Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vet ditt barn om att det kan komma att bli en vårdnadstvist? Och vad tycker barnet i så fall?
*skickar styrkekramar till dig så att du orkar*
Sen kan man vrida på saken ett varv till: ska man "överlämna" barnet åt någon som är beredd att slita sönder det????
Lite ot, men har inte Brecht kopierat den historien från bibeln?
Kung Salomon och två mödrar som stred om ett barn. Och han beordrade att barnet skulle klyvas i två delar?
Jag ser inte något som talar för din nackdel.
Barnet är rotat och har bonussyskon i en stabil familjekonstellation. Det är pappan som väljer att flytta.
Självklart ska du välja att kämpa för barnet! Du har rättsskydd i hemförsäkringen så skillnaden i ekonomi bör inte spela någon större roll.
Det mest troliga utslaget enligt mig (om ni nu inte kan komma överens själva vilket borde vara att föredra) är fortsatt gemensamvårdnad. Boendeförälder blir den som bor kvar och föräldern som flyttat får ha barnet varannan helg samt ev. på kvällen en dag per vecka.
Låt inte dina egna minnen och trauman göra att du automatiskt lägger över dem på ditt barn. Det här är en helt ny process och där mår barnet antagligen bäst av att båda föräldrarna kämpar för barnet.
Vad säger barnet självt? Och hur ställer sig pappans nya sambo till ett bonusbarn på heltid?
Vad jag menar är att pappan kanske inte är så bra för barnet när han är beredd att slita upp honom.
Jag tycker parallellerna är uppenbara. Hur kan man inte se dem?
Jag tycker också att parallellen är uppenbar.
Att han inte inser att det kan komma att "kosta" låter som en fördel för dig.
Du verkar ändå ha huvudet på skaft och svartmålar inte din fd. Det är en ganska stor poäng till dig i mina ögon.
Och jag tycker inte att en förhandling om var barnet ska bo kan jämföras med att slita sönder barnet. Alls.
Kunde det det, skulle väl ingen vettig människa råda ts att fullfölja?
Och jag tycker inte att en förhandling om var barnet ska bo kan jämföras med att slita sönder barnet. Alls.
Kunde det det, skulle väl ingen vettig människa råda ts att fullfölja?
Inte slita sönder, ha dragkamp. Och TS uppfattar ju uppenbarligen domstolsförhandlingarna som något negativt för barnet. En bildlig dragkamp som kommer göra barnet illa. Och som hon helst vill slippa utsätta barnet för, även om det skulle innebära att hon förlorar barnet.
Du kanske inte tycker det, men det var ju inte det jag pratade om, utan TS bild av situationen.
Håller både med och inte. I anekdoten är det fysisk smärta man vill undvika. Här är det psykisk smärta. Vem avgör vad som är värst?
Fast det flera av oss i den här tråden försöker få fram, är ju just att förhandlingar inte måste innebära någon smärtsam kamp för barnet .
Fast det flera av oss i den här tråden försöker få fram, är ju just att förhandlingar inte måste innebära någon smärtsam kamp för barnet .
Jag skulle med din ståndpunkt snarare säga att "Ja, man kan se det så, som en uppslitande dragkamp, men det behöver inte vara så. Domstolsförhandlingar behöver inte vara otrevliga för barnet alls"