Att tvångsköna någon

[vallhund]

Det är väl bara @Lipperta som påstått att människor med oklar könsidentitet lider av psykisk sjukdom?

 

[Petruska]

Jag förringar ingenting utan säger bara att är man så pass rädd för att bli "felkönad" så man inte ens söker vård när det är riktigt akut (d.v.s man dör hellre än råkar bli kallad han/hon beroende på vad man föredrar) - då har man antagligen en psykisk åkomma av något slag. Hur förklarar du annars det hela? Verkar det normalt att vara så paniskt rädd för att någon ska råka säga fel oavsett om det handlar om ens könsidentitet, ursprung eller sexuella läggning?

Om man nu råkar bli "felkönad" och vårdpersonalen trots ens rättelse fortsätter att ignorera ens önskan DÅ har vi förstås ett problem men det är inte det diskussionen gett uttryck för.

För övrigt kan man ju fundera över varför du tog för givet att jag har utländsk bakgrund. Lite ironiskt sådär med tanke på att jag mig veterligen inte skrivit det. Snyggt, verkligen.

Jag fick det till att du skrev det, jag läste kanske slarvigt, det var det där om namn. Om du tog illa upp över det, ber jag om ursäkt.

I övrigt: om det nu inte är "normalt" att vara så rädd för hur vårdpersonalen kommer att bemöta en, om man är hbtq-person - vilka slutsatser menar du att man ska dra av det? Vård är en mänsklig rättighet, som man i Sverige bemödar sig om att klara av att leva upp till. Då ingår att även hbtq-personer ska ha - och uppleva att de har - lika god tillgång till vård som övriga medborgare. Det gäller även för det fall att hbtq-personer oftare än andra inte är "normala"? Den "normalitet" du åberopar, ska inte inverka på ens tillgång till vård. Det är just det vård som en mänsklig rättighet går ut på.

 

[Petruska]

Det är väl bara @Lipperta som påstått att människor med oklar könsidentitet lider av psykisk sjukdom?

Det kvittar ju också. Om så är fallet, behöver personer med oklar könsidentitet vård i än högre grad än andra, samtidigt som de är räddare för att söka upp vård. Det är ju ett allvarligt människorättsproblem.

 

[Petruska]

Men alltså, när kommer könsidentitet ens på tal hos en läkare?

Får man panik, känner sig diskriminerad etc över att det kan tänkas skrivas in "patienten söker för xx och hon/han upplever följande symptom" i journalen så har man nog andra problem som borde sökas hjälp för..

Och om, säger om, så är fallet, så har alltså hbtq-personer svårare att söka vård.

Ser vi till hur vården bör arbeta, och eftersträvar att arbeta enligt sina egna policies o dyl, så är det alltså inte så att folk som har problem som gör att de inte söker vård, trots att det är just de problemen de borde söka vård för, därmed bör skärpa sig. Istället är det så att då bör och gör vården sitt bästa för att finna sätt att komma till tals med dessa patienter på ett sätt som gör det möjligt att ge dem den vård de behöver.

Det är därför man tex i Västra Götalandsregionen nu drar igång studier kring det här.

 

[Petruska]

Jag har själv ett utländskt efternamn

Här är anledningen, @Zoya . Jag tänkte helt enkelt slarvigt att utländskt namn och utländsk bakgrund hör ihop. Jag undrade dock inte hur det kommer sig att du skriver bra på svenska!

 

[kryddelydd]

Men alltså, när kommer könsidentitet ens på tal hos en läkare?

I stort sett aldrig, beroende på klinik förstås. På vissa kliniker säkert ganska ofta (tänker på de kliniker som är inblandade i könsbyten/korrigeringar) och på andra kliniker definitivt inte.

Sedan är det sant att det finns individer som drar sig för att söka vård med mera, utifrån en rädsla för att bli illa bemött. Personernas upplevelse är inte irrelevant, men ibland har man en "förväntansångest" (termen är möjligen felaktig i det här reosenmanget men får duga) där man undviker en situation utifrån en förväntan om att den ska bli obehaglig. Ibland är själva förväntansångesten betydligt värre än själva situationen.

Jag tror att många hbtq-personer är så smärtsamt medvetna om att de är "avvikande" att de ibland förväntar sig att bli annorlunda bemötta, eller förväntar sig att de personer man möter, ska ha åsikter om deras könstillhöriget/sexualitet, att de lägger ett betydligt större fokus på det än var omgivningen gör.

För, liksom, jag bryr mig inte om vilken sexualitet eller könsidentitet personer har.
Förrän de själva för det på tal.
Och då är det inte jag som har problem med det.

Om någon skulle söka vård hos mig för problem som har med sexualitet eller könstillhörighet att göra, så hänvisar jag eller remitterar dem vidare till lämplig instans beroende på frågeställning. Ungefär som jag remitterar andra människor med andra ärenden vidare, om deras problemställning inte handläggs av mig eller på min enhet.
Same, same.

 

[kryddelydd]

Det är extremt svårt att välja ms när valet är Mrs och miss eller Mr

sant...
och visserligen som regel irrelevant, men också ganska oviktigt...

 

[skogaliten]

Det här är alltså väldokumenterat. Vi vet, vården vet, att just personer som är/ser sig som trans eller icke-binära på olika vis, faktiskt drar sig för att söka vård. De upplever att vården är starkt diskriminerande.

I tex Västra Götalandsregionen drar man i dagarna igång utrednings-/forskningsprojekt om just detta, för att se hur den regionala situationen ser ut på området.

Det är inte inte så att @Saeta i det sammanhanget enbart åberopar några enstaka, extremt kränkningskänsliga, vänner. Det handlar om att i situationer då vem som helst skulle söka vård, drar sig just den här patientgruppen för det. Detta gäller - statistiskt - för patienter från hbtq-gruppen.

Jag tycker att det är lite onödigt att du raljerar över det, när det faktiskt är fullt möjligt att kolla upp det, om det nu vore så att du vore intresserad på riktigt.

Jag har läst om detta problem i diverse tidningsartiklar, och inser också att det kan vara ett problem för de drabbade.

Men:
1. Jag raljerar inte om den delen, även om resten av inlägget kan ses som något raljerande.

2. TS hänvisar till kompisar som inte söker akut vård. Inte till det generella problemet.

Och jag undrar verkligen vilken dignitet av akut vårdbehov dessa kompisar haft, är det förkylning eller andra småproblem, sådant som verkligen behöver omedelbar akut vård som t.ex. hjärtinfarkt, brutet ben eller trafikolycka med personskada, eller kanske något mittemellan.

Jag är starkt skeptisk till att den vård man avstått från att söka skulle beröra verkligt allvarliga tillstånd.
Och i dessa kompisars perspektiv vad består "tvångskönandet" av? Om det skulle handla om att uppge personnummer t.ex. så handlar snarast om något annat än "tvångskönande", allmän rädsla för myndigheter, eller för den delen något slags läkarskräck.

 

[Zoya]

Jag fick det till att du skrev det, jag läste kanske slarvigt, det var det där om namn. Om du tog illa upp över det, ber jag om ursäkt.

I övrigt: om det nu inte är "normalt" att vara så rädd för hur vårdpersonalen kommer att bemöta en, om man är hbtq-person - vilka slutsatser menar du att man ska dra av det? Vård är en mänsklig rättighet, som man i Sverige bemödar sig om att klara av att leva upp till. Då ingår att även hbtq-personer ska ha - och uppleva att de har - lika god tillgång till vård som övriga medborgare. Det gäller även för det fall att hbtq-personer oftare än andra inte är "normala"? Den "normalitet" du åberopar, ska inte inverka på ens tillgång till vård. Det är just det vård som en mänsklig rättighet går ut på.

Jag tog inte illa upp men det är ett väldigt bra exempel på hur lätt det är att göra "fel" och att de flesta antagligen inte säger/gör fel med flit.
Att någon vårdpersonal eventuellt råkar säga fel - t ex han till en som känner sig som en hon har inget att göra med hur bra vård personen skulle få - om denne nu vågade sig till vårdinrättningen. Varför anser du det vara synonymt med att personen skulle få dålig vård om en sjukvårdare skulle råka säga fel?

Jag tror att det är helt omöjligt att utradera den mänskliga faktorn som är att folk kan råka säga fel, oavsett vad man är eller var man är och jag anser att man fokuserar på helt fel ände om man tycker att de som ev. kan råka säga fel bannas för att de ev. kommer råka göra det istället för att andra änden ska acceptera att "ja, det kan bli fel men det är inte värre än att man rättar den som sagt/gjort fel." Den här tråden t ex är ju ett utmärkt exempel på att folk som ev. råkat säga fel faktiskt tar till sig om de blir rättade. Jag hoppas att vårdpersonal generellt inte är något undantag.

För övrigt vore det bra om du inte la ord i min mun som jag inte sagt. Jag skrev inte att det inte är normalt att vara hbtq. Jag skrev att det inte var normalt att vara paniskt rädd för att vårdpersonal skulle råka "felköna" en, oavsett vad man är eller känner sig som. Tycker det är hyfsat stor skillnad faktiskt.

 

[Lobelia]

Det kvittar ju också. Om så är fallet, behöver personer med oklar könsidentitet vård i än högre grad än andra, samtidigt som de är räddare för att söka upp vård. Det är ju ett allvarligt människorättsproblem.

Det är illa om någon grupp upplever att de får sämre bemötande och därför inte söker vård. Frågan då är om problemet är att personerna inte bemöts korrekt eller om det beror på någon gemensam faktor hos gruppen. Det är lätt att tänka sig att personer som känner sig obekväma i sin identitet känner obehag om de behöver klä av sig exempelvis. Då kanske det är självkänslan som är problemet och inte bemötandet.

 

[Saeta]

Jag ogillar att bli omtalad som hen oavsett situation, oavsett om jag är närvarande eller inte.

Men HUR ska folk förstå att Lobelia är en kvinna? Det står inte på din avatar och ditt användarnamn säger inte att du är en kvinna. Hur ska då allmänheten förstå att Lobelia är en kvinna?

Sen undrar jag hur det du skriver går ihop med nedan:

Vad är det du inte förstår med det?

"Jag själv måste rätta mig hela tiden för att inte köna någon vilket är otroligt svårt. Nu försöker jag att helt enkelt inte använda "hon och han" när jag pratar om någon, utan istället försöker jag att antingen säga personens namn eller hen, om jag inte vet hur personen vill bli kallad. Men det är som sagt skitsvårt."

Hur man gör är givetvis upp till var och en, men jag vill påtala att det inte är så lätt att man bara ersätter han/hon med hen och alla blir nöjda och glada - vill du visa alla samma respekt så borde du skriva att du undviker "han, hon och hen". Alla vill inte ändra sitt sätt att tänka efter en minoritet av en minoritet (de flest ickebinära är säkerligen fullt nöjda med att folk gör sitt bästa) och alla vill inte omtalas som hen.

Men det handlar fortfarande inte om att kalla någon hen där en redan vet könet.

 

[Petruska]

Det är illa om någon grupp upplever att de får sämre bemötande och därför inte söker vård. Frågan då är om problemet är att personerna inte bemöts korrekt eller om det beror på någon gemensam faktor hos gruppen. Det är lätt att tänka sig att personer som känner sig obekväma i sin identitet känner obehag om de behöver klä av sig exempelvis. Då kanske det är självkänslan som är problemet och inte bemötandet.

Men det spelar ingen roll ur ett vårdperspektiv! Vård är en mänsklig rättighet och Sverige är ju ändå ett av de länder som faktiskt vill leva upp till de mänskliga rättigheterna. Det betyder att vården måste kunna presentera sig så att personer med "dålig självkänsla" får lika god tillgång till vård som personer som inte har det problemet.

Det är helt feltänkt att i sammanhanget lägga ansvaret för att lösa problemet hos patientgruppen. Det strider mot andan i mer eller mindre allt människorättsarbete som överhuvudtaget pågår.

 

[Badger]

Det här är alltså väldokumenterat. Vi vet, vården vet, att just personer som är/ser sig som trans eller icke-binära på olika vis, faktiskt drar sig för att söka vård. De upplever att vården är starkt diskriminerande.

I tex Västra Götalandsregionen drar man i dagarna igång utrednings-/forskningsprojekt om just detta, för att se hur den regionala situationen ser ut på området.

Det är inte inte så att @Saeta i det sammanhanget enbart åberopar några enstaka, extremt kränkningskänsliga, vänner. Det handlar om att i situationer då vem som helst skulle söka vård, drar sig just den här patientgruppen för det. Detta gäller - statistiskt - för patienter från hbtq-gruppen.

Jag tycker att det är lite onödigt att du raljerar över det, när det faktiskt är fullt möjligt att kolla upp det, om det nu vore så att du vore intresserad på riktigt.

Det finns till och med en privat mödrahälsovård som är specialister på att bemöta samkönade par iom att i just mödrahälsovården tenderar tydligen folk vara extra dåliga på bemötande av annat än kvinna/man cis konstellation.

Jag gick på en, för att de var bra, men såg att de hade grupper så att man kunde få information tillsammans med andra samkönade par om man var ett.

Mödravården är ju känd för att till och med misslyckas hantera cis par där pappan känner ett litet ansvar för barnet och mamman och tänker sig en framtid som förälder, har jag hört, inte upplevt. För de två där jag gick privat var inte burdusa.

 

[Petruska]

Jag tog inte illa upp men det är ett väldigt bra exempel på hur lätt det är att göra "fel" och att de flesta antagligen inte säger/gör fel med flit.
Att någon vårdpersonal eventuellt råkar säga fel - t ex han till en som känner sig som en hon har inget att göra med hur bra vård personen skulle få - om denne nu vågade sig till vårdinrättningen. Varför anser du det vara synonymt med att personen skulle få dålig vård om en sjukvårdare skulle råka säga fel?

Jag tror att det är helt omöjligt att utradera den mänskliga faktorn som är att folk kan råka säga fel, oavsett vad man är eller var man är och jag anser att man fokuserar på helt fel ände om man tycker att de som ev. kan råka säga fel bannas för att de ev. kommer råka göra det istället för att andra änden ska acceptera att "ja, det kan bli fel men det är inte värre än att man rättar den som sagt/gjort fel." Den här tråden t ex är ju ett utmärkt exempel på att folk som ev. råkat säga fel faktiskt tar till sig om de blir rättade. Jag hoppas att vårdpersonal generellt inte är något undantag.

För övrigt vore det bra om du inte la ord i min mun som jag inte sagt. Jag skrev inte att det inte är normalt att vara hbtq. Jag skrev att det inte var normalt att vara paniskt rädd för att vårdpersonal skulle råka "felköna" en, oavsett vad man är eller känner sig som. Tycker det är hyfsat stor skillnad faktiskt.

Jag trodde att jag var tydlig med att du inte menade att själva hbtq-identiterna var det onormala, utan rädslan för vården. Det var meningen att det skulle framgå.

Sen är det alltså så, att det du gör är att lägga bördan på patienterna. Det är det som är feltänkt. Vården ska av människorättsskäl vara sådan att alla upplever samma tillgång till den.

Du tänker helt enkelt fel där, om man ser till det perspektiv vårdapparaten faktiskt har förbundit sig till att utgå från. Du resonerar inte utifrån ett människorättsperspektiv, men det ska alltså vården göra.

 

[Petruska]

I stort sett aldrig, beroende på klinik förstås. På vissa kliniker säkert ganska ofta (tänker på de kliniker som är inblandade i könsbyten/korrigeringar) och på andra kliniker definitivt inte.

Sedan är det sant att det finns individer som drar sig för att söka vård med mera, utifrån en rädsla för att bli illa bemött. Personernas upplevelse är inte irrelevant, men ibland har man en "förväntansångest" (termen är möjligen felaktig i det här reosenmanget men får duga) där man undviker en situation utifrån en förväntan om att den ska bli obehaglig. Ibland är själva förväntansångesten betydligt värre än själva situationen.

Jag tror att många hbtq-personer är så smärtsamt medvetna om att de är "avvikande" att de ibland förväntar sig att bli annorlunda bemötta, eller förväntar sig att de personer man möter, ska ha åsikter om deras könstillhöriget/sexualitet, att de lägger ett betydligt större fokus på det än var omgivningen gör.

För, liksom, jag bryr mig inte om vilken sexualitet eller könsidentitet personer har.
Förrän de själva för det på tal.
Och då är det inte jag som har problem med det.

Om någon skulle söka vård hos mig för problem som har med sexualitet eller könstillhörighet att göra, så hänvisar jag eller remitterar dem vidare till lämplig instans beroende på frågeställning. Ungefär som jag remitterar andra människor med andra ärenden vidare, om deras problemställning inte handläggs av mig eller på min enhet.
Same, same.

Tex skulle ju en hbtq-person som läser ditt inlägg, enligt min mening ha goda skäl att undvika att söka vård hos dig. Du visar ju att du inte ser de svårigheter det kan handla om, och du tar dig tolkningsföreträde på den punkten.

 

[Badger]

Men alltså, när kommer könsidentitet ens på tal hos en läkare?

Får man panik, känner sig diskriminerad etc över att det kan tänkas skrivas in "patienten söker för xx och hon/han upplever följande symptom" i journalen så har man nog andra problem som borde sökas hjälp för..

Antagligen kan man inte ens föreställa sig om man inte upplevt det. Det sägs ju att även överviktiga personer undviker vården till viss del pga bemötande. Det är kanske en utelämnande situation.

Dessutom har ju väldigt många, om jag läst buke rätt, i allmänhet en stor rädsla för vården. Utan direkt orsak annat än ett slags rädsla. Så det är nog något med situationen som påverkar folk.

 

[Lena Furberg]

sant...
och visserligen som regel irrelevant, men också ganska oviktigt...

Inte omedelbart "viktigt" men nog är det irriterande att man behöver få reda på ifall en kvinna är gift eller ogift, men inte mannen?

 

[Saeta]

@Saeta, jag misstänker att det vore nyttigt för dig att vidga ditt umgänge lite, prata mycket folk i verkliga livet från många olika bakgrunder, och i många olika åldrar, samt att läsa en lång rad med böcker i varierande ämnen, tämligen vetenskapliga böcker om biologi.

Jag har aldrig påstått att jag enbart träffar folk som är exakt likadana, har samma värderingar och åsikter och likadant utseende. Tvärtom! Min umgängeskrets består och har alltid bestått av alla olika typer av människor. På den tiden då jag gick i skolan var det alltid jag (inte bara jag, men jag var en av dom) som hade "rollen" att prata med och bjuda in de som av någon anledning inte var "som alla andra". Nya i klassen, folk med annat ursprung, folk med missbruk i familjen, folk med två föräldrar av samma kön, folk som hade det väldigt dåligt ekonomiskt, folk som var ekonomiskt oberoende, folk som själva hade ett pågående missbruk, folk som de flesta tog avstånd ifrån för att personen luktade förjävligt osv. Och det jag menar med "som alla andra" är medelklass & villaområde ca 10 min med stadsbuss från city. Detta alltså under låg-mellanstadiet samt när jag bodde ute på landet under högstadietiden.
Idag består min umgängeskrets av exakt samma typer av människor, i alla åldrar. Min närmsta umgängeskrets innehåller folk med åldrar allt från 10 och 85 ish. Så jag vet inte riktigt varför du fått för dig att jag inte träffar folk med olika bakgrunder och åldrar.

Är det så svårt att förstå skillnaden mellan biologi ("kön") och sociala strukturer ("könsidentitet")?

Nej, men det är inte det jag pratar om här heller.

Eller att ganska få egentligen blir upprörda när folk gör så gott de kan på ett respektfullt sätt vid tilltal, och att de allra flesta är nöjda med "han" och "hon" i vardagslag, samt inte vill bli omtalade som "hen"?

Men det är ingen som omtalar någon med hen om personen är närvarande eller om en vet personens kön.

Sedan är jag uppriktigt nyfiken: flera gånger har har du återkommit till något i stil med "bekanta som inte (vågar?) söker vård av akut natur för att de riskerar att bli "tvångskönade".

För att verkligen förstå vad du menar, så kanske du kan ge ett lite tydligare (avidentifierat såklart) exempel på hur du menar.

Vad är det för akut vård som man inte söker?
Handlar det om personer som vrider sig i magsmärtor i flera timmar, uppenbart har brutit benet, har svåra bröstsmärtor eller blöder ymnigt från ett stort sår, eller handlar det sådant som en otrevlig förkylning, eller en lättare stukning av foten (som ju brukar gå över av sig själv, och som man egentligen inte behöver söka vård för)?
Och vad består då "tvångskönandet" av? Att uppge sitt personnummer? Att bli tilltalad på fel sätt? Eller något annat?

Jag hänvisar till det @Petruska skrev i inlägg #437 då det förklarar väldigt bra av hur jag menar.

 

[Petruska]

Jag har läst om detta problem i diverse tidningsartiklar, och inser också att det kan vara ett problem för de drabbade.

Men:
1. Jag raljerar inte om den delen, även om resten av inlägget kan ses som något raljerande.

2. TS hänvisar till kompisar som inte söker akut vård. Inte till det generella problemet.

Och jag undrar verkligen vilken dignitet av akut vårdbehov dessa kompisar haft, är det förkylning eller andra småproblem, sådant som verkligen behöver omedelbar akut vård som t.ex. hjärtinfarkt, brutet ben eller trafikolycka med personskada, eller kanske något mittemellan.

Jag är starkt skeptisk till att den vård man avstått från att söka skulle beröra verkligt allvarliga tillstånd.
Och i dessa kompisars perspektiv vad består "tvångskönandet" av? Om det skulle handla om att uppge personnummer t.ex. så handlar snarast om något annat än "tvångskönande", allmän rädsla för myndigheter, eller för den delen något slags läkarskräck.

Du får väl kolla upp det om du är intresserad exakt var gränsen går för när hbtq-gruppen inte längre drar sig för att söka vård.

Du tycker inte att det är det minsta problematiskt att du avfärdande säger att det där kan ju inte gälla för riktigt akut vård vid allvarliga tillstånd? Du tycker inte att det är problematiskt om hbtq-gruppen har något slags rädsla för myndigheter och/eller läkare i högre grad än andra? Du tycker inte att det är skäl för läkare och myndigheter att försöka anpassa sitt tilltal till den gruppen? Utan du lutar mer åt att hbtq-gruppen får skärpa sig?

Så fungerar ju inte människorättsarbete, tack och lov. De som ägnar sig åt sådant arbete, har ofta tänkt lite längre och mer än så.

 

[Zoya]

Du tänker helt enkelt fel där, om man ser till det perspektiv vårdapparaten faktiskt har förbundit sig till att utgå från. Du resonerar inte utifrån ett människorättsperspektiv, men det ska alltså vården göra.

Vilken särdeles ohärlig egenskap att tala om för folk hur de ska tänka. Tror jag sätter punkt för diskussionen här.