kvällen men det fick vara, för jag blev så lullig att jag inte klarade av att gå till toaletten själv. Så jag fick stanna några timmar. Jag låg och halvmyste, morfin gör en mysig

Under tiden kom sköterskorna och tittade till mig, jag fick välja mellan juice, kaffe, te, smörgåsar av olika slag, yoghurt, frukt. Sen fick jag även kakor till fika
Då hade jag ätit och mådde lite illa, hög som ett hus, men det hjälpte att bara andas djupt så gick det över. Till slut så kunde jag ställa mig upp, fick åka hem efter att jag hade varit på toaletten, men det var definitivt ingen hets.

Det kändes väldigt mycket på mina villkor, speciellt efteråt. Alla var väldigt gulliga.
Kändes bra, trots att jag har helt hysterisk fobi för nålar, sjukhus och läkare.

Tack för att du skrev noga vad som hände osv! Får man alltid morfin eller nånting sånt eller beror det på vad det är för operation och om man har ont osv?

 

[L(i)FE]

@L(i)FE Just övergrepp i varierande grad är ju väldigt vanligt. Hur människor "tar" det och vad det kan ställa till med är ju såklart individuellt. Däremot kommer de definitivt ha hört din oro kopplat till övergreppet förut och du behöver inte på något sätt känna dig besvärlig för det. De har med största sannolikhet också hört om oron gällande sövning också. Inte heller där behöver du känna dig besvärlig för att du lyfter ämnet. Ställ de frågor du behöver ställa. Boka in ett nytt samtal med dem.

Min ena dotter behövde dra ut en tand i väldigt tidig ålder. Det gjordes med ett läkemedel som gjorde att hon inte hade något minne av processen men att hon ändå var vaken. För vissa kanske den där minnesluckan blir besvärlig men med tanke på din oro rörande att tappa kontrollen kanske det kan vara ett okej mellanting att ta upp för diskussion? Har absolut ingen koll på vad läkemedlet hette så jag kan inte ge någon vidare information om fördelar, nackdelar, hur det känns osv men någon här har säkert koll.

Jag tror inte att det skulle vara så bra för mig tyvär. För att jag har och har haft endel minnes luckor med mina trauman så det är också triggande förmig liksom. Och jag VET såklart inte nu men jag TROR att det nästan skulle kännas ännu värre ifall jag visste att jag hade varit med veten fast jag ändå inte kommer håg det. Utan då skulle nog min hjärna göra massa jobbiga tankar om det tror jag.