Barn nr: 2

[Willebillebus]

Hur långt har ni mellan era barn?

Vi har funderat på att våran son på 4 år ska få ett syskon, men samtidigt känner jag att jag har blivit lite lat/bekväm nu när han har blivit lite större (skäms...)

Det blir ju amning, blöjbyten och ständig passning + att jag ska fortsätta vara en bra mamma till barnet vi redan har.

Nu ångrar jag mig lite att vi inte skaffade en till tidigare, innan man hunnit bli bekväm.

Vad har ni för erfarenheter och hur långt har ni mellan barnen?
Är det jobbigare eller lättare med lite "längre" imellan?
Någon mer som kääner att man blivit lat när barnen blivit lite större?

Många "konstiga" frågor, hoppas någon orkar svara!

 

[Liland]

Sv: Barn nr: 2

Jag fick en liten flicka för snart 5 månader sen, pojken är 4½.
Tycker att det var alldeles lagom faktiskt, man har bara ett blöjbarn t ex
Det enda som jag ser som en nackdel är väl att de "kan" inte leka tillsammans på samma sätt som de hade kunnat
om det bara var 2 år mellan. Pojken hjälper mig att hämta blöjor osv
Han är inte ett dugg avundsjuk snarare extremt överbeskyddande av sin lillasyster "Det är MIN lillasyster!"
Han pussar o kramar på henne jämt.

 

[ulda]

Sv: Barn nr: 2

Jag har inte tänkt skaffa några syskon till vår dotter.

MEN, nu för första gången känner jag att det faktiskt skulle vara möjligt att ta hand om en bebis samtidigt som min dotter (det har kännts som en omöjlighet tills nu) och hon är 1 år och 3 mån nu.

 

[kamomillo]

Sv: Barn nr: 2

Måste man ha flera barn då??? känns det jobbigt är det ju bara att låta bli....

* Jenny *

 

[Willebillebus]

Sv: Barn nr: 2

Det känns lite som KAN MAN VERKLIGEN HA BARA ETT BARN?

Folk omkring frågar VARJE gång man ses: ska ni inte ha en till?

Jag vill ha ett barn till, men jag ÄR en bekväm lite små-lat människa!

Man har ju växt upp med, om någon är lite konstig, snål eller tråkig, då är det ju för den stackarn är ju ett "ensam-barn"?
Blir ensam-barn konstiga?

 

[kamomillo]

Sv: Barn nr: 2

Joooooo ensam barn blir konstiga... jag är ett! min man är ensam, vi har bara ett biologiskt barn, men han har en "älskad storasyster" som vi inte är biologiska föräldrar till. (hon fick vi som bonus som 15 åring, och henne har vi heller aldrig ångrat)

Att ha barn blir vad man gör det till, vill jag till varje pris ha flera barn, ja då är det bara att hoppas att det lyckas, men vill man bara ha ett, ja... vem hänger en för det?

Jag har en kompis som skaffade två barn tätt, för att dom skulle ha en lek kompis... jo men visst! jag har aldrig i mitt liv sett barn slåss som deras två dom verkligen hatar varann....
Inget säger att syskon måste älska varann!

Jag har jobbat med barn i 23 år, och sett många ensambarn genom tiderna, men ingen som farit illa av det, tvärt om! ett ensambarn kräver kanske lite mer engagemang, men då har vi ju den tiden? det klart att vi fått backa upp detta med att åka till kompisar lite mera, sedan är det ju detta med ekonomi, det kostar att ha barn, och ett barn kostar inte lika mycket som flera barn, även om inte dubblas vid varje barn. jag säga att jag inte ångrat mitt val att vara mamma till ett barn och inte en flock....

Gör som du vill, och känn ingen press av anhöriga eller kompisar, det är du och din partner som bestämmer!

Lycka till!

* Jenny *

 

[Willebillebus]

Sv: Barn nr: 2

Tack för ditt svar, det känns bra att veta man är normal även om man bara har ett barn.

Tycker du det har känts som att folk sett ner på dig för du bara haft en?
Det känns lite som att folk drar förutfattade meningar när man har bara en, antingen att man inte kan få fler barn eller att man är svag som inte orkar med mer...

Jag skulle säkert ORKA med en till, men jag känner mig ändå ganska nöjd med det jag har!

 

[lippan]

Sv: Barn nr: 2

Hur långt har ni mellan era barn?
Mellan 1:an och 2:an 26 månader, mellan 2:an och 3:an 20 månader, mellan 3:an och 4:an 3 år och 9 månader och mellan 4:an och 5:an 21 månader.

Är det jobbigare eller lättare med lite "längre" imellan?
När jag var mitt uppe i det, så att säga, kändes det inte jobbigt vare sig med tätt mellan eller lite längre mellan, det märks mer nu när de är stora (18, 16, 14, 10, 8 år)!! Mycket olika viljor som styr, olika aktiviteter som ska passas med tider och annat. Helt klart lättare när de var små och inte "skulle" så mycket jämfört med hur det är nu!!

 

[Roheryn]

Sv: Barn nr: 2

Jag har ett barn, en dotter som är sex år. Och det blir nog inga fler. Ja, visst är jag lat och bekväm, men jag känner också att det faktiskt ÄR mitt privilegium att få lov att bestämma hur många barn jag vill föda och ta hand om. Jag älskar min dotter, och tycker det är fantastiskt roligt nu när hon är så pass stor att kunna göra saker tillsammans. Men längtar efter fler, det gör jag inte....

Jag har själv ett syskon, en bror som är sju år yngre än jag. Så jag kommer ju ihåg hur det var att vara "ensambarn", och hur det var att ha ett så pass mycket yngre syskon. Jag måste säga att båda var helt OK! Jag längtade inte efter syskon, och hade säkert klarat mig fint om inte min bror hade kommit, men jag tycker också förstås att det är kul att han finns! Roligare nu när vi är vuxna än när jag var tonåring och han barn.... Dessutom har det slumpat sig så att våra barn är lika gamla (skiljer 3 mån mellan min dotter och hans äldsta) och går i samma skola. Så dottern har väl fått lite av "bonussyskon" där....

 

[ulda]

Sv: Barn nr: 2

Det känns lite som KAN MAN VERKLIGEN HA BARA ETT BARN?

Folk omkring frågar VARJE gång man ses: ska ni inte ha en till?

Jag vill ha ett barn till, men jag ÄR en bekväm lite små-lat människa!

Man har ju växt upp med, om någon är lite konstig, snål eller tråkig, då är det ju för den stackarn är ju ett "ensam-barn"?
Blir ensam-barn konstiga?

Jag har resonerat precis som du och just kommit fram till att JA, det kan man faktiskt!

Jag har själv en bror och visst har det varit jättepositivt för mig att ha ett syskon och visst tycker jag lite synd om min dotter som inte kommer att få det men jag tror ändå att det kommer bli folk av henne (det gäller väl att inte skämma bort henne för mycket bara).

Enda anledningen för mig att skaffa ett till barn är just att hon ska få ett syskon, inte för mig att jag vill ha ett till barn. Och för mig känns inte den anledningen tillräcklig nog för att jag ska gå igenom graviditet, förlossning och spädbarnstid etc en gång till. Jag älskar min dotter och vill hellre ägna min tid åt henne istället för att bli en i raden av stressade småbarnsföräldrar. Det är jobbigt nog med ett barn, när man faktiskt har mer än hemmalivet som betyder något i ens liv (ja jag gillar att jobba också).

Jag förstår att det finns de som känner att de blir lyckligare av ett barn än två men det tror jag inte gäller för mig.

Så mitt råd till dig är att du ska gå efter vad du själv känner; inte vad du förväntas göra.

Men om du skaffar ett barn till så kommer du säkert inte ångra dig, det gör man ju inte med barn (har vi konstaterat i den andra tråden).

 

[kamomillo]

Sv: Barn nr: 2

nej! ingen har sett ner på mej för att jag bara haft Filip. Jag har hela tiden deklarerat att jag bara ville ha ett barn, att jag är uppvuxen som ensamtbarn, min man likaså.... att vi tyvärr inte haft så god ekonomi, och att jag mer än gärna lägger tid på mina dagisbarn
Men... folk har väldigt gärna haft åsikter om att vi tagit hand om Mallan då hon va 15 år, det verkade i andras ögon helt psyko, men... Vi hade aldrig andra baktankar än att hjälpa en lite vilsen underbar 15 åring, och med fasit i hand har det ju också blivit jättebra
så lite fusk är det ju, jag kallar mej 2 barns mor!

* Jenny *

 

[Yamaha]

Sv: Barn nr: 2

Jag har 4.5 år mellan mina två.
Casper blev 14 i dec och Petronella blir 10 i april.

Jag gjorde ett medvetet val att ha så pass långt mellan dom.
Jag ville ha gott om tid för min förstfödda, att bara bry mig om honom osv. När sedan tvåan kom hade jag lika mycket tid till henne pga att han hade hunnit skaffa sig ett "eget" liv sas, med kompisar och så.

Det är ju den nackdelen att dom inte kan "leka" som du säger, men det vet du ändå aldrig om dom kan. Du kan få två barn med ett års mellanrum och dom blir som katt och hund och har ingen glädje alls av varandra. Jag känner till flera sådana exempel.

När min tvåa kom så var storebror verkligen storebror. Han gick jämt och pussade och kramade på henne och ville hjälpa till att bada, byta blöja, mata osv. Han har varit väldigt generös och bjudit henne hela tiden och vi har sluppit detta med syskonbråk till stor del.

Dom kan visst bråka, men det hade varit mycket värre om det bara varit två år mellan dom, det är jag ganska säker på.

Jag ångrar mig absolut inte, jag tycker att tiden med barnen är så viktig. Att dom blir sedda och hörda BARA DOM. Ingen av dom har varit tvungen att kämpa för min uppmärksamhet. Dom är väldigt trygga individer båda två och en del kanske kan ligga i att dom har blivit sedda och hörda. För att jag har orkat med det.

När mina barn var små hörde jag ofta föräldrar som bråkade och skrek alldeles i onödan på sina barn. Tyckte jag. Jag ansåg då att om dom hade väntat något år med att skaffa tvåan så hade det kanske inte blivit lika mkt bråk och skrik. För att man är inte lika slut.

Jag var precis som du lite orolig inför tvåans ankomst eftersom jag tyckte att jag blivit lite bekväm. Men man kommer fort in i det och jag lovar, du kommer njuuuta...

Kör hårt!!

 

[Britta68]

Sv: Barn nr: 2

Jag har 4.5 år mellan mina två.
Casper blev 14 i dec och Petronella blir 10 i april.

Jag gjorde ett medvetet val att ha så pass långt mellan dom.
:

Långt...jag har nästan 9 år mellan mina (jo samma pappa)!!!

Inte direkt ett medvetet val, utan jag tyckte länge att det räckte med ett barn. Har jobbat mycket och trivts med det, har hästar, rest mycket osv, har ett mycket aktivt liv.
Men så tyckte vi att vi kunde väl försöka få en till iaf (strax innan 40 ), nu är han ett halvår och en riktig guldklimp . Några har ju kommenterat "det är ju som att börja om på nytt". Visst är det det men jag njuter mycket mera nu, med ettan var det så mycket "måsten" (man var yngre och oerfaren).

Gör dina egna val, det har jag gjort, för det är ju ändå DU som skall leva DITT liv och ta hand om DINA barn.

 

[Willebillebus]

Sv: Barn nr: 2

Tack för alla svar!
Jag känner nog att jag ska vänta och tänka igenom ännu mera och vara riktigt säker!
Och beslutar jag mig att det räcker med min älskade son jag redan har, så känner jag mig nog helt ok med det också!

Hoppas bara att folk slutar tjata och godtar vårat beslut. Det kanske har låtit lite som min man inte har någon talan, men så är det inte.
Han tycker vi kan ha en till om det är vad jag vill, han är realist och sticker inte under stolen med att han ändå måste jobba lika mycket, vilket är mycket...
Det har ju även med ekonomi att göra, så han kan ju inte dra ner på arbetet!

Han nöjer sig även med att bara ha 1 !

Så vi får se hur det blir, men TACK för eran tid och svar!

 

[us_lover]

Sv: Barn nr: 2

Hoppas bara att folk slutar tjata och godtar vårat beslut.

Jag känner så väl igen det där Ända sedan dottern föddes har folk frågat när vi skulle ha nästa. Jag och maken var väldigt överens om att det räckte med ett barn och hade inga planer på att skaffa fler. Jag hade t o m en rätt hetsig diskussion med en kund om det var synd om dottern för att hon inte hade något syskon

Det argument som de flesta har använt sig av är att det är roligt med syskon för då har man alltid någon att leka med. När jag då förklarade att jag har två syskon och vi alltid slogs när vi var små och knappt har någon kontakt alls idag tyckte de ändå jag var konstig

Nu råkade det bli så att vi väntar ett barn till Vi var först lite tveksamma till om vi skulle behålla det, om vi orkade börja om med ett blöjbarn osv. Vi är till på köpet inga ungdomar utan är båda två runt 40.

Dottern är jätteglad och kommer hinna fylla 5 år innan lillebror/lillasyster tittar fram. Jag tror det kommer att bli alldeles utmärkt just med tanke på att hon då är så pass stor att hon kan hjälpa till med vissa saker. Hon förstår även mer vad det handlar om och är dessutom mer eller mindre självgående så jag kan lägga nästan lika mycket tid på bebisen som jag gjorde på dottern när hon var liten. Det hade jag inte kunnat om jag fått barn nr 2 tidigare. Nackdelen är ju som Yamaha säger att de knappast kommer att leka tillsammans.

Bry dig inte om vad andra tycker, utan känn efter vad du vill själv. Det är mitt motto och det stämmer bra in både här och i många andra sammanhang

 

[seeyaa]

Sv: Barn nr: 2

Min tjej var 6år när lillebror kom och jag var också jätterädd för att jag hade blivit alltför bekväm och att jag skulle tycka att det var en pest att börja om från början med den lille igen. Men tvärtom, jag tyckte att allt var så lätt och gick så smärtfritt på alla sätt. Har inget som helst minne av att hon var lättsam att ta reda på, fast han har dock varit säkert 10ggr så krävande mot vad hon var...
Henne kunde man ha liggande på en filt på golvet medans man gjorde andra saker men se det var då det sista han hade några tankar på att gå med på, han skulle bäras och vara med han..
Nu väntar jag ju en "ojdå och hoppsan då" som kommer innan brorsan ens blivit 2 år och det känns ju....spännande kanske..??

 

[bananabambi]

Sv: Barn nr: 2

Min son är nio månader, och jag väntar nu ett syskon till honom

Han kommer vara runt 14-15 månader när den lilla kommer.
Visst vet jag att det kommer bli superjobbigt, och jag vet att folk pratar bakom min rygg om det. Men jag känner mig tillräckligt trygg i mig själv utan att behöva omgivningens "godkännande" för att skaffa ett syskon tidigt.

Jag vet att jag inte kommer hinna vara annat än mamma den första tiden, en liten som ska ammas, och en ettåring som förmodligen precis börjat gå.

Men som allt annat finns det både för och nackdelar, men jag tror att om man är medveten om det så ligger man ändå bra till.

 

[nDian]

Sv: Barn nr: 2

Jag har ett barn. Nu är hon 4 år. Klart jag vill ha ett syskon till henne. Men jag har inte planerat när. Jag är ju ett ensamt barn.
Jag tror nog att det kanske bli när min dotter är 9-10 år. Då har jag jobbat (pluggat nu 1 ½ år) ett tag och vart tillsammans med min kille ett par år. Men vem vet det kanske inte blir fler barn. Inget som jag tänker på, för det ligger så långt fram i tiden.
Men visst är det mysigt med en liten bebis kan jag helt hålla med om.

 

[kanotexperten]

Sv: Barn nr: 2

TS, man vet aldrig, även du kanske får ett bonus barn

//Mallan som flyttade hem till Jenny/Kamomillo

 

[Anna_Lillen]

Sv: Barn nr: 2

Jag är 21år i år, min lillebror 18år och våran lillasyster 4år i år. O alla har vi samma pappa... Mamma tyckte det var bra när Agnes kom eftersom vi var så stora då att vi kunde ta hand om henne och hjälpa till så mkt. Ett effektivt preventivmedel är det oxå för jag vill vänta med barn några år nu när man får uppleva på så nära håll hur jobbigt det egentligen är med småbarn...