Behöver bara få skriva av mig ...

Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

Jag har följt TS historia med Atlaz och så som jag har tolkat det så fungerade allt "ok" tills mattes olycka hände. Att hon efter det inte kunnat fortsätta i samma anda är ju självklart och att det då uppstår problem, eller underliggande problem som tidigare var hanterbara förstorades, kan ju knappast TS klandras för då hon gjort sitt bästa?

Att sedan komma och dra alla hundar som ev. skulle omplaceras över en och samma kam och påstå att det är bättre att låta dem somna in är ju rent befängt och ett jävla slöseri i mina ögon...
Finns det kunnigt folk som vill ta en vuxen omplaceringshund så varför neka dem detta? Atlas mår inte bra till stor del pga av att hans matte brytit ryggen och han får idag inte det han behöver (husse verkar inte riktigt ha koll) men med detta finns ingen anledning att direkt avgöra att det inte kommer att lyckas med en omplacering.
 
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

Men snälla du, har du missförstått precis allt jag skrivit?
Läs igen utan att lägga in egna vinklingar!

LIA
 
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

Att jag inte tycker som du innebär ju inte att jag missförstår.
Men jag tycker du för fram saker på ett lite "hårt" sätt ibland.

Att läsa det du skriver helt objektivt är svårt, eftersom jag har egna tankar och åsikter med mig.
 
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

Min hund har ju tidigare bara stått under ett bord och morrat åt alla människor som kommit hem till oss. Kvinnor som män. Hopplöst fall? Idag så kan man ju iaf klappa henne på huvudet om man hinner med även om man inte känner henne :p

Men visst förstår jag frustrationen och känslan av hopplöshet med en explosiv och rädd hund. Vi har gått igenom alla stadier själva. Men även det "fall" som känns helt hopplöst behöver inte vara det när hunden blir äldre. Det är en jobbig period för hunden i sig innan de blivit riktigt vuxna.
 
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

Nu har jag inte läst hela tråden, men ville bara säga att jag hoppas att allt löser sej för er på bästa sätt.
 
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

knapplån

hoppas den där gubben kan ge honom en chans iaf, det lät ju hur bra som helst fastän han är man ;)

styrkekramar
 
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

Jag begär inte att du ska tycka som jag, eller att du måste vara objektiv. Men det vore trevligt att inte bli anklagad för sådant jag inte påstått eller anser.

Orkar inte gå tillbaka och leta upp allt ordagrant igen, men kortfattat var det så att Pangare påstod att Calazirya skulle få livstids ågren om hennes hund skulle bita(?) någon efter omplacering. Det var detta jag reagerade på. Försöket att klubba ner henne en bit till så hon ska känna sig tvungen att avliva i st f att omplacera.

Självklart anser även jag att man vill att hunden ska hamna rätt, få det bra hos en ny ägare, att dom ska tycka om hunden, osv, osv. Hur kan du tro något annat?

Läs dom aktuella inläggen igen så förstår du nog.

LIA
 
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

Jag kan förtydliga, eftersom du är på helt fel spår, att orsaken till omplacering är att man av någon anledning inte kan ha sin hund kvar. Så hellre än att avliva, låter man hunden få möjlighet att leva hos någon annan.
En hund har rätt till sitt liv!

En hund har inte större rätt till liv än en kossa har till sitt och eftersom jag är köttätare kan jag inte skriva under på devisen att alla djur har rätt till ett långt liv. Min inställningen är snarare att hunden och även kon har rätt till ett liv utan lidande. Om det sedan blir kort eller långt ser jag som mindre viktigt. För många hundar är det ett lidande att behöva skickas runt mellan olika hem och utsättas för den ena terapikuren efter den andra. Ska man ge sig på att fixa hundar med mentala problem ska man ta mig sjutton vara säker på att lyckas också. Hunden lider nämligen av att inte vara helt okej i skallen, speciellt om det är rädslor inblandat.

Det är inte alltid bättre att omplacera. Min egen skulle aldrig få den chansen för risken för lidande för hennes del är för stor. Kan hon inte vara hos mig längre, får hon gå. Det vore rent taskigt mot hunden att ens försöka. För vissa hundar är det så att döden är bättre än omplacering, rätt till liv eller ej. Ingen lider när man är död.

En omplacering ska inte vara en chansning på att hunden ska få det bättre eller lika bra. Man ska veta att det blir så.
 
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

Hund och ko, ja det är ett dilemma för mig. Jag föredrar att se det så här. Vi har rovdjur och vi har bytesdjur. Det är det ena. Det andra är att vi har kon (i st f vilda djur) för att föda oss, medan hunden finns som sällskap (+ olika arbetsuppgifter). Inte odiskutabelt, jag vet, men ändå en någorlunda rimlig ståndpunkt hoppas jag. Dessutom OT.

Resten, att hunden inte kan vara hos någon annan än mig osv, är den vanliga egoistiska verklighetsförnekelsen. För sanningen är att de allra flesta hundar går utmärkt att omplacera, och de allra flesta hunderfarna människorna är tillräckligt bra hundägare.
Som du och jag. ;)

Med din inställning i sista stycket, skulle varken du eller jag eller någon annan någonsin ha skaffat den första hunden. För hur kan man veta något sådant om framtiden?

LIA
 
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

Resten, att hunden inte kan vara hos någon annan än mig osv, är den vanliga egoistiska verklighetsförnekelsen. För sanningen är att de allra flesta hundar går utmärkt att omplacera, och de allra flesta hunderfarna människorna är tillräckligt bra hundägare.

jag måste hålla med Jadzia.. Jag hade samma inställning som henne när jag avlivade Mulle.. han skulle till 110 % aldrig klara en omplacering. Hade jag trott att han skulle klarat det så hade han fått en chans... men han har det bättre som död. Låter lite grymt att säga det, men det är sant. Normalt funtade hundar brukar inte ha några större problem att omplaceras... men en del mår faktiskt bäst av att avlivas..
 
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

Det skriver jag under på!
Just i detta fall tycker jag att ägaren verkar ha hittat ett vettigt omplaceringshem, oftast är det ju tvärtom att de som tar emot omplacering är de som är minst kvalificerade alltså unga oerfarna människor.
LIA skrev att man inte skulle ha ångest om ens omplacerade hund ställt till med något, det tror jag att man skulle ha, och dessutom mycket.
 
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

Helt klart att vi har olika uppfattningar om omplacering.

Du anser att om det blir problem så är det bara att omplacera så är alla problem lösta och allt glömt.
Jag anser att så länge hunden lever så känner man ett ansvar för den, hur den mår och hur det går för den, oavsett om man omplacerat den eller inte. Mina hundar betyder i alla fall så mycket för mig att jag inte bara kan slänga iväg dem som en soppåse och sedan glömma dem och vad jag förstått så har Calazirya samma känslor för sina hundar.

Synd om inte dina hundar betyder något för dig.
 
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

Vad var det för "fel" med Mulle?

Obs att jag inte skrev alla hundar utan de flesta hundar. Dom är ju individer och kan som sådana vara på många olika sätt.
Jag tror det hänger mer på människans vilja och möjlighet att anpassa sig till hundens problem och behov, än på hundens möjligheter att anpassa sig till ett nytt ställe.

LIA
 
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

Vad var det för "fel" med Mulle?

Obs att jag inte skrev alla hundar utan de flesta hundar. Dom är ju individer och kan som sådana vara på många olika sätt.
Jag tror det hänger mer på människans vilja och möjlighet att anpassa sig till hundens problem och behov, än på hundens möjligheter att anpassa sig till ett nytt ställe.

LIA

Ujj, det va mkt fel på honom :crazy:

Separationsångest, rädslor som han tog ut i agressivitet.. speciellt mot män, inte pålitlig bland folk, Extremt lättstressad och lite till.. plus fysiska problem då.. .men dom räknar jag inte som fel i detta sammanhanget. Även om jag hade jobbat bort en stor del av hans problem, så var han som en tickande bomb. minsta lilla misstag så kunde det smälla. :crazy:
Att han sen led av extrem separationsångest gjorde inte saken lättare..
Hinner inte skriva mkt mer, dottern vakna och vill ha mat.
 
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

Du anser att om det blir problem så är det bara att omplacera så är alla problem lösta och allt glömt.
Så intressant att du anser dig veta det. Dessvärre för dig så har du alldeles fel. Men så går det när man inte förmår att läsa innantill. Dina inlägg talar f ö för sig självt.

Synd om inte dina hundar betyder något för dig.
Ett påhopp som är bland det osmakligaste jag sett här.

LIA
 
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

men ska man aldrig placera om vuxna hundar menar du? eller ska man bara låta bli att placera om hundar med problem? vad är då problem?

ingen av mina hundar är helt perfekta och en del av deras beteenden kan säkert räknas som problem. men jag skulle inte tveka en sekund att omplacera dem om jag var tvungen. hanen kan vara hos "vem som helst", tiken får jag vara noggrannare med, men i rätt miljö hade hon varit en toppensällskapshund.
 
Senast ändrad:
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

*Knapplån*

Ni får gärna forts diskussionen, inget mig emot...

Jag har funderat mycket de senaste dagarna och precis som Pangare skriver så kommer jag inte sluta oroa mig fast att jag omplacerat honom, jag kommer alltid att följa hans utveckling..

Om det hem som jag har på G nu vill prova så har jag faktiskt så stor förtroende för den mannen att han inte utsätter Atlaz för sådan press där han kan bli trängd..

Dessutom finns det inget i mannens närhet som skulle tränga atlaz, det kan lätt undvikas ( Bor själv, inga barn m.m )

Om det inte fungerar ( Atlaz inte kommer till ro m.m ) så kommer han få somna in...

/C
 
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

men då har han i alla fall fått en chans! nu ska vi hålla tummar och tassar för att det går vägen!
 
Sv: Behöver bara få skriva av mig ...

Jag hoppas verkligen att det går bra framöver för dig och din hund.
Jag vill för min del avsluta den här delen av diskussionen med att återge vad Pangare skrev:
Om du omplacerar, och hunden skulle bita te.x ett barn, så kommer du för all framtid att få gräma dig och känna ansvaret.

Det är alltså detta jag reagerar mot, och menar inte att du plötsligt skulle sluta bry dig om hur din hund har det, osv. Även om somliga försöker påstå det.

Än en gång, lycka till både du och din hund!

LIA
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 614
Senast: fixi
·
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
4 532
Senast: Liran
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 669
Senast: Anonymisten
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
26 040

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp