Sv: Blandras avel
Det du stör dig på är ju i grund och botten hur VI väljer att avla. Inte hur hundarna är uppbyggda genetiskt.För "konstigt nog" är de facto raser som har ett användningsområde (och fortfarande brukas inom det) väldigt sällan utsatta för sjukdom eller andra komplikationer som kan påverka deras livskvalitet. Nu är det svårt att ge direkta exempel då raserna idag tyvärr ofta är uppdelade. Men samtidigt ger det en tydlig överblick i vart problemen verkligen sitter.
Nej jag säger att aveln på slutna
raser idag inte fungerar alls. Den sjukdomsbilden du målar upp är ju främst baserat på det du tror dig veta. Det enda du kan gå utefter är ju någon form av statistik, som du då inte presenterar. Det är lätt att säga "den den är frisk och den den är sjuk" men det krävs också bevis.
Så som jag förstått det så har inte bruksschäfrar bättre HD statistik än utställningsschäfrar. Inte på papper för det har ingen bevisat hittills. Har aldrig sett någon som helst statistik på det.
Av "någon" anledning är rena bruks/jakt/vall/whatever linjerade hundar i majoritet fria från hälsoproblem och mentala problem (japp jag generaliserar).
Av "någon" anledning är de mest sjukdomsdrabbade raserna produkter av vad man önskar att se i utställningsringen.
Åter igen så är detta något du måste ha siffror för. Det finns en massa antaganden i din text men ingen backup. Dessutom vill jag påpeka att även de raser som anses vara friskast enligt agria uppvisar fortfarande inavels symptom. Något som bevisar att det, trots noggrann selektion, inte fungerar som det ska, genpoolen är för liten för att det ska fungera. Sämre fertilitet, kryptorchism, hjärtfel och även EP florerar bland de "friskare" raserna. Ju mer inavel det blir ju värre blir det, det går alltså gradvis åt helvetet.
Dessutom om du tänker efter: om utställningshundarna är de som drar ner statistiken enligt dig, måste de ju vara
väldigt många hundar. Hade du tänkt utplåna en stor del av alla schäfrar och därmed ta bort i princip all variation inom rasen? Hur menar du att man ska gå tillväga utan att öka inavel och därmed inavelsdepression? Hur ska man selektera mer noggrant utan att öka inaveln?
Med andra ord verkar allt bero på vad även VI selekterar. Nej, vi kan aldrig bli moder jord till hundra procent-men vi kan gå efter principer som är lyckade koncept. Visst är inga raser till 100 procent befriade från sjukdom, men vi får inte glömma att även bruks/jakt/whatever folk också många gånger kanske inte väljer de bästa aveldjuren pga att de inte är tillräckligt objektiva i sin bedömning av sin "älskade hund". Det är ju inte ovanligt att man prestationsavlar, men bara för att en hund vunnit VM behöver den inte vara en bra avelshund.
Vi kan selektera så mycket vi vill gällande arbete, exteriör etc. men så länge vi inte tillför nytt blod kommer MHC variationen vara låg och våra raser kommer att alltid att ha en alltför hög sjukdomsfrekvens. Du kan inte ta bort all avelsurval vi har därför att de inte passar måtten heller, då ökar ju inaveln extremt mycket.
Jämför nötkreatur där vi har dels prestationsavel, där man korsar raser för att få korsningseffekt och raser där populationen är en enhetlig ras som har strikt korsningsförbud. De djur som avlas för mjölkproduktion, köttighet etc. med korsning är friskare, de har ett högre individantal. De djur som är avlade i raser är sjukare och mindre till antalet, där tillåter man avel på sjukare djur eftersom genpoolen behöver allt den kan få. Tycker jag är en ganska uppenbar jämförelse. Där står vi idag med många raser och fler kommer att hamna där. Man måste få in nytt blod i alla raser, det är inte möjligt för oss människor att ta av samma sak hela tiden när det gäller så inavlade population som hundraser. Där de genomgått flera flaskhalsar, matadoravel, avel på sjuka individer etc.
Summan av kardemumman är att VI måste se nyktrare på de djuren vi väljer ska få bära fanan vidare och bli mycket hårdare i bedömningen. På de raser där genbasen är trång kanske man måste öppna stamboken, javisst. Men det är inte ett lyckat koncept för samtliga raser. Korsar du två raser-måste du fortfarande gå efter samma principer i ursållningen som inom renrasaveln för att de efterkommande generationerna ska bli lika friska som de allra fösta föräldrardjuren, och då fallerar ju grejjen med att avla in nytt blod om det egentligen inte behövs.
Hur förklarar du egentligen behovet av breddad avelsbas hos stövare, någon av de friskaste raserna som finns? Som uppvisar inavelsdepression trots noggrann selektering?
Än en gång, hur ska du lösa ett existerande rasproblem med att korsa in nytt blod? Vilka raser ska du använda? Vilka individer? Nu har du höjt dig själv till skyarna med dina genetikkunskaper så då torde du ha ett ganska bra svar på den frågan. Jag undrar bara varför det inte kommit än? Eller är det bara vi andra som "borde kunna mer" (harkel) som inte fattar ( för vi har ju inte heller läst genetik..
) ? För
fanns det ett definitivt svar på den här frågan undrar jag uppriktigt varför du inte sätter igång ditt avelsarbete med dessa blandningar omedelbart?
Nu tycker jag att du är lite väl rolig. Det krävs kunskap, noggrann selektering och tanke bakom att avla på korsningar. Det kräver år av tanke bakom projektet. Det vore ju väldigt korkat från min sida att säga ta den och den så blir det bra. Men jag har ingen aning varför ni inte tror att framtagandet av rastyper/korsningstyper är så fruktansvärt omöjligt när man gör så i alla andra husdjursraser med bäst resultat. Man har även gjort så på hundar
i alla tider. Hundar är så otroligt unika i sin genotyp nuförtiden eller?
