Bara ett barn?

[bananabambi]

Sv: Bara ett barn?

Jag skulle inte kunna tänka mig att missa julhandeln bara för att jag har barn. Jag älskar allt som har med julen att göra. Att röra mig i julpyntade affärer är bland det bästa jag vet. Givetvis har jag fortsatt med det sedan jag fick barn.

Men jag försöker anpassa handeln efter min situation. Jag ger mig inte in i affärer med mycket småsaker, där barnen i vagnar kan rycka tag i saker. Eller i de affärerna där det är grymt mycket folk, eller riktigt trångt. Och jag ser till att inte panikhandla något, eller ha en lång lista att beta av. Det tar jag när jag julhandlar ensam, för jag gör det också. När barnen/barnet (är jag själv har jag inte båda med mig). Vi går i affärer, fikar, ser på folk, köper julklapp till syskonet, har en trevlig stund. Och retar folk sig på att jag och mitt barn har en mysig dag, ja då är det deras fel. Retar sig folk är det ju dom som har problem. Det är ju knappast mitt fel.

 

[Calazirya]

Sv: Bara ett barn?

Precis min tanke

Jag kommer givetvis att handla på dagtid en vardag också, men vissa inköp vill jag göra med min sambo som inte är pappaledig samtidigt som jag är mammaledig ( givet ).

Jag förstår faktiskt inte alls varför vi med barnvagnar är sådant problem som det verkar vara för viss.

På stan rör sig rullstolar, personer med handikapp, rullatorer m.m och alla har samma rätt att vistas och handla när det passar dom.

Att vissa människor blir irriterad på sådat säger mer om dom än om personerna som tar lite mer plats tycker jag

 

[bananabambi]

Sv: Bara ett barn?

Ja, jag tror att de som har så svårt för att vänta 15 sekunder extra för att jag ska igenom kassan med min vagn/etc, det är dom som själva, när de får barn, blir bångliga, envisa j*vlar som "minsann ska in i den där parfymaffären för barn är minsann inget hinder". Dom retar sig nu på att barnvagnar aldrig väjar för gångare på trottoaren, men när de själva får barn väjar de inte "för trottoaren är till för alla". Dom blir precis en sådan person som de absolut inte vill möta just nu, nu när de har fullt upp med att reta sig på alla som inte följer deras mall.

Herrgud. Visa hänsyn, acceptera att alla har olika förutsättningar och ha inte så förbaskat bråttom jämt. Det finns inget som gör mig så stressad som stressade, otrevliga "jag ska fram här"-människor.

 

[Bullfia]

Sv: Bara ett barn?

Ja, jag tror att de som har så svårt för att vänta 15 sekunder extra för att jag ska igenom kassan med min vagn/etc, det är dom som själva, när de får barn, blir bångliga, envisa j*vlar som "minsann ska in i den där parfymaffären för barn är minsann inget hinder". Dom retar sig nu på att barnvagnar aldrig väjar för gångare på trottoaren, men när de själva får barn väjar de inte "för trottoaren är till för alla". Dom blir precis en sådan person som de absolut inte vill möta just nu, nu när de har fullt upp med att reta sig på alla som inte följer deras mall.

Herrgud. Visa hänsyn, acceptera att alla har olika förutsättningar och ha inte så förbaskat bråttom jämt. Det finns inget som gör mig så stressad som stressade, otrevliga "jag ska fram här"-människor.

Ha ha, så rätt! Precis som med gångare/bilister. De bilister som har svåratst stanna för gångare (atlernativt gör fula gester) är de som när de sedan själva går stannar mitt i vägen...

 

[Minna86]

Sv: Bara ett barn?

Som flera skrivit till mig tidigare, det finns väl en pappa? Men vill man göra allt tillsammans så vill man och då får man finna sig i blickar och folk som stönar.

Sen skrev nån något om en mysig dag med sitt barn. Små bebis sover eller skriker när jag ser dom i affärer. Och när de är större finns det nog mycket mer passande aktiviteter att göra med sitt barn än gå i affärer om man vill ha det mysigt.

Sen att dra upp handikappade och gamla är ju bara fel. Ni valde att bli föräldrar och får då accepetera att folk tycker det är jobbigt i vissa situationer. Jag har svårt att tänka mig att någon valt att bli handikappad och gammal är ju rent omöjligt att välja.

Vi som tycker barnvagnar är i vägen får ju acceptera att de inte försvinner. Och då får ni med barnvagnar acceptera att vissa tycker det är jobbigt.

 

[Minna86]

Sv: Bara ett barn?

Nu skrev jag "lite beroende på ålder åxå", du kanske missade det!?. Att städa sitt rum efter ålder/förmåga är självklart samt plocka undan disk och sina kläder. Men det blir ju mer "stök" än så om man bor flera i en familj och att i princip anse att det rakt av ska delas mellan alla i familjen funkar inte. Och kan man inte leva med det utan vill ha det som när två vuxna bor på en yta så säger jag som jag tidigare sagt, man bör ta sig en funderare om man verkligen ska skaffa barn! Barnen kan ju inte när de är små tvätta kläder bara för att de kan klä på sig t.ex.

Men man behöver ju inte gå rakt ut i skogen bland stock och sten, det finns ju sand/skogsvägar hoppas jag!? Har haft barnvagnen med ut i skogen utan problem, när yngsta barnet föddes så drog jag ju barnvagnen medan dottern, fem år, red. Bärsele på ryggen funkar ju ett bra tag och sedan har ju barn ben åxå, och man får anpassa promenaderna.

Anledningen att du inte tycker så är ju för att du tycker att det är besvärligt och besvärande! Och har man inte större tolerans så gäller ovanstående. Varför ska man inte kunna ta med sig barnen i vagn bara för att det finns de som helst inte vill att barn varken syns eller hörs och framför allt inte tar plats! Jag tycker att barn kan vara med överallt om det inte är på krogen eller väldigt farliga/olämpliga platser. Barn som är med i vardagen mår bra och det återspeglar sig på allt. De som jämt och ständigt ska lämnas bort så fort föräldrarna ska göra det minsta lilla har det inte kul.

Har vänner som avstått från att skaffa barn då andra saker känns viktigare, helt rätt tycker jag, barn ska inte komma till världen som en belastning! Man ska inte skaffa barn bara för att "det ska vara så". Barn förtjänar bättre än så tycker jag.

Kicki

Nej, det finns inte sand/skogsvägar. Och vandra på 70-vägen är inte aktuellt. Givetvis har barnen ben men det dröjer många är innan de är till någon större använding, att min hund inte skulle få sin motion är inte ett alternativ.

 

[cirkus]

Sv: Bara ett barn?

Jag håller med dig ! Och jag har barn :-)

Jag har också bara lastat och åkt iväg. Inte för att vi åkt till Turkiet, men döttrarna var i fjällen första gången som 3.5 månaders bebisar. Vi åkte tåg och det var ingenting som jag grunnade på nån längre stund.

 

[bananna]

Sv: Bara ett barn?

Sen att dra upp handikappade och gamla är ju bara fel. Ni valde att bli föräldrar och får då accepetera att folk tycker det är jobbigt i vissa situationer. Jag har svårt att tänka mig att någon valt att bli handikappad och gammal är ju rent omöjligt att välja.

Jag ser det snarare såhär: att vara bebis/barn är en lika självklar och ovalbar del av livet som att bli gammal - varför inte acceptera att man i dom här stadierna av livet är lite mer "i vägen" än annars, istället för att irritera sig på att alla inte är lika rappa och smidiga som man själv är för tillfället?

 

[Nussikan]

Sv: Bara ett barn?

Ja det får vi nog göra, alla kan ju inte tycka lika och olika personer stör sig på olika saker. Jag stör mig inte på rökare som står och blossar i kön vid bankomaten t.ex. men det finns det många andra som gör. Jag tycker inte det handlar om acceptans, bara att folk är olika.

 

[Invinciblestables]

Sv: Bara ett barn?

Nej, det finns inte sand/skogsvägar. Och vandra på 70-vägen är inte aktuellt. Givetvis har barnen ben men det dröjer många är innan de är till någon större använding, att min hund inte skulle få sin motion är inte ett alternativ.

Jamen då är väl valet enkelt!? Förstår egentligen inte att du överväger att skaffa barn, inte ett inlägg som du har skrivit innehåller något positivt kring ett/flera barn i ditt liv. Du fokuserar på allt som kommer att bli problem och sämre, och hindra dig från att leva ditt liv på det vis som du allra helst önskar! Du har ju redan det som betyder mest för dig och som du på inga som helst villkor vill förändra, vilket du inte heller ska göra på bekostnad av någon annan.

Som jag skrivit tidigare barn ska ses som något berikande, glädjande, utvecklande och alldeles underbart! Känns det som en stor bromskloss i livet, så bromsa då i tid! Barn är ingen rättighet eller något som man ska ha för att det "hör till" eller för att andra har det.

Kicki

 

[Invinciblestables]

Sv: Bara ett barn?

Jag ser det snarare såhär: att vara bebis/barn är en lika självklar och ovalbar del av livet som att bli gammal - varför inte acceptera att man i dom här stadierna av livet är lite mer "i vägen" än annars, istället för att irritera sig på att alla inte är lika rappa och smidiga som man själv är för tillfället?

Mycket bra skrivet!

Kicki

 

[escodobe]

Sv: Bara ett barn?

Nej, det finns inte sand/skogsvägar. Och vandra på 70-vägen är inte aktuellt. Givetvis har barnen ben men det dröjer många är innan de är till någon större använding, att min hund inte skulle få sin motion är inte ett alternativ.

Bärstol? Att barnets pappa tar barnet/hunden.
Det KAN ju inte vara så omöjligt att lösa om det bara är hundar det handlar om.

Om man vill ha barn alltså. Man måste inte. Jag tänker troligen inte skaffa några, men dina skäl låter inte helt realistiska.

 

[Sol]

Sv: Bara ett barn?

Nej, det finns inte sand/skogsvägar. Och vandra på 70-vägen är inte aktuellt. Givetvis har barnen ben men det dröjer många är innan de är till någon större använding, att min hund inte skulle få sin motion är inte ett alternativ.

Som sagt, bärstol? Mina föräldrar bar mig i bärstol när de fjällvandrade. Med sig hade de även två stora hundar. Det är inte direkt asfalterade fina vägar i fjällen heller.

Det går alldeles utmärkt att ta långpromenader med hundar trots småbarn. Om man är villig att se förbi hindren.

 

[TinyWiny]

Sv: Bara ett barn?

Kl

Men hallå
Ser ni inte allihop att det här är en tjej som är bebis sugen så det ryker ur öronen som febrilt försöker hitta argument för att stilla sin längtan med att det inte går för att..

 

[Nussikan]

Sv: Bara ett barn?

Som sagt, bärstol? Mina föräldrar bar mig i bärstol när de fjällvandrade. Med sig hade de även två stora hundar. Det är inte direkt asfalterade fina vägar i fjällen heller.

Det går alldeles utmärkt att ta långpromenader med hundar trots småbarn. Om man är villig att se förbi hindren.

Som du själv skrev tidigare när jag tyckte att man inte behövde ta med barnvagn överallt...:

Bärsele/bärsjal är jättebra när det funkar, men man kan inte utgå ifrån att det funkar bra för alla vid alla tillfällen

Men tipset kanske fungerar bättre generellt när det kommer från dig?

 

[Mitten]

Sv: Bara ett barn?

Sen skrev nån något om en mysig dag med sitt barn. Små bebis sover eller skriker när jag ser dom i affärer. Och när de är större finns det nog mycket mer passande aktiviteter att göra med sitt barn än gå i affärer om man vill ha det mysigt.

Alla bebisar har inte samma personlighet. Min dotter älskar att handla, hon tittar på alla färgglada saker i hyllorna och tittar på alla spännande människor. Sen kanske hon somnar till lite när det blir mycket, men vad gör det? Att säga att alla bebisar 'bara skriker eller sover' i affärer och att de inte kan uppskatta det är som att säga att alla män bara klagar och hatar att gå i klädaffärer. Alla är olika helt enkelt.

 

[Mitten]

Sv: Bara ett barn?

En allmän reflektion. När jag var gravid och hade hemsk foglossning hade jag så svårt att gå, jag vaggade långsamt fram och jag vet inte HUR mycket suck och stön jag fick de få gånger jag vågade mig ut, och hur många gånger jag blev tillknuffad för att folk hade så bråttom. Nu när jag har bebis och barnvagn anstränger jag mig för att hålla mig ur vägen, men jag TAR mer plats och ÄR lite långsammare...

Är det inte TRAGISKT att folk har så bråttom och så lite tålamod att vi inte står ut med att någon har ont och rör sig långsamt, eller att någon är spädbarn och behöver en vagn, eller att någon är gammal och långsam? Hur stressad, egoistisk och trångsynt kan man vara, hur störd orkar man bli? Vad olycklig människan måste vara som orkar irritera sig.

 

[Calazirya]

Sv: Bara ett barn?

Är det inte TRAGISKT att folk har så bråttom och så lite tålamod att vi inte står ut med att någon har ont och rör sig långsamt, eller att någon är spädbarn och behöver en vagn, eller att någon är gammal och långsam? Hur stressad, egoistisk och trångsynt kan man vara, hur störd orkar man bli? Vad olycklig människan måste vara som orkar irritera sig.

Skriver under på det.

Som rullstolsbunden, som gående med kryckor, som gående med foglossning, som gående med barnvagn, man känner sig alltid i vägen.

Men nu tänker jag sluta med att känna mig i vägen.

Hur stressad, egoistisk och trångsynt kan man vara, hur störd orkar man bli? Vad olycklig människan måste vara som orkar irritera sig.

 

[Invinciblestables]

Sv: Bara ett barn?

Vad olycklig människan måste vara som orkar irritera sig.

Kicki

 

[Javan]

Sv: Bara ett barn?

knapplån:

Jag tror att man gör det så svårt som man vill. Har en 3-månaders pojke och med den har jag hitintills lyckats med det mesta jag gjorde innan han kom. Han följer med och går med två flatar i Bussjö-skogen (sandvägar som är duktig tunga att dra barnvagn på bitvis men man får se det som extra motion), hundträning, både lydnad, jakt och spår. Alltid har man en snäll träningskompis som har gungat vagnen när jag har kört hund. Varit på stan och förmodligen stört en massa människor då jag tagit mig rätten att ha barnvagn I affären... fikat med kompisar, varit förbi på jobbet, barnvagnsbio. Detta är dessutom inget "enkelt" mm-barn utan Isak har haft kolik svår sådan med upp till tolvtimmar långa skrikpass. MEN vill man så kan man.

Har dessutom planerat en mini-semester i Stockholm och tänkt ta med Isak och barnvagn på "Hund 2008" och Skansens julmarkand och gå i affärer och åka tunnelbana. OAVSETT om jag irriterar andra har väl vi också rätt att vara på dylika arrangemang? Att ha barn är inte svårare och krångligare och mer begränsande än vad man gör det till det mesta går att lösa på ett eller annat sätt.

Ser man problem och bara problem med att ha barn/bebis kanske man ska vänta?