Blandras avel

  • Hundavel & Ras
  • Trådstartare Trådstartare lillajag1
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 159
  • Visningar Visningar 15 907
Sv: Blandras avel

Så för att vissa rasklubbar snöat in på "stoppa huvudet i sanden"-tänket vad gäller det framtida aveslarbetet så är medioker blandrasavel the way to go...?

Två fel gör inte ett rätt i min värdl!

/Swat
Det gör det väl inte i någons värld?;)
Vill gärna veta hur B anser att hän skulle kunna göra saken bättre med okontrollerad avel?:crazy:

Men alltså, vad är det du vill med aveln egentligen?
Att man ska blanda raser hej vilt?
Att man ska strunta i exteriör helt?
Att man bara ska ta hänsyn till hälsa och funktion - inget mer?

Har läst om dina åsikter i flera trådar och undrar hur man någonsin kan få till det du pratar om om man samtidigt vill värna om raserna?

Ta det inte som ett påhopp, jag är verkligen intresserad av hur du tänker.
B, gisses, jag vill verkligen med veta svaret på alla dessa frågor!
Och då ordentligt utförda!

Nja, en hel burk?:angel:
 
Sv: Blandras avel

Du tolkar mina inlägg som f**n läser bibeln.
Även ur väldigt genomtämkta kombinationer, som i fallet med Aussien, så kan det faktiskt hända att en hund föds med klara mentala brister.

Vad gäller storleksmässiga skilnader så berodde det i Fähundesn fall på gener väldigt långt tbx i stamtavlan som plötsligt gav utslag i en enda individ.
Hanen, där anlagen fanns, fick 73 avkommor, ingen annan blev som Fäis.

En BC tik jag hade visade sig vara rädd för får, det visde sig att en annan hund av samma far lämnat en annan som var lika, med en annan tik, den hanen hade 76 avkommor.

Vad gäller Scheltieaveln så lämnar den det mesta att önska i form av hälso o mentalitet hos avelsdjuren.

Vad gäller matadoravel så är jag helt ense med dig, om inte nästan alla L Collies hade en o samma stamfar skulle hundarna förmodligen ha betydligt bättre mentalitet.
 
Sv: Blandras avel

Du tolkar mina inlägg som f**n läser bibeln.

Vilka tänker du nu på, jag har inte svarat på något av dina inlägg? :)

Även ur väldigt genomtämkta kombinationer, som i fallet med Aussien, så kan det faktiskt hända att en hund föds med klara mentala brister.

Ja, det är ju självklart. Men jag tycker faktiskt inte att raser överlag har ett jämnt temperament. Var gång jag träffat ex. goldens eller schäfrar runtom i landet så skiljer de sig mycket på temperament. Vissa är väldigt lugna, slöa andra är istället hyperaktiva, beredda på lek och stoj etc. Meningen med raser är ju att jag ska få en fingervisning om vad hunden kommer att passa till, men ändå har jag hört och träffat oändligt många människor (det finns en uppsjö av människor här även på buke) som köpt en hund som de velat aktivera sig med men som det slutar med att hunden inte alls är intresserad och att man fått köpa en ny. Sedan kan man ju ta en ras som schäfer där spridningen är enorm när det gäller egenskaper- linjerna skiljer sig otroligt mycket vad gäller hälsa, funktion, temperament och exteriör.
Detta beror då enligt många på att vissa människor är dåliga i sin selektion av aveln. Låt gå för det, men om raserna inte är homogena ändå så är ju hela poängen med raserna förstört. Du måste ju ändå jaga rätt linjer, rätt uppfödare etc. som i slutändan ändå kan bli helt fel. Finns det då ens ett tänkbart scenario där alla uppfödare i hela världen (eller ens sverige) kommer att anse att varje individ i en ras ska ha samma egenskaper?

Ska man hålla sig fast vid drömscenarion som redan nu, efter över 20 års debatt inte förändrat sig ett dugg?


Vad gäller Scheltieaveln så lämnar den det mesta att önska i form av hälso o mentalitet hos avelsdjuren.

Vad menar du här? Utveckla! :)
 
Sv: Blandras avel

Ja det gjorde du. Jag skriver egentligen bara det du skrev, för du verkar anse att bara för att det finns de som avlar på renrasigt "skräp" eller mediokra hundar , så måste man väga upp det genom att släppa fram blandisuppfödare för att de ska få avla fram "mediokra" hundar. (Jag säger inte att det inte finns supertrevliga blandisar, men det är just det. De kommer att förbli trevliga på sin individuella nivå. En klockren schabrador kan inte representera hur en schabrador "är", eftersom att det varierar hur raserna i hunden framträder.

Jag skrev aldrig någonting om att folk är idioter och jag gillar inte alls att du associerar den meningen med mig överhuvudtaget!

Jag tycker att det är dock fruktansvärt lustigt att dessa enstaka individer som alla talar om, dessa ruttna ägg som är så få (när majoriteten av uppfödare är ansvarsfulla och duktiga) lyckas i princip släpa ned en hel ras i rännstenen. Om majoriteten av uppfödare vore ansvarsfulla och seriösa så skulle det också speglas på avelsresultaten, men lustigt nog så drabbas hundar i väldigt hög frekvens av genetiska sjukdomar jämfört med andra arter. Vart är resultatet av det goda, seriösa avelsarbetet och varför är blandraser ändå bäst när det gäller statistiken över sjukdomar? http://pedigreedogsexposed.blogspot.com/2011/01/hybrid-vigour-fact-or-fiction.html

Intressant att du tar upp homogenitet som något skadligt. Inavel och homogenitet är inte synonymer. Visst kan man med hjälp av viss inavel lyckas att få fram vissa egenskaper , men det går inte att inavla friskt utan konsekvenser.

Nä det har du läst in helt och hållet själv i min text, jag sa att det finns för och nackdelar. Homogenitet är visst en produkt av inavel från grunden, de djurarter som existerar idag är ju förgreningar från ett fåtal individer som genom naturlig selektion fått vissa gener premierade framför andra. Det är inte så att det plötsligt poppar upp 40 000 individer som ser ut som varandra p.g.a. slumpen eller främst naturselektiva orsaker, annars skulle det inte finnas ex. flera underarter av vargar i samma skog (med liknande ursprung och liknande miljö- ändå så ser de olika ut).

Skillnaden är att homogenitet i naturen aldrig står framför hälsa och överlevnad vilket inte någonsin kan appliceras i hundaveln av flera orsaker. Dels att vi inte har möjlighet att veta vilka sjukdomar våra hundar bär på (vi har inte gentester för allt) dels att vi har ett sådant emotionellt fäste vid våra hundar att vi inte kan eller vill bedriva den aveln som krävs. När det gäller nötkreatur så korsar man raser utan problem för att nå sina mål, man avlivar de kor som inte kan kalva, de som inte presterar så som tänkt, de som blir sjuka. Man har besättningar uppåt tusentalet och de som bedriver aveln är i största mån utbildade och kunniga. Det handlar om ren och skär massproduktion där alla som inte passar in i mallen kastas bort på en gång.
Den dagen vi ser på hundar som rena skära avelsdjur som skall prestera så är det en fördel för aveln men en nackdel för moralen och djurskyddet..
Men eftersom vi inte ser djuren som det så slutar det ändå med att vi tar med hundar som är bara "liiite" sjuka, ex. har någon "ofarlig" ögondefekt som senare slutar med att hela rasen blir behäftad med problemen. Eller fortsätter att avla på linjerna trots att det finns konstaterad EP i dem, det var ju "så länge sen". För man har ju satsat allt man har i sin uppfödning. Det värsta är att många gör såhär, även de som många tycker är vettiga och seriösa. Man har liksom inte råd att kasta bort kanske 10 år av avelsarbete när man insett att linjerna är sjuka. Dessutom, om många linjer är behäftade med sjukdomar p.g.a. tidigare kasst avelsarbete så är det heller inte lätt att, som seriös person i en sluten stambok, att bryta sig loss.

Så när det gäller hundar så fungerar inte riktigt ren prestationsavel, att avkommorna ska bli bättre och bättre, av flera orsaker. Men främst av allt så handlar det om våra slutna stamböcker som inte tillåter det. I ena sidan vill man ha bättre och bättre avelsdjur, å andra sidan så kan man inte selektera så stramt som man önskar p.g.a. att rasen skulle reduceras till ingenting på väldigt kort tid. Samtidigt som man vill avla framåt kan man heller inte bedriva inavel i oändlighet.


Vore inte homogenitet från början en så viktig faktor, hade vi inte haft de djuren vi har idag..som i princip är kopior, av kopior, av kopior. Skillnaden är att de oftast hela tiden utvecklas framåt. Avkomman blir lika bra eller bättre än sina föräldrar.

Att avkomman blir bättre och bättre det beror på helt vad man tror på när det gäller hundaveln. Om raser blir sjukare och sjukare med endast ett fåtal linjer som är vettiga så är detta inte ett utvecklande steg framåt. Ändå är detta ett fullkomligt normalt scenario i många raser. När det heller inte finns ett mål som man "kan ta på" så blir plötsligt avelsarbetet mycket svårare, resultatet är inte längre mätbart i köttighet, mjölkavkastning eller kalvningar, det är något mer abstrakt och svårare att bedöma. När dessutom "lekmän" ger sig in i uppfödningen med så pass diffusa mål så blir det ännu värre.
 
Sv: Blandras avel

Jag skrev aldrig någonting om att folk är idioter och jag gillar inte alls att du associerar den meningen med mig överhuvudtaget!

Poängen var densamma, att du använde ett glättigare ordförråd gör varken från eller till.


Jag tycker att det är dock fruktansvärt lustigt att dessa enstaka individer som alla talar om, dessa ruttna ägg som är så få (när majoriteten av uppfödare är ansvarsfulla och duktiga) lyckas i princip släpa ned en hel ras i rännstenen. Om majoriteten av uppfödare vore ansvarsfulla och seriösa så skulle det också speglas på avelsresultaten, men lustigt nog så drabbas hundar i väldigt hög frekvens av genetiska sjukdomar jämfört med andra arter. Vart är resultatet av det goda, seriösa avelsarbetet och varför är blandraser ändå bäst när det gäller statistiken över sjukdomar? http://pedigreedogsexposed.blogspot.com/2011/01/hybrid-vigour-fact-or-fiction.html

Vem har skrivit att det enbart är ett fåtal individer som är sjuka? Hur länge har du varit aktiv på buke? För mig veterligen har det genom åren aktivt riktats stark kritik mot x antal "förstörda" raser, tex:

Engelsk bulldogg
Shar pei
Fransk bulldogg/mops
Schäfer med utställningslinjer
Chinese crested
Mastino Napolitano

etc.

Med andra ord förstår jag inte alls vart du myntat upp att detta skulle vara så glorifierat? Ditt övriga jättelånga inlägg var lite förvirrande, du skrev precis det jag hade skrivit i inlägget innan men utvecklade det med hundra meningar till? Ledsen om jag inte förstod poängen med det hela.

I övrigt att blandraser skulle vara friskare...från vadå? Det är TVÅ parter som ska spela in för att en hund ska kunna leva ett normalt liv. Dels är det den fysiska hälsan-absolut. Men den mentala då? Vad sjutton spelar det för roll om man har en kärnfrisk hund om den skiter ner sig när det smäller, eller är otillgänglig av många exempel? Det är just där större delen av blandraserna fallerar. Jag tror inte att jag någonsin träffat på en blandras som är nära till en komplett hund med goda nerver, total skottfasthet, bra tillgänglighet etc i kombo med en kärnfrisk kropp...och då har jag träffat en jäkla massa blandisar.

Dessutom, hur hade du tänkt få fram en "ultimat" kärnfrisk/ mentalt sund hund i en avel där ingen statistik förs? Hur ska du veta vad hund x utan stamtavla bär på nä du para med hund y som inte heller har någon som helst dokumenterad bakgrund?

Varför inte engagera sig i de raser som finns och försökta förbättra dem? Istället för att experimentera fram ytterligare tusentals varianter av blandisar utan någon som helst homogenitet?
 
Sv: Blandras avel

Men alltså, vad är det du vill med aveln egentligen?
Att man ska blanda raser hej vilt?
Att man ska strunta i exteriör helt?
Att man bara ska ta hänsyn till hälsa och funktion - inget mer?

Har läst om dina åsikter i flera trådar och undrar hur man någonsin kan få till det du pratar om om man samtidigt vill värna om raserna?

Ta det inte som ett påhopp, jag är verkligen intresserad av hur du tänker.

Nu vet jag inte varför det vore fel att inrikta sig på hälsa och funktion. Fråga dig själv- varför är det viktigt att en hund ska se ut på ett visst vis? Vad finns det för vikt i färg om hunden ska vara till sällskap eller bruks? Vad finns det för funktion i vinklar, stopdjup, öronhållning och vilken teckning hunden har? Är det ex. en jakthund så ska den jaga, där får den ju sina meriter och visar sin duglighet. Om hunden är grå eller svart eller stor eller liten det spelar ju ingen roll så länge den utför sitt jobb på rätt vis. Varför skulle det spela roll om den hade för mycket teckning i ansiktet eller öronen på fel vis? När det gäller sällskaphundar så är ju utseende till och med det allra minst viktiga, det viktiga är temperament, storlek, hälsa och hårlag. Resterande som färg, ridge eller inte ridge, öron, hudveck etc. är inte relevant om inte det påverkar hälsan på hunden.

Hur är detta framgångsrik avel där hundarna MÅSTE ha specifika attributer och det finns ingen tillåtelse för att ta fram nya, bättre varianter av rasen?


Jag förstår definitivt att det måste finnas raser men inte 400st. Eller ens 200st. Det kan inte vara så att Sveriges befolkning behöver 200-400 olika varianter av hundar att välja på. Det behövs inte 30 olika varianter av sällskapshundar eller 30 olika varianter av vallhundar som inte ens används som vallhundar idag. Det finns heller ingen anledning att dela in olika raser beroende på hårlag. Och det finns heller inget behov av rena raslinjer utan tillåtelse att blanda in nytt blod, dock i kontrollerad form. För jag talar inte om att blanda raser "hej vilt" utan med ett mål i sikte. För när det gäller halvblodsavel, nötkreaturavel, grisavel etc. så tar man fram korsningar med ett syfte. Även viss prestationsavel på hundar i ex. jakt och draghundar så görs detta med mycket framgångsrika resultat. Där tycker man det är det helt ok. Men i en värld där renrastänket sträckt sig så långt så är det svårt att förstå antar jag.
 
Sv: Blandras avel

Fast man kommer ju förlora så mycket mer än bara exempelvis färg om man kan korsa hur som helst.
Tycker du inte heller att det är viktigt att den rasspecifika mentaliteten behålls?

Det finns ju ett antal raser som är sjuka. Det är ingen som säger emot. Och där behöver man ta krafttag.
Men det finns också många raser som funkar bra, trots krav på utseende.
Ridgebacken kan knappast klassas som en sjuk ras?
DS är det allvarligaste och så snart det går att testa så kommer man kunna arbeta bättre med det problemet - utan att förstöra rasen.
(Nu tog jag min egen ras som exempel, blev enklast. Finns säkerligen fler exempel)

Jag kan se många poänger med att raser ska se ut och bete sig på ett speciellt sätt. Exteriör har med funktion att göra.
Jag förstår inte varför man inte kan ha krav på alla delar? Varför inte en rastypisk hund som är frisk, stabil och kan utföra sitt arbete?
 
Sv: Blandras avel

Nu vet jag inte varför det vore fel att inrikta sig på hälsa och funktion. Fråga dig själv- varför är det viktigt att en hund ska se ut på ett visst vis? Vad finns det för vikt i färg om hunden ska vara till sällskap eller bruks? Vad finns det för funktion i vinklar, stopdjup, öronhållning och vilken teckning hunden har? Är det ex. en jakthund så ska den jaga, där får den ju sina meriter och visar sin duglighet. Om hunden är grå eller svart eller stor eller liten det spelar ju ingen roll så länge den utför sitt jobb på rätt vis. Varför skulle det spela roll om den hade för mycket teckning i ansiktet eller öronen på fel vis? När det gäller sällskaphundar så är ju utseende till och med det allra minst viktiga, det viktiga är temperament, storlek, hälsa och hårlag. Resterande som färg, ridge eller inte ridge, öron, hudveck etc. är inte relevant om inte det påverkar hälsan på hunden.

Hur är detta framgångsrik avel där hundarna MÅSTE ha specifika attributer och det finns ingen tillåtelse för att ta fram nya, bättre varianter av rasen?


Jag förstår definitivt att det måste finnas raser men inte 400st. Eller ens 200st. Det kan inte vara så att Sveriges befolkning behöver 200-400 olika varianter av hundar att välja på. Det behövs inte 30 olika varianter av sällskapshundar eller 30 olika varianter av vallhundar som inte ens används som vallhundar idag. Det finns heller ingen anledning att dela in olika raser beroende på hårlag. Och det finns heller inget behov av rena raslinjer utan tillåtelse att blanda in nytt blod, dock i kontrollerad form. För jag talar inte om att blanda raser "hej vilt" utan med ett mål i sikte. För när det gäller halvblodsavel, nötkreaturavel, grisavel etc. så tar man fram korsningar med ett syfte. Även viss prestationsavel på hundar i ex. jakt och draghundar så görs detta med mycket framgångsrika resultat. Där tycker man det är det helt ok. Men i en värld där renrastänket sträckt sig så långt så är det svårt att förstå antar jag.

Jag håller med till viss del. För mig kvittar det hur en hund ser ut om inte utseendet finns där för att fylla en viss funktion. Det gäller vinklarn, hårlag, öron etc. Detta har dock förbisetts i dagsläget på många raser , men.

En golden är i sin fysiska form synnerligen anpassad att apportera, även i vatten.

En strävhårig kortbent liten terrier är i synnerhet anpassad att tåla regn och rusk och ett arbete under jord.

En tax är i synnerhet anpassad att driva rådjur långsamt (även om jag själv som varit taxägare tycker att de gott kunde ha kortare rygg och längre ben pga hälsobitarna).

Sedan finns det ju vissa färger som måste avlas bort av hälsoskäl. Dåliga pigment= sjuk hund många gånger.

Summan av kardemumman. Det ÄR inte så lätt att "bara" avla på ditt och datt som du vill få det till. Iaf inte om vi vill bevara vissa egenskaper i hundarna.

Vill tillägga att kornsingarna som görs på jakt och draghundar görs för att få fram bättre drag/jakt helt enkelt.

Jag tror att du blandar ihop äpplen med päron. Du förkastar renrasighet, men samtidigt är det okej om man inte fokuserar så mycket på utseendet?
 
Sv: Blandras avel

Poängen var densamma, att du använde ett glättigare ordförråd gör varken från eller till.

Visa mig gärna var någonstans det kan tolkas att jag tycker att folk är idioter? Jag börjar bli lite trött på att du tycker att du vet något om vad jag sagt som inte ens jag själv är medveten om.

Vem har skrivit att det enbart är ett fåtal individer som är sjuka? Hur länge har du varit aktiv på buke? För mig veterligen har det genom åren aktivt riktats stark kritik mot x antal "förstörda" raser, tex:

Engelsk bulldogg
Shar pei
Fransk bulldogg/mops
Schäfer med utställningslinjer
Chinese crested
Mastino Napolitano

Slaget mot detta är alltid att det finns ett antal rötägg i renrasuppfödningen som drar ned de resterande. "Vissa rasklubbar" var argumentet i denna tåd- de FLESTA rasklubbar heter det!

Med andra ord förstår jag inte alls vart du myntat upp att detta skulle vara så glorifierat? Ditt övriga jättelånga inlägg var lite förvirrande, du skrev precis det jag hade skrivit i inlägget innan men utvecklade det med hundra meningar till? Ledsen om jag inte förstod poängen med det hela.

Nja jag tror att du inte riktigt förstått vad jag ville komma med det hela. Homogenitet är en produkt av inavel är fortfarande mitt argument, du talar dessutom om att man inte kan inavla friskt utan konsekvenser: hur fungerar då raser när de har slutna stamböcker? Alla hundraser vi har idag är inavlade mer eller mindre, det kommer alltid att öka tills vi lägger in nytt blod.

I övrigt att blandraser skulle vara friskare...från vadå? Det är TVÅ parter som ska spela in för att en hund ska kunna leva ett normalt liv. Dels är det den fysiska hälsan-absolut. Men den mentala då? Vad sjutton spelar det för roll om man har en kärnfrisk hund om den skiter ner sig när det smäller, eller är otillgänglig av många exempel? Det är just där större delen av blandraserna fallerar. Jag tror inte att jag någonsin träffat på en blandras som är nära till en komplett hund med goda nerver, total skottfasthet, bra tillgänglighet etc i kombo med en kärnfrisk kropp...och då har jag träffat en jäkla massa blandisar.

Det är enkelt att säga att "jag har träffat" men det är heller ingen merit. Jag har själv träffat massor och massor med blandraser som är stabila i kropp och psyke. Som används till jakt, bruks etc. Du har träffat motsatsen. Vad säger det annat än att vi ser annorlunda på saken?

Dessutom, hur hade du tänkt få fram en "ultimat" kärnfrisk/ mentalt sund hund i en avel där ingen statistik förs? Hur ska du veta vad hund x utan stamtavla bär på nä du para med hund y som inte heller har någon som helst dokumenterad bakgrund?

Fast nu tar du till konstiga argument. Förr fanns det heller ingen statistik på renrasiga hundar när det gällde HD/AD, ögon, knä status etc. Någonstans måste man ju börja, någon hund måste vara först i ledet.
Dessutom så importeras det hela tiden hundar som i princip har en okänd status på släkten eftersom länderna inte har ett fungerade dokumentationssytem. Dessa djur används aktivt i avel, de är till och med importerade för just det syftet. Det uppmuntras till och med!

Varför inte engagera sig i de raser som finns och försökta förbättra dem? Istället för att experimentera fram ytterligare tusentals varianter av blandisar utan någon som helst homogenitet?

Olika människor engagerar sig i olika saker. Vissa väljer då att försöka styra upp blandrasaveln, andra väljer att engagera sig i en ras istället. Att tillåta den okontrollerade blandrasaveln att frodas är väldigt dumt. Någon måste ju ta tag i det.
 
Sv: Blandras avel

En golden är i sin fysiska form synnerligen anpassad att apportera, även i vatten.

En strävhårig kortbent liten terrier är i synnerhet anpassad att tåla regn och rusk och ett arbete under jord.

En tax är i synnerhet anpassad att driva rådjur långsamt (även om jag själv som varit taxägare tycker att de gott kunde ha kortare rygg och längre ben pga hälsobitarna).

Fast vad är det som säger att en golden aldrig kan utvecklas och bli bättre? Vad är det som säger att de vinklarna som hunden har prompt är de mest effektiva? Den pälsen, färgen, öronen som hunden har är optimalt?

Med tanke på att vi idag har en mycket bredare kunskap om genetik och avel så förstår jag inte varför man håller vid standarder som skapades med hur hundar för 100 år sedan såg ut i åtanke.

Sedan finns det ju vissa färger som måste avlas bort av hälsoskäl. Dåliga pigment= sjuk hund många gånger.

Detta omfattas ju självklart av hälsan, man ska aldrig avla på hundar som kommer att bli sjuka för att föra fram en viss färg eller egenskap.

Jag tror att du blandar ihop äpplen med päron. Du förkastar renrasighet, men samtidigt är det okej om man inte fokuserar så mycket på utseendet?

Jag tror att vi definerar saken annorlunda. Du tänker på renras antar jag, med en sluten stambok och samma blod som flyter i alla hundars ådror. När jag tänker på ras så menar jag helt enkelt en ras, en sort som man avlat fram och där man får konstant avla in nytt blod så länge det uppfyller ens avelsmål.
 
Sv: Blandras avel

Fast man kommer ju förlora så mycket mer än bara exempelvis färg om man kan korsa hur som helst.
Tycker du inte heller att det är viktigt att den rasspecifika mentaliteten behålls?


Nu förstår jag inte riktigt om du missuppfattat mig eller inte. Det handlar inte om att korsa "hursomhelst", det gör inte effektivt avelsarbete. Det handlar om att väga in för och nackdelar i en korsning, ungefär som blev gjort med LUA dalmatiner där strategin för att få bort en sjukdom (hör urinsyra som ger upphov till urinsten och kristaller- något som alla dalmatiner bär anlaget för och kan drabbas av) var att korsa in lite pointer i en dalmatiner linje. Resultatet är hundar som ser precis ut som dalmatiner men som inte har sjukdomen. Det är alltså en korsning som är välplanerad och hundarna ser och beter sig likadant som dalmatiner gör. Hur är detta fel?

Det finns ju ett antal raser som är sjuka. Det är ingen som säger emot. Och där behöver man ta krafttag.
Men det finns också många raser som funkar bra, trots krav på utseende.
Ridgebacken kan knappast klassas som en sjuk ras?
DS är det allvarligaste och så snart det går att testa så kommer man kunna arbeta bättre med det problemet - utan att förstöra rasen.
(Nu tog jag min egen ras som exempel, blev enklast. Finns säkerligen fler exempel)

10% av alla födda valpar drabbas av DS. Det är verkligen i mina ögon något allvarligt! Av 400 hundar som reggas så är det 40 hundar som drabbas. Hur kan man säga att det är en frisk ras då?

Jag kan se många poänger med att raser ska se ut och bete sig på ett speciellt sätt. Exteriör har med funktion att göra.
Jag förstår inte varför man inte kan ha krav på alla delar? Varför inte en rastypisk hund som är frisk, stabil och kan utföra sitt arbete?

Som jag sagt tidigare så är det en ekvation som inte går ihop när det gäller hundaveln eftersom vi många gånger inte har verktygen, kunskapen eller platoniska förhållandet till våra hundar för att avla på alla delar.
För om det nu fungerade så skulle raserna inte alls vara så sjuka som de är idag.
 
Sv: Blandras avel

Fast vad är det som säger att en golden aldrig kan utvecklas och bli bättre? Vad är det som säger att de vinklarna som hunden har prompt är de mest effektiva? Den pälsen, färgen, öronen som hunden har är optimalt?

För övrigt, varför ska man äga en jakthund om man inte tänker jaga med den? Vad är poängen att ha en hund som har fysiken, vinklarna etc för att jaga om man ändå inte tänkt göra det?
 
Sv: Blandras avel

Fast vad är det som säger att en golden aldrig kan utvecklas och bli bättre? Vad är det som säger att de vinklarna som hunden har prompt är de mest effektiva? Den pälsen, färgen, öronen som hunden har är optimalt?

Jag förstår faktiskt inte frågan, ingen har yrkat på motsatsen? Dessutom talar du lite tvärtomspråket nu. Det var ju snarare bättre då för hundra år sedan där man kunde kompromissa lite med utseendet-innan exteriörfrågan blev alltför stor. Dessutom har ju ffa de arbetande hundarna som aldrig ställs ut en del variationer inom utseendet. De är fortfarande rastypiska, men skulle aldrig i livet vinna en utställning. Ta bruksschäfern, där kan man tala om hundar som ser ut lite hur som helst, även om man ser att det är en schäfer. Dessa hundar har dessutom sällan problem med hälsan, även om det såklart inte är helt fläckfritt. Frågan är om det någonsin kan bli det om vi inte direkt kan kartlägga HUR saker och ting nedärvs.



Jag tror att vi definerar saken annorlunda. Du tänker på renras antar jag, med en sluten stambok och samma blod som flyter i alla hundars ådror. När jag tänker på ras så menar jag helt enkelt en ras, en sort som man avlat fram och där man får konstant avla in nytt blod så länge det uppfyller ens avelsmål.

Fast det får man ju även med de raser som existerar idag? Om det finns ett vettigt skäl får du "utavla" med en annan ras. Clumber spanieln blev tex bara för några år sedan utavlat med cocker spaniel. Dels för att bredda avelsbasen men även för typens skull. Jag kan dock tycka att det inte hade gjort något om detta hade gjorts oftare. Men det är ju en annan femma.
 
Sv: Blandras avel

För övrigt, varför ska man äga en jakthund om man inte tänker jaga med den? Vad är poängen att ha en hund som har fysiken, vinklarna etc för att jaga om man ändå inte tänkt göra det?

Ja det är det många som frågat sig här på forumet, så jag vet inte vad du vill ha sagt med frågan?
 
Sv: Blandras avel

Ja, det är ju självklart. Men jag tycker faktiskt inte att raser överlag har ett jämnt temperament. Var gång jag träffat ex. goldens eller schäfrar runtom i landet så skiljer de sig mycket på temperament. Vissa är väldigt lugna, slöa andra är istället hyperaktiva, beredda på lek och stoj etc. Meningen med raser är ju att jag ska få en fingervisning om vad hunden kommer att passa till, men ändå har jag hört och träffat oändligt många människor (det finns en uppsjö av människor här även på buke) som köpt en hund som de velat aktivera sig med men som det slutar med att hunden inte alls är intresserad och att man fått köpa en ny. Sedan kan man ju ta en ras som schäfer där spridningen är enorm när det gäller egenskaper- linjerna skiljer sig otroligt mycket vad gäller hälsa, funktion, temperament och exteriör.

Du är ju inne på det lite själv - i så stora raser som t ex golden och schäfer blir det ofelbart så att olika uppfödare har olika avelsmål. Dessa raser har ju också delats upp i en mera sällskapsinriktad variant och en mer bruks- resp jaktinriktad. Man måste helt enkelt som valpköpare vara lite mer engagerad än att bara välja ras och sedan åka till första bästa uppfödare. De flesta brukar väl kolla upp mer ordentligt än bara vilket märke på bil de vill ha innan de köper bil?

Jag la ner lite tid och kollade alla MH:n på helsyskonen till min hund(han har 10 stycken och alla har gjort MH utom de 2 som exporterats utomlands). Deras resultat är påfallande jämna även om en del avvikelser naturligtvis förekommer. Jag har även skrivit in syskonens medelvärde i fetstil och rasens medel i parentes:

1a Kontakt hälsning : 5 4 3 4 5 4 3 4 - 4 (3,8)

1b Kontakt samarb. : 5 4 3 4 4 3 4 2 - 3,625 (3,5)

1c Kontakt hantering : 4 3 3 4 4 4 3 3 - 3,5 (3,3)

2a Lek 1 leklust : 4 4 4 3 4 4 4 3 - 3,75 (3,7)

2b Lek 1 gripande : 3 3 4 4 3 4 4 3 - 3,5 (3,2)

2c Lek 1 grip/dragk : 2 1 4 3 3 4 2 2 - 2,625 (2,6)

3a2 Förföljande : 4 3 2 4 2 1 4 4 - 3 (2,3)

3b2 Gripande : 3 2 1 5 1 1 2 2 - 2,125 (1,8)

4 Aktivitet : 5 3 3 5 3 3 4 3 - 3,625 (3,5)

5a Avst.lek intresse : 3 3 3 3 3 3 2 2 - 2,75 (2,8)

5b Avst.lek hot/aggr : 1 1 1 1 1 1 1 1 - 1 (1,5)

5c Avst.lek nyfiken : 5 4 2 1 3 2 5 3 - 3,125 (2,4)

5d Avst.lek leklust : 3 4 4 1 4 4 2 1 - 2,875 (2,3)

5e Avst.lek samarb. : 4 5 4 1 3 3 4 1 - 3,125 (2,3)

6a Överr. rädsla : 2 5 3 3 3 3 3 3 - 3,125 (3,3)

6b Överr. hot/agg : 1 1 3 3 1 1 1 3 - 1,75 (1,9)

6c Överr. nyfikenhet : 2 2 3 2 5 4 3 3 - 3 (2,4)

6d Överr. kv. rädsla : 1 2 1 1 1 2 1 1 - 1,25 (2,1)

6e Överr. kv. intr. : 1 1 1 3 2 1 1 1 - 1,375 (1,6)

7a Ljud rädsla : 2 5 3 5 4 2 5 1 - 3,375 (3,2)

7b Ljud nyfikenhet : 4 2 3 2 5 4 2 5 - 3,375 (3,0)

7c Ljud kv. rädsla : 1 1 1 1 1 1 1 1 - 1 (1,7)

7d Ljud kv. intresse : 3 2 1 3 3 2 1 1 - 1,75 (1,6)

8a Spöken hot/agg : 1 1 1 2 1 1 3 1 - 1,375 (2,0)

8b Spöken kontroll : 4 4 4 3 4 3 4 2 - 3,5 (3,5)

8c Spöken rädsla : 2 2 1 5 3 1 4 1 - 2,375 (2,7)

8d Spöken nyfikenhet: 5 4 5 1 3 3 1 1 - 2,875 (2,6)

8e Spöken kontakt : 4 3 4 1 4 2 4 3 - 3,125 (3,3)

9a Lek 2 leklust : 4 4 4 3 4 4 4 3 - 3,75 (3,3)

9b Lek 2 gripande : 3 3 4 4 3 3 3 4 - 3,375 (2,9)

10 Skott : 1 1 1 1 1 3 4 1 - 1,625 (2,1)

I den mån den här kullen avviker från rassnittet - är det för att de är orastypiska? Eller är det snarare så att det är många andra hundar i rasen som avviker från hur rasen BORDE vara, precis som det är med slöa, träningsovilliga golden retrievers?
 
Senast ändrad:
Sv: Blandras avel

essutom talar du lite tvärtomspråket nu. Det var ju snarare bättre då för hundra år sedan där man kunde kompromissa lite med utseendet-innan exteriörfrågan blev alltför stor. Dessutom har ju ffa de arbetande hundarna som aldrig ställs ut en del variationer inom utseendet. De är fortfarande rastypiska, men skulle aldrig i livet vinna en utställning. Ta bruksschäfern, där kan man tala om hundar som ser ut lite hur som helst, även om man ser att det är en schäfer. Dessa hundar har dessutom sällan problem med hälsan, även om det såklart inte är helt fläckfritt. Frågan är om det någonsin kan bli det om vi inte direkt kan kartlägga HUR saker och ting nedärvs.

Nej det gör jag inte. Rasstandarden är satt på vad den ideala rasindividen skulle se ut som, för 100 år sedan. Det innebär dock inte att praxisen var densamma, dvs det tilläts finnas hundar som inte var homogena exteriört eftersom man gav blanka f*n i hur hunden såg ut, det viktigaste var funktionen. Den tillåtelsen av avvikelser och variationer existerar inte idag för att man satt en rigid standard om hur idealhunden uppfattades för länge sedan. Det innebär alltså inte att den idealhunden är (eller bör vara) ideal idag.

Fast det får man ju även med de raser som existerar idag? Om det finns ett vettigt skäl får du "utavla" med en annan ras. Clumber spanieln blev tex bara för några år sedan utavlat med cocker spaniel. Dels för att bredda avelsbasen men även för typens skull. Jag kan dock tycka att det inte hade gjort något om detta hade gjorts oftare. Men det är ju en annan femma.

Det är ändå väldigt väldigt få gånger. Då är raserna i princip så illa gångna att det verkligen är en nödvändighet. Det har fortfarande varit stort motstånd till sådant dessutom.
Att få den tillåtelsen är inte lätt heller.
 
Sv: Blandras avel

Ja det är det många som frågat sig här på forumet, så jag vet inte vad du vill ha sagt med frågan?

Det jag vill ha sagt är att om hundarna används till sina ändamål så finns det heller ingen orsak att fokusera på exteriör, den blir då en sekundär produkt s.a.s.

Det finns alltså ingen idé att avla exteriört eftersom exteriören visar själv vad den kan. Enda "vettiga" resonemanget jag fått för att rättfärdiga exteriöravel är att behålla de ursprungliga rasdragen, ex. hur ska en grythund kunna jaga med långa ben?
Jagar man med grythunden och den visar sig ha en väl fungerande fysik så talar det för sig själv. Jagar man inte med hunden/målet med avlen är inte att få fram jakthhundar ska man heller inte ha den.

Det blir helt fel i mina ögon när man avlar för något som ska ha ett visst utseende för ett visst ändamål som den ändå inte ska användas till.
 
Sv: Blandras avel

Men vad är poängen med en ras som den delas upp i massor av olika riktningar? Rasen ska vara enhetlig, det är hela syftet med raser!

Vad är det dessutom som säger att en blandras inte skulle ha samma typ av statistik i sin kull? Det vet ju ingen heller, det görs ju inga omfattande MH'n till dem. Då kan man heller inte gapa om att de minsann är ojämna i psyket inom kullen för att "jag har träffat den och den".
 
Sv: Blandras avel

Det jag vill ha sagt är att om hundarna används till sina ändamål så finns det heller ingen orsak att fokusera på exteriör, den blir då en sekundär produkt s.a.s.

Fast faktum är att just inom de rena jaktraserna så har man lyckats med att kombinera utställning med funktion på ett sätt som jag inte sett motsvarigheten till bland några andra raser. Kanske just för att ingen avlar på en hund som bara är utställningmeriterad men inte har jaktmeriter men å andra sidan är det många som vill att även den hund som har fina jaktmeriter även ställts ut så att man vet att den är rastypisk.
 
Sv: Blandras avel

Det jag vill ha sagt är att om hundarna används till sina ändamål så finns det heller ingen orsak att fokusera på exteriör, den blir då en sekundär produkt s.a.s.

.

Sekundär javisst, men det går inte att utesluta exteriör. Kontrollerar du den inte via en standard har du snart en hund som har för lång rygg (ex schäfer) , för långa ben (ex terrier) eller för långa öron osv. Problemet är inte att sätta en standard, problemet verkar ju vara hur den ska tolkas.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Är det vanligt att direkt efter parning, tiken och hanen är ointresserade av varandra resten av dagen/två dagarna. Hundarna var på...
Svar
5
· Visningar
569
Senast: Sel
·
Hundavel & Ras Vi står på kö på en hanvalp, och har varit med från start, redan i september tog vi kontakt med uppfödaren som väntade på att tiken...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 385
Senast: Lisen82
·
R
Hundavel & Ras OBS att jag kan iprincip inget om avel och jag har inte precis några planer att min hund ska bli en "avels hund" ändå utan jag är bara...
11 12 13
Svar
242
· Visningar
15 718
Senast: ildiko
·
Hundavel & Ras Ber först om ursäkt för en vägg av text men jag känner att jag vill få lite extern input. Jag har medvetet inte nämnt namnet på ras...
2 3
Svar
47
· Visningar
9 574
Senast: dobbis
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp