Att komma upp på morgonen

[skiesabove]

Nu blir det här rätt OT, förlåt, men jag tycker det vore superspännande att höra varför bara en kropp i balans ska lyssnas på?

Jag förutsätter att min kropp är ett ekosystem som liksom alla andra strävar mot balans/homeostas i alla lägen. Varför skulle den inte?

Menar du att en kropp som vill norm-sova kan tillåtas att göra det, men en kropp som har andra sömnbehov än normen inte ska få sina behov fyllda? (Särskilt i en tråd där utmattning är inblandad?)

Jag menar att om din kropp är i obalans, tillexempel om du har hypotyreos, så kan kroppen signalera att den vill sova hela hela tiden och är supertrött. Men det blir en ond cirkel, om du lyssnar alltför mycket på det, för ju mer du sover extra i det läget ju högre risk är det att ämnesomsättningen sjunker ytterligare.

Kroppen är som ett barn, den är alltid ärlig, men det gäller att kunna förstå om "jag vill ha godis" verkligen betyder att det är rimligt att ge den godis. Som det vuxna tänkande självet, måste du kunna känna igen att "jag vill ha godis" betyder antingen lågt blodsocker eller lågt dopamin, och fatta ett rimligt beslut om åtgärd.

Så, att sova 12 timmar per dag kan vara helt normalt för en person och det kan vara det som behövs. Speciellt om man håller på att läka ut en skada, förkylning, etc. Men det är också ganska troligt att den mentala och fysiska hälsan skulle bli bättre av att minska det till 9-10 timmar.

Kroppen behöver få röra på sig istället för att ligga still, och hjärnan behöver lagom med stimulans istället för att tugga på i drömvärlden alltför ofta.

Själv mår jag bäst på ungefär 9 timmars sömn. Jag är en kvällsmänniska och min föredragna tid i sängen är ca 00:30-10:00.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag menar att om din kropp är i obalans, tillexempel om du har hypotyreos, så kan kroppen signalera att den vill sova hela hela tiden och är supertrött. Men det blir en ond cirkel, om du lyssnar alltför mycket på det, för ju mer du sover extra i det läget ju högre risk är det att ämnesomsättningen sjunker ytterligare.

Kroppen är som ett barn, den är alltid ärlig, men det gäller att kunna förstå om "jag vill ha godis" verkligen betyder att det är rimligt att ge den godis. Som det vuxna tänkande självet, måste du kunna känna igen att "jag vill ha godis" betyder antingen lågt blodsocker eller lågt dopamin, och fatta ett rimligt beslut om åtgärd.

Så, att sova 12 timmar per dag kan vara helt normalt för en person och det kan vara det som behövs. Speciellt om man håller på att läka ut en skada, förkylning, etc. Men det är också ganska troligt att den mentala och fysiska hälsan skulle bli bättre av att minska det till 9-10 timmar.

Kroppen behöver få röra på sig istället för att ligga still, och hjärnan behöver lagom med stimulans istället för att tugga på i drömvärlden alltför ofta.

Själv mår jag bäst på ungefär 9 timmars sömn. Jag är en kvällsmänniska och min föredragna tid i sängen är ca 00:30-10:00.

Jag tror också att det är viktigt att inte ligga i sängen av tristess dvs för att man inte har ngt annat för sig. Tex ”jag har inget att göra så jag kan lika gärna gå och lägga mig”. Det tror jag kan vara en fälla vid tex depression. I det läget mår man liksom inte bättre av att spendera halva dygnet i sängen.

 

[Stefffie]

Jag ALSKAR tidiga morgnar, men det ar ju det har med ett socialt liv, vilket for mig ar i standig konflikt.. Vore battre om jag var battre pa en eftermiddagstupplur, for jag far inte sovtimmarna att racka annars

 

[lil-sis]

Ja man lär sig ju efter ett tag vad som funkar bäst för en. Jag är väldigt social av mig och att inte kunna träffa folk på kvällen skulle få mig att må sämre än att tvingas upp på morgonen. Dock skulle jag aldrig någonsin kunna börja jobba före 8:00, och jag vill helst inte göra något tufft tidigt på morgonen eftersom hjärnan behöver komma igång.

Jag är morgonpigg men jag har en kollega som bokar gemensamma klientmöten kl 08

 

[skiesabove]

Jag tror också att det är viktigt att inte ligga i sängen av tristess dvs för att man inte har ngt annat för sig. Tex ”jag har inget att göra så jag kan lika gärna gå och lägga mig”. Det tror jag kan vara en fälla vid tex depression. I det läget mår man liksom inte bättre av att spendera halva dygnet i sängen.

Ja, det är en fälla rent fysiologiskt med depression!

Serotonin produceras när det är ljust och man är igång. Spelar ingen roll om du käkar återupptagshämmare (SSRI) när din grundproduktion är i botten...

 

[Nordthor]

Jag är morgonpigg om jag går upp mellan 04-05, det är däremot helt omöjligt att gå upp runt 07... Har inte läst hela tråden, och frågan har säkert lyfts, men har du testat att gå upp olika tider?

 

[Raderad medlem 68338]

Jag är morgonpigg men jag har en kollega som bokar gemensamma klientmöten kl 08

Stackars klienter

Jag blir alltid förundrad över de som menar att det är en ren vanesak. Det är det inte! Visst kan de flesta välja att bita ihop om man måste. Men jag tror verkligen inte på att det går att med egen vilja BLI morgonpigg. Ungefär lika lite som att det går att välja sexuell läggning, om vi ju ska hårdra det.
Min bror har hela sin uppväxt alltid typ studsat upp ur sängen vid 06 snåret. Mig har mina föräldrar fått dra upp för att jag skulle komma iväg till skolan.

 

[Hoarfrost]

För mig ligger mycket i att alltid alltid gå och lägga mig samma tid (även om jag inte är trött) och vakna samma tid (även om jag är helt slut). Det tog dock kanske ett och ett halvt år innan jag började vakna och gå upp utan att göra underliga saker som att sova genom larmet, stänga av det medan jag sov, eller intala mig själv att jag kunde snooza, för snoozade jag en gång blev det lätt hur länge som helst.

Sen är min löparklocka guld! Den vibrerar på morgonen vilket jag upplever väcker mig på ett helt annat sätt och ger mig ett trevligare uppvaknande.

Innan det var jag hopplös, trots att jag hade tider att passa på morgonen.

 

[Wille]

Blir inte kvällen väldigt kort om du lägger dig innan 21-22?
Jag brukar käka middag runt 20 typ. Lägger mig sällan före 01.

Kort? Jag vill inte ha kvällar alls. Det är bara ångestframkallande att sitta ensam i mörkret.

Varför?

Alltså, vad är målet med det?

Har du inga tider att passa så är det din kropp du borde låta styra, om den är i balans det vill säga.

För att slippa sitta ensam i mörkret. Tycker det är så jobbigt. Hatar verkligen vintertiden.

Äsch, ska man ha den där sprudlande piggkänslan vid 06.20-06.25 så får jag knyta mig mellan 22-23. Det kostar för mycket energi nästa dag för mig att vara uppe längre. Ibland är det värt det, men ganska sällan.

Vore en dröm att vakna den tiden. Men då skulle jag nog behöva somna vid 18 och det gör jag inte.

Jag är morgonpigg om jag går upp mellan 04-05, det är däremot helt omöjligt att gå upp runt 07... Har inte läst hela tråden, och frågan har säkert lyfts, men har du testat att gå upp olika tider?

Nej. Jag vaknar inte. Eller ja, klockan ringde före 5 när jag jobbade i somras. Det var vidrigt.

 

[Zpunk]

Blir inte kvällen väldigt kort om du lägger dig innan 21-22?
Jag brukar käka middag runt 20 typ. Lägger mig sällan före 01.

Fast det är väl en lite konstig fråga ändå? Åt andra hållet: blir inte din morgon väldigt kort när du är vaken så sent?

Kan ju bero på tusen olika saker, jag äter t.ex. aldrig middag vid 20 för då är jag oftast i stallet och sen ringer klockan 06:00 för att jag ska till jobbet.

 

[Trasten]

Jag tänker att problemet kan delas upp i två delar.

En del är om man är naturligt pigg på morgonen eller inte. Om man är naturligt jättetrött på morgonen blir det svårare att gå upp.

Den andra delen är om man är bra på att tvinga sig själv att göra saker som man inte vill.

Jag har blivit mycket bättre på att gå upp på morgonen de senaste åren. Men det beror INTE på att jag blivit bättre på att tvinga mig till att göra saker jag inte vill. Utan det beror på att det blivit enklare att vakna av någon anledning och därför kräver mindre självtvång.

Jag ser det som att tvinga mig själv till saker är en begränsad resurs. Jag KAN göra det men inte hur mycket som helst. Jag vill ogärna förbruka hela tvångsreserven redan innan jag kommit upp ur sängen.

Hade jag varit morgonmänniska hade jag kankse varit tvungen att tvinga mig själv att hålla igång på kvällen istället. Men av någon anledning så anser folk i allmänhet att morgonpigghet och beslutsamhet hör ihop. Det är liksom lite finare att vara pigg på morgonen. Kanske nån moralrest från bondesamhället.

Det som hjälper mig är supergod frukost. Även om den inte är helt förberedd så vet jag att jag har den och exakt hur jag ska laga den. Det hjälper också att veta vilka kläder jag ska ha och annat som ska ske precis när jag gått upp.

Hunden hjälper dock inte, hon är en sån fantastiskt fin varelse att hon låtsas att hon inte finns tills jag fått i mig en kopp kaffe.

 

[Raderad medlem 68338]

Fast det är väl en lite konstig fråga ändå? Åt andra hållet: blir inte din morgon väldigt kort när du är vaken så sent?

Kan ju bero på tusen olika saker, jag äter t.ex. aldrig middag vid 20 för då är jag oftast i stallet och sen ringer klockan 06:00 för att jag ska till jobbet.

Jag tänker mer att jag antar att det är vanligare att ha sociala aktiviteter, kolla på ngn film eller vad som på kvällen än 06 på morgonen. Men jag kan ha fel! Kanske beror på att jag inte umgås med människor som är vakna och sociala vid 06

 

[Trasten]

Blir inte kvällen väldigt kort om du lägger dig innan 21-22?
Jag brukar käka middag runt 20 typ. Lägger mig sällan före 01.

Man får ju välja om man vill ha en ordentlig morgon eller en ordentlig kväll. Man kan inte få allt. Om man behöver 8 timmars sömn måste man ju sova till 9 eller 9:30 om man går och lägger sig 1. Förutsatt att man somnar på mindre än en halvtimme då. Tar det en timme att somna så måste man ju sova till 10 för att få 8 timmar. Då har man ju missat exakt hela morgonen!

 

[Wille]

Jag tänker mer att jag antar att det är vanligare att ha sociala aktiviteter, kolla på ngn film eller vad som på kvällen än 06 på morgonen. Men jag kan ha fel! Kanske beror på att jag inte umgås med människor som är vakna och sociala vid 06

Jag får ångest av filmer och har ingen att vara social med. Däremot har jag mycket annat jag skulle behöva göra, men som aldrig blir gjort.

 

[Raderad medlem 68338]

Hade jag varit morgonmänniska hade jag kankse varit tvungen att tvinga mig själv att hålla igång på kvällen istället. Men av någon anledning så anser folk i allmänhet att morgonpigghet och beslutsamhet hör ihop. Det är liksom lite finare att vara pigg på morgonen. Kanske nån moralrest från bondesamhället.

Tror verkligen det ligger mkt i detta!
Det verkar vara vanligt att sammankoppla morgontrötta personer med lathet.
Jag är absolut inte lat. Jag har tusen järn i elden, är effektiv och handlingskraftig. Men inte på morgonen.
Jag har haft förmånen att jobba så att jag har kunnat utnyttja min fulla kapacitet. Arbetsgivare har sett att jag kan prestera som två anställda om jag så långt det går får styra min egen arbetstid.

 

[Trasten]

Jag tänker mer att jag antar att det är vanligare att ha sociala aktiviteter, kolla på ngn film eller vad som på kvällen än 06 på morgonen. Men jag kan ha fel! Kanske beror på att jag inte umgås med människor som är vakna och sociala vid 06

Jag tror att du har en poäng. Åtminstone är det så för mig att om jag går upp tidigt på morgonen så får jag en massa praktiska saker gjorda. Städar undan lite, skriver lite mail, letar reda på nån räkning som måste kontrolleras. Tränar hunden strukturerat. Med mera. Missar jag hela morgonen och går upp sen förmiddag blir det inte så mycket gjort utöver det som är planerat som aktivitet för dagen.

Så jag unnar mig bara långa kvällar och att sova hela morgonen om jag har större behov av vila än att få saker gjort.

Om jag inte arbetar en period blir det ju så mycket slapptid oavsett att jag helst går upp tidigt så att livet inte bara består av socialiserande, filmtittande och snacksätande. Om jag jobbar mycket så prioriterar jag kvällshäng.

De jag känner är inte så sociala vid midnatt heller om det inte är helg.

 

[Sassy]

Har jag inget måste som jag ska upp till, då går det absolut inte att kliva upp tidigt. Under min utbrändhet lärde jag mig att jag är en kvällsmänniska (vilket jag inte förstått tidigare, då jag klivit upp halv sex varje morgon sen jag var elva år) och behöver sova länge på morgonen samt ha gott om tid på mig när jag väl vaknat.

Så jag tillåter mig själv att sova. Flex på jobbet + jobbar hemifrån så de dagar jag inte har nåt möte på morgonen kliver jag upp kvart i nio.

Har även en gryningslampa som jag alltid ställer på max dvs jag vaknar långt innan det blivit helt ljust i rummet. Så tacksam för den.

Jag har kommit till samma insikt. Efter tio år med jobb som krävde att jag åkte hemifrån strax efter 05 kunde jag fortfarande inte somna förrän tidigast 23 och led av konstant sömnbrist. Om jag får sova till runt 9 och har möjlighet att ta första timmen i lugnt tempo orkar jag betydligt bättre och har som minst sömnbehov.

Sen har jag också insett att jag har väldigt ljuskänslig dygnsrytm. (Efter ett tag i Dubai, där jag ganska snabbt ställde in mig på att sova som en stock på natten, helt utan någon form av medicin, och vakna så nära "morgonpigg" som jag någonsin varit. Skillnaden; solen gick ner innan 21, det blev beckmörkt, sen gick solen upp vid senast 07 och det var strålande ljust. Svalbard var tvärtom, helt utstörd dygnsrytm trots melatonin, mörkläggningsgardin, osv. Midnattssol från april till augusti...)
Det jag gör för att underlätta är att ha hela sovrummet i ett artificiellt ljudsystem; mörkläggningsgardiner som täcker hela fönsterväggen så att inte minsta glipa ljus kommer in, och likadant för dörren. Mörka tyger för att inte ge ännu mer effekt. När jag drar undan dem är fönstret fullt av växtbelysning (högeffektiv led, drar 25 W för att få närmast dagsljus i hela rummet). Väggarna är ljusa för att maximera ljuset dagtid. Belysning i hela bostaden är på timer så att jag (och växter) får morgonljus strax innan jag ska vakna, och i lagom tid på kvällen slocknar de så att jag kan börja varva ner i tid för kvällen. Detta i kombination med melatonin (tyvärr rätt dyr medicin, och den går inte på högkostnadsskyddet, men det är värt det) har gjort mycket!

När jag väl släpat mig upp försöker jag få in en fysisk aktivitet på fm, så brukar kroppen fatta att det är dag...

Tillåt mig att tvivla. Jag har kläder framme som jag bara behöver dra på mig. Frukosten går inte att förbereda. Hörlurar fungerar inte på min mobil längre. Och jag är inte alls lockad att gå utanför dörren. Det blir ytterligare en försvårande omständighet när man inte vill det minsta.

Kanske är så. Men hade föredragit att somna tidigare och vakna tidigare.

Alltså, det här "jag borde vara/önskar att jag vore annorlunda", det är en riktigt otrevlig fälla som äter väldigt mycket energi. Det är lätt att säga "kan du inte försöka vara lite mer snäll mot dig själv", men, tja, vi som inte har fått happy go lucky av naturen behöver nog ha det i bakhuvudet åtminstone.

Det går kanske inte att hitta något som känns "yay" just nu, men det kan vara värt att fundera på vad som känns mindre pest?

(Jag har en one piece mysdräkt som är en kattutklädnad vintertid (och jag är över 40 med ett väldigt seriöst jobb i kavaj etc). Det gör vintern lite mindre pestig att då och då på kvällen dra på sig svansen, en sekund låtsas att jag är Hobbe i Kalle och Hobbe, spela lite dataspel, precis vad som helst är tillåtet om det är en vana man kan hitta lite värme i. )

Edit: jag läser in att problemet kanske mer är att kvällarna är jobbiga, snarare än att det är ett måste att komma upp en speciell tid? Om så inte är fallet ber jag om ursäkt för "fel" tips.

 

[Zpunk]

Jag tänker mer att jag antar att det är vanligare att ha sociala aktiviteter, kolla på ngn film eller vad som på kvällen än 06 på morgonen. Men jag kan ha fel! Kanske beror på att jag inte umgås med människor som är vakna och sociala vid 06

Nämen jag måste upp så dags för att komma till jobbet då finns det liksom inte utrymme för att nattsudda, i alla fall inte för mig. Gick runt på 5 timmars sömn i nåt år och det var verkligen inte hållbart.

 

[Wille]

Jag har kommit till samma insikt. Efter tio år med jobb som krävde att jag åkte hemifrån strax efter 05 kunde jag fortfarande inte somna förrän tidigast 23 och led av konstant sömnbrist. Om jag får sova till runt 9 och har möjlighet att ta första timmen i lugnt tempo orkar jag betydligt bättre och har som minst sömnbehov.

Sen har jag också insett att jag har väldigt ljuskänslig dygnsrytm. (Efter ett tag i Dubai, där jag ganska snabbt ställde in mig på att sova som en stock på natten, helt utan någon form av medicin, och vakna så nära "morgonpigg" som jag någonsin varit. Skillnaden; solen gick ner innan 21, det blev beckmörkt, sen gick solen upp vid senast 07 och det var strålande ljust. Svalbard var tvärtom, helt utstörd dygnsrytm trots melatonin, mörkläggningsgardin, osv. Midnattssol från april till augusti...)
Det jag gör för att underlätta är att ha hela sovrummet i ett artificiellt ljudsystem; mörkläggningsgardiner som täcker hela fönsterväggen så att inte minsta glipa ljus kommer in, och likadant för dörren. Mörka tyger för att inte ge ännu mer effekt. När jag drar undan dem är fönstret fullt av växtbelysning (högeffektiv led, drar 25 W för att få närmast dagsljus i hela rummet). Väggarna är ljusa för att maximera ljuset dagtid. Belysning i hela bostaden är på timer så att jag (och växter) får morgonljus strax innan jag ska vakna, och i lagom tid på kvällen slocknar de så att jag kan börja varva ner i tid för kvällen. Detta i kombination med melatonin (tyvärr rätt dyr medicin, och den går inte på högkostnadsskyddet, men det är värt det) har gjort mycket!

När jag väl släpat mig upp försöker jag få in en fysisk aktivitet på fm, så brukar kroppen fatta att det är dag...





Alltså, det här "jag borde vara/önskar att jag vore annorlunda", det är en riktigt otrevlig fälla som äter väldigt mycket energi. Det är lätt att säga "kan du inte försöka vara lite mer snäll mot dig själv", men, tja, vi som inte har fått happy go lucky av naturen behöver nog ha det i bakhuvudet åtminstone.

Det går kanske inte att hitta något som känns "yay" just nu, men det kan vara värt att fundera på vad som känns mindre pest?

(Jag har en one piece mysdräkt som är en kattutklädnad vintertid (och jag är över 40 med ett väldigt seriöst jobb i kavaj etc). Det gör vintern lite mindre pestig att då och då på kvällen dra på sig svansen, en sekund låtsas att jag är Hobbe i Kalle och Hobbe, spela lite dataspel, precis vad som helst är tillåtet om det är en vana man kan hitta lite värme i. )

För mig vore det mindre pest att slippa mörka kvällar, eller åtminstone ha sommartid året om så man får ljusare kvällar året runt. Men jag vet inte riktigt hur jag ska komma runt problemet med mörka kvällar på annat sätt än att sova bort dem. Skulle gärna droga mig själv så jag slapp vara vaken då.

 

[Raderad medlem 68338]

För mig vore det mindre pest att slippa mörka kvällar, eller åtminstone ha sommartid året om så man får ljusare kvällar året runt. Men jag vet inte riktigt hur jag ska komma runt problemet med mörka kvällar på annat sätt än att sova bort dem. Skulle gärna droga mig själv så jag slapp vara vaken då.

Då låter det ju inte som att sömnen är problemet utan att du tycker att du saknar mening med tillvaron?
Har du testat att bygga historier i tanken? Låter kanske flummigt men jag kan sitta timtal och skapa en fiktiv värld på det sättet. Ungefär som att se en film som en själv bestämmer över! Rekommenderas!