Sv: Beach 2014 del IV
Fasen vad grym du är! Det är så härligt att känna att man utvecklas
. Själv är jag nog lite junkie för just den känslan, och därför brukar jag byta fokusidrott efter 3-4 år. Det verkar vara ungefär så lång tid det brukar ta för mig innan utvecklingen planar ut och då brukar jag börja leta efter nya utmaningar... Detta beteende är jag inte helt tillfreds med egentligen; jag skulle önska att jag kunde nöja mig och känna mig motiverad trots att inte utvecklingskurvan är spikrak uppåt.
Tror dock att du och många här i tråden har väldigt mycket utveckling kvar i er! Jag har sprungit regelbundet sen jag var typ 14 (dvs i 13 års tid då jag blir 27(!) imorgon), då kan man inte räkna med att bli bättre för varje år.
Lite knapplån: jag körde KortVasan igår. Det var, kortfattat, misär. Ymnigt snöfall hela vägen och inga spår. Dessutom temperaturer nära nollan vilket gör det svårvallat. Jag hade iofs helt ok fäste och glid, men efter 4 km trillar en tjej i spåret precis framför mig och jag hade inte en chans att väja. Kör in i henne och när jag ska resa mig märker jag att min ena skida lossnat från pjäxan. När jag ska klicka i mig igen ser jag att pjäxans metallpigg som man fäster skidans bindning i är av... Jag kan klicka i mig men inser att minsta häftiga rörelse i sidled kan göra att piggen släpper helt och isf skulle det vara slutåkt. Resterande 26 km av loppet får jag försöka köra så rakt som möjligt och endast dubbelstaka (jag vet inte hur många som åker skidor men att ta sig upp för branta backar med endast armkraft är rätt jobbigt i längden, kan jag lova). Tog mig i mål på 2:47 vilket är en skitdålig tid med mina mått mätt, men med en trasig pjäxa var det liksom inte så mycket mer att göra åt saken. Kände mig superstark och pigg hela vägen iaf, alltid något.
Nu är det dags att ladda om för Öppet Spår på måndag. Var tvungen att köpa nya pjäxor igår också så det blir spännande att se vad fötterna tycker om det. Tyvärr ser vädret ut att bli skit (många plusgrader vilket innebär blöta och tunga spår, om spåren ens håller...) så jag är inte så speciellt hoppfull på en bra tid. Får istället hoppas på en inte allt för plågsam resa, 9 mil är rätt långt även i bra före...
Fasen vad grym du är! Det är så härligt att känna att man utvecklas
. Själv är jag nog lite junkie för just den känslan, och därför brukar jag byta fokusidrott efter 3-4 år. Det verkar vara ungefär så lång tid det brukar ta för mig innan utvecklingen planar ut och då brukar jag börja leta efter nya utmaningar... Detta beteende är jag inte helt tillfreds med egentligen; jag skulle önska att jag kunde nöja mig och känna mig motiverad trots att inte utvecklingskurvan är spikrak uppåt. Tror dock att du och många här i tråden har väldigt mycket utveckling kvar i er! Jag har sprungit regelbundet sen jag var typ 14 (dvs i 13 års tid då jag blir 27(!) imorgon), då kan man inte räkna med att bli bättre för varje år.
Lite knapplån: jag körde KortVasan igår. Det var, kortfattat, misär. Ymnigt snöfall hela vägen och inga spår. Dessutom temperaturer nära nollan vilket gör det svårvallat. Jag hade iofs helt ok fäste och glid, men efter 4 km trillar en tjej i spåret precis framför mig och jag hade inte en chans att väja. Kör in i henne och när jag ska resa mig märker jag att min ena skida lossnat från pjäxan. När jag ska klicka i mig igen ser jag att pjäxans metallpigg som man fäster skidans bindning i är av... Jag kan klicka i mig men inser att minsta häftiga rörelse i sidled kan göra att piggen släpper helt och isf skulle det vara slutåkt. Resterande 26 km av loppet får jag försöka köra så rakt som möjligt och endast dubbelstaka (jag vet inte hur många som åker skidor men att ta sig upp för branta backar med endast armkraft är rätt jobbigt i längden, kan jag lova). Tog mig i mål på 2:47 vilket är en skitdålig tid med mina mått mätt, men med en trasig pjäxa var det liksom inte så mycket mer att göra åt saken. Kände mig superstark och pigg hela vägen iaf, alltid något.
Nu är det dags att ladda om för Öppet Spår på måndag. Var tvungen att köpa nya pjäxor igår också så det blir spännande att se vad fötterna tycker om det. Tyvärr ser vädret ut att bli skit (många plusgrader vilket innebär blöta och tunga spår, om spåren ens håller...) så jag är inte så speciellt hoppfull på en bra tid. Får istället hoppas på en inte allt för plågsam resa, 9 mil är rätt långt även i bra före...
Woop woop! 
