Kan man tänka så, att kroppen - den fysiska kroppen hos såväl människan som andra djurarter - i allmänhet har ett bestämt kön. INTE alltid, men oftast. Ett kön som är helt biologiskt, som handlar om könskromosomer och hormonproduktion och fysiska attribut (läs könsorgan. Inre som yttre) och fortplantning.
Men att jaget, som bor i kroppen, inte alltid stämmer ihop med den fysiska biten, kan vara alltifrån obekväm till fullständigt främmande för den, finna den fel och outhärdlig att leva i?
Igen, jag har inte upplevt det själv så jag ska ju egentligen inte uttrycka mig om människors känslor och verklighet, men eftersom diskussionen här ibland rör vid frågan kön/könsidentitet, tänker jag i ovan nämnda banor.
Och, igen en gång till - vår kultur och vårt samhälles normer kring kön måste ju rimligtvis påverka människors syn på, och känsla av hemmahörande i, identiteterna?