Blä för nyår som singel

[Hyacinth]

Jag/vi lagar masa mat och bjuder in vänner. En del är singlar, andra inte. Sen äter vi för mycket, dricker gott vin och bubbel och ibland somnar jag innan tolvslaget. Andra år har jag varit själv, då gör jag likadant. Jag gillar att dra ihop vänner och laga mat. Enda skillnaden mot en vanlig middag är det något högre priset på vin och mängden mat samt att gästerna generellt stannar längre än vanligt.
Ett av mina mysigaste nyår jobbade jag till 22, åkte hem (all by myself) och åt en låda ostron, drack bubbel och tittade på tecknat. Hade jag velat ha sällskap och inte haft en enda vän hade jag gått ut, troligen till en hotellbar och låtsats vara på genomresa.

 

[Hyacinth]

Tycker du jag skall bjuda 52ans vänner hit till min ort på fest (några timmar bort)? Tycker du att jag skall bjuda mig till 52ans vänner och kolla vem som har fest? Skulle inte tro det...

Dina egna vänner? Varför inte bara säga att det vore himla trevligt med en bra middag och umgänge?

 

[Petruska]

Tycker du jag skall bjuda 52ans vänner hit till min ort på fest (några timmar bort)? Tycker du att jag skall bjuda mig till 52ans vänner och kolla vem som har fest? Skulle inte tro det...

Ah, det var hens vänner? Jag tänkte de var dina eftersom du kallade dem "vänner" rätt och slätt.

Nej, jag tror det kommer att upplevas underligt om du hör av dig inför nyår.

 

[tott]

Dina egna vänner? Varför inte bara säga att det vore himla trevligt med en bra middag och umgänge?

Är, som sagt inflyttad. De vänner jag brukar umgås med (singlar eller par) är bortresta eller firar med sina gamla vänner liksom de alltid gjort.

Jag orkar inte vara den där stackaren som blir över liksom, som någon måste ta hand om. Vill bli bjuden för att jag är jag!

 

[Petruska]

Ett av mina mysigaste nyår jobbade jag till 22, åkte hem (all by myself) och åt en låda ostron, drack bubbel och tittade på tecknat. Hade jag velat ha sällskap och inte haft en enda vän hade jag gått ut, troligen till en hotellbar och låtsats vara på genomresa.

Du är bara så sanslöst cool! Ser för mig hur du och BARNET inom kort sitter på hotellbarer och äter ostron på högtidskvällar och konverserar på engelska (eller annat utländskt språk om ni har något) och det lyser Världsvana om er.

 

[escodobe]

JAG vill umgås med vänner och kärlekar då, och JAG vill känna samhörighet då - inte utanförskap.

Kan du inte ringa någon av dina vänner, även dom som bor en bit bort? Kolla läget och ordna med fest?De kanske bjuder in dig om de inte kan komma till din?
Om du har råd så skulle jag kolla om något hotell har nyprspaket med spa och firande.

Eller bara bestämma sig för att ha riktigt mysigt hemma och skratta åt folket som blir för fulla,fryser i för lite kläder I evigheter i väntan på taxis dyra som en semesterresa eller spränger bort fingrar, syn och hörsel...

 

[mandalaki]

Är, som sagt inflyttad. De vänner jag brukar umgås med (singlar eller par) är bortresta eller firar med sina gamla vänner liksom de alltid gjort.

Jag orkar inte vara den där stackaren som blir över liksom, som någon måste ta hand om. Vill bli bjuden för att jag är jag!

Fast blir du inte det då, bjuden för att du är du alltså? Av dem du brukar umgås med. Du kanske bara måste komma över tröskeln just i år och säga att du är ensam på nyår - så blir du nog bjuden.

 

[escodobe]

Är, som sagt inflyttad. De vänner jag brukar umgås med (singlar eller par) är bortresta eller firar med sina gamla vänner liksom de alltid gjort.

Jag orkar inte vara den där stackaren som blir över liksom, som någon måste ta hand om. Vill bli bjuden för att jag är jag!

Hur vet du det redan i november?

 

[tott]

Fast blir du inte det då, bjuden för att du är du alltså? Av dem du brukar umgås med. Du kanske bara måste komma över tröskeln just i år och säga att du är ensam på nyår - så blir du nog bjuden.

Hmmm...det har varit många "just i år" genom åren.
Och som jag skrev så är de jag brukar umgås med bortresta eller firar med familjer de alltid har firat med.

 

[tott]

Hur vet du det redan i november?

Hur? För att den informationen har kommit till mig redan.

 

[mandalaki]

Sedan tror jag att du lite grand måste försöka byta syn på nyår. Du skriver att du avskyr nyår när du är singel. Och visst, nyårsafton är parig som tusan, det finns en massa klyschor om att pussas vid tolvslaget och allt det där.

Men man KAN försöka tänka bort det där. Annars är det nog lätt att man blir deppig varenda nyår hur man än tillbringar det. Är man hemma deppar man för att man är ensam, festar man med singlar deppar man för att man är med singlar, festar man i blandade sällskap deppar man för att där är andra par osv.

Så det är ju egentligen inte nyår det är fel på, utan på att man själv tycker det är så jobbigt att vara singel. Men visst, det ÄR parigt som tusan, så lätt är det kanske inte att komma över det.

 

[Hyacinth]

Du är bara så sanslöst cool! Ser för mig hur du och BARNET inom kort sitter på hotellbarer och äter ostron på högtidskvällar och konverserar på engelska (eller annat utländskt språk om ni har något) och det lyser Världsvana om er.

BARNET ylade om musslor på Konsum idag men jag blir så tveksam, vilken dag ska man köpa musslor och inte? Är det måndagar jag ska undvika? Är mycket cool (host). Men BARNET är coolare, fråga @Anna som stalkar mig på instagram

Rent allmänt älskar jag hotellbarer. När jag blev singel i min UNGDOM och upptäckte att min närmsta vän bodde 45 mil bort började jag frekventera dylika. Det var perfekt för att ta en drink efter jobbet utan att känna sig som ett ufo. De flesta är liksom ensamma i hotellbarer en vardagkväll, så jag slank glatt in, beställde en kaffe eller vin/drink och läste en tidning. Sen till hemmets lugna vrå.

 

[mandalaki]

Hmmm...det har varit många "just i år" genom åren.
Och som jag skrev så är de jag brukar umgås med bortresta eller firar med familjer de alltid har firat med.

Men det var det där "firar med dem de alltid firat med" som jag tyckte var en öppning. Ett nyårssällskap är väl inte på livstid, det måste väl kunna komma till nya gäster ibland? Borde det inte till och med vara uppskattat?

 

[Kiwifrukt]

Sedan tror jag att du lite grand måste försöka byta syn på nyår. Du skriver att du avskyr nyår när du är singel. Och visst, nyårsafton är parig som tusan, det finns en massa klyschor om att pussas vid tolvslaget och allt det där.

Men man KAN försöka tänka bort det där. Annars är det nog lätt att man blir deppig varenda nyår hur man än tillbringar det. Är man hemma deppar man för att man är ensam, festar man med singlar deppar man för att man är med singlar, festar man i blandade sällskap deppar man för att där är andra par osv.

Så det är ju egentligen inte nyår det är fel på, utan på att man själv tycker det är så jobbigt att vara singel. Men visst, det ÄR parigt som tusan, så lätt är det kanske inte att komma över det.

Jag håller med dig i allt du skriver. Det är inte helgerna i sig som känns tråkiga, utan det faktum att det känns tråkigt att uppleva helgen som singel, särskilt om det är en helg som är så "parig" som just nyår och de flesta vännerna är i stabila parkonstellationer. Men den enda som kan ändra på den inställningen är en själv.

 

[Petruska]

Men det var det där "firar med dem de alltid firat med" som jag tyckte var en öppning. Ett nyårssällskap är väl inte på livstid, det måste väl kunna komma till nya gäster ibland? Borde det inte till och med vara uppskattat?

Jag tänker nog som du föreslår - har ju haft anledning att ta tag i liknande frågor i min närhet på senare år. Just i ett väletablerat sällskap som brukar fira ihop, så är det väl både enkelt och lämpligt att dra med någon som tex är ensam pga ändrade familjeförhållanden. Mitt etablerade nyårsfirande utökades med min vän som blev änkling, just därför att han blev änkling.

Han är bjuden både för att han är han och för att han behöver ett nyårssällskap att ingå i. Jag tycker att det är att ha väldigt höga krav att tänka sig att man ska bli bjuden utan att ta egna initiativ för att "jag är jag".

 

[tott]

Men det var det där "firar med dem de alltid firat med" som jag tyckte var en öppning. Ett nyårssällskap är väl inte på livstid, det måste väl kunna komma till nya gäster ibland? Borde det inte till och med vara uppskattat?

Om det är vänners vänner som ordnar traditionell nyårsfest så är jag inte så sugen på att tränga mig på...

 

[mandalaki]

Om det är vänners vänner som ordnar traditionell nyårsfest så är jag inte så sugen på att tränga mig på...

Se dig som en tillgång! Fråga dina vänner om de tror att det finns en möjlighet att du kan följa med till deras vänner. Du är ju en trevlig sällskapsmänniska, eller hur?

 

[mandalaki]

Jag håller med dig i allt du skriver. Det är inte helgerna i sig som känns tråkiga, utan det faktum att det känns tråkigt att uppleva helgen som singel, särskilt om det är en helg som är så "parig" som just nyår och de flesta vännerna är i stabila parkonstellationer. Men den enda som kan ändra på den inställningen är en själv.

Jag gillar inte vare sig jul eller nyår. Jul är väldigt familj och nyår är väldigt parig. Dock: jag har inte ont av det i sig. Jag är gärna hemma. Men: det jag har ont av är andras förväntningar. Att de liksom ska tycka det är tragiskt om jag inte går på nyårsfest. DET är jobbigt. Trots att jag VILL vara hemma.

 

[mandalaki]

Jag tänker nog som du föreslår - har ju haft anledning att ta tag i liknande frågor i min närhet på senare år. Just i ett väletablerat sällskap som brukar fira ihop, så är det väl både enkelt och lämpligt att dra med någon som tex är ensam pga ändrade familjeförhållanden. Mitt etablerade nyårsfirande utökades med min vän som blev änkling, just därför att han blev änkling.

Han är bjuden både för att han är han och för att han behöver ett nyårssällskap att ingå i. Jag tycker att det är att ha väldigt höga krav att tänka sig att man ska bli bjuden utan att ta egna initiativ för att "jag är jag".

Var det inte trevligt också? Med ett nytillskott.

 

[tott]

Se dig som en tillgång! Fråga dina vänner om de tror att det finns en möjlighet att du kan följa med till deras vänner. Du är ju en trevlig sällskapsmänniska, eller hur?

Om det vore så enkelt...och roligt..att truga sig på inrutade sällskap...
Ja jag är en trevlig sällskapsmänniska, det är inte det, men jag avskyr att vara den stackaren om någon måste förbarma sig över (eller känslan över att vara den)