Att tvångsköna någon

[Saeta]

Ja.
Jag förstod att du ville göra en poäng kring när "hen" är användbart.
Men du ser inte att jag påvisar att du hade fel.

Ordet "hen" är helt klart användbart i lagtext, som neutralt personligt pronomen.
Eftersom ordet i övrigt även har betydelse nummer två, så blir det i andra situationer sällan så neutralt som du vill låta påskina.
Därav faktiskt inte oviktigt att ett överdrivet och felaktigt användande av ordet, kan vara ovälkommet.

Jo, klart jag ser det. Men det känns liksom "dumt" att fortsätta prata om

 

[Saeta]

Har tyvärr inte sett "Orange is the new black", men det borde jag kanske göra...?

Oh ja! Serien är grym har dock inte sett senaste säsongen än.

 

[nullo-modo]

Alltså, jag förstår inte varför flera här tycker att det är kul att försöka göra sig dumma. Missförstå med flit är aldrig ett vinnande koncept. Jag tror mycket väl att de flesta faktiskt förstår vad det är jag menar, men istället för att ta in det och acceptera problemet så ska ni istället börja märka ord och flytta problemet till något helt annat än själva huvudproblemet. Det kanske är något som ni tycker är kul, vad vet jag. Men det blir en väldigt konstig diskussion då.

Men okej, jag ska försöka förklara mig ännu mer:
I vårt språk, i vårt samhälle, så finns det två biologiska kön - kvinna och man.
Det är jag helt med på.
Vi har olika kromosomuppsättningar och gener som visar på vilket biologiskt kön vi är.
Det är jag också helt med på.

Biologiskt kön = kvinna & man (binära kön)
Kön(sorgan...) = snopp & snippa
Könsidentitet/pronomen = omöjligt att svara på eftersom det finns mängder av det. Men kort sagt det en vill bli kallad och/eller känner sig som.

MEN.
Varför hela tiden påpeka vad en är född som när många helt enkelt inte känner sig bekväma eller hemma med det? Att ha rätt till sina åsikter är ju en grej, men det är inget som en alltid behöver yttra offentligt. Jag tror att alla människor vet vilket deras biologiska kön är oavsett hur dom själva uppfattar och känner sig. Såklart att exempelvis en ickebinär fattar att hen är född i en kvinnlig eller en manlig kropp.
Men det är inte det som är själva "problemet". Problemet är ju snarare att folk hela tiden ska propsa på att märka ord och ta för givet att en person minsann är av ett visst kön efter hur personen ser ut, heter, beter sig osv.

De flesta skulle uppfatta "Malin som har bröst, kurvig kropp med breda höfter, sminkar sig, har långt hår och klär sig i klänning" som en kvinna. För oftast är det ju så också. Jag tror nog att vi alla förstår och vet hur en stereotyp kvinna ser ut och hur hon "ska vara" samt hur en stereotyp man ser ut och "ska vara". Kruxet kommer ju när någon avviker från detta.

Det finns personer som är födda i en biologiskt kvinnlig kropp, men som verkligen inte är en kvinna. Ett exempel på detta skulle väl kunna vara att du en dag vaknar upp i din grannes kropp och oavsett hur mycket du säger att du inte är din granne så kommer folk inte acceptera detta. För du ser ut som din granne, du pratar som din granne och du heter som din granne.
Att dag ut och dag in, hela tiden, få höra att du faktiskt inte är dig själv utan att du är din granne, kan ni på riktigt inte försöka sätta er in i hur förminskande det måste kännas? Att inte bli accepterad, att inte bli sedd som det personen vill bli sedd som.

Om du exempelvis är ickebinär (du är varken kvinna eller man) så är du självklart fortfarande född i ett biologiskt kön. Det vet du om. Men du accepterar det (troligtvis) och kanske till och med (förhoppningsvis) gillar din kropp. Men du känner dig varken som kvinna eller man.
Din omgivning kommer se dig som det biologiska kön du är född med. Du kommer alltid uppfattas som antingen kvinna eller man av främmande personer. Du kommer hela tiden få höra "oj, förlåt, jag visste inte... Du har ju en kvinnlig kropp och ett kvinnligt namn...". Även om personen antagligen förstår att folk uppfattar en som det en ser ut som, så är det ju psykiskt påfrestande att hela tiden behöva påpeka att "du är du och att du varken är kvinna eller man. Punkt."

Samma sak inom vården. Du blir sedd och tagen som det biologiska kön du är född med. Kvinna eller man. Detta påtalas säkert också (eller personen hör när folk talar om en i tredje person). Och att gå på en helt vanlig hälsoundersökning och det första personen möts av är omgivningens uppfattning om att detta är en kvinna eller en man. Och igen, även fast du är fullt medveten om vilket biologiskt kön du är född med så blir du inte sedd som det. "Jag finns, jag existerar faktiskt även fast jag varken är kvinna eller man".

Det är klart att det är svårt att helt plötsligt börja tänka på ett nytt sätt och kanske försöka ändra uppfattning om något en aldrig tidigare har haft en tanke på. Speciellt om en själv inte har någon erfarenhet eller kunskap om det. Men att bara börja erkänna för sig själv att det är så här samhället ser ut tror jag är en bra och stark grund till att bli mer accepterande. Och ibland behöver en inte ifrågasätta och påpeka sånt som egentligen är helt ointressant. Det gäller väl att helt enkelt vara lyhörd, lyssna på sina medmänniskor och gärna läsa på om det en inte vet något om, innan en yttrar sig på ett dömande sätt. Även om dömandet inte alltid görs med flit eller med någon negativ baktanke.
Sen tror jag att det är viktigt att diskutera mycket kring det här. Både med de som faktiskt är en del av det, men även med andra. Att väcka den här debatten inom sig själv liksom.

Nu är ju ändå dom flesta accepterande och förstående enligt min uppfattning , och rättar sig såklart om/när dom har fel. Men det är ju fortfarande ett problem som det bör tänkas och pratas mer om.

Och självklart har varken jag eller någon annan tolkningsföreträde. Så det jag skriver är helt och hållet mina åsikter och uppfattningar som jag har fått genom att dels läsa på mycket själv, men också genom att ha flera trans och/eller ickebinära personer i min omgivning som jag pratat mycket med. Men det tar jag nog för givet att ni faktiskt förstår

Funderar lite.
När någon är född kvinna eller man men inte känner sig som det, borde inte problemet då vara att det förväntas att känna och vara på ett visst sätt för att vara just kvinna eller man, undantaget personer som känner att dom är födda i fel kropp.

Kl. någon som vet någon sida med alla könsindentiteter.

 

[Lobelia]

Alltså, jag förstår inte varför flera här tycker att det är kul att försöka göra sig dumma. Missförstå med flit är aldrig ett vinnande koncept. Jag tror mycket väl att de flesta faktiskt förstår vad det är jag menar, men istället för att ta in det och acceptera problemet så ska ni istället börja märka ord och flytta problemet till något helt annat än själva huvudproblemet. Det kanske är något som ni tycker är kul, vad vet jag. Men det blir en väldigt konstig diskussion då.

Jag tycker du ska ta dig en ordentlig funderare på hur du uttrycker dig. Jag har flera gånger när svarat dig varit extremt tydlig med att du missuppfattat, förtydligat och sedan fått samma svar igen. Jag håller fullständigt med om att missförstå med flit inte är ett vinnande koncept och undrar då varför du kategoriskt verkar göra med det? Det kan vara så att alla parter faktiskt försöker förstå och svarar så gott det kan. Det kan vara så att någon missuppfattar och andra missförstår, det kan också vara att någon uppfattar det som den anda medvetet missuppfattar och sedan gör samma sak själv för att illustrera de.

I cirkusen missförstå medvetet upplever jag det som att du har en mycket aktiv roll, du är inte ensam i detta men du är mycket aktiv i att inte läsa och försöka förstå. Det sorgliga är att du förmodligen inte ens inser vad du gör.

Får du kritiken att du är nedlåtande och med exemplet att du förolämpar folk med "offerkofta" så kan du inte ens ta till dig att det upplevs som otrevlig. Klart som sjutton att det är en nedlåtande stil att kalla folk offerkoftor.
------
Till ämnet

"...men istället för att ta in det och acceptera problemet så ska ni istället börja märka ord och flytta problemet till något helt annat än själva huvudproblemet. Det kanske är något som ni tycker är kul, vad vet jag. Men det blir en väldigt konstig diskussion då."

Du upplever det som ett problem att folk blir i dina ord blir "könade" och jag upplever det som något praktiskt att använda det biologiska kön någon ger uttryck för när jag omtalar någon och inser att hur jag än omnämner folk kan jag inte göra alla till lags. Jag chansar på det mest logiska och ändrar mig om det är fel.

Du väljer alltså inte vad andra uppfattar som problem, det handlar inte om att jag inte inser, det handlar om en annan åsikt. Jag vägrar att göra det till mitt problem eller ett problem överhuvudtaget. Det är att problematisera livet i onödan att gå och fundera på om jag använder rätt pronomen på folk.

Jag inser att det kan vara jobbigt att påtala hur man vill tilltalad/omtalad, det är mycket här i livet som är jobbigt. Det kan vara jobbigt att ha avvikande hudfärg/längd/hårfärg/intresse/etnicitet det finns nog få som inte har någon egenskap som är jobbig i relation till andra. En del värre och andra mindre jobbiga saker. Jag kan inte tassa på tå och leva livet i oro att jag råkat såra någon oavsiktligt och anpassa hela mitt beteende utifrån att uttrycka mig på ett sätt som inte kan såra någon. Då lär jag mest få hålla tyst (vilket vissa upplever som jobbigt).

Det jag tycker alla kan kräva är att bli trevligt bemötta av sin omgiven, men specialbehandling behöver man be om, vi är inte tankeläsare.

 

[Lobelia]

Nej riktigt så menar jag inte. Jag gör nog som det du skrev:
Och så försöker jag att faktiskt inte använda hon, hen eller han om det liksom inte behövs. Oftast behövs det inte heller.

"1) När jag verkligen inte vet och inte heller kan ana vilket kön en person har. Ofta handlar det om när skall referera till "doktorn" eller "chauffören" eller "läraren" som jag aldrig träffat. Jag använder inte hen om en person som presenterat sig som Malin, har bröst och breda höfter och går klädd i klänning. Då använder jag "hon", även om personen inte uttryckt några önskemål om pronomen."
2) När jag VET att någon föredrar att bli omnämnd som "hen", oavsett namn och yttre attribut.

Här visar du mycket hänsyn till den som inte vill bli omtalad som kvinna, men ingen hänsyn till den som vill det. Det blir språkligt klumpigt och osmidigt att undvika personliga pronomen hela tiden.

Du verkar vilja framstå som ett upplyst bra exempel, risken är att du istället framstår som klumpig, tafflig och oartig. Det går inte att göra alla nöjda samtidigt.

 

[Lena Furberg]

Funderar lite.
När någon är född kvinna eller man men inte känner sig som det, borde inte problemet då vara att det förväntas att känna och vara på ett visst sätt för att vara just kvinna eller man, undantaget personer som känner att dom är födda i fel kropp.

Kl. någon som vet någon sida med alla könsindentiteter.

Det är exakt detta jag också funderar kring - och samtidigt inser att jag egentligen inget begriper eftersom det inte är aktuellt för mig. Men ändå.

 

[Sirap]

Men snälla du, en man är en man och en kvinna en kvinna.

Det finns inget annat möjligtvis mer än att man vill hitta på att man är en hen eller annat, men du är alltid född i ett kön.

Jävla trams att hålla på med sådana här diskussioner

Haha, SÅ befriande kommentar!

 

[Saeta]

Haha, SÅ befriande kommentar!

Ja, tänk hur fruktansvärt enkelt det måste kännas att inte ta hänsyn till sina medmänniskor

 

[Gnist]

Ja, tänk hur fruktansvärt enkelt det måste kännas att inte ta hänsyn till sina medmänniskor

Inte för att jag tycker formuleringen var så nice, men i sak är det korrekt. Man föds med ett kön och det könet kan iofs korrigeras som vuxen, men rent biologiskt så är man fortfarande sitt kön fram tills den dagen kommer när man kan ändra sin genetiska uppsättning.

Jag och flera andra har ju redan sagt detta x antal gånger, men lär dig skillnaden på (biologiskt medfött) kön och könsidentitet så blir livet och diskussionsklimatet lite enklare för dig.

 

[Saeta]

Här visar du mycket hänsyn till den som inte vill bli omtalad som kvinna, men ingen hänsyn till den som vill det. Det blir språkligt klumpigt och osmidigt att undvika personliga pronomen hela tiden.

Du verkar vilja framstå som ett upplyst bra exempel, risken är att du istället framstår som klumpig, tafflig och oartig. Det går inte att göra alla nöjda samtidigt.

Det var ett exempel på hur jag menar. Inte att jag endast tänker på mitt exempel. Jag kunde lika gärna skriva vilket kön som helst. Jag trodde det var rätt uppenbart att ett exempel inte betyder att det är det enda jag syftar på.

Och alltså, jag tycker att jag har varit rätt tydlig med skriva att jag verkligen inte är helt insatt och inte kan svara för någon annan och att jag absolut inte har tolkningsföreträde. Jag uppfattar dig, allt som oftast, som otrevlig och bitter.

Jag må vara klumpig och jag kanske uttrycker mig klumpigt ibland, men det brukar jag också försöka vara noga med att poängtera så folk inte ska missuppfatta mig. Tyvärr (som jag redan skrev) så verkar folk tycka att det är roligare att diskutera något helt annat än själva huvudämnet.

 

[Saeta]

Inte för att jag tycker formuleringen var så nice, men i sak är det korrekt. Man föds med ett kön och det könet kan iofs korrigeras som vuxen, men rent biologiskt så är man fortfarande sitt kön fram tills den dagen kommer när man kan ändra sin genetiska uppsättning.

Jag och flera andra har ju redan sagt detta x antal gånger, men lär dig skillnaden på (biologiskt medfött) kön och könsidentitet så blir livet och diskussionsklimatet lite enklare för dig.

Läs inlägg #568 eller här under;

Alltså, jag förstår inte varför flera här tycker att det är kul att försöka göra sig dumma. Missförstå med flit är aldrig ett vinnande koncept. Jag tror mycket väl att de flesta faktiskt förstår vad det är jag menar, men istället för att ta in det och acceptera problemet så ska ni istället börja märka ord och flytta problemet till något helt annat än själva huvudproblemet. Det kanske är något som ni tycker är kul, vad vet jag. Men det blir en väldigt konstig diskussion då.

Men okej, jag ska försöka förklara mig ännu mer:
I vårt språk, i vårt samhälle, så finns det två biologiska kön - kvinna och man.
Det är jag helt med på.
Vi har olika kromosomuppsättningar och gener som visar på vilket biologiskt kön vi är.
Det är jag också helt med på.

Biologiskt kön = kvinna & man (binära kön)
Kön(sorgan...) = snopp & snippa
Könsidentitet/pronomen = omöjligt att svara på eftersom det finns mängder av det. Men kort sagt det en vill bli kallad och/eller känner sig som.

MEN.
Varför hela tiden påpeka vad en är född som när många helt enkelt inte känner sig bekväma eller hemma med det? Att ha rätt till sina åsikter är ju en grej, men det är inget som en alltid behöver yttra offentligt. Jag tror att alla människor vet vilket deras biologiska kön är oavsett hur dom själva uppfattar och känner sig. Såklart att exempelvis en ickebinär fattar att hen är född i en kvinnlig eller en manlig kropp.
Men det är inte det som är själva "problemet". Problemet är ju snarare att folk hela tiden ska propsa på att märka ord och ta för givet att en person minsann är av ett visst kön efter hur personen ser ut, heter, beter sig osv.

De flesta skulle uppfatta "Malin som har bröst, kurvig kropp med breda höfter, sminkar sig, har långt hår och klär sig i klänning" som en kvinna. För oftast är det ju så också. Jag tror nog att vi alla förstår och vet hur en stereotyp kvinna ser ut och hur hon "ska vara" samt hur en stereotyp man ser ut och "ska vara". Kruxet kommer ju när någon avviker från detta.

Det finns personer som är födda i en biologiskt kvinnlig kropp, men som verkligen inte är en kvinna. Ett exempel på detta skulle väl kunna vara att du en dag vaknar upp i din grannes kropp och oavsett hur mycket du säger att du inte är din granne så kommer folk inte acceptera detta. För du ser ut som din granne, du pratar som din granne och du heter som din granne.
Att dag ut och dag in, hela tiden, få höra att du faktiskt inte är dig själv utan att du är din granne, kan ni på riktigt inte försöka sätta er in i hur förminskande det måste kännas? Att inte bli accepterad, att inte bli sedd som det personen vill bli sedd som.

Om du exempelvis är ickebinär (du är varken kvinna eller man) så är du självklart fortfarande född i ett biologiskt kön. Det vet du om. Men du accepterar det (troligtvis) och kanske till och med (förhoppningsvis) gillar din kropp. Men du känner dig varken som kvinna eller man.
Din omgivning kommer se dig som det biologiska kön du är född med. Du kommer alltid uppfattas som antingen kvinna eller man av främmande personer. Du kommer hela tiden få höra "oj, förlåt, jag visste inte... Du har ju en kvinnlig kropp och ett kvinnligt namn...". Även om personen antagligen förstår att folk uppfattar en som det en ser ut som, så är det ju psykiskt påfrestande att hela tiden behöva påpeka att "du är du och att du varken är kvinna eller man. Punkt."

Samma sak inom vården. Du blir sedd och tagen som det biologiska kön du är född med. Kvinna eller man. Detta påtalas säkert också (eller personen hör när folk talar om en i tredje person). Och att gå på en helt vanlig hälsoundersökning och det första personen möts av är omgivningens uppfattning om att detta är en kvinna eller en man. Och igen, även fast du är fullt medveten om vilket biologiskt kön du är född med så blir du inte sedd som det. "Jag finns, jag existerar faktiskt även fast jag varken är kvinna eller man".

Det är klart att det är svårt att helt plötsligt börja tänka på ett nytt sätt och kanske försöka ändra uppfattning om något en aldrig tidigare har haft en tanke på. Speciellt om en själv inte har någon erfarenhet eller kunskap om det. Men att bara börja erkänna för sig själv att det är så här samhället ser ut tror jag är en bra och stark grund till att bli mer accepterande. Och ibland behöver en inte ifrågasätta och påpeka sånt som egentligen är helt ointressant. Det gäller väl att helt enkelt vara lyhörd, lyssna på sina medmänniskor och gärna läsa på om det en inte vet något om, innan en yttrar sig på ett dömande sätt. Även om dömandet inte alltid görs med flit eller med någon negativ baktanke.
Sen tror jag att det är viktigt att diskutera mycket kring det här. Både med de som faktiskt är en del av det, men även med andra. Att väcka den här debatten inom sig själv liksom.

Nu är ju ändå dom flesta accepterande och förstående enligt min uppfattning , och rättar sig såklart om/när dom har fel. Men det är ju fortfarande ett problem som det bör tänkas och pratas mer om.

Och självklart har varken jag eller någon annan tolkningsföreträde. Så det jag skriver är helt och hållet mina åsikter och uppfattningar som jag har fått genom att dels läsa på mycket själv, men också genom att ha flera trans och/eller ickebinära personer i min omgivning som jag pratat mycket med. Men det tar jag nog för givet att ni faktiskt förstår

 

[Angel]

Helt ärligt tror jag att problemet med att någon som har ex ett mansnamn, klär sig typiskt manligt, beter sig typiskt manligt och helt enkelt ser typiskt manligt ut och sen blir extremt illa berörd av att tas för en man är minst sagt mindre vanligt. Är det väldigt viktigt att bli sedd som något annat, tex kvinna så gissar jag att det avspeglas på både beteende och utseende helt enkelt eftersom personen då uppenbarligen inte är bekväm med att vara/bli bemött som en man.

 

[Saeta]

Helt ärligt tror jag att problemet med att någon som har ex ett mansnamn, klär sig typiskt manligt, beter sig typiskt manligt och helt enkelt ser typiskt manligt ut och sen blir extremt illa berörd av att tas för en man är minst sagt mindre vanligt. Är det väldigt viktigt att bli sedd som något annat, tex kvinna så gissar jag att det avspeglas på både beteende och utseende helt enkelt eftersom personen då uppenbarligen inte är bekväm med att vara/bli bemött som en man.

Är det vad du gissar och tror, eller är du säker på att det funkar så?

 

[Lobelia]

Det var ett exempel på hur jag menar. Inte att jag endast tänker på mitt exempel. Jag kunde lika gärna skriva vilket kön som helst. Jag trodde det var rätt uppenbart att ett exempel inte betyder att det är det enda jag syftar på.

Om du lika gärna kunde skriva vilket kön som helst, varför ens skapa tråden. Jag trodde den handlade om att du har problem att undvika att skriva han/hon. Hur löser du problemet att en del vill bli kallade hen och andra inte och i båda grupperna finns de de som blir kränkta av fel tilltal?

Och alltså, jag tycker att jag har varit rätt tydlig med skriva att jag verkligen inte är helt insatt och inte kan svara för någon annan och att jag absolut inte har tolkningsföreträde. Jag uppfattar dig, allt som oftast, som otrevlig och bitter.

Ska vi hålla oss till ämnet eller diskutera hur vi uppfattar varandra? Du klagar på att folk inte håller sig till ämnet? Eller gäller den önskan bara andra inte dig själv? Ja jag använder ganska skapa ordalag när jag svarar på dina inlägg. Anledningen är att om jag är mer artig (broderar ut inlägget med lite trevlighet) så blir budskapet mer oprecist och du missuppfattar mig ännu mer. Som det är nu får jag kanske fram 10-20%, när jag är trevlig ligger det kring 0%. Det krävs att jag utmanar dig och spetsar till frågorna för att jag eventuellt ska få fram budskapet.

Jag må vara klumpig och jag kanske uttrycker mig klumpigt ibland, men det brukar jag också försöka vara noga med att poängtera så folk inte ska missuppfatta mig. Tyvärr (som jag redan skrev) så verkar folk tycka att det är roligare att diskutera något helt annat än själva huvudämnet.

Jag är fullt medveten om att det är ett exempel, sluta idiotförklara mig - jag är läskunnig och ingen har någonsin bett dig svara för någon annan så varför drar du upp det? Och som sagt, hur var det med huvudämnet?

Klumpigheten handlar inte om att just du är klumpig utan att det är är osmidigt att utesluta personliga pronomen så sluta leka offerkofta (det är ju enligt dig ett trevligt tilltal )

 

[Petruska]

Är det vad du gissar och tror, eller är du säker på att det funkar så?

Tycker inte du att det mest troliga är att de sociala signaler någon sänder ut - tex genom feminint eller maskulint kodade kläder - vanligen har en rätt enkel koppling till vad personen vill säga till oss alla om sig själv?

Jag tror inte att vi kan få den frågeställningen vetenskapligt studerad, men ändå.

 

[Saeta]

Om du lika gärna kunde skriva vilket kön som helst, varför ens skapa tråden. Jag trodde den handlade om att du har problem att undvika att skriva han/hon. Hur löser du problemet att en del vill bli kallade hen och andra inte och i båda grupperna finns de de som blir kränkta av fel tilltal?

Tråden handlar inte ett dugg om MIG.

Ska vi hålla oss till ämnet eller diskutera hur vi uppfattar varandra? Du klagar på att folk inte håller sig till ämnet? Eller gäller den önskan bara andra inte dig själv? Ja jag använder ganska skapa ordalag när jag svarar på dina inlägg. Anledningen är att om jag är mer artig (broderar ut inlägget med lite trevlighet) så blir budskapet mer oprecist och du missuppfattar mig ännu mer. Som det är nu får jag kanske fram 10-20%, när jag är trevlig ligger det kring 0%. Det krävs att jag utmanar dig och spetsar till frågorna för att jag eventuellt ska få fram budskapet.

Ja alltså, att vara mindre trevlig är ju aldrig smart tycker jag. Utmanar mig? Jag tycker att du skriver otroligt märkligt. Om du tycker att mina svar är konstiga så är det för att jag omedvetet inte fattar vad du menar. Men jag TROR att jag fattar vad du menar och jag svarar helt enkelt utefter det.

Jag är fullt medveten om att det är ett exempel, sluta idiotförklara mig - jag är läskunnig och ingen har någonsin bett dig svara för någon annan så varför drar du upp det? Och som sagt, hur var det med huvudämnet?

Ja men dåså, vad bra! Jag dumförklarar inte. Jag trodde faktiskt inte att du fattade det. En kan ju vara läskunnig men ändå inte förstå. Det händer väl alla då och då.

Klumpigheten handlar inte om att just du är klumpig utan att det är är osmidigt att utesluta personliga pronomen så sluta leka offerkofta (det är ju enligt dig ett trevligt tilltal )

Men om du tycker att offerkofta är otrevligt, varför säger du det då?
Jag har aldrig uteslutit personliga pronomen. Jag valde att bara ta med ett pronomen i mitt exempel just för att jag inte trodde att jag skulle behöva skriva med alla.

 

[Angel]

Är det vad du gissar och tror, eller är du säker på att det funkar så?

Du missade "tror" i första meningen?
Nej, men om nu någon är öppen med att denne har en könsuppfattning som är skiljd från biologiskt kön och det är viktigt att bli behandlad eller tilltalad därefter så är det rätt logiskt att vilja visa det på något sätt. Precis som att folk tex sällan använder kläder som strider mot andra personliga värderingar eller världsuppfattning om de inte är tvingade till det som tex arbetskläder.
Tittar jag tex på mina arbetskamrater så går det utmärkt att lista ut mycket om deras olika personligheter genom att titta på vardagsklädsel.

 

[Lobelia]

Tråden handlar inte ett dugg om MIG.

Nu missuppfattar du och jag upplever det som du gör det helt medvetet.

Jag undrar varför du startar en tråd med temat att felköna folk och diskuterar det flitigt och sedan kommer du med uttalandet
"Det var ett exempel på hur jag menar. Inte att jag endast tänker på mitt exempel. Jag kunde lika gärna skriva vilket kön som helst. Jag trodde det var rätt uppenbart att ett exempel inte betyder att det är det enda jag syftar på."
Vad är poängen med tråden om du tycket det är likgiltigt och man kan använda vilket kön som helst?

Ja alltså, att vara mindre trevlig är ju aldrig smart tycker jag. Utmanar mig? Jag tycker att du skriver otroligt märkligt. Om du tycker att mina svar är konstiga så är det för att jag omedvetet inte fattar vad du menar. Men jag TROR att jag fattar vad du menar och jag svarar helt enkelt utefter det.

Nu skriver jag inte att jag är medvetet otrevlig utan att jag använder skarpa (i betydelsen precisa) formuleringar och driver frågor till sin spets och att anledning är att det är enda sättet att ibland få fram budskapet. Tvingar jag inte in dig i ett hörn så svamlar du bort allt och ger ickesvar. Så ja jag utmanar dig att se konsekvenserna av dina åsikter och ditt agerande i hopp om att de ska gå fram ibland. Inte för att vara otrevlig.

Ta en titt på vad du själv skriver, jag tror du upplever dig själv som trevlig, men är du det även i andras ögon? @kryddelydd tog upp ett exempel på vad hon upplevde som mindre trevligt med "offerkofta" och där verkade du inte ens förstå vad hon menade. Jag upplever alltså inte dig som trevlig utan ofta mycket nedlåtande. Du har hävt ur dig en hel del otrevligheter mot mig och sedan klagar du på att jag är otrevlig. Kanske är vi det båda men se om dit eget hus om du vill uppfattas som trevlig.

Ja men dåså, vad bra! Jag dumförklarar inte. Jag trodde faktiskt inte att du fattade det. En kan ju vara läskunnig men ändå inte förstå. Det händer väl alla då och då.

Och nu dumförklarar du mig igen. Du säger rätt ut här att du trodde att jag inte förstod, och det mycket basala saker. Det är direkt ohövligt. Ett trevligare sätt är att fråga hur jag tänker och om du uppfattar mig korrekt och inte utgå från att jag inta fattar enkla saker.

Men om du tycker att offerkofta är otrevligt, varför säger du det då?
Jag har aldrig uteslutit personliga pronomen. Jag valde att bara ta med ett pronomen i mitt exempel just för att jag inte trodde att jag skulle behöva skriva med alla.

Jag använde det för att jag upplevde dig som en offerkofta och du ser det som normalt tilltal tydligen så jag anpassade mig. Hade jag uttryckt det på annat vis kanske jag använt något som du inte uppfattade som neutralt.

Nu missuppfattar du mig igen för övrigt. Du dra igång en tråd som går ut på att man tilldelar folk fel kön och det kan vara sårande. Jag undrar då för femtielfte gången hur man ska uttrycka sig för att inte såra folk och du duckar frågan.

Mitt eget svar är att jag gissar efter bästa förmåga på han eller hon och tar risken att eventuellt såra någon om det mot förmodan finna någon som uttrycker tydlig könsidentitet men vill bli omtalad med det motsatta eller med "hen" och dessutom tar illa upp och inte bara korrigerar.

Vad gör du? Och hur tänker du kring det?

 

[Gnist]

Läs inlägg #568 eller här under;

Så länge du envisas med att medvetet använda kön och könsidentitet totalt fel, så är det ju rätt meningslöst att diskutera med dig. Blir ju bara snurrigt svammel från ditt håll och omöjligt att få nån rätsida på vad du egentligen menar, för när man frågar om vad du menar/påpekar rena felaktigheter så kommer ju bara motfrågor och ickesvar = blir ju svårt att ta dig seriöst.

 

[Sar]

Ja.
Jag förstod att du ville göra en poäng kring när "hen" är användbart.
Men du ser inte att jag påvisar att du hade fel.

Ordet "hen" är helt klart användbart i lagtext, som neutralt personligt pronomen.
Eftersom ordet i övrigt även har betydelse nummer två, så blir det i andra situationer sällan så neutralt som du vill låta påskina.
Därav faktiskt inte oviktigt att ett överdrivet och felaktigt användande av ordet, kan vara ovälkommet.

Jo, klart jag ser det. Men det känns liksom "dumt" att fortsätta prata om

Nu förlorar du mig igen. Varför i hela världen skulle detta kännas " dumt" att prata om?
Jag ser inget annat än att du har gott uppsåt i din trådstart där du vill skydda personer med annan könsidentitet än biologiskt kön från att bli fel tilltalade. Men jag tänker att du under tråden både blivit medveten om att det kanske inte är så lätt som att plötsligt " hena" alla och tro att det uppskattas av alla. Det är dessutom i det närmaste praktiskt omöjligt ( och i vissa fall djupt oartigt) att fråga alla hur de vill bli tilltalade.
När du heller inte kan erkänna att du ( i alla fall stundtals) använder fel terminologi angående kön och könsidentitet eller se problemet med att många inte vill bli kallade "hen" så försvinner även bra och viktiga saker som du skriver, i alla fall för mig. Nu har ju inte jag tolkningsföreträdet men jag blir lite ledsen för din skull när jag läser att du upplever att folk missförstår med flit. För så tror jag inte att det är utan fokus blir flyttat eftersom du inte erkänner problemen utan vägrar svara på frågan eller istället ger motfrågor, Mina 5 cent