Barnmisshandel

[Enya]

Jag kanske missforstod ditt inlagg, men jag trodde att det fetade betydde att du trodde det var mer vanligt att INTE aga an att aga.

Bara för att det är tillåtet att aga barn i ett land betyder inte det att varje person i landet faktiskt agar eller står för att det är ok. Jag menade det jag skrev, bokstavligen. Att även i ett land där aga är ok så är det ändå en viss press mot de som agar från de som inte gör det.

 

[Sel]

Bara för att det är tillåtet att aga barn i ett land betyder inte det att varje person i landet faktiskt agar eller står för att det är ok. Jag menade det jag skrev, bokstavligen. Att även i ett land där aga är ok så är det ändå en viss press mot de som agar från de som inte gör det.

Jag föreställer mig att det finns rätt många kulturer där det går åt andra hållet också. Där någon har ett barn som "inte uppför sig" och det pressas att ta till hårda tag.

 

[Enya]

Jag föreställer mig att det finns rätt många kulturer där det går åt andra hållet också. Där någon har ett barn som "inte uppför sig" och det pressas att ta till hårda tag.

Ja men jag tror de är mer slutna, tror inte det sker så öppet så att man pratar om det speciellt mycket.

 

[Otherside]

Så kan det vara, men i USA är det ju fortfarande vanligt förekommande, särskilt hos konservativa föräldrar. De uttrycker sig på precis samma vis innan de går och slår sina egna barn.

Min dotters amerikanska pojkväns styvpappa är förbluffad över att barnaga är förbjudet i Sverige. (Liksom samkönade äktenskap...) Han menar att agan aldrig skadade honom som barn.

Han har umgängesförbud med sin dotter pga misshandel, har suttit i fängelse för misshandel i äktenskapet.

Men ... vad skadades han av lite välförtjänt aga??

 

[miumiu]

Min morsa jobbar på barnahus som psykolog med barn som varit utsatta för antingen våld eller övergrepp eller båda. Hon brukar säga att det är väldigt många olika faktorer som spelar in, men det är dels vad du har för nätverk runt omkring dig och sen lite vad du är för personlighetstyp. Vissa är liksom mer robusta och återhämtar sig ändå bra, kan bearbeta och lägga saker bakom sig medan detta för andra är betydligt svårare.

 

[Motacilla]

Det finns studier på hur utbrett aga är i olika länder. Och det är tämligen tydligt att normen som kommer med lagstiftning är ganska stark vad gäller att styra föräldrar till annat beteende.

Exempelvis, ur en artikel från 2014 från Läkartidningen statistik:

"I en studie år 2007 där föräldrar i fem europeiska länder tillfrågades om barnuppfostran uppgav 62 procent av föräldrar i Österrike, nästan 20 år efter att aga förbjudits, att de någon gång hade gett sitt barn en smäll på stjärten. I Tyskland, där aga förbjöds år 2000, var siffran 68 procent, och i Spanien, som nyligen fått en sådan lag, 80 procent. Frankrike* har ingen lag mot aga, och där uppgav 87 procent av föräldrarna att de tilldelat sitt barn en sådan smäll. I samma studie uppgav 17 procent av svenska föräldrar att de använt kroppslig bestraffning mot sitt barn."

* barnaga är numera förbjudet även i Frankrike.

 

[Sel]

Ja men jag tror de är mer slutna, tror inte det sker så öppet så att man pratar om det speciellt mycket.

Jag är inte övertygad om det i länder/kulturer där barnaga är eller nyligt har varit norm. Där finns ju ingen anledning för folk att vara tysta eller slutna om det.
Jag är som sagt Absolut en minoritet här i UK som i min generation inte fått en bepp av föräldrar eller fått känna på linjalen i skolan.

Edit: men jag accepterar absolut att vi har olika upplevelser och känslor.

 

[Otherside]

Min morsa jobbar på barnahus som psykolog med barn som varit utsatta för antingen våld eller övergrepp eller båda. Hon brukar säga att det är väldigt många olika faktorer som spelar in, men det är dels vad du har för nätverk runt omkring dig och sen lite vad du är för personlighetstyp. Vissa är liksom mer robusta och återhämtar sig ändå bra, kan bearbeta och lägga saker bakom sig medan detta för andra är betydligt svårare.

Någon kunnig (minns i skrivande stund inte vem/var) sa, att en avgörande faktor kan vara om EN, om så bara EN ENDA, person i omgivningen ser och förstår situationen ... Oavsett om personen sen kan påverka och förändra problemet. Men det faktum att barnet är sett och har en bundsförvant.

 

[miumiu]

Någon kunnig (minns i skrivande stund inte vem/var) sa, att en avgörande faktor kan vara om EN, om så bara EN ENDA, person i omgivningen ser och förstår situationen ... Oavsett om personen sen kan påverka och förändra problemet. Men det faktum att barnet är sett och har en bundsförvant.

Ja, kan tänka mig att det är så. Min farsa var utsatt för både grovt våld och sexuella övergrepp av sin far från typ 5 år ålder tills han blev stor nog att kunna slå tillbaka. Man kan ju tro att han skulle vara helt fucked av sin uppväxt men han har varit en oerhört kärleksfull och icke våldsam förälder själv, även om han dragits med psykisk ohälsa. Han har en äldre syster som såg och vet vad som hände.

 

[Enya]

Jag är inte övertygad om det i länder/kulturer där barnaga är eller nyligt har varit norm. Där finns ju ingen anledning för folk att vara tysta eller slutna om det.
Jag är som sagt Absolut en minoritet här i UK som i min generation inte fått en bepp av föräldrar eller fått känna på linjalen i skolan.

Edit: men jag accepterar absolut att vi har olika upplevelser och känslor.

Jag har inget som styrker mina tankar här så jag ger mig helt enkelt.

 

[Mabuse]

Det känns som om tråden handlar om dig?

Mina morföräldrar agade min mamma och hennes syskon. De är inte traumatiserade av det. Det var ju inte så att de fick stryk för pyttegrejer eller saker de inte förstod. De visste liksom att "om jag gör detta kan jag få stryk". Tror mamma fick det endast en gång tex, så det var inte vanligt förekommande. Så mycket annat påverkade när de växte upp måste jag säga så den där gången hon fick stryk gjorde varken till eller ifrån för hur hon blev/känner/är.

Det är inget jag förespråkar, men jag tänker att om man ska prata om barnaga och vill lära sig förstå det mer, får man lära sig skilja på det och misshandel. För de som agade handlade det inte om att slå besinningslöst när man kände för det utan rim och reson, det var i uppfostringssyfte där barnet förstod vad det handlade om. Sedan finns det avarter överallt och barnaga som var rena rama misshandeln också givetvis. Men det hjälper inte att se de tidigare generationerna som hemska människor som misshandlade sina barn.

Det är den bild jag har också. Att de som fick stryk som barn i övrigt välfungerande och kärleksfulla familjer inte blev misshandlade i tid och otid, utan att det var typ en örfil när man hade gjort något riktigt dumt, och man kan räkna på ena handens fingrar hur ofta det hände på hela barndomen och få fingrar över.

De jag känner som har vuxit upp så tyckte väl inte det var så kul, och har inte gjort så med sina egna barn. Precis som du beskriver har de kommit till slutsatsen att den där örfilen eller vad det var varken gjorde till eller från i uppfostringssyfte, man förstod även utan den att man hade gjort fel. Inga effekter i övrigt.

Jag tänker att växa upp med regelrätt misshandel, där man kanske rent av är rädd för föräldern eller tassar på tå för att hen inte ska bli arg och slåss är något helt annat, och mycket skadligare.

 

[Eloise]

Men vad skiljer mellan fallen där barn blir traumatiserade och där barn klarar sig med sin psykiska hälsa intakt?

Det behöver inte skilja annat än personlighet på offren. Ett syskonpar i min närhet är ett bra exempel på det. En utav dem mår oerhört dåligt som vuxen, den andre inte. De växte upp under samma förhållande.

 

[Enya]

Det är den bild jag har också. Att de som fick stryk som barn i övrigt välfungerande och kärleksfulla familjer inte blev misshandlade i tid och otid, utan att det var typ en örfil när man hade gjort något riktigt dumt, och man kan räkna på ena handens fingrar hur ofta det hände på hela barndomen och få fingrar över.

De jag känner som har vuxit upp så tyckte väl inte det var så kul, och har inte gjort så med sina egna barn. Precis som du beskriver har de kommit till slutsatsen att den där örfilen eller vad det var varken gjorde till eller från i uppfostringssyfte, man förstod även utan den att man hade gjort fel. Inga effekter i övrigt.

Jag tänker att växa upp med regelrätt misshandel, där man kanske rent av är rädd för föräldern eller tassar på tå för att hen inte ska bli arg och slåss är något helt annat, och mycket skadligare.

Ja precis så menar jag, och de som växer upp och är rädd för sina misshandlande föräldrar hade nog varit det även om de inte slagit fysiskt tänker jag.

 

[Mia_R]

Jag vet inte hur det var för min far men jag antar att han fick en och annan fysisk tillrättavisning som barn, mamma har berättat att hon har fått det någon enstaka gång. Mina syskon och jag är alla födda på 60-talet men har aldrig fått stryk av varesig våra föräldrar eller mor-/farföräldrar och jag tror inte jag sett någon annan få det heller även om det mycket väl kan ha skett bakom stängda dörrar, men ingen har någonsin berättat att de fått stryk bland mina vänner.

Min granne fick stryk en enda gång, när de tjärat en stång utanför en lanthandel som användes för att binda upp hästarna, fast den här gången var det när lanthandeln skulle säljas och gubbarna lutade sig mot stången. Han är född på 50-talet, så även om det var tillåtet så tror jag ändå inte att det var så vanligt före förbudet?

 

[Sel]

Jag vet att min far berättat att de fick stryk med linjalen i skolan, men han blev aldrig slagen hemma.

På något vis kan jag tänka mig att jag skulle ha överlevt linjalen utan annat men än att jag skulle blivit Fruktansvärt arg på läraren. Däremot till exempel smisk på stjärten av mina föräldrar hade suttit långt, långt inne. Bara förnedringen... kvitta lika hur kärleksfulla de varit.

 

[hastflicka]

Bara för att det är tillåtet att aga barn i ett land betyder inte det att varje person i landet faktiskt agar eller står för att det är ok. Jag menade det jag skrev, bokstavligen. Att även i ett land där aga är ok så är det ändå en viss press mot de som agar från de som inte gör det.

I Mellan Ostern och alla stallen jag varit i Asien (mest i Malaysia) pratas det mycket oppet om aga, Jag gissar att de allra flesta agar.

Jag föreställer mig att det finns rätt många kulturer där det går åt andra hållet också. Där någon har ett barn som "inte uppför sig" och det pressas att ta till hårda tag.

Exact.

Jag är inte övertygad om det i länder/kulturer där barnaga är eller nyligt har varit norm. Där finns ju ingen anledning för folk att vara tysta eller slutna om det.
Jag är som sagt Absolut en minoritet här i UK som i min generation inte fått en bepp av föräldrar eller fått känna på linjalen i skolan.

Edit: men jag accepterar absolut att vi har olika upplevelser och känslor.

Exact. Det finns ingen anledning att tala tyst om nagot som de allra flesta i samhallet tycker ar helt okay.

 

[Wille]

Jag vet att min far berättat att de fick stryk med linjalen i skolan, men han blev aldrig slagen hemma.

På något vis kan jag tänka mig att jag skulle ha överlevt linjalen utan annat men än att jag skulle blivit Fruktansvärt arg på läraren. Däremot till exempel smisk på stjärten av mina föräldrar hade suttit långt, långt inne. Bara förnedringen... kvitta lika hur kärleksfulla de varit.

Att få smisk på rumpan av ett läderskärp gör jävligt ont, kan jag lova. Sår blev det också någon gång. Man hade aldrig en aning om varför man fick stryk. Mitt förtroende för den föräldern var lika med noll.

 

[Enya]

Jag vet att min far berättat att de fick stryk med linjalen i skolan, men han blev aldrig slagen hemma.

På något vis kan jag tänka mig att jag skulle ha överlevt linjalen utan annat men än att jag skulle blivit Fruktansvärt arg på läraren. Däremot till exempel smisk på stjärten av mina föräldrar hade suttit långt, långt inne. Bara förnedringen... kvitta lika hur kärleksfulla de varit.

Jag fick en örfil som 9 åring av min mamma när jag kallade henne för jävla kärring. Den gjorde varken till eller ifrån för vår relation, den var redan skadad sedan tidigare. Så jag vet inte hur det hade varit om vi haft en bra relation.

Vi hade faktiskt en lärare som slog eleverna på händerna med pinnen man drar ner kartorna vid tavlan med. Det blev uppståndelse förstås, det var 1991 såatte... men hade det skett i dagens skola hade det varit framsidesnyheter. Nu blev läraren bara avskedad och fick gå på dagen.

 

[Enya]

Att få smisk på rumpan av ett läderskärp gör jävligt ont, kan jag lova. Sår blev det också någon gång. Man hade aldrig en aning om varför man fick stryk. Mitt förtroende för den föräldern var lika med noll.

Fast är det då barnaga det handlar om eller ren och skär misshandel? Gränsen är ju hårfin, men den finns faktiskt även om man gärna kalla aga för misshandel i dag. Om man tänker med dåtidens ögon så var ju syftet att uppfostra, att lära barnen att det ungen gjort inte är ok så den inte gör om det. Om man slår när ungen inte ens kan förutse det och inte vet varför det får stryk, hur ska man lära sitt barn att inte göra om det man ska uppfostra det att inte göra om?

för mig är det du beskriver inte barnaga, det är misshandel. Du hade vetat varför du fick stryk om du blivit agad. Sedan har misshandlande föräldrar funnits i alla år, misshandlande personer. I dag gömmer de sig mer bara.

 

[Wille]

Fast är det då barnaga det handlar om eller ren och skär misshandel? Gränsen är ju hårfin, men den finns faktiskt även om man gärna kalla aga för misshandel i dag. Om man tänker med dåtidens ögon så var ju syftet att uppfostra, att lära barnen att det ungen gjort inte är ok så den inte gör om det. Om man slår när ungen inte ens kan förutse det och inte vet varför det får stryk, hur ska man lära sitt barn att inte göra om det man ska uppfostra det att inte göra om?

för mig är det du beskriver inte barnaga, det är misshandel. Du hade vetat varför du fick stryk om du blivit agad. Sedan har misshandlande föräldrar funnits i alla år, misshandlande personer. I dag gömmer de sig mer bara.

För mig finns ingen skillnad. Har ju också skrivit misshandel i mitt inledande inlägg. Har skrivit misshandel även senare i tråden.