G
Gerbillus
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt
Håller med du! Jag har en 13-åring som visar och har alltid visat både mig och andra vuxna stor respekt. Och jag tror att det är av den enkla anledningen att det alltid har varit klart och tydligt vad som gäller. Jag är väldens snällaste mamma till en gräns, sen är det NEJ, och det har han lärt sej. Jag har också alltid varit väldigt noga med att förklara varför det är NEJ och pratar väldigt mycket om etik och moral och orsaken till att man ska förhålla sig till andra människor (resp, djur och för all del ägodelar) på ett respektfullt sätt. Samma regler gäller på ett ungefär hos pappan, och det är ju för väl det! Sen kan han visst svara odrägligt vid enstaka tillfällen, men det brukar räcka med en blick eller ett svar i rätt tonfall så lägger han ner diskussionen. Jag kan bara hoppas att han fortsätter i samma stil, så att inte allt kraschar på 15-årsdan... 
Att uppfostra barn till att ha respekt och förståelse för andra är en självklarhet, men tyvärr verkar det vara en sällsynthet i vissa familjer... Finns en del klass"kompisar" som jag är glad att han INTE umgås med!
Precis.
Konsekvens, regler, fasthet, stuktur. Att fostra ett barn är inte svårare än att träna en hund eller fostra en häst...
Ett löfte är ett löfte, det man har lovat måste man hålla oavsett om det är något gott eller något ont.
Äter du maten blir det glass. Äter du inte maten blir det inte glass. Ingen kompromiss.
Tränar du din ponny får du tävla, tränar du inte blir det ingen tävling.
Nej, hästen får inte "gå över dig" varken idag eller i morgon, gör den det får den backa.
Hjälper du till hemma får du en belöning (peng? godis? Glass? x-tra TV-tid?)
Är hästen duktig får den en klapp och x-tra gos, är hunden duktig får den beröm, gos o/eller godis...
Nattnig; saga eller sång? Du ska vara i säng kl. åtta, är du sen blir det ingen "nattning" (mina barn är större och fastnar lätt framför TV:n).
Jag kanske är en hemsk mamma... men mina ungar gillar mig och vi har väldigt få konflikter och lite tjat här hemma. O mina ungar behöver aldrig tvivla på att jag älskar dom för det är jag noga med att berätta varje dag! (Jag har själv ganska taskigt självförtroende efter en sträng uppfostran med alltför lite kärlek o uppskattning).
Håller med du! Jag har en 13-åring som visar och har alltid visat både mig och andra vuxna stor respekt. Och jag tror att det är av den enkla anledningen att det alltid har varit klart och tydligt vad som gäller. Jag är väldens snällaste mamma till en gräns, sen är det NEJ, och det har han lärt sej. Jag har också alltid varit väldigt noga med att förklara varför det är NEJ och pratar väldigt mycket om etik och moral och orsaken till att man ska förhålla sig till andra människor (resp, djur och för all del ägodelar) på ett respektfullt sätt. Samma regler gäller på ett ungefär hos pappan, och det är ju för väl det! Sen kan han visst svara odrägligt vid enstaka tillfällen, men det brukar räcka med en blick eller ett svar i rätt tonfall så lägger han ner diskussionen. Jag kan bara hoppas att han fortsätter i samma stil, så att inte allt kraschar på 15-årsdan... Att uppfostra barn till att ha respekt och förståelse för andra är en självklarhet, men tyvärr verkar det vara en sällsynthet i vissa familjer...
Finns en del klass"kompisar" som jag är glad att han INTE umgås med!
