Att tvångsköna någon

Men ingen kallar dig ju hen om den vet om ditt kön/ditt pronomen. Det används när någon inte VET vad du är för kön.
Har följt diskussionen, men fattar inte riktigt... Lär mig gärna mer. :)
Om du ser mig stå någonstans och se ut som en kvinna... Vad skulle du kalla mig då? Jag skulle nog ta lite illa upp, iaf i mina yngre år, om jag blivit kallad hen. Jag ser ut som en tjej, men var lång och kände mig inte kvinnlig, hade små bröst och skitdåligt självförtroende. Hade någon kallat mig hen hade jag nog kunnat bli riktigt sårad.
 
@Gnist @Lipperta m fl om jag inte vet könet eller könstillhörighet på personen jag ac någon anledning pratar om är hen helt fantastiskt. Som i exemplet: användaren X här på buke skriver alltid så sjukt bra inlägg. Hen känns som min tvillingsjäl i så många diskussioner. X har alltså ingenstans sagt vad hen har för preferenser angående pronomen och varför ska jag anta kön då?
Det är just i sådana lägen som hen accepteras av de flesta, för att slippa skriva han eller hon, i läget där du omtalar någon som kanske är närvarande (och det blir språkligt klumpigt att använda namnet hela tiden) så är det inte lika självklart..

Exempel från idag. En nygammal kollega kom på ett möte, jag kände inte igen honom, han mindes mig. Han sa något i still med "Lobelia känner jag sedan tidigare, jag träffade henne...." Jag hade inte blivit glad om han (antar att han vill bli kallad han) hade sagt "Lobelia känner jag sedan tidigare henom träffade..."

Liknade omtalanden används ofta, det är vanligt att tala om folk på det viset "Anders här påtalade att han..." på en kurs till exempel eller vid strul i biljettkassan "Damen här har problem med..." Då till en kollega fr att reda ut problemen.

Jag vill inte höra hen om mig, inte för att jag kommer ligga sömnlös över det men jag skulle uppleva det som ohövligt.
 
Jag kanske borde ha valt något annat ord än just tvång. Jag var mest inriktad på läkare när jag skrev tråden och där förekommer det att vissa tyvärr blir tvångskönade.

Ja, jag håller med. Inser nu att jag borde ha varit mer tydlig med hur jag menar med tvångsköning och att jag borde valt ett annat ord i rubriken. Slentrianköning är ju kanske ett bättre ord isåfall!

Återigen de blir inte TVÅNGSKÖNADE hos läkaren ... Läkaren utgår från sjukdomsbild samt KÖN när de bedömer en sjuk person... Personens KÖNSIDENTITET är kanske däremot "hotad" om den inte överensstämmer med KÖNET... Men hur det kan va ett problem hos en läkare förstår jag inte...

Hej jag heter Lena och jag har fått utslag på mina könsdelar... Ska Läkaren då kalla Lena HAN, HEN eller HON ?
Hur ska läkaren ska läkaren veta om det sitter en snippa eller snopp som könsdel ? Jo de tar reda på KÖNET... Vad Lena kallar sej själv är inte relevant i sjukdomsbilden... De vill ju helt enkelt bara veta om de ska behandla en snippa eller snopp... Nu är jag inte läkare men kan tänka mej att scenariot blir "när yttrar sej problemen" och att Läkaren säger nog bara "visa problemet" typ...
I just detta fallet skulle nog läkaren tro att den ska se en snippa.
Om Lena vill att det framgår att HAN ser sej som en HAN säger ena helt enkelt bara "Hej jag heter Lena men identifierar mej som man" osv ... Men läkaren är fortfarande MEST intresserad av vilket KÖN Lena är inte könsidentiteten...
 
Beror på sammanhanget. Är det för att specificera biologiskt kön så är det man/kvinna, är det könsidentitet så kan man kalla personen vad den vill bli kallad och/eller vad man själv vill kalla den.

Fast nu frågade jag ju vad du tycker att en bör säga istället för snopp/livmoderbärare samt kvinna och man...
 
Alltså, jag tycker som du märker att det här är ett skitviktigt ämne och jag håller med dig i det bästa. Men det blir mycket lättare om du använder dig av termerna på samma sätt som de flesta andra.

Det hen skriver handlar inte om könsidentitet utan om biologiskt kön. Där anses det som ligger mellan ytterligheterna (manligt och kvinnligt) ofta vara någon form av sjukdom.

Ja, jo... Men det ÄR ju ingen psykisk sjukdom...
 
Jag har könet kvinna, könsidentiteten har jag ingen aning.

Vi leker med tanken att min könsidentiteten är kvinna, vad är det som avgör att jag har just kvinna som könsidentiteten? Är det sättet jag beter mig, klär mig, smink eller inte, mitt jobb, mina intressen, hur jag känner och vad är det jag ska känna som kvinna eller något helt annat?
 
Ja, jo... Men det ÄR ju ingen psykisk sjukdom...
:banghead:

Vem har sagt att det är en psykisk sjukdom?

Jag läser indirekt att du anser att jag har påstått det. Detta iom din bristfälliga förmåga att förstå att jag skrivit att det finns sjukdomstillstånd tex kromosomfelet XXY vilket kan försvåra möjligheten till könsbestämning. Detta är ett sjukdomstillstånd.
Jag har aldrig påstått något annat. Alls.
Att jag skulle påstå könsidentitet skulle vara en sjukdom, är du dum på riktigt? :mad:
 
Jag har könet kvinna, könsidentiteten har jag ingen aning.

Vi leker med tanken att min könsidentiteten är kvinna, vad är det som avgör att jag har just kvinna som könsidentiteten? Är det sättet jag beter mig, klär mig, smink eller inte, mitt jobb, mina intressen, hur jag känner och vad är det jag ska känna som kvinna eller något helt annat?

Så du vill alltså bli bemött som hen ? Eller ?
Förstår nog inte ditt inlägg ... Om du är osäker hur ska vi andra veta vad du är ? Mer än hon ? Eftersom du uppenbarligen vet att du är kvinna som kön....
Men visst tar du illa upp av att folk ger dej pronomet hon ska du självklart ta upp att du hellre kallas hen då du är osäker på din könsidentitet...
 
Fast nu frågade jag ju vad du tycker att en bör säga istället för snopp/livmoderbärare samt kvinna och man...
Jag tycker inte att man ska säga något annat än kvinna/man/vad nu officiella namnet är på de som har båda könen/Saknar kön när det kommer till biologiskt kön. När det kommer till könsidentitet så är det upp till personerna att komma överens om något som funkar för båda.
 
Ja, jo... Men det ÄR ju ingen psykisk sjukdom...

Vilket av det?

Det inlägg du svarade på handlade om biologiskt kön. Det är såklart ingen psykisk sjukdom att inte ha varken ett helt manligt eller helt kvinnligt kön. Det sa hen inte heller utan att personer som inte har ett manligt eller kvinnligt kön har någon sjukdom som orsakar det. Sen går det väl att diskutera om sjukdom är rätt ord för det, eller om typ medicinsk avvikelse är bättre, men som det är nu anses det vara sjukdomar iallafall.

Att ha en icke-normativ könsidentitet är naturligtvis inte heller någon psykisk sjukdom, som någon här i tråden verkar ha antytt ett antal sidor bak. Men inte i det inlägget du svarade på :)
 
Ja, här i Norrländska smärre obygden är det tämligen lätt att se skillnad på könen, om de så har skoteroverall på sig, så 99/100 syns det tydligt. Och 99/100 är inte alla..

Jag tror att det absolut skiljer sig mycket om en jämför den norrländska obygden till stockholms innerstad. Det är ju stor skillnad på hur folk på landet ser på exempelvis hbtq och rasism än de som bor i stan. Antagligen för att de på landet inte har lika mycket erfarenhet. Så du har en poäng där. Det betyder förstås inte att någon är sämre än någon annan. Jag är själv uppväxt i stan i Uppsala, men bodde några år på landet som tonåring. Och det är skillnad på hur de på landet ser på sina medmänniskor samt de i stan.
 
Fast så som vi tycker att en kvinna ser ut, så betyder inte det att hen automatiskt skulle vara en kvinna. Jag könar också, omedvetet, hela tiden. Jag har också min bild av hur en typisk kvinna "ska" se ut och hur en typisk man "ska" se ut. Men samtidigt så betyder inte det att det faktiskt ÄR så. Och det är lite det jag menar med hela tråden. Vi könar utan att veta vad personen är för kön. Vi gör vår bedömning efter personens utseende/stil/tal och säkert mycket annat också som spelar in. Som sagt, jag gör också så. Men påminner mig varje gång om att det inte alls behöver vara så. Men det är ett otroligt svårt ämne och jag tror ju egentligen inte att någon vill utesluta någon med flit. Eller ja, det finns ju folk till allt så vissa skiter ju i det. Men de flesta här inne är ju ändå accepterande när de får veta personens kön/pronomen.
För mig är det enkelt, jag kallar folk de det ser ut att vara tills den sekund de upplyser mig om något annat, skulle jag vara tveksam - t.ex en till synes manlig person klär sig som kvinna så frågar jag eller undviker pronomen. Hen använder jag i sammanhang då någon uttryckligen önskat det eller där det är enklare såsom att ersätta "han eller hon" . Könsidentitet är inget jag funderar på. Råkar det bli fel rättar jag mig. Jag tror de flesta gör så.

Det verkar som du problematiserar könsidentiteter något enormt. Som många sagt, lär dig skillnaden på betydelsen av kön och könsidentitet så blir det lättare att kommunicera om ämnet.
 
Men h*n är ju exakt precis samma sak som att skriva hen.
Och att "vara en hen" är ju otroligt konstigt sagt. Det är ju inte så att någon bestämmer att du alltid kommer att bli omtalad med ordet hen. Det är bara ett ord som används när en inte vet vad personen i fråga (du) är för kön. Men visst, det funkar ju lika bra att säga "purity_666 säger att det går jättebra att vara hemma hos purity_666 (här hade jag alltså använt hen). Hittar ni dit eller ska jag be purity_666 (även här hade jag sagt hen) om en vägbeskrivning?" Visste jag vad du var för kön eller hur du ville bli omtalad så hade jag självklart sagt det istället. Eller ditt namn.
Jag vill inte bli omtalad som hen och jag tycker inte h*n eller han/hon är samma sak. Det är så jag upplever det.

Sen kan man ju prata mindre styltigt än så (fast om jag har sådär mycket kontakt så att jag ska hem till en person så vet jag nog namnet på den jag pratar om) Men jag hade nog sagt: "Det går bra att vara hos ***, hittar ni dit eller ska jag be om vägbeskrivning?
 
Så du vill alltså bli bemött som hen ? Eller ?
Förstår nog inte ditt inlägg ... Om du är osäker hur ska vi andra veta vad du är ? Mer än hon ? Eftersom du uppenbarligen vet att du är kvinna som kön....
Men visst tar du illa upp av att folk ger dej pronomet hon ska du självklart ta upp att du hellre kallas hen då du är osäker på din könsidentitet...
Nej, bara nyfiken på hur någon med könsidentiteten kvinna vet att dom just har tex kvinna som könsidentiteten.

Att bli kallad kvinna har jag inga problem med då jag förknippar kvinna med en person med xx gen
 
Men en transperson eller en ickebinär känner ju säkert också, precis som du, att dennes kön är lika uppenbart och något som "alla ser". Men så är det ju inte. Dessa personer bli dagligen felkönade. Folk tar helt enkelt för givet att en person med bröst och ljus röst är en kvinna, när det i själva verket kanske inte är så.

Om folk dagligen benämner mig med fel kön så hade jag ändrat min verklighetsuppfattning och insett att min könstillhörighet inte är uppenbar.
 
Livmoderlös? Eller fokusera på kromosomer, vilket istället skulle exkludera AIS-kvinnor. Nej, jag har inget bra svar på hur man bör formulera sig. Men att istället för att använda begreppet kvinna skapa ett nytt begrepp a la snippbärare när man syftar på biologiskt kön exkluderar istället andra grupper.

Har faktiskt kommit på mig själv med att fundera över den exakta definitionen av snippa, räcker det med att ha yttre och inre blygdläppar eller behövs det en vagina också för att kvalificera? Självfallet är det att överanalysera, men för mig som är född med vissa avvikelser blir det lite känsligt att ett könsbegrepp fokuserar på just den detaljen där jag avviker från det normala. Och därmed utesluter mig ur någon av kategorierna. Då föredrar jag nog att höra till kategorin kvinna, även om jag definitivt har haft perioder av mitt liv när jag inte känt mig hemma där.

Säkert går det att uppfinna en terminologi som tar hänsyn även till min invändning. Men för egen del föredrar jag nog att man i fråga om biologiskt kön tills vidare talar om kvinnor och män, även om vissa av oss inte lika tydligt passar in i kategorierna. Könsidentitet är förstås en annan fråga.

Det är verkligen svårt och en vill ju inte utesluta någon, såklart. Det bästa är kanske att helt enkelt vara så könsneutral som möjligt när en inte vet/har en aning om vad personen i fråga är för kön. Det känns nästan som det enklaste, tror jag. Men det är otroligt intressant att höra din syn på det här och det är helt klart något som en bör tänka på.
 
Det är just i sådana lägen som hen accepteras av de flesta, för att slippa skriva han eller hon, i läget där du omtalar någon som kanske är närvarande (och det blir språkligt klumpigt att använda namnet hela tiden) så är det inte lika självklart..

Exempel från idag. En nygammal kollega kom på ett möte, jag kände inte igen honom, han mindes mig. Han sa något i still med "Lobelia känner jag sedan tidigare, jag träffade henne...." Jag hade inte blivit glad om han (antar att han vill bli kallad han) hade sagt "Lobelia känner jag sedan tidigare henom träffade..."

Liknade omtalanden används ofta, det är vanligt att tala om folk på det viset "Anders här påtalade att han..." på en kurs till exempel eller vid strul i biljettkassan "Damen här har problem med..." Då till en kollega fr att reda ut problemen.

Jag vill inte höra hen om mig, inte för att jag kommer ligga sömnlös över det men jag skulle uppleva det som ohövligt.

Ofta blir det rätt snabbt tydligt vilket pronomen en person föredrar. De som inte har det pronomen omgivningen ofta tror att de har, är nog ofta rätt snabba med att upplysa om det. Och jag tror de flesta är såpass medvetna om att de avviker från normen, att de inte tar så illa upp om de behöver rätta.
Oftast är det inga problem och i de flesta situationer blir det såklart rätt när man pratar om "Anders påtalade att han..." eller "Damen här...". Men har man ingen aning om personens könsidentitet, är det ju skitsmidigt att kunna säga t.ex. "Kunden här har problem med..." eller "Jag läste en tråd av Lobelia på buke, hen kan jättemycket om..."

Jag tror faktiskt det är väldigt sällan man behöver benämna någon, vars pronomen man inte känner till, med ett pronomen. Det är ju framförallt om personer man inte vet det som man använder hen. Känner man någon vet man oftast hens könsidentitet.
 
Det är ju stor skillnad på hur folk på landet ser på exempelvis hbtq och rasism än de som bor i stan. Antagligen för att de på landet inte har lika mycket erfarenhet.

Nåja, vi som bor här uppe eller i smärre obygden är inte det minsta obildade eller har några problem med att förstå. Inte heller ser vi annorlunda på dina exempel. vi är fullt medvetna om problematiken.

Tex så vet alla jag känner att kön och könsidentitet är två helt olika saker och det oavsett de bor i stad söderöver eller i smärre obygd norröver.
 

Liknande trådar

Relationer Jag har en nära anhörig, pensionerad sedan drygt tio år, som ibland har så extremt hårda övertygelser om hur saker ÄR. Jag skriver milda...
2
Svar
36
· Visningar
4 021
Senast: skiesabove
·
Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
3 667
Senast: Ninnurur
·
Hästhantering Hej! Jag känner att jag måste få bolla lite med folk som har mer vana av sånna här typer av hästar än mig. I ungefär ett år nu har jag...
Svar
6
· Visningar
1 057
  • Artikel Artikel
Dagbok I många år har jag funderat på vad det egentligen är för fel på mina föräldrar. De beter sig liksom inte riktigt som normala människor...
Svar
0
· Visningar
889
Senast: Tuvstarr
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCVI
  • Klara sig utan bil
  • Vegansk efterrätt

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp