@Wille @Rosett och eventuella andra som har blivit utsatta, snälla tro inte på de som säger att det beror på hur man är. Det gör inte det. De som säger det är precis som de som säger att aga inte har skadat dem de som har farit så illa av det de har blivit utsatta för att de inte kan hantera det alls. De som säger att syskon har vuxit upp likadant och den ena har tagit skada medans den andre inte har det vet inte, de tror bara. Sanningen är att inga syskon växer upp likadant. Inga syskon blir likadant behandlade även om folk i gemen tror det.
De som faktiskt ser vilken skada våldet har gjort dem är de som har styrkan att bryta den hemska cirkeln. De som liksom jag aldrig skulle använda någon typ av våld mot någon. Ingen av oss skulle komma på tanken att skuldbelägga någon annan och mena att det beror på hur man är. Att det på något sjukt vis skulle vara okej att utöver den misshandel någon varit utsatt för dessutom lägger skulden på hen för att hen har farit så illa och fortfarande far illa av det hen har blivit utsatt för.
Endel är naiva nog att tro att misshandel av barn innebär en örfil eller en dask på rumpan. Hej och välkomna till verkligheten. Misshandel av barn följer exakt samma mönster som misshandel av partners. Man bryts ner psykiskt, ingen förklarar världen för en utan tvärtom, de som borde skydda, älska och värna en gör världen totalt obegriplig och oförutsägbar. Det här är såklart plättlätt när det handlar om ett litet barn. Ett barn som aldrig någonsin har fått höra något positivt om sin person eller sig själv, aldrig har blivit älskad, omhändertagen eller skyddad tror precis som alla andra barn på sina föräldrar och de är precis lika lojala. Den fysiska misshandeln börjar såklart tidigt. En unge som bajsar ner sig, en unge som skriker otröstligt, att ungen ens finns, allt resulterar i misshandel fysisk såväl som psykisk men även sexuell. För många handlar det också om ekonomiskt våld. Det ekonomiska våldet kan handla om att inte få tillräckligt av livets nödtorft som mat, kläder, skor och någonstans att bo medans föräldern själv inte lider någon nöd. Det handlar alltså inte om fattigdom utan om ett val föräldern gör. Vad sexuellt våld är behöver jag nog knappast förklara. Psykiskt våld är många gånger det värsta. Att aldrig veta, att alltid gå på tå, alltid lyssna in men ändå inte kunna förutse eftersom det oförutsägbara inte är förutsägbart. Att ständigt få höra glåpord, hur dålig man är, att man aldrig kommer kunna klara ditt eller datt, att man är totalt värdelös. Eller, att man inte finns alls. Att man inte blir ropad på när det är mat. Att det inte finns någon tallrik framdukad till en. Att ingen pratar med en eller ser en. Att man, om man är ivägen enbart får en hård knuff. Att man inte räknas, att inte få följa med när övriga familjen åker iväg utan att man lämnas ensam redan som mycket liten. Och, dödshoten såklart. De där hoten om att hen en dag kommer döda en och man vet att det är ett hot som vilken sekund som helst kan bli verklighet. Det är barnmisshadel och den som går ur det och mår toppenbra finns inte.
Men när det kommer upp i sällskap här är det nästan alltid i samband med rätt humoristiska anekdoter där en fick smaka på det ena eller det andra, hur de fick passa sig och ducka och akta sig för den eller den läraren eller släktingen. det brukar altid komma i tonen av att "Inte tog jag skada av det!".
