Barnmisshandel

[TinyWiny]

Uhm, fast nu gjorde de ju det. I något sammanhang där de hördes av någon som inte var en man från samma kultur med liknande upplevelser.

Det var ju det som var själva grundfrågan.

Självklart pratar väl folk om både ditten och datten från lumparminnen till allt möjligt.

Folk kan ju också prata om saker som trafikolyckor och ramla av hästar och hamna på sjukhus och få det att låta som en lustig historia trots att det såklart var ganska hemskt när det hände. Eller saker som man skäms över som att bli av med körkortet för att ha kört för fort på 30-sträcka. Det måste väl vara oerhört pinsamt men om de nu säger det så gör de det med en klackspark.

Ja vilket jag finner helt onödigt och då påtalade du att de måste få bearbeta det och då skrev jag att det inte är att bearbeta utan snarare att hylla det.

 

[Badger]

Ja vilket jag finner helt onödigt och då påtalade du att de måste få bearbeta det och då skrev jag att det inte är att bearbeta utan snarare att hylla det.

En förklaring, inte en ursäkt. Som du skriver, män i många länder, i denna tid kan ha långt till känslorna. Det är inte alltid deras fel, det kan bero på att tex deras föräldrar slog dem som små. Vilket ju var vad de pratade om. Och lite oavsett är få eller inte få svårt att påverka när det gällde några andra, någon annanstans, i ett annat land. Även om jag hade varit där är jag osäker på om jag hade kunnat ändra deras diskussion. Men jag tänker att i vissa fall kan man försöka tolka snällt. Dock hade det gällt aktuell barnaga i nuet så kan man inte annat än hoppa in.

 

[TinyWiny]

Höhöandet kan ha många olika orsaker och många olika effekter på folk, det känns som du drar alla över en kam och stoppar in den i en mall jag inte alls känner igen. Inte så att din "förklaringsmodell" inte stämmer, det gör den säkert för en hel del men andra har andra erfarenheter. Jag reagerar inte särskillt på höhöande, jag tänker mest att personerna har erfarenheter de kanske inte vill eller orkar ta tag i eller att det faktiskt är deras erfarenhet att "lite stryk" inte skadade. De kan ha haft andra saker i hemmiljön som uppvägde eller saker som var värre, såsom psykisk misshandel, så att stryk liksom är en liten bisak i sammanhanget. Det kan också vara ett sätt att närma sig det otäcka eller att hantera det, vi är alla olika. Om det är att bearbeta att höhöa beror på personen och dennes erfarenheter, för dig är det uppenbarligen inte så.

Jag anser heller inte att höhöande skadar någon i sig, det det kan göra är att väcka upp obehagliga minnen, minnen som man kanske inte fullt bearbetat och helst vill glömma/gömma och att det är dessa minnen som skadar och gör ont. Reagerar man starkt på saker folk säger som inte alls är avsett att skada eller vara illvilligt, kanske man behöver äga problemet. Det går i vilket fall som helst inte att styra över omvärlden så att de alltid undviker känsliga ämenen. Vi har dessutom olika saker som triggar så folk vet inte vad som är känsligt alltid. Kanske är det så att man behöver man bearbete de tankar som väcks, kanske är man inte redo och behöver undvika samtalsämnet/dessa människor, eller om det är någon som står en nära be dem undvika ämnet och förklara varför och hur man känner det.

Visst kan man tycka som du att den som tar illa upp/far illa ska äga problemet. Det är dock ingen värld jag vill befinna mig i och inget som jag hade velat utsätta människor i min närhet för. Skulle du tycka likadant om någon höhöade om våldtäkter, incest, självmord, zoofoli och liknande? Eller är det bara barnmisshandel det är okej att höhöa om?

 

[TinyWiny]

En förklaring, inte en ursäkt. Som du skriver, män i många länder, i denna tid kan ha långt till känslorna. Det är inte alltid deras fel, det kan bero på att tex deras föräldrar slog dem som små. Vilket ju var vad de pratade om. Och lite oavsett är få eller inte få svårt att påverka när det gällde några andra, någon annanstans, i ett annat land. Även om jag hade varit där är jag osäker på om jag hade kunnat ändra deras diskussion. Men jag tänker att i vissa fall kan man försöka tolka snällt. Dock hade det gällt aktuell barnaga i nuet så kan man inte annat än hoppa in.

Nej det är inte deras fel men det är deras ansvar att bli vuxna och ta hand om sig. Att säga ifrån när det höhöas om sådant som barnmisshandel gör att andra också kan reagera på hur fel det är att hylla något så vidrigt. Det är så vi förändrar samhället, genom att säga ifrån när någon beter sig illa mot en själv, sig själv eller andra. Jag tycker inte att vi ska resonera som @Lobelia och tycka att den som far illa ska äga sitt problem själv. Vi människor behöver varandra, vi är flockdjur och i en flock säger man ifrån när någon beter sig illa. Man flamsar inte med.

 

[Badger]

Nej det är inte deras fel men det är deras ansvar att bli vuxna och ta hand om sig. Att säga ifrån när det höhöas om sådant som barnmisshandel gör att andra också kan reagera på hur fel det är att hylla något så vidrigt. Det är så vi förändrar samhället, genom att säga ifrån när någon beter sig illa mot en själv, sig själv eller andra. Jag tycker inte att vi ska resonera som @Lobelia och tycka att den som far illa ska äga sitt problem själv. Vi människor behöver varandra, vi är flockdjur och i en flock säger man ifrån när någon beter sig illa. Man flamsar inte med.

Jag tror inte jag förstår. Det ena är då att personen i tråden som hade hört detta borde sagt ifrån på skarpen till män som tillsammans pratar om sin barndom. Sagt att de inte kan prata om sin barndom och skolgång förutom om snälla lärare och glada händelser eller att de inte får låtsas ta lätt på svåra händelser.

Det andra är ju då att du menar att den barndom de fick med stryk och nedpressning av känslor oaktat så ska de vid vuxen ålder ha lyckats lyfta upp sig själva från den här skadan och ha nått en insikt om att de borde fått en mindre misogyn uppfostran och uppfostrat sig själva till att ha bättre kontakt med sina känslor så att de istället kan få till ett mer känslomässigt och insiktsfullt tonfall och istället ha en allvarlig och sorglig enskild diskussion om det här med sina nära vänner. Trots att vetenskapen säger att män tenderar ha få nära vänner och tenderar att sällan prata om känslor med dem.

 

[Lobelia]

Visst kan man tycka som du att den som tar illa upp/far illa ska äga problemet. Det är dock ingen värld jag vill befinna mig i och inget som jag hade velat utsätta människor i min närhet för. Skulle du tycka likadant om någon höhöade om våldtäkter, incest, självmord, zoofoli och liknande? Eller är det bara barnmisshandel det är okej att höhöa om?

Fast ingen annan än den som tar illa upp kan äga problemet. Jag syftade som sagt på när folk inte har för avsikt att såra och sitter och talar om saker de upplevt. Nu var det många män i många länder som höhöde om sina egna upplevelser. Jag tvivlar start att på att många män från många länder sitter och höhöar om när de blev utsatta för incest eller våldtäckt så jämförelsen haltar en hel del.

Hur hade du tänkt att man skulle angripa problemet förresten? Förbjuda folk att diskutera sina upplevelser av när någon begick övergrepp mot dem när någon kan höra? Klassa det som förargelseveckande beteende eller?

 

[Enya]

Jag tror inte jag förstår. Det ena är då att personen i tråden som hade hört detta borde sagt ifrån på skarpen till män som tillsammans pratar om sin barndom. Sagt att de inte kan prata om sin barndom och skolgång förutom om snälla lärare och glada händelser eller att de inte får låtsas ta lätt på svåra händelser.

Det andra är ju då att du menar att den barndom de fick med stryk och nedpressning av känslor oaktat så ska de vid vuxen ålder ha lyckats lyfta upp sig själva från den här skadan och ha nått en insikt om att de borde fått en mindre misogyn uppfostran och uppfostrat sig själva till att ha bättre kontakt med sina känslor så att de istället kan få till ett mer känslomässigt och insiktsfullt tonfall och istället ha en allvarlig och sorglig enskild diskussion om det här med sina nära vänner. Trots att vetenskapen säger att män tenderar ha få nära vänner och tenderar att sällan prata om känslor med dem.

+ att detta ska göras för att andra med liknande uppfostran och som lider men av sådan behandling mår dåligt av/triggas av att höra sådana saker.

Det får mig att fundera lite, män som inte lärt sig hantera sina känslor och bearbeta sina händelser får inte prata om dem med andra i samma situation utan ska växa upp och ta ansvar över sig själv, för det finns andra i samma situation som mår dåligt av sådant prat. Borde inte den personen i så fall också ha som krav att växa upp, ta ansvar över sin person och inte prata om det med likasinnade? Eller gäller det bara att män inte får göra det?

 

[Enya]

Nej det är inte deras fel men det är deras ansvar att bli vuxna och ta hand om sig. Att säga ifrån när det höhöas om sådant som barnmisshandel gör att andra också kan reagera på hur fel det är att hylla något så vidrigt. Det är så vi förändrar samhället, genom att säga ifrån när någon beter sig illa mot en själv, sig själv eller andra. Jag tycker inte att vi ska resonera som @Lobelia och tycka att den som far illa ska äga sitt problem själv. Vi människor behöver varandra, vi är flockdjur och i en flock säger man ifrån när någon beter sig illa. Man flamsar inte med.

Bara för att de i en gemenskap pratar om det förgågna och förflutna betyder inte att de hyllar det, de ventilerar det de varit med om på ett för dem sätt som är lättare att relatera till än annars. Att hylla misshandel av i dag tycker jag man ska sätta sig emot, men nu handlar det om sådant som redan har hänt när männen var knattar. Någonstans får man kanske dra gränsen när vi ska in och rätta i vad andra människor får lov att säga till varandra, saker som ingen tar skada av att höra, hur det VAR.

 

[Lobelia]

Bara för att de i en gemenskap pratar om det förgågna och förflutna betyder inte att de hyllar det, de ventilerar det de varit med om på ett för dem sätt som är lättare att relatera till än annars. Att hylla misshandel av i dag tycker jag man ska sätta sig emot, men nu handlar det om sådant som redan har hänt när männen var knattar. Någonstans får man kanske dra gränsen när vi ska in och rätta i vad andra människor får lov att säga till varandra, saker som ingen tar skada av att höra, hur det VAR.

Folk kan mycket väl må dåligt av att höra det, men i övrigt håller jag med dig. Det finns gränser för vad man kan bestämma att andra får tala om men be dem undvika ämnet om man är obekväm med det kan fungera.

 

[Enya]

Folk kan mycket väl må dåligt av att höra det, men i övrigt håller jag med dig. Det finns gränser för vad man kan bestämma att andra får tala om men be dem undvika ämnet om man är obekväm med det kan fungera.

Absolut, men då tycker jag att det ligger på en själv, det är ju inget generellt övergripande för alla, det var så jag tänkte.

 

[TinyWiny]

Jag tror inte jag förstår. Det ena är då att personen i tråden som hade hört detta borde sagt ifrån på skarpen till män som tillsammans pratar om sin barndom. Sagt att de inte kan prata om sin barndom och skolgång förutom om snälla lärare och glada händelser eller att de inte får låtsas ta lätt på svåra händelser.

Det andra är ju då att du menar att den barndom de fick med stryk och nedpressning av känslor oaktat så ska de vid vuxen ålder ha lyckats lyfta upp sig själva från den här skadan och ha nått en insikt om att de borde fått en mindre misogyn uppfostran och uppfostrat sig själva till att ha bättre kontakt med sina känslor så att de istället kan få till ett mer känslomässigt och insiktsfullt tonfall och istället ha en allvarlig och sorglig enskild diskussion om det här med sina nära vänner. Trots att vetenskapen säger att män tenderar ha få nära vänner och tenderar att sällan prata om känslor med dem.

Jag förstår inte hur du kan missuppfatta mig så totalt. Det jag vänder mig emot är höhöandet. Att göra något vidrigt till något som man kan raljera över och höja till skyarna. Hade de pratat om hur fel det var att de blev behandlade så hade det varit en helt annan sak. Det behöver man inte göra gråtandes och det behöver inte vara ett djupt samtal utan ett krasst konstaterande över hur fel det var och att det är bra att den tiden är förbi.

Jag har ett antal gånger ifrågasatt höhöande människor. Samtliga har blivit sura och kallat mig det ena och det andra och många har påstått att jag inte tål skämt men alla utan undantag har klarat av att börja fundera på vad det egentligen är de gör och de har slutat bete sig så illa.

Alla människor har ett ansvar för sig själva att göra det bästa möjliga av sitt liv. Det går inte att skylla på andra när man är vuxen, då får man ta tag i saker och ting själv. Nej det är inte enkelt och nej alla gör inte det och alla har inte ens förmågan att tänka så långt som att de borde göra det men det är oavsett det deras ansvar. Det minsta man kan begära är att inte raljerande höja brott till skyarna. Det klarar alla om de vill även om endel behöver få höra att det inte är okej att höhöa över brott innan tanken slår dem. Att inte tro det är verkligen att nedvärdera människor som är fullt kapabla.

 

[skiesabove]

Om man inte kan se skillnad på barnaga och misshandel så kan man inte heller prata om barnaga eller förstå vad det handlade om och varför det användes och hur folk använde det. Det är faktiskt skillnad även om du inte kan se skillnad. Det du beskriver hände dig var nog inte heller barnaga utan barnmisshandel och det är inte samma sak.

Men va.

Ursäkta mig.

Det är misshandel, oavsett vad du tycker är "rätt" att kalla det.

Det finns inga som helst ursäkter. En förälder är i oerhörd maktposition mot sitt eget barn, barnen är oftast helt utelämnade. Att använda fysiskt eller psykologiskt våld är så j-vla äckligt svagt och omoraliskt beteende, och säger mycket om idiotföräldern som gör det. Det spelar ingen roll om det är en samhällsnorm eller inte.

 

[TinyWiny]

Fast ingen annan än den som tar illa upp kan äga problemet. Jag syftade som sagt på när folk inte har för avsikt att såra och sitter och talar om saker de upplevt. Nu var det många män i många länder som höhöde om sina egna upplevelser. Jag tvivlar start att på att många män från många länder sitter och höhöar om när de blev utsatta för incest eller våldtäckt så jämförelsen haltar en hel del.

Hur hade du tänkt att man skulle angripa problemet förresten? Förbjuda folk att diskutera sina upplevelser av när någon begick övergrepp mot dem när någon kan höra? Klassa det som förargelseveckande beteende eller?

Nej man behöver inte ha för avsikt att såra. Människor tänker inte alltid så långt. Men, man kan säga ifrån. Man kan säga till den som raljerar över att han minsann blev en reko snubbe för att han fick stryk att det är sorgligt att han inte har kommit längre än så i sina tankar.
Nej jämförelsen haltar inte alls. För inte alls längesedan var det helt okej i vissa kretsar att dra skämt om att man skulle slänga kvinnor i elementet för då fick de ju vad de ville ha, de blev både varma och ömma. (Dvs. kvinnor ville ha värme och ömhet.) Höhöhö- Jättekul eller hur! Det var inte alls längesedan det i vissa kretsar var helt okej att säga "vadå, det är väl bara att köra in den!". (Dvs. kvinnan fanns för att tillfredsställa mannens behov, hon hade ingen talan.) Också såklart, höhöhö. Idag ser/hör jag tack och lov inte sådant längre men herregud så många gånger jag har sagt ifrån. Det som anses okej att höhöa om är det som det höhöas om. Säger då någon ifrån kan personen förhoppningsvis börja fundera på vad det är hen pysslar med. Hen kan ialalfall lära sig att det inte är socialt accepterat att höhöa om brott.

Det blir löjligt att börja tala om höhöande som något brottsligt/straffbart. Att vara/bete sig som ett as är inte brottsligt. Det är däremot något som inte är eller iallafall inte bör vara socialt accepterat och vad som är socialt accepterat bestämmer ju vi, flocken, samhället. Vad är det för värld vi vill leva i? Vill vi ha en värld där var och en tycker som du att ingen ska behöva bete sig trevligt mot andra eller vill vi ha en värld som är trevlig, inkluderande och kärleksfull.

 

[TinyWiny]

Bara för att de i en gemenskap pratar om det förgågna och förflutna betyder inte att de hyllar det, de ventilerar det de varit med om på ett för dem sätt som är lättare att relatera till än annars. Att hylla misshandel av i dag tycker jag man ska sätta sig emot, men nu handlar det om sådant som redan har hänt när männen var knattar. Någonstans får man kanske dra gränsen när vi ska in och rätta i vad andra människor får lov att säga till varandra, saker som ingen tar skada av att höra, hur det VAR.

Man ventilerar inte när man höhöar. Man pratar inte med varandra heller. Man raljerar och tycker att man är ascool. Man höjer ett brott till skyarna om man säger att man blev en reko snubbe för att man fick stryk som barn, som om det vore något bra att ha blivit misshandlad som barn.

 

[sjoberga]

Men va.

Ursäkta mig.

Det är misshandel, oavsett vad du tycker är "rätt" att kalla det.

Det finns inga som helst ursäkter. En förälder är i oerhörd maktposition mot sitt eget barn, barnen är oftast helt utelämnade. Att använda fysiskt eller psykologiskt våld är så j-vla äckligt svagt och omoraliskt beteende, och säger mycket om idiotföräldern som gör det. Det spelar ingen roll om det är en samhällsnorm eller inte.

Precis. Misshandel blir inte mindre misshandel för att det sker i ett specifikt syfte eller inte är lika systematiskt som det kan vara när det är ännu värre.

Hela den här idén om att det finns något fysiskt våld mot barn (annat än nödvärn) som inte är misshandel måste utrotas.

När det förekommer måste barnen skyddas (och vuxna få hjälp) utifrån och åtgärder vidtas.

 

[lil-sis]

Precis. Misshandel blir inte mindre misshandel för att det sker i ett specifikt syfte eller inte är lika systematiskt som det kan vara när det är ännu värre.

Hela den här idén om att det finns något fysiskt våld mot barn (annat än nödvärn) som inte är misshandel måste utrotas.

Kruxet är att lagen inte håller med om att det alltid är misshandel.

En del våld klassas av lagen som ofredande. Även om det är systematiskt.

Det psykiska och latenta våldet har idag ingen egen brottsrubricering även om det tack och lov kan vara på gång.

 

[sjoberga]

Kruxet är att lagen inte håller med om att det alltid är misshandel.

En del våld klassas av lagen som ofredande. Även om det är systematiskt.

Det psykiska och latenta våldet har idag ingen egen brottsrubricering även om det tack och lov kan vara på gång.

Då hoppas jag att det kan ändras. Men det jag önskar är (förutom det) är att vi som samhälle och medmänniskor kan hjälpa till att upptäcka situationerna så tidigt som möjligt för att bryta och hjälpa barn och familjer. Att man lyssnar på och pratar med barn som vill berätta. Att man ser barnen som våra medmänniskor och inte personer enbart i föräldrars ansvar.

Att man inte slätar över eller accepterar bortförklaringar utan orosanmäler och att det finns resurser att utreda, stötta och i de fall det behövs intervenera med mer ingripande åtgärder. Att man visar tydligt att man inte accepterar att det händer.

 

[Enya]

Men va.

Ursäkta mig.

Det är misshandel, oavsett vad du tycker är "rätt" att kalla det.

Det finns inga som helst ursäkter. En förälder är i oerhörd maktposition mot sitt eget barn, barnen är oftast helt utelämnade. Att använda fysiskt eller psykologiskt våld är så j-vla äckligt svagt och omoraliskt beteende, och säger mycket om idiotföräldern som gör det. Det spelar ingen roll om det är en samhällsnorm eller inte.

Här kan jag fortsätta stånga huvudet väggen utan att nå fram känner jag. Jag pratar inte om att det inte är misshandel såsom vi ser det i dag, jag hävdar inte heller att jag inte tycker att det är misshandel. Vad jag säger är att för att kunna förstå vad det handlade om behöver man kunna se att det på den tiden faktiskt inte räknades som misshandel (vilket inte var tillåtet) utan som ett sätt att uppfostra sina barn.

Jag tänker att man måste se förbi sina egna känslor angående misshandel när man pratar om aga för att ens kunna förstå det. Det är inte vad jag kallar det, utan vad det faktiskt hette. Misshandel var enligt lag förbjudet, barnaga var inte, det var inte jag som uppfann det eller utförde det, och jag ska inte stå till svars för det heller.

Jag säger inte emot något av det du skriver, trist att du tolkar det så.

 

[Enya]

Precis. Misshandel blir inte mindre misshandel för att det sker i ett specifikt syfte eller inte är lika systematiskt som det kan vara när det är ännu värre.

Hela den här idén om att det finns något fysiskt våld mot barn (annat än nödvärn) som inte är misshandel måste utrotas.

När det förekommer måste barnen skyddas (och vuxna få hjälp) utifrån och åtgärder vidtas.

Det är utrotat i Sverige så du slår in öppna dörrar. Barnaga är utrotat i Sverige och flera andra länder, så numera räknas allt som misshandel.

 

[Enya]

Man ventilerar inte när man höhöar. Man pratar inte med varandra heller. Man raljerar och tycker att man är ascool. Man höjer ett brott till skyarna om man säger att man blev en reko snubbe för att man fick stryk som barn, som om det vore något bra att ha blivit misshandlad som barn.

Är du där när de gör det? Så att du vet hur de pratar så att de liksom är ascoola och inte ventilerar?