Att tvångsköna någon

[cirkus]

Jag anser också att det personliga ansvaret är att ta sig igenom de begränsningar som är deras privata föreställninga

Jag tycker det är rätt rejält förminskande att kalla dåligt bemötande som tex transpersoner ofta får i alla möjliga sammanhang (tex vård) för privata föreställningar.

 

[Fruentimber]

Men alltså, @Petruska började diskutera hur HBTQ-personer blir bemötta i vården, varav du svarar bland annat detta:

Det är illa om någon grupp upplever att de får sämre bemötande och därför inte söker vård. Frågan då är om problemet är att personerna inte bemöts korrekt eller om det beror på någon gemensam faktor hos gruppen. Det är lätt att tänka sig att personer som känner sig obekväma i sin identitet känner obehag om de behöver klä av sig exempelvis. Då kanske det är självkänslan som är problemet och inte bemötandet.

Du ifrågasätter om deras upplevelser är korrekta, trots att det alltså finns dokumentation inom området. I slutet insinuerar du att det är självkänslan som behöver jobbas på, snarare än att de faktiskt diskrimineras av sjukvården.

Jag anser också att det personliga ansvaret är att ta sig igenom de begränsningar som är deras privata föreställningar.

Återigen insinueringar på att det är patientents ansvar på att få likvärdig och jämlik vård, snarare än att det skulle ligga på sjukvården. Vilket i mina ögon är helt bakvänt.

Min åsikt är inte det du fantiserat ihop utan att det är ett reellt problem att vissa, helt utan att sjukvården behandlat dem fel, inte vill eller vågar besöka sjukvården.

Redan kommenterat.

Jag tycker du ska läsa om inlägget. Då kommer du att se hur jag tar ett exempel där jag är noggrann med att inte lägga något värde i om HBQT personer bemöts på rätt eller fel vis. Sen har jag inte upprepat dessa förutsättningar i alla inlägg. Det blir lite långt att citera alla inlägg i kedjan.

Jag tog exemplet med människor som (oavsett sexuell läggning och könsidentitet) inte vill klä av sig naken inför en läkare och därmed undviker sjukvården. Förutsättningen för exemplet var att sjukvården bemöter personen på samma vis (i princip inte alls för att de inte kommer i kontakt med sjukvården).

Du skapar däremot en halmgubbe och insisterar på att jag diskuterar bemötande av sjukvården när exemplet förutsätter noll kontakt med sjukvården och inte handlar om HBQT utan exemplifiering av vad som kan leda till att man inte vill ha kontakt med sjukvården. I och för sig så tror jag att just visa sig naken kan vara ett problem för den som har problem med könsidentitet, men inte att alla i gruppen HBTQ har problemet och det finns många utanför gruppen som har samma problem.

Så klättra ner från din skapade halmbock innan den brinner upp, det är du som skapat den. Inte jag. jag har inte diskuterat det du påstår överhuvudtaget

Halmgubbe eller inte - jag är tydligen inte ensam om min uppfattning i hur/vad du insinuerar i dina inlägg. Att du utgår från ett eget fabrikerat exempel framgår inte särskilt tydligt, speciellt inte när frågan faktiskt rörde hur HBTQ-personer bemöts inom vården och därför inte vill/vågar söka vård.

 

[Saeta]

Nej det var inte så jag menade.
Jag menade att man kan ha ett samtal med någon, utan att prata om vad denne anser sig ha för personligt pronomen.

Varför är det viktigt?

Men det var ju i princip det jag skrev...

För många är det viktigt, det ser vi ju här i tråden också, hos cispersoner.
Varför inte bara acceptera det?

Ingen hbtqia-person har någonsin visat intresse på vad jag ser mig som?
Så varför ska jag bry mig om vad de ser sig som, om de inte talar om för mig när vi möts första gången, vad de vill kallas som?
Om det nu är viktigt för dem.
Vilket jag aldrig har uppfattat.

De kanske helt enkelt vet om att du är cis och att du är bekväm med det. Du vet ju uppenbarligen om att dessa personer är hbtq+, så något sånt samtal har ju ändå kommit upp, eller dom har skrivit om det och du läst det. Om du inte bryr dig om vad de är och vill bli kallade så funkar ju könsneutrala ord prima att använda om det behövs, exempelvis istället för hon eller han.

Men om det är viktigt för dem, så är det i så fall respektlöst att inte fråga mig vad jag ser mig själv som.
Inte anta och sätta mig i ett fack. Som dina vänner verkar uppfatta att andra gör med dina vänner när de söker vård.

Men det handlar fortfarande inte om mina vänner! Det handlar om helheten.

 

[Lobelia]

Jag tycker det är rätt rejält förminskande att kalla dåligt bemötande som tex transpersoner ofta får i alla möjliga sammanhang (tex vård) för privata föreställningar.

Skulle jag skrivit det? Var i så fall. Jag känner inte igen åsikten.

 

[hoppsann]

Men det var ju i princip det jag skrev...

För många är det viktigt, det ser vi ju här i tråden också, hos cispersoner.
Varför inte bara acceptera det?



De kanske helt enkelt vet om att du är cis och att du är bekväm med det. Du vet ju uppenbarligen om att dessa personer är hbtq+, så något sånt samtal har ju ändå kommit upp, eller dom har skrivit om det och du läst det. Om du inte bryr dig om vad de är och vill bli kallade så funkar ju könsneutrala ord prima att använda om det behövs, exempelvis istället för hon eller han.



Men det handlar fortfarande inte om mina vänner! Det handlar om helheten.

Vanligt folk ser nog inte det här som ett problem eller en viktig fråga.
Det verkar vara en liten klick som ser det här som ett problem.
Och det är jättekonstigt.
Skulle jag dra det här med mina hbtqia-vänner, bekanta, så skulle de stirra storögt på mig och undra om jag inte har värre bekymmer att bry min hjärna med.

De använder hon och han. Aldrig, aldrig hen.
Inget konstigt med det. Ibland blir en han en hon ett par timmar osv.
Eller så byter en hon namn och blir en han och blir kallad för en han.
Inga problem med det heller.
Men de kanske är atypiska för att vara hbtqia.

 

[vallhund]

Jag blev visst bannad någon timme efter att ha påpekat att en användare kallar könsdiffusa för psykiskt sjuka.
Taggar @Gunnar direkt så hen slipper leta.

 

[cirkus]

Skulle jag skrivit det? Var i så fall. Jag känner inte igen åsikten.

Läs det jag citerade igen och fundera på om du inte har uttryckt det som att det handlar om privata förställningar som är begränsande. Ingenstans kan i allafall jag läsa att du har förståelse för att det finns dåligt bemötande i vården utan det bara handlar om det jag citerade. Jag kan ha tolkat dig fel, men

 

[Lobelia]

Läs det jag citerade igen och fundera på om du inte har uttryckt det som att det handlar om privata förställningar som är begränsande. Ingenstans kan i allafall jag läsa att du har förståelse för att det finns dåligt bemötande i vården utan det bara handlar om det jag citerade. Jag kan ha tolkat dig fel, men

Ah jag missuppfattade dig.

Det jag skrev gäller alla. Ingen annan än en själv kan ändra på sina tankar. Just det här syftar på läkarskräck. Är man rädd för ormar/läkare/tandläkare/getingar/hundar eller vad det kan vara så kan ingen annan än en själv ta steget att ändra på det, det är ens eget ansvar att ändra på det. Sen kan man behöva professionell hjälp och få hjälp av anhöriga/vänner. Jag anser inte sjukvården ska tvinga folk att söka upp den.

Ursprunget var att @Saeta s vänner inte vågade/ville gå till läkare även om de var riktigt sjuka. Det finns i många olika grupperingar inom samhället och både som resultat av dåligt bemötande och andra orsaker.

 

[Saeta]

Nu säger du emot dig själv. Här säger du att du använder hen, även när du vet personens namn.
Men nu säger du att om du vet att personen heter Anna så säger du hon.

Hur ska du ha det? Använder du hen tills du vet vilket pronomen personen vill ha eller använder du pronomen utifrån biologiskt kön, tills någon ber dig säga nåt annat?

Nej, du läser fel. Jag skrev detta:
"Jag själv måste rätta mig hela tiden för att inte köna någon vilket är otroligt svårt. Nu försöker jag att helt enkelt inte använda "hon och han" när jag pratar om någon, utan istället försöker jag att antingen säga personens namn eller hen, om jag inte vet hur personen vill bli kallad. Men det är som sagt skitsvårt."

Det står "när jag pratar OM någon". Vet jag personens namn och/eller vet hur personen vill bli kallad säger jag det. Vet jag det inte så säger jag hen. Hade du hängt med i tråden så hade du förstått att jag INTE könar någon utefter personens biologiska kön. Däremot är det svårt. För jag, som alla andra, är ju uppväxta med att snippa = flicka och snopp = pojke. Men eftersom det faktiskt inte behöver vara så, så försöker jag tänka mig för. Iallafall innan jag pratar om eller med personen.

 

[purity_666]

Nej, du läser fel. Jag skrev detta:
"Jag själv måste rätta mig hela tiden för att inte köna någon vilket är otroligt svårt. Nu försöker jag att helt enkelt inte använda "hon och han" när jag pratar om någon, utan istället försöker jag att antingen säga personens namn eller hen, om jag inte vet hur personen vill bli kallad. Men det är som sagt skitsvårt."

Det står "när jag pratar OM någon". Vet jag personens namn och/eller vet hur personen vill bli kallad säger jag det. Vet jag det inte så säger jag hen. Hade du hängt med i tråden så hade du förstått att jag INTE könar någon utefter personens biologiska kön. Däremot är det svårt. För jag, som alla andra, är ju uppväxta med att snippa = flicka och snopp = pojke. Men eftersom det faktiskt inte behöver vara så, så försöker jag tänka mig för. Iallafall innan jag pratar om eller med personen.

OM någon ja. Men det står att du använder namnet om du vet om namnet. Så frågan kvarstår.
Om du vet att en person heter Anna, men du vet inte om Anna vill identifiera sig som en hon eller inte. Säger du då hon eller hen när du pratar om Anna?

För i dina senare inlägg skriver du att du säger hon om du vet att personen heter Anna.

 

[Lobelia]

Men alltså, @Petruska började diskutera hur HBTQ-personer blir bemötta i vården, varav du svarar bland annat detta:



Du ifrågasätter om deras upplevelser är korrekta, trots att det alltså finns dokumentation inom området. I slutet insinuerar du att det är självkänslan som behöver jobbas på, snarare än att de faktiskt diskrimineras av sjukvården.

Återigen insinueringar på att det är patientents ansvar på att få likvärdig och jämlik vård, snarare än att det skulle ligga på sjukvården. Vilket i mina ögon är helt bakvänt.

Redan kommenterat.

Halmgubbe eller inte - jag är tydligen inte ensam om min uppfattning i hur/vad du insinuerar i dina inlägg. Att du utgår från ett eget fabrikerat exempel framgår inte särskilt tydligt, speciellt inte när frågan faktiskt rörde hur HBTQ-personer bemöts inom vården och därför inte vill/vågar söka vård.

Jag har aldrig ifrågasatt om någons upplevelse är korrekt.
Jag har inte berört ämnet att det är en patients ansvar att få likvärdig vård, bara att det är en patients ansvar att söka vård. Sjukvården kan inte tvinga folk till läkare om de inte vill.
Ledsen att du inte förstod att jag själv konstruerade exemplet jag tog, folk brukar ta sina egna exempel och inte andras, så det borde inte vara särskilt konstigt eller svårt att inse. Vems exempel trodde du det var jag skrev ner och kommenterade?

 

[Saeta]

Genom åren har jag varit "inom vården" oräkneliga gånger och inte en enda gång har min könsidentitet varit ens i närheten av att komma på tapeten, så tillåt mig tvivla på att det är vanligt förekommande.

Jag har också varit på mängder med läkarbesök, eller andra typer av besök inom vården, genom åren. Och jag vet inte om det är relevant egentligen eftersom jag är ciskvinna och inte bryr mig om att jag omnämns som kvinna. Men att jag blir omnämnd som kvinna, det blir jag varje gång. Kanske inte så att jag hör, men det står i min journal. Typ "kvinna, 28, *blablablablabla*. Och speciellt på akuten så blir jag ofta könad som exempelvis "kvinnan i det där rummet", vi har en kvinna som ramlat av en häst", "har någon sett till att kvinnan med det rosa håret fått smärtlindring?".

Jag tror det tvärt om är väldigt vanligt att bli könad. Men eftersom både du och jag är ciskvinnor så är det inget vi tänker på.

Vilket fortfarande oftast är väldigt enkelt att se, utan att ens veta personens namn..

Fast nej. Du kan omöjligt veta om det är en kvinna, en man, en transperson och/eller en ickebinär som du går förbi på gatan. Du kan självklart gissa genom att gå på personens utseende. Men du kan fortfarande inte vara 100% säker.

 

[Saeta]

Tja jag säger bara att jag inte vet eller kan föreställa mig (Min vikt brukar inte heller komma på tal, trots att det finns lite fluff. Men det finns folk som har problemet att det kommer på tal onekligen. Så jag gissar att det är typisk sådan sak som vissa aldrig märker av men andra stöter på hela tiden.)

Detta är helt klart något jag själv är med om ofta. Om jag går till vårdcentralen så händer det säkert varannan/var tredje gång att läkaren tar upp min vikt. Oavsett vad det är jag är där för. Jag gick exempelvis till ortopedakuten när jag trodde att mitt finger var brutet. Då fick jag minsann höra att jag nog skulle behöva gå ner lite i vikt.

 

[Gnist]

både du och jag är ciskvinnor så är det inget vi tänker på.

Fast nej. Du kan omöjligt veta om det är en kvinna, en man, en transperson och/eller en ickebinär som du går förbi på gatan. Du kan självklart gissa genom att gå på personens utseende. Men du kan fortfarande inte vara 100% säker.

Är du säker på det? Har jag någonstans skrivit att jag är cis-kvinna? Svar nej, jag har skrivit att jag är en kvinna.

Fast jo, det syns i de flesta fall rätt omgående om personen hör till det manliga eller kvinnliga könet.

Vad de anser sig ha för könsidentitet är en annan sak. Fortfarande.

 

[durachiny]

Detta är helt klart något jag själv är med om ofta. Om jag går till vårdcentralen så händer det säkert varannan/var tredje gång att läkaren tar upp min vikt. Oavsett vad det är jag är där för. Jag gick exempelvis till ortopedakuten när jag trodde att mitt finger var brutet. Då fick jag minsann höra att jag nog skulle behöva gå ner lite i vikt.

Det är väl inte fel i sig förutom att man oftast vet om det redan?

 

[Gunnar]

Jag blev visst bannad någon timme efter att ha påpekat att en användare kallar könsdiffusa för psykiskt sjuka.
Taggar @Gunnar direkt så hen slipper leta.

Nej, du fick en varning, du blev inte bannad, för att du försökte få en hundägare i en tråd på hundforumet att sluta diskutera där och i stället välja ett annat forum. Det är inte ok.

 

[Saeta]

Vanligt folk ser nog inte det här som ett problem eller en viktig fråga.

Vanligt folk? Ovanligt folk?

Det verkar vara en liten klick som ser det här som ett problem.
Och det är jättekonstigt.
Skulle jag dra det här med mina hbtqia-vänner, bekanta, så skulle de stirra storögt på mig och undra om jag inte har värre bekymmer att bry min hjärna med.

De använder hon och han. Aldrig, aldrig hen.
Inget konstigt med det. Ibland blir en han en hon ett par timmar osv.
Eller så byter en hon namn och blir en han och blir kallad för en han.
Inga problem med det heller.
Men de kanske är atypiska för att vara hbtqia.

Men snälla nån, alla är inte likadana. Din inställning känns så ledsam

 

[Lobelia]

Jag har också varit på mängder med läkarbesök, eller andra typer av besök inom vården, genom åren. Och jag vet inte om det är relevant egentligen eftersom jag är ciskvinna och inte bryr mig om att jag omnämns som kvinna. Men att jag blir omnämnd som kvinna, det blir jag varje gång. Kanske inte så att jag hör, men det står i min journal. Typ "kvinna, 28, *blablablablabla*. Och speciellt på akuten så blir jag ofta könad som exempelvis "kvinnan i det där rummet", vi har en kvinna som ramlat av en häst", "har någon sett till att kvinnan med det rosa håret fått smärtlindring?".

Jag tror det tvärt om är väldigt vanligt att bli könad. Men eftersom både du och jag är ciskvinnor så är det inget vi tänker på.



Fast nej. Du kan omöjligt veta om det är en kvinna, en man, en transperson och/eller en ickebinär som du går förbi på gatan. Du kan självklart gissa genom att gå på personens utseende. Men du kan fortfarande inte vara 100% säker.

Menar du att det är ett problem av så stora proportioner att mentalt friska människor inte vill söka akut vård vid allvarliga kanske livshotande skador/sjukdomar för att sjukvårdspersonal använder sig av personers biologiska kön som dessutom kan vara viktig både för behandling och diagnos?

Och att det är denna typen av bemötande som får dem att avstå, inte kränkande kommentarer eller negativ särbehandling ?
Vad föreslår du att vårdpersonalen säger som är helt neutralt och inte sårar någon? Jag kan själv inte komma på något som ingen skulle kunna ta illa vid sig av. Jag ser det inte direkt som ett alternativ att kalla någon kukbärare på sjukhus, förutom att fler förmodligen uppfattar det som kränkande, hen ogillar många osv. Är det inte lättare att acceptera att man har ett biologiskt kön som ibland är praktiskt att referera till. Det är just biologiskt kön som avses.

 

[vallhund]

Nej, du fick en varning, du blev inte bannad, för att du försökte få en hundägare i en tråd på hundforumet att sluta diskutera där och i stället välja ett annat forum. Det är inte ok.

Då är jag med.

 

[Saeta]

Ah jag missuppfattade dig.

Det jag skrev gäller alla. Ingen annan än en själv kan ändra på sina tankar. Just det här syftar på läkarskräck. Är man rädd för ormar/läkare/tandläkare/getingar/hundar eller vad det kan vara så kan ingen annan än en själv ta steget att ändra på det, det är ens eget ansvar att ändra på det. Sen kan man behöva professionell hjälp och få hjälp av anhöriga/vänner. Jag anser inte sjukvården ska tvinga folk att söka upp den.

Ursprunget var att @Saeta s vänner inte vågade/ville gå till läkare även om de var riktigt sjuka. Det finns i många olika grupperingar inom samhället och både som resultat av dåligt bemötande och andra orsaker.

Men att trans/ickebinära inte känner sig accepterade har ju inte med läkarskräck att göra. Det har att göra med att de inte blir sedda. Och jag förstår att du inte ser det som ett problem. Men det ÄR ett problem, och det är inte deras plikt att anpassa sig. De har lika stor rätt att känna sig sedda inom vården som alla andra.