Att nia någon

[Rialavargen]

Sv: Att nia någon

Jag använder Ni, i skrift, i arbetet, ibland.
Jag känner mig obekväm att nia, till vardags.
Som att niga. Det gör jag bara vid begravningar. Det är de äldre i min släkt som gör så och då gör jag också det.

 

[Pepson2]

Sv: Att nia någon

För mig som är uppfostrad och skolad att använda ni vid valda tillfällen, ser jag inte det som något konstigt. Att använda ni gör jag främst mot äldre personer, eller personer som jag inte känner sedan tidigare.

Jag bryr mig egentligen inte så mycket om något inte niar mig i samma sits, konstaterar bara att det helt klart är en helt annan uppfostran och skolning som gäller i dag. Att se det som förnedrande tycker jag däremot känns mycket märkligt, hur kan det vara förnedrande att vara artig?

Man kan vara artig utan att tilltala någon med ordet "ni"

Vid vilka tillfällen väljer du att använda "ni"? Om du tilltalar en person, som du bedömer som "äldre", med "ni" kan den personen uppfatta det som att du implicerar att den är gammal, och går stick i stäv mot ungdomsdyrkandet i vår kultur... Om du använder "ni" till okända människor implicerar du att de är just främlingar och att ni (kanske) inte har så mycket gemensamt.

Ordet "ni" har kommit att symbolisera särskillnad mellan människor. Genom att använda det markerar man att det är skillnad i rang/värde, positivt eller negativt, mellan personer.

När Du- reformen genomfördes genomsyrades världen av politiska strömningar som deklarerade alla människors lika värde. Nu verkar den politiska vinden ha vänt och ordet "ni" dykt upp, igen.

 

[tanten]

Sv: Att nia någon

När Du- reformen genomfördes genomsyrades världen av politiska strömningar som deklarerade alla människors lika värde. Nu verkar den politiska vinden ha vänt och ordet "ni" dykt upp, igen.

Är du säker?
För jag tycker nog att niandet har funnits länge och snarare minskat med åren - i de områden och kretsar jag finns.

lite OT
Sedan tycker jag det känns konstigt att "respekt" blir något negativt?

 

[tanten]

Sv: Att nia någon

Vidare i ämnet

Niger ni någonsin numera? Jag kaninte påminna mig att jag i vuxen ålder nigit i något seiöst sammanhang. Visst har jag nigit men det har nog varit med en glimt i ögat, lite på skoj.

Tackar jag så bugar jag nog oftast i någon utsträckning. Kanske bara genom att böja på huvudet.

 

[Boj]

Sv: Att nia någon

Jo jag niger på begravning, framför kistan. Killar/pojkar/herrar bugar ju vilket jag personligen inte tycker passar en kvinna. Förmodligen får det anses som gammalmodigt, men står för det.

 

[Och_Aye]

Sv: Att nia någon

Sedan tycker jag det känns konstigt att "respekt" blir något negativt?

Att respektera folk är ju varken konstigt eller negativt.
Det är väl mer det här med att andra människor skulle stå "över eller under" en själv (beroende på vem som har rätt gällande ni;andet) är en rätt obehaglig grej, tycker jag i alla fall.

 

[Boj]

Sv: Att nia någon

Ordet "ni" har kommit att symbolisera särskillnad mellan människor. Genom att använda det markerar man att det är skillnad i rang/värde, positivt eller negativt, mellan personer.

Det är skillnad på människor, sedan behöver inte det tolkas som negativt. Jag tror mest att det är här skon klämmer, och mycket tror jag bottnar i den egna självkänslan.

Vad utgår jag det ifrån, bl a genom att jag vid något tillfälle genom hot ansågs skulle respektera en person. Vilket i grunden bottnar i en dålig självkänsla, man vet väl vad man har/kan/vet och borde kunna stå över att tolka ord negativt och som nedsättande.

Överhuvudtaget tycker jag att språkbruket börjar bli en ren katastrof faktiskt, unga människor kan ju inte ens prata normalt längre. De äger inte ens ett normalt ordförråd, fattaru, asså, vaddåra osv är några få ord som stadigt upprepas. Ett annat gångbart ord är fuck you som används flitigt, speciellt om personen hamnar i en situation verbalt som den inte förstår.
Skrämmande utveckling faktiskt, man undrar ju lite hur det kommer att låta om 100-200 år sådär.

 

[tanten]

Sv: Att nia någon

Överhuvudtaget tycker jag att språkbruket börjar bli en ren katastrof faktiskt, unga människor kan ju inte ens prata normalt längre. De äger inte ens ett normalt ordförråd, fattaru, asså, vaddåra osv är några få ord som stadigt upprepas. Ett annat gångbart ord är fuck you som används flitigt, speciellt om personen hamnar i en situation verbalt som den inte förstår.
Skrämmande utveckling faktiskt, man undrar ju lite hur det kommer att låta om 100-200 år sådär.

Fast klagat på dagens ungdom har vi väl gjort i tusentals år?

 

[Breaktown]

Sv: Att nia någon

Kl

Jag tolkar det nypåfunna niandet i Sverige som en svensk version av exempelvis franskans vous. Det är en artighetsfras man använder till folk som man inte känner. Det används inte som någonting som har med rangordning eller samhällsklasser att göra.

Däremot så krockar det med det gamla svenska niandet och dureformen. Vilket gör att det av många uppfattas som något helt annat än artigt.

Jag niar inte i Sverige just eftersom jag mycket väl känner till dureformen och varför den uppkom. Men jag skulle ibland önska att niandet fungerade just så som "ungdomar i affärer" börjat använda det. Jag tycker inte att det alls är särskilt bekvämt att säga du till allt och alla.

 

[Breaktown]

Sv: Att nia någon

Vidare i ämnet

Niger ni någonsin numera? Jag kaninte påminna mig att jag i vuxen ålder nigit i något seiöst sammanhang. Visst har jag nigit men det har nog varit med en glimt i ögat, lite på skoj.

Tackar jag så bugar jag nog oftast i någon utsträckning. Kanske bara genom att böja på huvudet.

I formella sammanhang när man ska tacka för saker. På rak arm kan jag komma på under diplomeringen från universitetet och på begravningar. Buga skulle jag inte få för mig att göra.

 

[Angua]

Sv: Att nia någon

Niger också vid kistan på begravning, men aldrig i andra sammanhang. Bugar gör jag inte annat än skämtsamt

 

[Pepson2]

Sv: Att nia någon

Det är skillnad på människor, sedan behöver inte det tolkas som negativt. Jag tror mest att det är här skon klämmer, och mycket tror jag bottnar i den egna självkänslan.

Vad utgår jag det ifrån, bl a genom att jag vid något tillfälle genom hot ansågs skulle respektera en person. Vilket i grunden bottnar i en dålig självkänsla, man vet väl vad man har/kan/vet och borde kunna stå över att tolka ord negativt och som nedsättande.

Överhuvudtaget tycker jag att språkbruket börjar bli en ren katastrof faktiskt, unga människor kan ju inte ens prata normalt längre. De äger inte ens ett normalt ordförråd, fattaru, asså, vaddåra osv är några få ord som stadigt upprepas. Ett annat gångbart ord är fuck you som används flitigt, speciellt om personen hamnar i en situation verbalt som den inte förstår.
Skrämmande utveckling faktiskt, man undrar ju lite hur det kommer att låta om 100-200 år sådär.

Skillnaden mellan människor har alltså med ett rang- system att göra? Vem har då högst rang? Den som har mest pengar? Den som har mest kunskap? Den som är äldst?

Niade du den som hotade dig? Fungerade hotet?

Ett språk är ingen statisk företeelse. Språk utvecklas och förändras över tiden. Ehuru språk plägar så göra.

 

[yennork]

Sv: Att nia någon

När titulerande och niande var norm så fanns det ett rangsystem. Vem som var finast berodde på anor, yrke, ålder och förmodligen en hel del annat jag inte kan komma på just nu, det var invecklat!

Det var inte så enkelt att man sa ni där vi säger du, oftast var det titlar, eller herrn/frun, eller så användes omskrivningar; "Önskas mer kaffe? Är det till att ha bott här länge?"

Kvinnor hade sällan någon egen titel, men kunde leva högt på sina mäns.

 

[engill]

Sv: Att nia någon

Niar alltid i yrken men aldrig privat

 

[Görel]

Sv: Att nia någon

Neråt använde man ofta förnamn (något att tänka på för dagens telefonsförsäljare ), mamma har berättat att till husan sa man aldrig du utan "vill Agda vara så snäll" o s v.

Ett tips är att titta på gamla svenska filmer för att se hur olika tilltalssätt användes.

 

[Badger]

Sv: Att nia någon

När titulerande och niande var norm så fanns det ett rangsystem. Vem som var finast berodde på anor, yrke, ålder och förmodligen en hel del annat jag inte kan komma på just nu, det var invecklat!

Det var inte så enkelt att man sa ni där vi säger du, oftast var det titlar, eller herrn/frun, eller så användes omskrivningar; "Önskas mer kaffe? Är det till att ha bott här länge?"

Kvinnor hade sällan någon egen titel, men kunde leva högt på sina mäns.

När de hade titel och jobbade var det ett elände. Eftersom kvinnan alltid lägger bort titlarna, men chefen alltid lägger bort titlarna, så när en kvinna var underställd tex en manlig professor i universitetsvärlden så kunde egentligen ingen lägga bort titlarna (om hon inte var ganska självsäker). Så då kunde manliga doktoranderna vara du med professorn medan den kvinnliga var fru X. (Hände mamma, professorn gav upp och la väldigt ursäktande bort titlarna till slut.)

(Antar att man skulle kunnat komma undan med Niande i formen Farmor, vill ni ha kaffe. Istället för farmor, vill farmor att jag ska hämta kaffet. Men inte som att man helt skippar titel och namn och bara säger Ni till okänd person. Så i handeln borde herrn och frun varit korrekt? Vill frun se ett par andra jeans? Replay kanske? Men jag skulle nog bli helt perplex om det hände, artigt är det ju dock sannolikt så man kan inte klaga över att bli niad som ngt slags anonym underställd personal i alla fall.)

Men jag tror att niande har funnits ett litet slag. Jag tror att det sagts att gammelmormor på äldreboendet var lite ledsen över att kallas fräsigt Ni istället för Fru Y (de borde ju vetat namnet) eller du.

 

[Badger]

Sv: Att nia någon

Exakt, och jag tror att om det var helt okänd underställd personal så var Ni användbart och lagom avståndstagande.

 

[Lena Furberg]

Sv: Att nia någon

KL

Fascinerande att Ni kan uppfattas så olika!

Nyttigt att få veta att niande kunde uppfattas som något hel annat än respekt. Det hade jag inte en susning om.

Jag säger detsamma. Att "ni" skulle vara avståndstagande eller rentav nedlåtande låter helt bakvänt för mig.

Idag ni:ar jag knappast någonsin, men som barn (i norra Norrland) var det ganska självklart att man inte sa "du" till äldre personer om man inte kände dem väl.

Använde man äldre (dvs vuxna) människors namn, sa man "tant" eller "farbror" ; t.ex. tant Gunborg eller farbror Axel. Min dotter (13) skulle aldrig komma på tanken att tant:a någon, jag tror aldrig hon ens hört uttrycket och har ganska roligt åt det när jag berättar.

Man kallade inte sina lärare vid namn, heller (som eleverna gör idag) utan det var Fröken eller Magistern. Fröken/Fru Åström eller magister Olofsson t.ex.

Därmed inte sagt att jag tycker det språkbruket ska återupptas, men då när vi uttryckte oss på det viset, var det av respekt och artighet, absolut inget annat och inte det minsta negativt.

 

[Comatose]

Sv: Att nia någon

Jag säger detsamma. Att "ni" skulle vara avståndstagande eller rentav nedlåtande låter helt bakvänt för mig.

Idag ni:ar jag knappast någonsin, men som barn (i norra Norrland) var det ganska självklart att man inte sa "du" till äldre personer om man inte kände dem väl.

Använde man äldre (dvs vuxna) människors namn, sa man "tant" eller "farbror" ; t.ex. tant Gunborg eller farbror Axel. Min dotter (13) skulle aldrig komma på tanken att tant:a någon, jag tror aldrig hon ens hört uttrycket och har ganska roligt åt det när jag berättar.

Man kallade inte sina lärare vid namn, heller (som eleverna gör idag) utan det var Fröken eller Magistern. Fröken/Fru Åström eller magister Olofsson t.ex.

Därmed inte sagt att jag tycker det språkbruket ska återupptas, men då när vi uttryckte oss på det viset, var det av respekt och artighet, absolut inget annat och inte det minsta negativt.

*delvis kl*
Jag (31 i år) kallade min styvpappas föräldrar för "tant X och farbror Y" tills för kanske... 3 år sedan... då det började kännas konstigt. Nu har jag bytt till deras förnamn bara, men det känns konstigt, de har liksom alltid hetat tant och farbror. Min pojkvän tyckte att det var hysteriskt roligt när jag berättade det och tyckte att det lät som vi var med i en dålig pilsnerfilm...

Jag tycker inte att man behöver nia folk alls, jag är väl medveten om du-reformen och jag blir alltid lite obekväm om någon gör det med mig. Själv niar jag inte alls.

 

[SaraMara]

Sv: Att nia någon

*kl*

Jag är uppvuxen med lågstadielärare som vi inte fick "dua". Det var antingen "ni" eller "fröken", så jag har nog fostrats till att "nia" sådär förolämpande som många här förklarar, i tron att jag är artig.

Visst har jag hört om "du-reformen", dock inte genom skolans försorg, men niandet gentemot äldre personer som jag inte känner har suttit kvar. Vad gäller ort så är jag uppvuxen i Göteborg, precis som min sambo som aldrig under hela sin farfars livstid "duade" honom, eller hörde sin pappa dua honom. Det var antingen "Förnamn" eller "Ni". Han lyssnade inte till "du" alls, men var van att antingen kallas vid titel eller som "ni". Jag blev därför mkt förvånad när jag förstod att "ni" kan anses vara nedlåtande gentemot den som tituleras så, eftersom det här var tal om en tydlig respekt-markör för en äldre person. Han levde visserligen i Göteborg, men var uppvuxen på någon form av släktgård utanför Stockholm.