Sv: Beach 2014 del IV
Precis samma har jag varit med om efter mina knäoperationer Att ens köra utan att lägga på några vikter blev för tungt för mina klena muskler. Men fördelen med det är att man brukar avancera framåt ganska fort
kl
Idag har jag jobbat mitt första "långpass" sedan knäna blev katastrofalt dåliga. Och jag har överlevt. 9 timmar jobb, varav minst 8 ägnades åt sittande, men ändå satt jag och fick kväva några skrik när det högg till som värst.
I mars ska jag jobba heltid. Jag har inte ett enda sittande pass på schemat. Känns lite som att chefen vill att jag ska vara sjukskriven. Men som jag sa till honom så tänker jag åtminstone testa. Det kan gå bra, och då är det ju bara att försöka köra på lite lugnt. Men det kan också gå käpprätt åt fanders och då får jag mest troligt gå hem igen.
Jag ska göra min idrottsprövning nån gång i mars också, hur fan nu det ska gå till. 90 minuter där jag ska springa, dribbla bollar, träffa bollar med racket och liknande. Kan ju bli jäkligt spännande. Men som jag sagt förut, det spelar ingen roll hur mycket smärtstillande jag måste proppa i mig, jag måste genomföra den för att komma in på drömprogrammet i höst.
När jag började träna (för ett par år sedan efter att jag kommit hem från ett behandlingshem där jag varit inlagd länge och gått upp till nästan normalvikt men lite under) så var jag på ett cirkelpass i gymmet. Jag gjorde någon övning för armarna i en maskin (har noll koll på vad det heter ) och tyckte det var så tungt så jag bad instruktören plocka bort lite vikter. Det visade sig att det inte var några vikter på utan jag körde bara med maskinens egna lilla motstånd men klarade inte ens av det Så när ni känner er svaga eller presterar sämre så kan ni alltid tänka på att det finns någon som varit svagare
Precis samma har jag varit med om efter mina knäoperationer Att ens köra utan att lägga på några vikter blev för tungt för mina klena muskler. Men fördelen med det är att man brukar avancera framåt ganska fort
kl
Idag har jag jobbat mitt första "långpass" sedan knäna blev katastrofalt dåliga. Och jag har överlevt. 9 timmar jobb, varav minst 8 ägnades åt sittande, men ändå satt jag och fick kväva några skrik när det högg till som värst.
I mars ska jag jobba heltid. Jag har inte ett enda sittande pass på schemat. Känns lite som att chefen vill att jag ska vara sjukskriven. Men som jag sa till honom så tänker jag åtminstone testa. Det kan gå bra, och då är det ju bara att försöka köra på lite lugnt. Men det kan också gå käpprätt åt fanders och då får jag mest troligt gå hem igen.
Jag ska göra min idrottsprövning nån gång i mars också, hur fan nu det ska gå till. 90 minuter där jag ska springa, dribbla bollar, träffa bollar med racket och liknande. Kan ju bli jäkligt spännande. Men som jag sagt förut, det spelar ingen roll hur mycket smärtstillande jag måste proppa i mig, jag måste genomföra den för att komma in på drömprogrammet i höst.