Att vara pank

[Raderad medlem 6459]

Lite som när folk som tjänar förslagsvis 55 000 i månaden säger att de minsann "har utgifter i nivå med inkomsterna", vilket underförstått ska betyda att de inte har så god ekonomi som man annars kunde tro.

Dessa verkar aldrig ägna en tanke åt varför personer som tex tjänar hälften av vad de tjänar har så väldigt mycket lägre levnadsomkostnader.

Ja!! Jag vet!! Det där är astöntigt och så fantastiskt verklighetsfrånvänt.

 

[SaraMara]

Lite som när folk som tjänar förslagsvis 55 000 i månaden säger att de minsann "har utgifter i nivå med inkomsterna", vilket underförstått ska betyda att de inte har så god ekonomi som man annars kunde tro.

Dessa verkar aldrig ägna en tanke åt varför personer som tex tjänar hälften av vad de tjänar har så väldigt mycket lägre levnadsomkostnader.

Sådär säger jag ganska ofta, lite förklarande liksom till varför jag konstant är i ”matlåda på rester ur frysen”-läge sista dagarna innan lön, trots relativt hög inkomst. Inte ett dugg i brist på förståelse för hur lägre inkomst tarvar lägre utgifter, själv har jag ju krånglat runt på väldigt låg inkomst under stor del av mitt liv men lik förbaskat har jag lika lite kvar den 23e som jag hade som student i likvida medel.

Jag säger det liksom inte för att på ngt sätt få sympatier eller förklara att jag har det dåligt ställt. Tvärtom är det ju rätt pinsamt hur oekonomisk jag är, och lite chockerande hur dyrt livet blivit jämfört med förr. Så tolkar jag också dem jag känner som säger så, få har ju trots allt alltid haft den typen av inkomst som vi talar om här (umgås inte med någon som är född med tillgång till en trust fond eller liknande) utan ofta jobbat/pluggat ganska många år innan de nått vissa lönenivåer.

 

[MiaMia]

Lite som när folk som tjänar förslagsvis 55 000 i månaden säger att de minsann "har utgifter i nivå med inkomsterna", vilket underförstått ska betyda att de inte har så god ekonomi som man annars kunde tro.

Dessa verkar aldrig ägna en tanke åt varför personer som tex tjänar hälften av vad de tjänar har så väldigt mycket lägre levnadsomkostnader.

Eller att det är skillnad på utgifter och utgifter. De är olika nödvändiga och välmotiverade.

 

[Petruska]

Sådär säger jag ganska ofta, lite förklarande liksom till varför jag konstant är i ”matlåda på rester ur frysen”-läge sista dagarna innan lön, trots relativt hög inkomst. Inte ett dugg i brist på förståelse för hur lägre inkomst tarvar lägre utgifter, själv har jag ju krånglat runt på väldigt låg inkomst under stor del av mitt liv men lik förbaskat har jag lika lite kvar den 23e som jag hade som student i likvida medel.

Jag säger det liksom inte för att på ngt sätt få sympatier eller förklara att jag har det dåligt ställt. Tvärtom är det ju rätt pinsamt hur oekonomisk jag är, och lite chockerande hur dyrt livet blivit jämfört med förr. Så tolkar jag också dem jag känner som säger så, få har ju trots allt alltid haft den typen av inkomst som vi talar om här (umgås inte med någon som är född med tillgång till en trust fond eller liknande) utan ofta jobbat/pluggat ganska många år innan de nått vissa lönenivåer.

Jag har också på något magiskt vis precis klarat mig på den inkomst jag har haft, oavsett om den har varit som nu, eller väldigt mycket lägre. Eller snarare, precis fått pengarna att räcka, med nöd och näppe. Men till väldigt olika mycket i olika perioder av livet.

Och jag kan nog säga att jag är lite pank, eller att jag har lite likvid kris, men i skämtsamma ordalag och tonfall.

Att på nåt sätt försöka förklara den där tillfälliga kassakrisen med mina höga utgifter, gör jag faktiskt inte. Oavsett vilka jag har omkring mig vid tidpunkten. Däremot kan jag så klart förklara det med att jag helt enkelt slösar med pengarna.

 

[Petruska]

Eller att det är skillnad på utgifter och utgifter. De är olika nödvändiga och välmotiverade.

Ja! Som om kostnaderna för hästen inklusive träningar och annat, skulle vara ungefär lika viktiga och självklara som mat och hyra. (Och som om inte mat och hyra skulle ha fått kosta mycket mindre, om jag tjänat mycket mindre.)

 

[Problematisk]

Det tillståndet kallar jag inte för fattig. Däremot är jag rätt ofta lite lagom pank av just den anledningen. Men att först lägga flera tusen i månaden på sin häst, och sen säga att man är fattig. Nej, där går gränsen för mig.

Jag är kluven. De som "egentligen inte har råd att ha häst" kan nog anses fattiga, kan jag tycka?
Ni vet typen. Den som är arbetslös/sjukskriven/liknande med låg inkomst, har 0 kr i buffert och har sin gamla travare på en billig, enkel lösdrift ute på landet. Varken häst eller utrustning har nåt försäljningsvärde och ägaren prioriterar hästen över annat som typ vettig mat, mediciner, bussresa till grannstaden för att hälsa på mormor. Inte allt för ovanligt att hästen blir lidande också (dåligt/otillräckligt foder, för långt mellan skoningar, opassande sadel etc). Ni har säkert stött på såna både en och fem gånger, om inte irl så på typ bukefalos eller facebook.
Kan inte hen anses fattig, fast hen har häst?

 

[Freazer]

Jag vet att detta typ diskuterats förut men oj vad orden jag har inte råd alternativt jag är pank betyder olika.
För mig betyder det att jag knappt har pengar till mat
Vilket oftast är varje månad pga utmätning av lön
Men för andra betyder det att de inte kan köpa saker som kostar 1000kr eller mer
Hur ser ni på att vara pank??

Att vara pank för mig är om alla tillgångar är slut eller nästan slut. Vissa i min bekantskapskrets tycker de själva är panka trots stora tillgångar men åsyftar lönen för varje månad nästan är slut.

 

[durachiny]

Vad spelar det för roll egentligen hur folk väljer att uttrycka sig?
Och att anta att ”har inte råd” alltid betyder ”vill inte” bara för att personen har pengar på sparkontot är ju bara löjligt.

Spelar roll? Det spelar uppenbarligen roll för personerna som säger det om inget annat eftersom man bara hade kunnit sagt nej, vill inte eller liknande men istället väljer en förklaring på annat sätt med att lägga det bortom sig själv. För mig personligen spelar det ingen direkt roll hur man väljer att uttrycka sig dock.

 

[Petruska]

Jag är kluven. De som "egentligen inte har råd att ha häst" kan nog anses fattiga, kan jag tycka?
Ni vet typen. Den som är arbetslös/sjukskriven/liknande med låg inkomst, har 0 kr i buffert och har sin gamla travare på en billig, enkel lösdrift ute på landet. Varken häst eller utrustning har nåt försäljningsvärde och ägaren prioriterar hästen över annat som typ vettig mat, mediciner, bussresa till grannstaden för att hälsa på mormor. Inte allt för ovanligt att hästen blir lidande också (dåligt/otillräckligt foder, för långt mellan skoningar, opassande sadel etc). Ni har säkert stött på såna både en och fem gånger, om inte irl så på typ bukefalos eller facebook.
Kan inte hen anses fattig, fast hen har häst?

Jo, för all del. Eller, om inte fattig, så försöker ju personen sas att leva över sina (troligen rätt begränsade) tillgångar.

Det är väldigt sorgligt i sådana fall, att det blir så uppenbart att okej hästvälfärd handlar så mycket om pengar. Jag tycker att det är svårhanterligt.

 

[tuaphua]

Att vara pank är detsamma so utblottad för mig. Så som fler uttryckt anser jag det vara när pengarna verkligen är slut.
Jag kan absolut säga att jag inte har råd med något som jag kunde ha råd med om jag prioriterat annorlunda. För jag vill inte omprioritera och då kan det vara så att min budget inte tillåter annat än det jag planerat för.
Och då kan det vara att jag inte vill ta från sparkonto trots att det förvisso finns pengar där.
Jag vill inte ta sparpengar till konsumtion oftast. Jag vill använda lönekontot till sånt. Och jag har en vanlig lön som inte räcker till vad som helst.

 

[MJLee]

Jag brukar säga att jag aldrig varit fattig men att jag ofta varit pank.

I mitt fall betyder det att det finns tillgångar i form av gård, bil, hästar etc etc. Men inga pengar på kontot.

Som när jag skilde mig och exet vägrade flytta ut från gården. Jag levde på nästan inga pengar alls, åt kokta kikärter till lunch och kunde inte köpa pålägg till brödet. Men jag ägde en gård som senare såldes för miljonbelopp.

Ingen hade kunnat kalla mig fattig men jag hade inte tillgång till några pengar.

Det är något jag funderat lite över. En del fattigpensionärer sitter paradoxalt nog på ett boende värt miljoner. Men eftersom de inte kan sälja för att köpa något mindre så är de fastlåsta (som pensionär får du inte låna öht). Bor man i en storstadsregion så är det inte så 'bara' att hyra, samtidigt som att hyra kan innebära en ökad månadskostnad. Personligen tycker jag att man borde göra de sk pensionärslånen mer fördelaktiga.

Eventuella arvingar får acceptera att arvet blir mindre.

 

[SaraMara]

Jag har också på något magiskt vis precis klarat mig på den inkomst jag har haft, oavsett om den har varit som nu, eller väldigt mycket lägre. Eller snarare, precis fått pengarna att räcka, med nöd och näppe. Men till väldigt olika mycket i olika perioder av livet.

Och jag kan nog säga att jag är lite pank, eller att jag har lite likvid kris, men i skämtsamma ordalag och tonfall.

Att på nåt sätt försöka förklara den där tillfälliga kassakrisen med mina höga utgifter, gör jag faktiskt inte. Oavsett vilka jag har omkring mig vid tidpunkten. Däremot kan jag så klart förklara det med att jag helt enkelt slösar med pengarna.

Jag har tom använt de höga utgifterna vid löneförhandling, med glimten i ögat men ändå visst allvar. Alltså inte endast slöseri (även om merparten är det) som ligger bakom högre utgifter kopplade till högre lön. (Ett tag kändes det dock som ett nollsummespel att jobba mer och tjäna mer, men å andra sidan jobba så mkt att sådant jag tidigare gjort själv nu måste köpas in som tjänst. Hade liksom aldrig köpt städning, mockning, rastning av häst, extratjänster för att passa hovis, häckklippning, fönsterputs, kemtvätt, däckbyte och däckhotell, färdig matkasse, dyra hämtluncher, dyr parkering, egen bil osv om jag inte haft för få timmar kvar efter jobbet. Men nu väljer jag att se det som att höga utgifter kopplat till högre lön är helt ok. Jag jobbar hellre än byter däck ändå.)

 

[Mia_R]

Det tillståndet kallar jag inte för fattig. Däremot är jag rätt ofta lite lagom pank av just den anledningen. Men att först lägga flera tusen i månaden på sin häst, och sen säga att man är fattig. Nej, där går gränsen för mig.

Det fanns en tid när jag jobbade extra i stall för att ha noll i stallhyra, jag lämnade plasma varannan vecka för att kunna köpa rotfrukter som jag åt till middag, jag åt lunch på vardagar eftersom jag fick lunchkuponger på jobbet och hästen var osäljbar pga tidigare grov misshandel av en fd fodervärd. Du kan kalla det för vad du vill, den hästen höll mig på benen och inte hade jag då några tusenlappar att spendera varesig på hästen eller mig själv utan lagade alla kläder tills de inte gick att laga längre. Levde bl a på havregrynsgröt i en månad morgon, lunch och middag.

Men visst, jag var rik som inte avlivade en häst som då kostade några hundralappar i månaden.

 

[Petruska]

Det fanns en tid när jag jobbade extra i stall för att ha noll i stallhyra, jag lämnade plasma varannan vecka för att kunna köpa rotfrukter som jag åt till middag, jag åt lunch på vardagar eftersom jag fick lunchkuponger på jobbet och hästen var osäljbar pga tidigare grov misshandel av en fd fodervärd. Du kan kalla det för vad du vill, den hästen höll mig på benen och inte hade jag då några tusenlappar att spendera varesig på hästen eller mig själv utan lagade alla kläder tills de inte gick att laga längre. Levde bl a på havregrynsgröt i en månad morgon, lunch och middag.

Men visst, jag var rik som inte avlivade en häst som då kostade några hundralappar i månaden.

Ehh? Jag fattar inte. Är du arg på mig på grund av det där?

 

[Mia_R]

Ehh? Jag fattar inte. Är du arg på mig på grund av det där?

Inte ett dugg arg, men inte fan var jag då rik "trots" häst!

 

[mandalaki]

Jag har tom använt de höga utgifterna vid löneförhandling, med glimten i ögat men ändå visst allvar. Alltså inte endast slöseri (även om merparten är det) som ligger bakom högre utgifter kopplade till högre lön. (Ett tag kändes det dock som ett nollsummespel att jobba mer och tjäna mer, men å andra sidan jobba så mkt att sådant jag tidigare gjort själv nu måste köpas in som tjänst. Hade liksom aldrig köpt städning, mockning, rastning av häst, extratjänster för att passa hovis, häckklippning, fönsterputs, kemtvätt, däckbyte och däckhotell, färdig matkasse, dyra hämtluncher, dyr parkering, egen bil osv om jag inte haft för få timmar kvar efter jobbet. Men nu väljer jag att se det som att höga utgifter kopplat till högre lön är helt ok. Jag jobbar hellre än byter däck ändå.)

Aj aj aj ... det där är allt bra provocerande när man ser vad @Sonic76 skriver i tråden

 

[Petruska]

Inte ett dugg arg, men inte fan var jag då rik "trots" häst!

Men det har väl ingen skrivit heller.

 

[the_connemara]

Jag vet att detta typ diskuterats förut men oj vad orden jag har inte råd alternativt jag är pank betyder olika.
För mig betyder det att jag knappt har pengar till mat
Vilket oftast är varje månad pga utmätning av lön
Men för andra betyder det att de inte kan köpa saker som kostar 1000kr eller mer
Hur ser ni på att vara pank??

Jag säger aldrig att jag är pank eller fattig vad jag vet. Framförallt för att jag tycker det är respektlöst och slarvigt att uttrycka sig så när de finns de som har det riktigt svårt.

Jag kan säga att jag inte har råd och då handlar det mer om prio även om jag tyvärr inte heller har några sparade pengar alls (zip, zero nada, inga fonder o skit som alla verkar ha). Jag hade såklart kunnat ta mig råd, jag har en bil av värde (pga elbim, vilken gör min ekonomi sjukt mycket bättre i sig) men inte mycket annat utöver häst+prylar och jag köper ingen lyxmat men inte heller den billigaste. Denna månaden har jag levt på typ en femtedel av en normal månad pga dålig lön tex. Men jag har alltså inte råd pga jag lägger pengarna på min häst.

Desto oftare säger jag att jag behöver skärpa mig med mina utgifter och minska dem för pengarna tar slut för fort alt att jag behöver börja spara. Det känns rättvist, ansvaret ligger på mig och jag ska inte gnälla på min situation utan på mitt eget beteende som sätter mig i den situationen.

Jag blir överlag faktiskt ganska provocerad över folk som pratar om sin ekonomi som om den vore dålig när de de facto har tex sparkonto för rena nöjen (utöver övrigt sparande, tillgångar och en påkostad livsstil). Inte för min egen del utan för andras, som aldrig ens har valet att skapa sig det där viktigaste sparkontot för lite buffert. Då är det väldigt inskränkt att sitta o gnälla över att man behöver ta från resekontot (som man ändå kommer hinna fylla på tills resan) för att byta ut Tv:n som börjat krångla (kanske inte ens är helpaj) anser jag. Jag skäms inombords av sådant faktiskt.

 

[A_NN_A]

Det är ju också ett sätt att vara kategorisk.

När jag gick runt på timlön bodde jag i billigaste möjliga bostad och ägde inte ens en cykel att förflytta mig med. Man kan tycka att jag hade något att sälja då jag hade både soffa och TV. Ingen skulle vilja köpa det därmed hade jag egentligen inget att sälja.

Hade jag haft en bil som gick att sälja för ett par tusen hade jag gjort det.

Vad är det du menar har ett väsentligt värde, men inte går att sälja?

Om jag gjorde slut på varenda öre jag har idag hade jag fortfarande haft svårt att kalla mig pank.
Jag likställer pank med att man har gjort allt man kan för att få ner sina kostnader och fortfarande inte har pengar till något annat än det mest nödvändiga.

 

[Problematisk]

Jag blir överlag faktiskt ganska provocerad över folk som pratar om sin ekonomi som om den vore dålig när de de facto har tex sparkonto för rena nöjen (utöver övrigt sparande, tillgångar och en påkostad livsstil). Inte för min egen del utan för andras, som aldrig ens har valet att skapa sig det där viktigaste sparkontot för lite buffert. Då är det väldigt inskränkt att sitta o gnälla över att man behöver ta från resekontot (som man ändå kommer hinna fylla på tills resan) för att byta ut Tv:n som börjat krångla (kanske inte ens är helpaj) anser jag. Jag skäms inombords av sådant faktiskt.

Jag håller helt med dig här!
Jag har sett på nära håll vad det innebär att verkligen vara fattig, och det är så extremt långt ifrån "Åh nej vad tråkigt, nu kanske vi inte kan äta på den där väldigt dyra restaurangen på fredag utan får välja en lite billigare när vi nu måste köpa en ny iphone till barnet" eller "Typiskt att behöva ta från semesterkassan för att tvn gick sönder".
Jag vet de som fått säga åt barnet att ta max en ostskiva per smörgås, annars blir man utan ost i slutet av månaden för det finns inte pengar att köpa någon mer. Och där fredagslyx verkligen är fredagsLYX, kanske enda fredagen på månader som man kan köpa en liten chipspåse att dela på. Det finns liksom familjer som måste budgetera VARENDA KRONA och har NOLL kronor i buffert, och så får vissa det att låta som att de har dålig ekonomi för att de inte har flera tusen över på nöjeskonton (att de öht HAR ett nöjeskonto säger allt, tycker jag).

Själv säger jag inte att jag är varken fattig eller pank, däremot kan jag säga att jag "inte har råd". Jag behöver t.ex. köpa nya glasögon eftersom mina gått sönder, men det kostar minst 1500-2000 och eftersom jag har häst osv och liten inkomst finns inte såna pengar över. Då har jag inte råd med nya glasögon, eftersom jag prioriterar hästen (och har haft extra utgifter kring hästen varje månad fööör länge nu )