Att leva utan partner (barn osv.)

[Singoalla]

Som många utav er redan vet är jag en ganska frekvent besökare i dejtingtråden, men senaste året har tanken smugit på mig att det här med att leva ensam kanske faktiskt inte är en så dum idé heller. Jag är lyckligare idag än vad jag någonsin varit i en relation, men jag har heller inte haft någon väldans tur med mina relationer. Så jag har alltid trott att hitta rätt partner för mig ändå skulle ta livet ytterligare en nivå, men nu är jag faktiskt inte helt säker längre. De försök jag har gjort har visat på mot motsatsen hittills. Nu är jag ju fortfarande ung och behöver inte ta några beslut åt något håll alls, men jag är ändå nyfiken på att bolla lite tankar med er.

Är det någon här inne som har valt att leva ensam och inte har några planer på att dela livet med en partner i framtiden? Hur upplever ni det? Är det någon här som har skaffat barn på egen hand? Tar gärna emot alla möjliga olika funderingar kring det - ekonomiska, tidsmässiga, känslomässiga och etiska. Är det någon som har, eller känner någon som har, skaffat barn med en vän? Får man adoptera som ensamstående? Vad tycker ni om diskussionen att barn behöver en mamma och en pappa? Hur ser den ekonomiska biten ut för er som lever ensamma, jag gissar att det inte är plättlätt att stå för att utgifter själv?

Jag har turen att ha min familj i samma stad, och vet att de med glädje skulle ställa upp ifall jag beslutade att skaffa barn på egen hand. Vi (både jag och familjen) har det också ganska bra ställt rent ekonomiskt, även om ett barn såklart skulle göra att jag skulle få lägga en del andra utgifter på hyllan.

Jag har inte alls läst på om det här, så jag är tacksam för alla tankar ni vill dela med er av

 

[tanten]

Många frågor på en gång.

En tanke bara.
Ensamstående förälder kan man bli både med vilje och av omständigheter. Det finns oerhört många som drar runt sin enförälders-familj och gör det alldeles utmärkt.

(och ja, det är tillåtet att få IVF som ensamstående kvinna)

 

[Lipperta]

Men måste du bestämma nu?

Kan du inte bara vara ensam i några år och se hur det känns sen?
Du kanske älskar att vara ensam i ett par år och sen vill söka familj med någon.

 

[Singoalla]

Ja, det blev många frågor

En tanke bara.
Ensamstående förälder kan man bli både med vilje och av omständigheter. Det finns oerhört många som drar runt sin enförälders-familj och gör det alldeles utmärkt.

Det finns det definitivt! Det jag funderar på är bara om det är en situation som jag vill sätta mig i med vilje, eftersom det verkar ganska tufft. Skulle det hända är jag säker på att det skulle gå ypperligt bra. Lyxen just nu är ju att jag sannolikt har fler valmöjligheter på bordet fortfarande.

 

[Singoalla]

Men måste du bestämma nu?

Kan du inte bara vara ensam i några år och se hur det känns sen?
Du kanske älskar att vara ensam i ett par år och sen vill söka familj med någon.

Nej, som jag skrev måste jag inte bestämma någonting alls. Men jag gissar att ett sådant beslut är en lång process och det känns som en god idé att åtminstone börja fundera på det som ett alternativ

Både jag och de flesta av mina singelvänner har "sökt familj" med någon i många år Vi har velat träffa en partner, men det är inte det enklaste.

 

[Hero]

Både jag och de flesta av mina singelvänner har "sökt familj" med någon i många år Vi har velat träffa en partner, men det är inte det enklaste.

Vari ligger problemet ? När jag läser dating tråden verkar det ju som att du har hur många killar somhelst på kö ? Även om det verkar som du träffat lite fel killar kanske. Själv får jag vara glad om jag får till ett par dejter per år . Men känns ju ändå inte som att det skulle vara kört för dig direkt

 

[Bison]

Jag lever ensam utan barn.
Älskar det! Har varit både sambo, gift, skilt mig och varit sambo igen.
Det är verkligen inte för mig. Jag älskar att bo själv, styra min tid, göra vad jag vill när jag vill utan att behöva anpassa mig och kompromissa om en massa saker.
Nu kan jag bo i mitt rosa slott som ryssen kallar det utan att någon har synpunkter.

Jag kan absolut ha en relation med någon, eller flera. Det har jag ju nu men då ska det vara på den nivån jag har nu. Vi ses när vi båda vill och har tid och däremellan lever vi våra egna liv. Det passar mig utmärkt.
Jag har mina djur och gott om vänner så jag känner mig aldrig ensam.

Barn vill jag inte ha, är steriliserad så den biten är ett ickeproblem för mig.

 

[Singoalla]

Vari ligger problemet ? När jag läser dating tråden verkar det ju som att du har hur många killar somhelst på kö ? Även om det verkar som du träffat lite fel killar kanske. Själv får jag vara glad om jag får till ett par dejter per år . Men känns ju ändå inte som att det skulle vara kört för dig direkt

Jo, visst har det varit (och är) karlar på kö. Problemet är väl snarare att jag inte har upplevt att någon av dem skulle göra mig lyckligare än vad jag är ensam Så då har jag inte inlett relation. Just nu funderar jag på om jag verkligen skulle vara lyckligare i en relation, nästan oavsett vem det är.

 

[escodobe]

Många frågor på en gång.

En tanke bara.
Ensamstående förälder kan man bli både med vilje och av omständigheter. Det finns oerhört många som drar runt sin enförälders-familj och gör det alldeles utmärkt.

(och ja, det är tillåtet att få IVF som ensamstående kvinna)

Ja. Hade jag varit singel och velat ha barn hade jag gjort IVF. Hellre att göra det på egen hand än att behöva jaga rätt på någon snubbe att få barn med.

 

[escodobe]

Jo, visst har det varit (och är) karlar på kö. Problemet är väl snarare att jag inte har upplevt att någon av dem skulle göra mig lyckligare än vad jag är ensam Så då har jag inte inlett relation. Just nu funderar jag på om jag verkligen skulle vara lyckligare i en relation, nästan oavsett vem det är.

Låt bli då
Enda gången jag vill ha en relation är om jag inte kan låta bli *s*

 

[Singoalla]

Jag lever ensam utan barn.
Älskar det! Har varit både sambo, gift, skilt mig och varit sambo igen.
Det är verkligen inte för mig. Jag älskar att bo själv, styra min tid, göra vad jag vill när jag vill utan att behöva anpassa mig och kompromissa om en massa saker.
Nu kan jag bo i mitt rosa slott som ryssen kallar det utan att någon har synpunkter.

Jag kan absolut ha en relation med någon, eller flera. Det har jag ju nu men då ska det vara på den nivån jag har nu. Vi ses när vi båda vill och har tid och däremellan lever vi våra egna liv. Det passar mig utmärkt.
Jag har mina djur och gott om vänner så jag känner mig aldrig ensam.

Barn vill jag inte ha, är steriliserad så den biten är ett ickeproblem för mig.

Låter rätt fantastiskt!

 

[Singoalla]

Låt bli då

Ja, det är ju det jag funderar på

 

[Singoalla]

Ja. Hade jag varit singel och velat ha barn hade jag gjort IVF. Hellre att göra det på egen hand än att behöva jaga rätt på någon snubbe att få barn med.

Håller med! Nu är jag bara 29 så känner ingen stress. Men kanske blir relevant om några år.

 

[Hero]

Just nu funderar jag på om jag verkligen skulle vara lyckligare i en relation, nästan oavsett vem det är.

Då funderar man ju på va du haft för relationer egentligen. Men kan ju vara så att tvåsamhet inte är för alla heller. Du verkar ju dessutom ha många vänner. Så du skulle inte känna dig ensam iaf . Själv har jag väl insett att jag vill träffa någon då jag gärna villa dela livet och upplevelser tillsammans med någon i en nära relation. Men börjar inse att jag kommer nog få leva singel fast jag inte vill.

 

[TygerTyger]

Ja. Hade jag varit singel och velat ha barn hade jag gjort IVF. Hellre att göra det på egen hand än att behöva jaga rätt på någon snubbe att få barn med.

Samma här. Det innebär ju inte heller att man behöver vara singel resten av livet. En bekant skaffade barn på egen hand. Ett par år senare träffade hon någon och gifte sig. Den situationen är nog i genomsnitt mindre komplicerad än att vara gift med någon som inte är barnets biologiska förälder och ha ett jobbigt ex att väga in hela tiden eftersom det finns en till bioförälder.

 

[Bison]

Låter rätt fantastiskt!

Ja, för mig är det perfekt

 

[Lipperta]

Om jag ville ha barn skulle jag skaffa oavsett om jag hade karl eller ej.
Att ''skaffa'' någon bara för att man vill ha barn blir ju lite udda för mig.

Men var ensam ett tag om det känns bra! Man måste inte vara i eller söka en relation jämt. Gör vad som känns bra för stunden

 

[emma-vsm]

Jag känner till stor del samma som @Bison. Jag vill gärna ha nära relationer, även kärleksrelationer, men har hittills knappt haft några som gör mig lyckligare än vad jag är utan. Hoppet om att jag ska få det i framtiden finns dock ändå.
Däremot tror jag inte alls att jag är skapt för samboliv. Jag blir mest irriterad och oharmonisk av sambolivet verkar det som. Jag känner nu att jag gärna vill leva själv, men därmed inte ensam.

 

[Blueberry]

Låter rätt fantastiskt!

Bara för att normen är tvåsamhet och ärkenormen är tvåsamhet+familjebildning så är det inte för alla, inte ens för de flesta som lever i tvåsamhet eller familj.

Var den amazing amazon du är. Det är uppfriskande och så himla skönt att läsa om hur gött det kan vara att bara ha sig själv att ta hänsyn till och att aldrig behöva kompromissa på sin egen bekostnad. Njut av det precis så länge du vill.

 

[Bison]

Jag känner till stor del samma som @Bison. Jag vill gärna ha nära relationer, även kärleksrelationer, men har hittills knappt haft några som gör mig lyckligare än vad jag är utan. Hoppet om att jag ska få det i framtiden finns dock ändå.
Däremot tror jag inte alls att jag är skapt för samboliv. Jag blir mest irriterad och oharmonisk av sambolivet verkar det som. Jag känner nu att jag gärna vill leva själv, men därmed inte ensam.

Precis så blir jag med.
Sur och tvär tranbär. Jag som normalt är världens gladaste och skrattar jämt.
Känner inte igen mig själv alls.

Som en kollega sa till mig förut idag.
Ingen kan väl ens vara arg på dig.
Dessutom märker väl inte du det ändå, du kommer bara skratta och tro att de skämtar.