Sv: Barnets bästa?
Jag kan berätta lite om min historia:
Min dotters far bor 18 min enkel väg ifrån sin dotter. Han har alltid krånglat med umgänge sen det tog slut mellan oss när hon var 1 år. Nu idag är hon 6 år.
Men han startade helt plötsligt att han skulle ha henne på heltid. Jag fick ta kontakt med våran famile advokat.
Jag blev både arg och ledsen att han utsatte sin egen dotter för detta. För jag visste vad det handlade om. det var bara pengar. Om han hade sin dotter på heltid så skulle han han slippa så mycket och få underhåll samt barnbidraget.
Det blev utredning, det var människor här som utredde mig, min sambo och vårat hem. Dotterns dagis, förskola, min omgivning.
Min dotters far smutskastade mig inför socialen och domaren. Jag blev så ledsen det han sa var inte sant men som tur var så insåg dom hur han var som. Då tyckte dom bara att han var dum som höll på på det sättet.
Min advokat, domaren och även HANS advokat till slut tyckte att han skulle lägga ner detta.
Det slutade med att samma dag som vi skulle in till rätten så ville han prata. Så han gav sig.
Jag tänkte inte ge mig. Jag hade planer för dottern. Hon har talsvårigheter och jag had skaffat hjälp till henne här osv. Och enda han ville var att få pengar och det sa även hans advokat.
Det har gått nu 8 månader sen beslutet kom hem till brevlådan. Men han kan krångla endå lite. Och allt ska handla om pengar fortfarande.Jag är glad att domaren insåg vem som ville dottern bästa och det var inte han. För det skulle handla om honom hela tiden och han nämde inget om dottern. Utan det blev bara jag jag jag.
Idag har vi gemensamvårdnad, hon bor heltid hos mig och varannan helg hos sin far. Vi gjorde så att hon åker till sin far torsdag kväll och kommer hem söndagen. Han ville först ha henne ifrån onsdagen men det vägrade jag för hon behövde så mycket hjälp med sin talsvårigheter inför skolstarten. Men inte ens det insåg han att det behövde hon inte alls hjälp med.
Om du vill prata så finns jag via PM.
Mvh