Mynta2
Trådstartare
Ni har säkert läst om baby p som blev torterad tills han dog, endast 17 månader gammal. saken är denna att. JAG kan inte sluta älta hans fall. Han dog 2007, men jag läser och läser och läser ALLT om honom...och kan inte sluta. Jag lider något så fruktansvärt över hans öde och tankarna bara snurrar. Han är död nu, MEN så fort jag tittar på våran dotter, nu 11 månader blir jag alldeles gråtfärdig över hur 3 vuxna människor överhuvudtaget kunnat utsätta något så litet för sådan tortyr. Läser man dessutom engelska artiklar hittar man ÄNNU värre information. Man kan bl a läsa om den 15 åriga flickvännen till den som var inneboende som faktiskt HÖRDE när baby p: s ryggrad gick av. MEN hon valde att hålla för öronen och gå ut i trädgården. Nuförtiden har hon försökt ta livet av sig flera gånger pga av dessa händelser..och jag hoppas verkligen hon lyckas, men inte fullt ut. BARA så hon blir ett jävla kollo eller annat....Jag vill hon ska lida.
Jag önskar aldrig ont om folk, men jag hoppas varje dag att NÅGON verkligen dödar dessa 3 människor..långsamt. I bland blir jag rädd för mina tankar. Jag läser ju titt som tätt om elände. Men baby P vette tusan, han etsade sig fast i min hjärna och jag kan inte få bort honom. I bland undrar jag om jag är knäpp ?!!! Jag kan INTE rädda honom, han är död. Men ibland känns han så verklig..som att jag kan rädda honom..men han är ju död ! VARFÖR har jag dessa tankar ?
Jag önskar aldrig ont om folk, men jag hoppas varje dag att NÅGON verkligen dödar dessa 3 människor..långsamt. I bland blir jag rädd för mina tankar. Jag läser ju titt som tätt om elände. Men baby P vette tusan, han etsade sig fast i min hjärna och jag kan inte få bort honom. I bland undrar jag om jag är knäpp ?!!! Jag kan INTE rädda honom, han är död. Men ibland känns han så verklig..som att jag kan rädda honom..men han är ju död ! VARFÖR har jag dessa tankar ?