Barnmisshandel

[MiaMia]

Okej.

Själv kan jag inte riktigt förstå hur det missförståndet uppstått. Tråden heter ju barnmisshandel och inte barnaga.

Därför att du i ditt inledande inlägg direkt refererade till införandet av förbudet mot barnaga.
Då för det ju tanken till att det är skillnaden före och efter det förbudet har relevans för diskussionen och att det är det som i den förändringen klassades som att vara misshandel till att inte vara det som du tänkte på.

 

[Enya]

Det är våld som föräldrar tar till när de inte kan uppfostra sina barn utan. Det är också straffbart i lagens mening.

Jo jag vet. Jag har det helt på det klara. Jag kan bara se att det är skillnad på barnaga som användes när det var tillåtet och i uppfostrande syfte när det fanns behov av det och barnmisshandel som faktiskt är mer våld utan anledning. Det betyder inte att jag förespråkar att man ska slå barn, oavsett vad det kallas, jag tycker inte att det är ett bra sätt.

 

[nullo-modo]

Fast i Sverige finns det ingen juridisk skillnad mellan barnaga och misshandel. En örfil är misshandel enligt dagens lagstiftning. Att någon säger att det är för uppfostringssyfte har noll betydelse.

Sen även i länder där barnaga är tillåtet tror jag att barn sällan faktiskt förstår varför de blir slagna, får en örfil eller "sätts i skamvrån". Utifrån diskussioner från amerikanska Instagram konto mm så tycker jag vuxna ofta ställer mkt höga krav på barn att tex kontrollera sina känslor (när föräldrarna själva inte klarar det utan det brister för förälden och denna skriker på barnet eller ger barnet en örfil). Jag tror barn, framförallt barn under 8-10 år, sällan har den emotionella mognaden att förstå konsekvensena av deras agerande och än mindre varför de/de personerna som ska skydda och ta hand om dom bestraffar dom med våld (aga) eller liknande. Än svårare att förstå detta tänker jag att det när barn samtidigt får höra att våld etc är fel.

Att ge tex en 4 åring en örfil eller smäl på rumpan tror jag sällan 4 åringen förstår anledning till. Barnet har inte den emotionella/mentala utveckling för det. Och varför ska barnet förstå det när det inte är tillåtet att göra samma sak mot en vuxen person.

Idag är det ingen skillnad i lagstiftningen. När barnaga var lagligt så fanns det regler och var skillnad på barnaga och barnmisshandel.

 

[fejt]

En tanke är att aga utan skam sätter mindre spår. Att bli agad i ett samhälle där våld som uppfostringsmetod är norm sätter färre spår, än när det sker i ett samhälle där det är olagligt och måste hemlighållas inom familjen.

 

[Enya]

Alltså, jag tror lagen kom i september 1979 mot barnaga. Det innebar att i augusti var det fortfarande lagligt att slå sina barn i uppfostringssyfte-barnaga, men förbjudet att misshandla sina barn. Så det är ju inte bara jag som gör skillnad i orden som användes. Jag förstår inte hur någon av er kan tro att jag pratar om i dag. Barnaga används inte i Sverige i dag så självklart räknas all form av att lägga hand på barn som barnmisshandel. Och när vi ser tillbaka så är det lätt att tycka att farmor eller morfar misshandlade sina barn när de tog till livremmen eller vad det nu var när de fick aga sina ungar i uppfostringssyfte. Även om jag anser det vara fel kan jag se att det hette barnaga, det var tillåtet, det var inte ett helt lands besinningslösa misshandlare utan det fanns någon form rim och reson i det ändå. Jag kan se bortom min egen åsikt om att slå barn är fel och faktiskt försöka förstå vad det handlade om istället.

 

[Görel]

Alltså, jag tror lagen kom i september 1979 mot barnaga. Det innebar att i augusti var det fortfarande lagligt att slå sina barn i uppfostringssyfte-barnaga, men förbjudet att misshandla sina barn. Så det är ju inte bara jag som gör skillnad i orden som användes. Jag förstår inte hur någon av er kan tro att jag pratar om i dag. Barnaga används inte i Sverige i dag så självklart räknas all form av att lägga hand på barn som barnmisshandel. Och när vi ser tillbaka så är det lätt att tycka att farmor eller morfar misshandlade sina barn när de tog till livremmen eller vad det nu var när de fick aga sina ungar i uppfostringssyfte. Även om jag anser det vara fel kan jag se att det hette barnaga, det var tillåtet, det var inte ett helt lands besinningslösa misshandlare utan det fanns någon form rim och reson i det ändå. Jag kan se bortom min egen åsikt om att slå barn är fel och faktiskt försöka förstå vad det handlade om istället.

Har för mig att den trädde i kraft 1 januari 1979. Är så gammal att jag minns när den kom.

 

[MiaMia]

Du är inte den första och troligtvis inte den sista som inte har koll på att de faktiskt är synonymer. Väldigt många använder samma särskiljande som du men det gör det inte mer rätt för det.

Nej, de är inte synonymer. Misshandel är ett mycket större och vidare begrepp som innefattar fler och allvarligare former av våld. Aga är enbart en mindre delmängd av det som ryms inom begreppet misshandel (lättare fysiska bestraffningar).

Idag vill säga. Talar man om historisk tid så var det snarare ett motsatsförhållande mellan dem, så att aga var det våld som inte utgjorde misshandel. Så man behöver skilja på om man talar om saker ur ett nutidens ögon eller om man talar det perspektiv som dåtidens människor hade.

Det har aldrig varit så att det rymts någon obegränsad misshandel inom husbonderollens makt över familj och tjänstefolk. Det har alltid funnits en gräns för vad som ansetts rimligt och motiverat, och det är den i flera steg förflyttats. Exempel på var gränsen kunde dras var att om det blev synliga sår eller blåmärken så har det varit för hårt.

 

[Enya]

Har för mig att den trädde i kraft 1 januari 1979. Är så gammal att jag minns när den kom.

Ok, så kan det vara.
Då ändrar jag till december 1978 istället för augusti.

 

[fejt]

Alltså, jag tror lagen kom i september 1979 mot barnaga. Det innebar att i augusti var det fortfarande lagligt att slå sina barn i uppfostringssyfte-barnaga, men förbjudet att misshandla sina barn. Så det är ju inte bara jag som gör skillnad i orden som användes. Jag förstår inte hur någon av er kan tro att jag pratar om i dag. Barnaga används inte i Sverige i dag så självklart räknas all form av att lägga hand på barn som barnmisshandel. Och när vi ser tillbaka så är det lätt att tycka att farmor eller morfar misshandlade sina barn när de tog till livremmen eller vad det nu var när de fick aga sina ungar i uppfostringssyfte. Även om jag anser det vara fel kan jag se att det hette barnaga, det var tillåtet, det var inte ett helt lands besinningslösa misshandlare utan det fanns någon form rim och reson i det ändå. Jag kan se bortom min egen åsikt om att slå barn är fel och faktiskt försöka förstå vad det handlade om istället.

Jag förstår vad du menar.

På jobbet har jag i en period ordnat fikastunder där högstadieungdomar möter boende på ålderdomshem. De äldre har berättat mycket om aga. T ex att mamma hade ett ris hängandes i uthuset som jag visste att hon skulle använda om jag gjorde något riktigt dumt. Det var bara att gå hem och ta det, hon slog inte hårt, det var bara för att man skulle. Men så fanns det andra vuxna som var helt oförutsägbara och det var fruktansvärt.
Man tycker inte att det mamma gjorde var bra och man har inte velat slå sina egna barn men skillnaden var enorm.
Anekdotiskt, men ändå.

 

[nullo-modo]

Jag förstår vad du menar.

På jobbet har jag i en period ordnat fikastunder där högstadieungdomar möter boende på ålderdomshem. De äldre har berättat mycket om aga. T ex att mamma hade ett ris hängandes i uthuset som jag visste att hon skulle använda om jag gjorde något riktigt dumt. Det var bara att gå hem och ta det, hon slog inte hårt, det var bara för att man skulle. Men så fanns det andra vuxna som var helt oförutsägbara och det var fruktansvärt.
Man tycker inte att det mamma gjorde var bra och man har inte velat slå sina egna barn men skillnaden var enorm.
Anekdotiskt, men ändå.

Det intressanta är att förr var föräldrar skyldig enligt lag att aga sina barn i uppfostrande syfte som 1902 ändrades till rätt att aga sina barn.

 

[fejt]

Nej, de är inte synonymer. Misshandel är ett mycket större och vidare begrepp som innefattar fler och allvarligare former av våld. Aga är enbart en mindre delmängd av det som ryms inom begreppet misshandel (lättare fysiska bestraffningar).

Idag vill säga. Talar man om historisk tid så var det snarare ett motsatsförhållande mellan dem, så att aga var det våld som inte utgjorde misshandel. Så man behöver skilja på om man talar om saker ur ett nutidens ögon eller om man talar det perspektiv som dåtidens människor hade.

Det har aldrig varit så att det rymts någon obegränsad misshandel inom husbonderollens makt över familj och tjänstefolk. Det har alltid funnits en gräns för vad som ansetts rimligt och motiverat, och det är den i flera steg förflyttats. Exempel på var gränsen kunde dras var att om det blev synliga sår eller blåmärken så har det varit för hårt.

Den här skillnaden mellan aga och misshandel finns väl dokumenterad i arbetarlitteraturen. T ex i Mor gifter sig.

 

[Enya]

Jag förstår vad du menar.

På jobbet har jag i en period ordnat fikastunder där högstadieungdomar möter boende på ålderdomshem. De äldre har berättat mycket om aga. T ex att mamma hade ett ris hängandes i uthuset som jag visste att hon skulle använda om jag gjorde något riktigt dumt. Det var bara att gå hem och ta det, hon slog inte hårt, det var bara för att man skulle. Men så fanns det andra vuxna som var helt oförutsägbara och det var fruktansvärt.
Man tycker inte att det mamma gjorde var bra och man har inte velat slå sina egna barn men skillnaden var enorm.
Anekdotiskt, men ändå.

Ja så har jag också hört av flera äldre. Min granne född på 20-talet berättade att han några gånger under sin uppväxt fick smaka på riset, en gång för att han gömt sig bakom flickornas utedass och stoppade in ett långt grässtrå och killade dem på skinkorna när de kissade. Det sved av riset och han fick tydligt höra rätt och fel, men det var ändå inget vanligt förekommande, men riset fanns och han visste att det kunde användas. Min äldre grannes "brott" som barn till trots var han en mycket rar och fin man, oerhörd saknad är han!

 

[Rosett]

Det beror väl på hur man är lagd?

Om man är den som ser inåt och grubblar kan det hänga med livet ut.
Om man är mer vanlig så ger det inte speciellt mycket "skador".

Vi har haft barnaga i tusentals år. Folk levde vidare och utvecklade världen ändå!

Bättre att se framåt än bakåt. Det som var, det kan man inte ändra på.Och måendet ansvarar man själv för. Behöver man hjälp så söker man det. Man bör inte skylla sitt dåliga mående på sin usla barndom. Man lever ju just nu?

Om min barndom skett i nutid hade jag blivit omplacerad av soc. Men nu var det 60-70-tal och man uppmärksammade inte barn på samma sätt som idag.
Mitt liv är skapligt ok.

Så bra för dig att din själ och personlighet inte fick bestående traumaskador.
Jag har sökt hjälp i mer än 20 år nu men fortfarande inte fått nån hjälp som hjälper. Att betala flera tusen kr/vecka för privat vård har jag inte möjlighet till.
Att hjälpa mig själv vet jag inte hur jag kan eftersom mina trauman förhindrat mig från att utveckla den förmågan.

 

[MiaMia]

Det intressanta är att förr var föräldrar skyldig enligt lag att aga sina barn i uppfostrande syfte som 1902 ändrades till rätt att aga sina barn.

Du ska nog inte läsa det bokstavligt som ett tvång att slå. Generellt i den s.k. hustavlans värld (som detta väl härstammar ifrån) så hade husbonden ett ansvar för alla i hushållet både avseende deras välbefinnande och deras uppförande.

Jag tror det ska tolkas som att föräldern i detta fallet hade ett ansvar (mot samhället utanför hushållet) för att se till att barnens olämpliga/oönskade beteende hanterades. Om de sedan faktiskt gjorde det genom att slå eller inte brydde sig ingen om i praktiken, såvida inte barnen fortsatte att vara till bekymmer för omgivningen.

Har du någon koll på om det faktiskt var folk som blev dömda till straff enligt den paragrafen?

 

[BornAgain]

Det förväntas dom inte göra, det är därför vi har lagar mot det idag och även att det är brott att låta barn uppleva våld i tex nära relationer även om de själva inte är drabbade.

Varför var det inte så tidigare? För att folk är idioter på samma sätt som att man inte kunde våldta inom ett äktenskap till exempel.
Som tur är förändras kulturer och lagar.

Kanske har vi ett bättre samhälle just därför att det inte längre är ok att slå någon för att den är mindre , svagare och i beroendeställning.

Det är vanligt att offer normaliseras sin upplevelser och bär de ges möjlighet själva blir förövare.

 

[BornAgain]

För att nyansera mitt svar. En av mina vänner blev riktigt illa behandlad som barn - det hen tog med sig var att aldrig göra likadant själv.

 

[Tualma]

@Enya fast aga är ju misshandel oavsett pedagogisk tanke i grunden eller inte. Kvinnoaga var samma jäkla dam som kvinnomisshandel så barnaga är samma sak som barnmisshandel.

Exakt. Bra formulerat @bumpo.

 

[Sel]

Jag fick en örfil som 9 åring av min mamma när jag kallade henne för jävla kärring. Den gjorde varken till eller ifrån för vår relation, den var redan skadad sedan tidigare. Så jag vet inte hur det hade varit om vi haft en bra relation.

Vi hade faktiskt en lärare som slog eleverna på händerna med pinnen man drar ner kartorna vid tavlan med. Det blev uppståndelse förstås, det var 1991 såatte... men hade det skett i dagens skola hade det varit framsidesnyheter. Nu blev läraren bara avskedad och fick gå på dagen.

Jag hade nog aldrig sett mina föräldrar på samma sätt om de lyft hand mot mig. Normal människa hade jag säkert blivit, jag har ju varit med om annan skit och kommit ut på andra sidan.. ...men om någon i släkten kört med fysisk bestraffning hade det varit svårt att älska dem tror jag.
Å andra sidan är det nog många misshandelsoffer som tänker så innan faktum, sedan står de där och har svårt att bryta ändå.
Komplicerad frågeställning är det.

-91 är ju ändå inte Så himla länge sedan!

 

[Eurydome]

Jag hade nog aldrig sett mina föräldrar på samma sätt om de lyft hand mot mig. Normal människa hade jag säkert blivit, jag har ju varit med om annan skit och kommit ut på andra sidan.. ...men om någon i släkten kört med fysisk bestraffning hade det varit svårt att älska dem tror jag.
Å andra sidan är det nog många misshandelsoffer som tänker så innan faktum, sedan står de där och har svårt att bryta ändå.
Komplicerad frågeställning är det.

-91 är ju ändå inte Så himla länge sedan!

Som barn är man ju oerhört utlämnad till sina föräldrar och man känner ofta stor lojalitet med dem och har sin trygghet hos dem även om man blir illa behandlad. Man har ju oftast inte så mycket val än att stanna kvar i sin familj till skillnad från en relation där man i alla fall i teorin har möjlighet att lämna. Att stanna kvar men samtidigt sluta älska sina föräldrar i en sådan situation är nog lättare sagt än gjort.

 

[TinyWiny]

@Wille @Rosett och eventuella andra som har blivit utsatta, snälla tro inte på de som säger att det beror på hur man är. Det gör inte det. De som säger det är precis som de som säger att aga inte har skadat dem de som har farit så illa av det de har blivit utsatta för att de inte kan hantera det alls. De som säger att syskon har vuxit upp likadant och den ena har tagit skada medans den andre inte har det vet inte, de tror bara. Sanningen är att inga syskon växer upp likadant. Inga syskon blir likadant behandlade även om folk i gemen tror det.

De som faktiskt ser vilken skada våldet har gjort dem är de som har styrkan att bryta den hemska cirkeln. De som liksom jag aldrig skulle använda någon typ av våld mot någon. Ingen av oss skulle komma på tanken att skuldbelägga någon annan och mena att det beror på hur man är. Att det på något sjukt vis skulle vara okej att utöver den misshandel någon varit utsatt för dessutom lägger skulden på hen för att hen har farit så illa och fortfarande far illa av det hen har blivit utsatt för.

Endel är naiva nog att tro att misshandel av barn innebär en örfil eller en dask på rumpan. Hej och välkomna till verkligheten. Misshandel av barn följer exakt samma mönster som misshandel av partners. Man bryts ner psykiskt, ingen förklarar världen för en utan tvärtom, de som borde skydda, älska och värna en gör världen totalt obegriplig och oförutsägbar. Det här är såklart plättlätt när det handlar om ett litet barn. Ett barn som aldrig någonsin har fått höra något positivt om sin person eller sig själv, aldrig har blivit älskad, omhändertagen eller skyddad tror precis som alla andra barn på sina föräldrar och de är precis lika lojala. Den fysiska misshandeln börjar såklart tidigt. En unge som bajsar ner sig, en unge som skriker otröstligt, att ungen ens finns, allt resulterar i misshandel fysisk såväl som psykisk men även sexuell. För många handlar det också om ekonomiskt våld. Det ekonomiska våldet kan handla om att inte få tillräckligt av livets nödtorft som mat, kläder, skor och någonstans att bo medans föräldern själv inte lider någon nöd. Det handlar alltså inte om fattigdom utan om ett val föräldern gör. Vad sexuellt våld är behöver jag nog knappast förklara. Psykiskt våld är många gånger det värsta. Att aldrig veta, att alltid gå på tå, alltid lyssna in men ändå inte kunna förutse eftersom det oförutsägbara inte är förutsägbart. Att ständigt få höra glåpord, hur dålig man är, att man aldrig kommer kunna klara ditt eller datt, att man är totalt värdelös. Eller, att man inte finns alls. Att man inte blir ropad på när det är mat. Att det inte finns någon tallrik framdukad till en. Att ingen pratar med en eller ser en. Att man, om man är ivägen enbart får en hård knuff. Att man inte räknas, att inte få följa med när övriga familjen åker iväg utan att man lämnas ensam redan som mycket liten. Och, dödshoten såklart. De där hoten om att hen en dag kommer döda en och man vet att det är ett hot som vilken sekund som helst kan bli verklighet. Det är barnmisshadel och den som går ur det och mår toppenbra finns inte.