Att lägga sig i sin partners val av hund?

[Riru]

Jag är inte pedant, utan har andra prioriteringar i mitt liv. Hade det varit viktigt för mig att ha ett tipp-topp hem som ser ut som i en mäklarannons så hade jag inte haft hund alls.
Vilka raser går ihop med katter och vilka gör det inte? Jag har sålt chow chow till kattägare helt utan minsta problem och ändå finns det chowägare som påstår att chowar är kattätare och aldrig går att ha ihop med katter.
Vilka raser fungerar inte med barn? Även här handlar det ju om hur man har hundar och barn.
Jag är helt ointresserad av t ex brukshundar, men om min man en dag skulle vakna upp och känna att målet med hans liv var att få träna och tävla bruks på hög nivå och därför skulle vilja ha en schäfer, så skulle jag inte hindra honom alls. Han fick chowarna på köpet när han träffade mig och även om det inte är den ras han själv skulle ha om han själv fick välja så har han självfallet inga åsikter om mitt rasval. Jag brinner för min ras och det räcker för honom.
Det jag vänder mig emot är att en part ska ha vetorätt på vilken hundras som ska införskaffas. Om jag har en eller två egna hundar och min partner vill ha en egen hund, av en helt annan ras, vilken rätt har jag då att säga att du måste skaffa en ras som jag godkänner...

Jag har bara gett exempel på situationer där man inte kan ha vilken hund som helst. Varpå jag inte tycker det är konstigt alls att partner bör vara delaktig och ha något att säga till om.
Det är inte riktat mot er personligen som redan lever de liv som ger möjlighet till de raser ni älskar.
Men jag har svårt att se att du skulle vara helt ok med att din partner skaffar en hund som ser alla smådjur som byten och du själv har två chihuahuor, och de ska vistas under samma tak.
Eller varför inte en ovtjarka.

Men ja, skitsamma.

 

[Riru]

Åh, du argumenterar i fel grupp. Här får hundar drägla som gula Nilen och fälla hela tagelmadrasser med hår...så länge som de respekterar fåren, inte slutar springa medan haren fortfarande går, trampar i kontaktfälten (och väntar ut gungan), gör ingångar med attityd, förstår hur en norsk rulle funkar, har bett som en krokodil - alt. klarar av att hålla i en fågel utan att rufsa en fjäder, bjuder på beteenden att klicka, kommer hem med cert...

De flesta av de som svarat i tråden lever hund. Att vara ihop med någon av dem och ha idéer om hundvalet, är ungefär som att säga åt en biker att köpa en Nissan Leaf för att det är mer praktiskt att åka till affären med. Hundarna är inte extra - de är en integrerad del av livet och av den egna personen. Och deras sambor har valt de personerna, de liven och därmed också deras val av hundar.

Men det är inte dessa redan fungerande liv jag argumenterar emot ens.

 

[Fruentimber]

Jag har bara gett exempel på situationer där man inte kan ha vilken hund som helst. Varpå jag inte tycker det är konstigt alls att partner bör vara delaktig och ha något att säga till om.
Det är inte riktat mot er personligen som redan lever de liv som ger möjlighet till de raser ni älskar.
Men jag har svårt att se att du skulle vara helt ok med att din partner skaffar en hund som ser alla smådjur som byten och du själv har två chihuahuor, och de ska vistas under samma tak.
Eller varför inte en ovtjarka.

Men ja, skitsamma.

Men det är ju ingen i tråden som påstått att man kan ha vilken hund som helst, så du argumenterar ju med fel publik så att säga.

 

[Riru]

Men det är ju ingen i tråden som påstått att man kan ha vilken hund som helst, så du argumenterar ju med fel publik så att säga.

Folk har sagt att ingen någonsin skulle få lägga sig i deras val av hund. Att de skulle köpa vilken de vill utan partners åsikt eller samtycke, att hunden inte kommer påverka partnern ändå då hen bara kommer klappa. Val av hund kan ju vara vadsomhelst, vilket är det jag försökt argumentera emot att det är så skevt att säga så då det faktiskt är mer än en själv som spelar in i ett sambo/familjeliv.
Och ja jag fattar att troligtvis ingen skulle utsätta sin sambo/familj för något extremt som inte funkar. Men det är uttalandet jag stör mig på ändå.

 

[Fruentimber]

Folk har sagt att ingen någonsin skulle få lägga sig i deras val av hund. Att de skulle köpa vilken de vill utan partners åsikt eller samtycke, att hunden inte kommer påverka partnern ändå då hen bara kommer klappa. Val av hund kan ju vara vadsomhelst, vilket är det jag försökt argumentera emot att det är så skevt att säga så då det faktiskt är mer än en själv som spelar in i ett sambo/familjeliv.
Och ja jag fattar att troligtvis ingen skulle utsätta sin sambo/familj för något extremt som inte funkar. Men det är uttalandet jag stör mig på ändå.

Men folk har ju uttryckligen förklarat att anledningen till att det är så är för att de har intresset och intresset för hundens tilltänkta ändamål, inte sambon. Då blir det ju märkligt att argumentera med utgångspunkten att "val av hund kan ju vara vadsomhelst". Så är ju inte läget i tråden.

Mina hundar påverkar ju de facto inte partnern mer än att han klappar. Jag har aldrig krävt något när det gäller hundarna, eftersom de är mitt intresse och därmed mitt ansvar. Allt han vill göra utöver att klappa välkomnar jag förstås, men jag räknar inte med det utan utgår ifrån en vardag där jag ordnar med hundarna.

 

[Bulldoozer]

@Riru har man en sambo med noll intresse av hundar där största aktiviteten från sambon blir klappa hund i soffan så är det naturligt att ev. sambos åsikter om hundval blir rätt orelevanta. Min man har hört till den skaran och har såklart fått säga sitt men i slutändan är det ändå jag som bestämt. T.ex. att han när vi var och tittade på Nike verkligen, verkligen blev superkär i den hyperaktivaste valpen i kullen rörde mig inte i ryggen sen när jag valde den lugnaste istället då jag visste att jag kommer stå för aktiveringen.
Idag när maken helt plötsligt är engagerad i hundarna och även aktiverar dom i stor utsträckning och börjat tävla i agility så ser jag ingen anledning till att jag ska lägga mig i hans hundval mer än möjligen som rådgivande funktion. Kommer han hem idag med en bc valp på armen så skulle jag väl inte ha så himla mycket åsikter alls faktiskt, tvärtom så försöker jag uppmuntra honom nu när han hittat "sin" sport som han inte bara tycker är himla kul utan har en naturlig talang för. Han har alltid uppmuntrat, stöttat, coachat mig i mina intressen och nu ser jag chansen att kunna göra detsamma för honom. Jag har aldrig haft nån fantasi om att ha en större hundflock hemma men jag inser att om hans intresse håller i sig så kommer troligen antalet hundar öka här hemma också. Vem är jag att hindra honom från att göra det han brinner för?
Skulle jag känna ett enormt behov själv av en till hund för att börja träna seriöst i nån gren så skulle han inte hindra mig heller.

 

[Riru]

Jag har inte någonstans menat att man ska hindra någons intresse.
Jag har förklarat och även överdrivit för få fram vad jag menar men det läggs bara ord i mun på mig.
Som sagt, skitsamma.

 

[HeddaVovven]

Jag köper vilka hundar jag vill och sambon köper de hundar han vill. Mycket enkelt

 

[Pilot]

Men det handlar ju inte om att hunden skulle vara ful.
Har man katter när sen inte äta katter.
Har man barn bör den fungera med barn.
Ska fler i familjen ta hand om och rasta hunden så bör den kunna bli hanterad av flera personer.
Har man ett aktivt liv och vill ha ett rent hem så vill man kanske minska på antal saker som ger extra jobb, tex extrema dregelhundar eller hundar som fäller mängder året runt.
En hund är ju inte bara en sak som kommer sitta fint i ett hörn.

Fast alla de sakerna får väl partnern tänka på själv?
Det är väl klart att man bollar tankar och idéer, men har man en partner som inte tänker längre än näsan räcker är ett helt annat problem.
Hade vart en sjukt osympatisk partner som inte tänker på ens barn, ens katter eller ser till så att hunden inte skitar ner mer än vad den behöver.

 

[Tuggben]

För mig är det självklart att den som jag bor ihop med stämmer av inköp som påverkar oss båda med mig. Detsamma gör jag med honom. Skulle aldrig falla mig in att helt plötsligt gå och köpa en hund utan att stämt av med min sambo. Förvisso hade hunden varit min och mitt ansvar, men vårt gemensamma hem (och liv) bestämmer inte enbart jag över.

Jag är exempelvis väldigt sugen på en större hund. Min sambo säger absolut nej så länge vi bor i vår nuvarande bostad då han tycker att det blir för trångt. Det respekterar jag och avvaktar därför med köp.

 

[Migo]

För mig är det självklart att den som jag bor ihop med stämmer av inköp som påverkar oss båda med mig. Detsamma gör jag med honom. Skulle aldrig falla mig in att helt plötsligt gå och köpa en hund utan att stämt av med min sambo. Förvisso hade hunden varit min och mitt ansvar, men vårt gemensamma hem (och liv) bestämmer inte enbart jag över.

Jag är exempelvis väldigt sugen på en större hund. Min sambo säger absolut nej så länge vi bor i vår nuvarande bostad då han tycker att det blir för trångt. Det respekterar jag och avvaktar därför med köp.

Jag tror att det handlar lite om vilken typ av hundintresse man har? Mina hundar är min försörjning, min hobby och mitt stora specialintresse. Det finns inte på kartan att jag kompromissar runt dem på grund av vad nån annan tycker.

Jag har separerat från både sambo och särbo delvis pga det, då jag inte vill ha nån annans åsikter om hundhår i soffan att anpassa mig efter.

 

[Elementary]

Jag är glad att jag och sambon är oerhört samstämmiga när det gäller hund. Vi vill ha sällskapshundar, max två, bara hanar, ickefällande, i sådär lagom liten storlek. Vi vill helt enkelt ha precis samma hundar.
Hade han velat ha tik av fällande ras hade han fått bli särbo. Jag skulle helt enkelt inte trivas i mitt eget hem även om det var "hans hund" och han tog allt ansvar för den. Den skulle ju ändå leva i mitt hem och orsaka problem för min psykiska hälsa (OCDn framför allt).

Har svårt att tänka mig att ha en partner som inte är så samstämmig när det kommer till något så viktigt. Då känns det inte som att vi skule passa ihop helt enkelt.

 

[Tuggben]

Jag tror att det handlar lite om vilken typ av hundintresse man har? Mina hundar är min försörjning, min hobby och mitt stora specialintresse. Det finns inte på kartan att jag kompromissar runt dem på grund av vad nån annan tycker.

Jag har separerat från både sambo och särbo delvis pga det, då jag inte vill ha nån annans åsikter om hundhår i soffan att anpassa mig efter.

Naturligtvis är det så, framförallt om man livnär sig på sin hund och/eller sitt hundintresse.

Men att helt plötsligt en dag, utan att stämt av tidigare, gå och köpa en hund till sig själv trots att man bor ihop med nån tycker jag visar på bristande respekt för den tvåsamhet som man lever i.

 

[nullo-modo]

Själv tycker jag det är skillnad på att börja dejta och sedan in i ett förhållande där den ena partnern redan sedan innan har en viss typ av hund, blir mer att ha accepterat hela paketet redan från början.
Jämfört med om ena partnern under själva partnerskapet helt "plötsligt" bestämmer sig för hund och typ utan att båda kommer överens.

 

[Riru]

Fast alla de sakerna får väl partnern tänka på själv?
Det är väl klart att man bollar tankar och idéer, men har man en partner som inte tänker längre än näsan räcker är ett helt annat problem.
Hade vart en sjukt osympatisk partner som inte tänker på ens barn, ens katter eller ser till så att hunden inte skitar ner mer än vad den behöver.

Ja det är ju det jag försökt få fram hela tiden. Att det finns annat att tänka på än bara ens egna intresse (dock säger jag inte att egna intresset inte spelarstor roll för självklart gör det det).

 

[MidnightSoul]

Får jag inte lägga mig i valet om vi bodde ihop så förväntar jag mig att jag inte heller behöva ta något ansvar med hunden i fråga heller. Å ärligt talat så involverar det extra städ iochmed hundhår. Vill man ha hjälp med hunden om vi bor ihop så vill jag få vara delaktig i valet om än inte ha tyngsta rösten, men rösten ska tas i seriös åtanke.

 

[Tonto]

Naturligtvis är det så, framförallt om man livnär sig på sin hund och/eller sitt hundintresse.

Men att helt plötsligt en dag, utan att stämt av tidigare, gå och köpa en hund till sig själv trots att man bor ihop med nån tycker jag visar på bristande respekt för den tvåsamhet som man lever i.

Det är ju ingen som säger att man bara plötsligt en dag ska köpa hund helt random.

Jag brukar säga "Jag tänkte köpa en till hund, typ nästa vår/i höst." Min sambo gillar INTE Border Collies. Inte några vallhundraser. Men inte skulle han någonsin få för sig att säga nä du får inte köpa den rasen för jag tycker inte om den. Typ som att jag skulle säga, gå inte och gymma, det är så fult med muskler, eller det tar så mycket tid etc.

 

[mackan]

Kan tycka att det beror på ifall hunden är tänkt som "familjens hund" eller "X's hund", dvs X tar ensamt ansvar för hunden från början till slut. Har du då åsikter om val av hund även i det läget eller lämnar du det åt din partner att själv bestämma vad hen ska ha?

För mig låter det som total utopi i ett samboförhållande att hunden är den enas bara och den andre ”avskriver” sig och därför inte behöver ha ngt tyckande.

 

[em-pirre]

För mig låter det som total utopi i ett samboförhållande att hunden är den enas bara och den andre ”avskriver” sig och därför inte behöver ha ngt tyckande.

Det tror jag också. Därför röstar jag för att skaffa en partner med samma åsikt gällande hund

 

[machafuko]

För mig låter det som total utopi i ett samboförhållande att hunden är den enas bara och den andre ”avskriver” sig och därför inte behöver ha ngt tyckande.

Håller helt och hållet med. I ett samboförhållande är det nästan oundvikligt att båda parter gör någonting. Om det nu skulle vara så att det verkligen bara är en part som tar ALLT ansvar så kommer ju fortfarande valet av ras att påverka den andra partern. Detta i form av hur hunden är i vardagen, eventuell ljudlighet, hur pälsen fäller eller inte fäller/drar med sig smuts m.m. Finns ju en mängd exempel att ta upp.