Att tvångsköna någon

[vallhund]

På internets barndom blev jag illa berörd o någon använde annat än h*n om man syftade på mig.
Numera blir jag kränkt av att omtalas som den äldre generationen.

 

[Lobelia]

Jag kan ju tipsa om att byta ut sitt nick och sin avatar så att vi andra vet om vi ska kalla er han eller hon. Så behöver ni aldrig mera bli kallad hen.

Problem solved.

Förutom att det som problematiseras är att men inte kan veta vad någon vill bli kallad även om personen kalla sig Agneta och ser ut att vara kvinna. Det kan finnas några enstaka Agneta med kvinnliga attribut som känner sig som en man och som inte presenterat sig som man och kan bli sårad.

 

[Lingon]

Men alltså! Problemet med att välvilliga personer råkar säga fel (men rättar sig efter att ha blivit informerade) till någon som har en annan könsidentitet än den uppenbara måste ju ändå vara minimalt jämfört med problemet med att bli accepterad som trans/icke-binär av de människor (tyvärr fortfarande alltför många) som inte accepterar att man kan födas i en annan könsidentitet än den som hör till det biologiska könet.

Det är ju det stora problemet vi måste ta i tu med. Inte det lilla.

Så en vettigare fråga är väl egentligen: Hur kan vi som förstår och accepterar att man kan födas i en annan könsidentitet än den biologiska påverka de som inte accepterar det? Och på det sättet hjälpa de som blir utsatta för fördomar och hat. Att använda hen eller liknande könsneutrala uttryck är alltför litet för ett så stort och allvarligt problem.

 

[kryddelydd]

Minst sagt...
Ja alltså, du behöver inte dumförklara mig. Jag må vara korkad och kan säkert uppfattas som blåst i vissa lägen. Men jag är inte dum i huvudet. Jag VET att det är så, jag VET att vi föds som antingen kvinna eller man. Och jag vet att du aldrig någonsin kommer ändra ditt synsätt

Fast "synsätt".

Jag skiljer mellan biologiskt kön och av individen upplevd könsidentitet.
Och ser det som ganska oproblematiskt att de två delarna kan skilja.
Oproblematiskt, oladdat.

Det ena utesluter liksom inte det andra.
Och det är väl där vi skiljer oss åt.
Du verkar ha ett behov av att definiera och dela in i fack och att ordet "kön" inte får användas för biologi utan du vill hitta på andra - lite fåniga i mina ögon - termer för biologiskt kön.

Däremot tycker jag att det är synd att det verkar finnas en önskan att söka nya kategoriseringar, att individerna liksom behöver söka sig in i ett "fack".
Jag har för mig att det är du som tidigare beskrivit eller länkat till 50-talet "kön".
Jag förstår inte varför man skulle behöva kategorisera sig som "pojkflicka" eller något annat.
Men det är lite samma som "feminist-diskussionen".
Jag förstår inte varför man måste kategorisera sig eller dela in sig i ett fack.

 

[kryddelydd]

Men gud, nej! Jag uttrycker mig verkligen inte nedsättande mot någon! Tråkigt att du tolkar det så. Men absolut, jag lyssnar och lär från de som dagligen får ta kampen att försvara sin existens.

Jo, du uttrycker dig nedsättande kring de personer här i tråden som inte håller med om dina definitioner.
Fast du har blivit bättre i val av uttryckssätt jämfört med när samma sak har diskuterats tidigare.

Åter till sakfrågan:
Jag har inget problem med andra människors könsidentitet.
Jag har en kompis som berättat att hon har en dotter "som nog är en hen just nu". I respektfullt tonfall.
Varför skulle det vara ett problem för mig?

Att jag sedan hör till dem som inte uppfattar ordet "hen" som könsneutralt är en annan fråga. Och det hänger säkert ihop med att ordet, även enligt SAOL dit någon varit vänlig och länkat, har två meningar.
Den ena: neutralt pronomen.
Den andra: benämning av person som inte känner sig hemma i "han" eller "hon". Och innebörd nummer två innebär ju att man aldrig kan vara säker på att den som säger "hen" menar innebörd nummer ett.
Därmed skulle jag inte uppskatta att bli "hen-ad". Det vore lika oartigt mot mig som att kalla mig "han".

 

[kryddelydd]

Fel och fel. Jag tänker också så omedvetet. Men det behöver ju inte vara så att den Anders faktiskt är en man. Det kan vara så, men det behöver inte vara så! Men jag tycker inte att Anders som har skägg och är klädd i jeans och T-shirt är en man. Det är skillnad.



Det handlar väl snarare om hur vi är lärda och hur vi tänker.



Precis. Och jag tror att dom flesta resonerar som du i det här fallet. Det är ju inte konstigt att en blir nyfiken och vill veta mer om något en själv inte är insatt i. Det ser jag inte som något konstigt alls.



Alltså fel och fel är det väl inte. Eftersom vi är vana vid att det är så. Då är det ju såklart att vi också agerar utefter det.

Trevligt att vi är överens.
Men din tråd handlar ju om att de sakerna jag skrivit, är fel?

 

[kryddelydd]

Vill och vill... Jag sa ju tidigare att jag oftast inte brukar använda mig av de begreppen. Utan det är främst i skrift som jag kan göra det, just för att inte använde kvinna eller man. Vad tycker du en bör säga istället för snopp/livmoderbärare samt kvinna och man?

Frågan är inte riktad till mig, men...

Vi är några som tycker att "man" respektive "kvinna" fungerar alldeles utmärkt och att man inte behöver hitta på neologismer.

 

[kryddelydd]

Kanske ska byta ut tvång mot bestämmande... Du bestämmer dig för att en person är ett visst kön innan du vet.

Gissande/antagande.
Inte bestämmande.

 

[Zoya]

Förlåt men.... att vara trans, icke-binär, ha normöverskridande könsidentitet eller what not är i sig inga sjukdomar men att undvika att söka akut sjukvård för att man är så paniskt rädd för att råka bli kallad han eller hon som man inte identifierar sig som - det tyder på att där finns någon form av psykisk åkomma och då är det rädslan för felkönande (?) som är det problematiska, inte det att personen inte är cis.

Jag har själv ett utländskt efternamn och ett förnamn som inte är typiskt för något språk egentligen. I åtminstone 5 fall av 10 så tror folk att jag är utländsk eller invandrare (jag är född i Sverige och pratar flytande svenska). Har t ex hänt vid arbetsintervjuer att jag blivit tillfrågad hur länge jag bott i Sverige och hur det kommer sig att jag pratar så pass bra svenska .
Skulle jag bli kränkt av att någon antar att jag p.g.a mitt efternamn är utländsk? Så pass att jag t o m undviker sammanhang där någon kan råka anta fel? Nej, såklart inte. Jag förklarar bara när det råkar bli fel och det är ju oftast pinsammast för den som tagit fel. Hade jag istället undvikit alla dessa situationer så hade man kunnat misstänka att det låg något psykiskt bakom.

 

[hoppsann]

Jag tror det är svårare för den personen i fråga som faktiskt själv inte vet, än för omgivningen som inte vet hur den ska reagera. Alltså, öppenhet från alla håll är ju såklart det bästa. Men ibland blir det svårt. Då tycker iallafall jag att en kan fråga. Många trans/ickebinära opererar sig ju inte ens.




Det är jättesvårt att sätta sig in i deras situation. Men självklart är det också fruktansvärt. Tänk dig då om du är född som kvinna (eller flicka blir det väl... :P ), tvingas ha heltäckande plagg, men inte är kvinna. Det måste oerhört hemskt. För såklart att transpersoner och ickebinära förekommer överallt. I alla länder.

Men att som vit cisperson jämföra dessa två situationer och tycka att det ena är värre än det andra känns rätt dumt. Jag tror inte att det går att säga att det ena är värre än det andra.


Är det något ni brukar prata om? Alltså, hur dessa personer upplever sin vardag? Det är ju väldigt intressant, om än fruktansvärt såklart.

Om personen inte ens vet själv vad den vill tilltalas som, är det orimligt att andra skall veta?

Jag tror på allas lika värde, därför reagerar jag mot förtryck och i detta fall förtryck för att man är född flicka.
I deras fall är det mycket lätt. Om de kommer ut som en hbtqia-person blir de stenade eller halshuggna. I Sverige kan de ramla från en balkong eller tas av daga på annat sätt. Tror inte att de funderar så mycket på det alternativet? Samma sak händer en icke hbtqia-person som kanske blir förälskad i fel person. Eller klär sig fel.
Träffar en del kvinnor som har kommit därifrån. Som lever med skyddad indentitet osv. Klart vi pratar om det. Men jag har aldrig pratat med en kvinna som lever i det. De är svåra att komma nära är min uppfattning.

Hbtqia-personer pratar jag med när vi ses. Eller så pratar vi inte om om det. Jag pratar inte med alla jämnt om hur jag upplever min ojämställda vardag heller?
Man kan träffas och ta en fika och prata om katter, hästar, årets skörd, renoveringsobjekt och sådana triviala saker med.

 

[Badger]

Nej det är jag inte alls säker på. Jag bara gissar och spånar. Jag har ingen aning och jag tror inte att det finns ett svar som är rätt.

Ok, för i så fall så tänker jag nog att jag fortsätter som jag gör och kallar folk för hon och han och hen lite beroende på vad jag gissar utifrån deras utseende att de skulle föredra och får ändra mig om rättad.

Alternativt lyssnar på omgivningen och ser vad de gör. Hellre än att fråga faktiskt. Det händer mig extremt sällan att jag har en kontakt med en person jag aldrig tidigare mött, inga andra finns närvarande och vi ska umgås en längre period bara vi. Men i så fall får jag fråga då om det känns motiverat.

(Sedan om frågan om "partner" jag brukar nog oftast inte fråga om folk är gifta, har barn, har jobb osv. Utan det liksom framkommer av sig självt, eller inte. Och ja jag måste erkänna att jag oftast är mer intresserad av vad de läser för böcker eller har för hobbies och det är kanske lite tråkigt, men.)

 

[Badger]

Absolut, och jag håller med. Svinsvårt att veta vad som egentligen är bäst att säga. Det bästa är väl att helt enkelt vara öppen och lyhörd. Eller såklart fråga personen. De som verkligen verkligen inte gillar sitt könsorgan brukar ju operera sig.

Självklart är en inte sina kroppsdelar. Och bara för att en har livmoder betyder inte det att en vill/ska/måste/kan/behöver föda barn.

Jo och haken är ju att man inte har den blekaste aning om de har det eller inte eftersom de har byxor eller kjol på sig.

Jag försöker vara lyhörd men självklart trampar man ju då fel ibland. Jag skulle trampa rakt av fel om en person med skägg som heter Erik i jeans och tröja inte vill bli kallad han alls. Så som jag gör nu. Och om det blir så att det regelmässigt uppstår problem så får jag börja fråga varje man. Fast lite tycker jag allt att det kanske måste få bli så? Minst risk att någon blir ledsen, känns det som, men det kan vara fel. Sist det hände så var jag på en fest för mest killar och jag körde på han när det gällde tjejen som presenterade sig om Erik i jeans och skjorta och skägg. När hon tog av skägget och sa Lena så bytte jag till hon. Om hon hade velat ha det tvärtom hade hon gärna fått säga det. (hon tyckte det passade bättre på en svensexa att vara kille bara.)

Men grejen är den att om man presenteras för fem nya personer och börjar i ena änden och inte rakt av säger Hej, Carl, är du hon eller han, Jag är G och en hon. Hej Peter, är du hon eller han, jag är G och är en hon, Hej Erik är du hon eller han, jag är G och är en hon. Så blir det konstigt att stanna upp på nummer tre och plötsligt fråga. Eftersom man då visar att man misstänker att det inte rakt av är han som gäller. Och såklart inte vet om det är en tillfällighet med skägg eller en vana.

 

[kryddelydd]

Jag som är lite av en fatalist tänker att det i händelse av olyckor kan vara relevant att veta hur många kvinnor respektive män som fanns på transportmedlet, och det kan snabba på identifiering. Kanske handlar det också om att försvåra att folk byter biljetter hej vilt? Men relationsstatus känns som en kvarleva från en svunnen tid där titlar var viktigare än de är idag.

Mr/Ms handlar ju om engelska.
Sverige är ju en internationel abnormitet i graden av ogifta sammanboende familjekonstellationer.
Så i stället för att bli förnärmad eller förvånad, kan man ju välja det man tycker passar (Ms, till exempel, som inte säger något om huruvida man är "miss" eller "mrs") och rycka på axlarna.

 

[kryddelydd]

Men det är ju ingen som kallar dig hen. Vad är ens "en hen"?

titta igen i SAOL.

 

[kryddelydd]

Jag skrev "Vad?" på din fråga "På riktigt ???" Jag undrade vad du menade med det.

Nej, jag vet inte vad "en hen" är. Däremot vet jag hur ordet hen används.

Jag kan inte se hur jag skulle kunna vara ett troll, och jag fattar verkligen vad min hälsa har med den här diskussionen att göra

Du har inte läst den där länken till SAOL som någon var artig och bjöd på?

hen
1. neutralt personligt pronomen
2. betecknar person som varken är "han" eller "hon".

min förkortning och därför inte ordagrant.

 

[Lobelia]

Mr/Ms handlar ju om engelska.
Sverige är ju en internationel abnormitet i graden av ogifta sammanboende familjekonstellationer.
Så i stället för att bli förnärmad eller förvånad, kan man ju välja det man tycker passar (Ms, till exempel, som inte säger något om huruvida man är "miss" eller "mrs") och rycka på axlarna.

Det är extremt svårt att välja ms när valet är Mrs och miss eller Mr

 

[Petruska]

Sedan är jag uppriktigt nyfiken: flera gånger har har du återkommit till något i stil med "bekanta som inte (vågar?) söker vård av akut natur för att de riskerar att bli "tvångskönade".

Det här är alltså väldokumenterat. Vi vet, vården vet, att just personer som är/ser sig som trans eller icke-binära på olika vis, faktiskt drar sig för att söka vård. De upplever att vården är starkt diskriminerande.

I tex Västra Götalandsregionen drar man i dagarna igång utrednings-/forskningsprojekt om just detta, för att se hur den regionala situationen ser ut på området.

Det är inte inte så att @Saeta i det sammanhanget enbart åberopar några enstaka, extremt kränkningskänsliga, vänner. Det handlar om att i situationer då vem som helst skulle söka vård, drar sig just den här patientgruppen för det. Detta gäller - statistiskt - för patienter från hbtq-gruppen.

Jag tycker att det är lite onödigt att du raljerar över det, när det faktiskt är fullt möjligt att kolla upp det, om det nu vore så att du vore intresserad på riktigt.

 

[Petruska]

Förlåt men.... att vara trans, icke-binär, ha normöverskridande könsidentitet eller what not är i sig inga sjukdomar men att undvika att söka akut sjukvård för att man är så paniskt rädd för att råka bli kallad han eller hon som man inte identifierar sig som - det tyder på att där finns någon form av psykisk åkomma och då är det rädslan för felkönande (?) som är det problematiska, inte det att personen inte är cis.
.

Du förringar en patientgrupps upplevelser av vården. Snyggt. Du vet inte hur den här gruppens upplevelser ser ut, du vet inte om de liknar dina eller är av annan karaktär. Men du tillåter dig att tala nedsättande och förringande om deras upplevelser. När det faktiskt handlar om ett problem som är uppmärksammat. Det är inget @Saeta sitter och hittar på.

Att du, trots utländsk bakgrund, inte lider av minority stress är ju jättebra. Men det betyder inte att de som lider av det gör fel. De har bara andra upplevelser än du.

 

[Zoya]

Du förringar en patientgrupps upplevelser av vården. Snyggt. Du vet inte hur den här gruppens upplevelser ser ut, du vet inte om de liknar dina eller är av annan karaktär. Men du tillåter dig att tala nedsättande och förringande om deras upplevelser. När det faktiskt handlar om ett problem som är uppmärksammat. Det är inget @Saeta sitter och hittar på.

Att du, trots utländsk bakgrund, inte lider av minority stress är ju jättebra. Men det betyder inte att de som lider av det gör fel. De har bara andra upplevelser än du.

Jag förringar ingenting utan säger bara att är man så pass rädd för att bli "felkönad" så man inte ens söker vård när det är riktigt akut (d.v.s man dör hellre än råkar bli kallad han/hon beroende på vad man föredrar) - då har man antagligen en psykisk åkomma av något slag. Hur förklarar du annars det hela? Verkar det normalt att vara så paniskt rädd för att någon ska råka säga fel oavsett om det handlar om ens könsidentitet, ursprung eller sexuella läggning?

Om man nu råkar bli "felkönad" och vårdpersonalen trots ens rättelse fortsätter att ignorera ens önskan DÅ har vi förstås ett problem men det är inte det diskussionen gett uttryck för.

För övrigt kan man ju fundera över varför du tog för givet att jag har utländsk bakgrund. Lite ironiskt sådär med tanke på att jag mig veterligen inte skrivit det. Snyggt, verkligen.

 

[Gnist]

Men alltså, när kommer könsidentitet ens på tal hos en läkare?

Får man panik, känner sig diskriminerad etc över att det kan tänkas skrivas in "patienten söker för xx och hon/han upplever följande symptom" i journalen så har man nog andra problem som borde sökas hjälp för..