Sv: Blandras avel
Stövarna har väl problem både med snäva avelsbaser och vikande registreringssiffror?
Jag har bara kollat lite snabbt på dem men när det gäller avelsbaserna så ja. De har dessutom effekter av det; hjärtfel, kryptorchism etc. Trots detta är de flesta reggade hos agria i den "minst sjuka" gruppen, så att säga. Hur denna avelsbas har uppkommit det vet inte jag, har inte kollat upp stövarnas historia (men jag kan tänka mig att det har med avelsurvalet att göra samt att det inte jagas lika mycket idag), men trots en väldigt snäv avelsbas är de fortfarande friskare än många andra raser som är numerärt fler.
Jag tycker det är ett ganska uppenbart bevis att trots bra och noggrant avelsarbete så är nytt blod en nödvändighet för att kunna fortsätta utan konsekvenser.
Det är bara ett mindre antal av alle de raser vi har idag som kan bedömas på prestation. Bruks- jakt- vall- och draghundar, visst. Men vi har många fd jakthundsraser, som större delen av terriergruppen, som numera är sällskapshundar. Ska vi börja med grytprov för Norwichterrier? För att inte tala om de som alltid varit sällskapshundar, mina dvärgpudlar till exempel, vad ska de prestera?
Nej en ras som inte längre jobbar jobbar ju inte. Men då är heller inte saker som färg och estetiska aspekter särskilt viktigt. Kan man inte göra utställningar som bara bedömmer om hunden är anatomiskt sund? Om den har tänderna kvar, man får visa upp ett veterinärutlåtande på att den är frisk och har genomgått ett MH. Man gör alla relevanta tester inför avel. Varför i allsindar ska hunden behöva vara just den färgen, just exakt denna cm storlek, ha exakt denna typ av päls, ha dessa typer av tecken, ha dessa exakta vinklar, ha denna typen av hudveck etc ?
Jag kan inte se att lösningen är korsningsavel. Framför allt inte den som blivit populär nu med "raser" som cockerpoo och bullboxer... deras förespråkare vill att de ska bli erkända som "riktiga raser", och då står vi där igen, med rasstandarder och risk för matadoravel.
Fast det är inte riktigt det jag pratar om heller. Slutna stamböcker är just orsaken till att wannabe-raser poppar upp här och var. Folk är inte nöjda med pudel eller cocker, därför måste de skapa en helt egen ras. Annars blir de inte erkända, deras hundar är blandraser i SKK's och allmänhetens ögon. Dessa blir då sina egna så inavlade populationer och tja, då är man ju framme på ruta 1 igen.
Jag talar om kontrollerad avel med möjligheten att föra till nytt blod till stamtavlorna. Som med ridhästar; ett halvblod kan vara ganska mycket idag, med olika inriktningar som hopp, dressyr, fälttävlan. Man vill att hingstar och ston ska vara duktiga på mycket och det är inte svårt att hitta en bra hoppstammat föl eller dressyrstammat föl som passar en, bara man har pengarna. Stamtavlan talar ju för sig själv. Det är heller inte bara svenska halvblodslinjer som existerar i en topphästs stamtavla, det finns fullblod, hannoveranare etc. De är alltså "blandraser" men skillnaden ligger i att uppfödaren vet vad han har i stamtavlan. Hen har gjort så mycket efterforskningar och arbete för att kunna få fram topphästen, hen kan allt om alla hästar i sin linje.
Jag tycker att islandshästar är ett bra exempel på motsatsen- de är resultatet av ett bra antal många års inavel. Där de anpassats till sin egna miljö men så fort de kommer utanför miljön så går immunförsvaret helt åt fanders och reagerar på småsaker som knott, sol och gräs. Det är ju exakt samma reaktion som våra hundar har idag med en stor andel som är allergiker eller har problem med cancer, hjärtfel etc. Vissa raser mycket med än andra och det beror på generna de får med sig alt. inte får med sig.