Ja, alltså jag tror att behovet att få veta bottnar i så många olika saker. Dels, så är detta en person jag har känt i 15 år. Vi har inte varit supernära på nåt sätt men det har ändå varit min mammas partner i 15 år. Har liksom försökt att se dom fina sidorna som min mamma antagligen har sett trots att jag har känt att jaa… Det är nånting som är off med honom. Han blir som avstängd ibland, har en otroligt kall och oinbjudande aura över sig ibland. För att nästa gång slå på någon slags ”on”-knapp och skratta och skoja. Vet att han har varit sjukskriven för utbrändhet i perioder och har tänkt att det beror på det.
Men också tonen han använt mot min mamma ibland, lätt nedlåtande. Men tillräckligt vagt för att det ska kunna tolkas som ”kärvänligt gnabb”. Har ibland känt att han har narcissistiska drag, han måste stå i centrum, prata om saker som intresserar honom osv. Annars sitter han som en uttråkad tonåring och bara stirrar tomt framför sig.
Han har varit väldigt aktiv i sociala medier tidigare och har typ 2000 ”vänner” på fb. Har också hållit stenkoll på om någon tagit bort honom eller liknande, vilket känns lite wierd för en man i 60årsåldern. Efter att polisen beslagtog hans enheter har det varit radiotystnad, folk trodde han dött och hörde av sig till min mamma. Nu har han skapat ett nytt Instagram-konto som är öppet där han lagt upp två bilder där han kommenterar vädret. Det känns så jävla sjukt bara, där sitter han och gluttar ut bakom sin gardin och skriver nånting om snö och kyla. Egentligen skulle han ha varit med morsan i Spanien nu. Och han skrev nånting i stil med ”ja man kan ju fråga sig varför man befinner sig där man gör, år efter år…” Jadu, hade du inte varit ett jävla creep, en förövare, lurat personen du påstod dig älska i 15 år, då hade du befunnit dig nån annanstans. Så you and me both vet ju varför du sitter där du sitter. Känns så jävla… falskt.