Sv: Baby P
Det där är jag inte så säker på. Jag tror att många av dem som är snabba med att döma, klandra och letar fel hos alla andra har svårt med både förståelse och empati, just på grund av att de fått för lite själva av den varan.
Jag tror att vi människor ser till våra egna behov i första hand, och det är rätt. När vi växer upp har vi ett visst behov av bekräftelse, kärlek, att bli lyssnade på o s v. Om vi inte får tillräcklig av det där (eller vissa bitar) går vi runt med MINUS på det kontot, och vi kan inte själva börja ge förrän vi fyllt upp det hålet.
Om man t ex fått för lite bekräftelse som barn, fortsätter man jaga bekräftelse som vuxen, kanske till och med av sina egna barn, trots att det då vore dags att börja GE bekräftelse istället. Det är SKITSVÅRT att ge det som man själv hett efterlängtar och saknar. Det gör ont, det känns typ som avundsjuka. Att se ett litet barn få det man aldrig själv fick, och som man längtat efter hela livet - det är en sorgeprocess. Samtidigt är det förstås fantastiskt att kunna bryta kedjan.
För om du hade levt ett likartat liv som den här tjejen så hade du inte dömt. Så kom inte och säg att du haft det lika svårt, för det tror jag inte en sekund på.
Det där är jag inte så säker på. Jag tror att många av dem som är snabba med att döma, klandra och letar fel hos alla andra har svårt med både förståelse och empati, just på grund av att de fått för lite själva av den varan.
Jag tror att vi människor ser till våra egna behov i första hand, och det är rätt. När vi växer upp har vi ett visst behov av bekräftelse, kärlek, att bli lyssnade på o s v. Om vi inte får tillräcklig av det där (eller vissa bitar) går vi runt med MINUS på det kontot, och vi kan inte själva börja ge förrän vi fyllt upp det hålet.
Om man t ex fått för lite bekräftelse som barn, fortsätter man jaga bekräftelse som vuxen, kanske till och med av sina egna barn, trots att det då vore dags att börja GE bekräftelse istället. Det är SKITSVÅRT att ge det som man själv hett efterlängtar och saknar. Det gör ont, det känns typ som avundsjuka. Att se ett litet barn få det man aldrig själv fick, och som man längtat efter hela livet - det är en sorgeprocess. Samtidigt är det förstås fantastiskt att kunna bryta kedjan.