Att inte ha några vänner när man blir gammal

Som barnfri upplever jag det snarare att många med barn prioriterar bort vänner totalt, särskilt dom som inte har barn eftersom de är så upptagna med "barnlivet" särskilt när barnen är små, vilket inte är så konstigt, särskilt då kvinnor som oftast tar större ansvar för hem osv medan män i större utsträckning fortsätter med sina hobbys som också oftare sker utanför hemmet.

Men då är det kanske inte så konstigt att man blir ensam när man sticker upp huvudet ur barnbubblan och upptäckter att man tappat bort sina vänner
Och jag delar inte den uppfattningen alls.
Kanske att folk tror att man är upptagen hela tiden för det är väldigt enkelt att bli borträknad. Ingen barnfri som ens frågar om man vill med.

Kl. Alltså jag förstår att det finns alla sorters föräldrar och barnfria, det var den grova generaliseringar jag säger emot där barn var ett stort hinder för att få/ha vänner som vuxen.
 
Och jag delar inte den uppfattningen alls.
Kanske att folk tror att man är upptagen hela tiden för det är väldigt enkelt att bli borträknad. Ingen barnfri som ens frågar om man vill med.

Kl. Alltså jag förstår att det finns alla sorters föräldrar och barnfria, det var den grova generaliseringar jag säger emot där barn var ett stort hinder för att få/ha vänner som vuxen.

Jag har tappat kontakten med flera vänner efter att de skaffat barn.
Antingen har de aldrig kunnat/orkat/velat göra saker eller så har de bara pratat om sina ungar och blivit så tråkiga att jag inte velat umgås mer.

Jag umgås helst med andra som är barnfria alternativ har stora barn och de som faktiskt har ett liv och intresse utanför barnen.
 
Jag har tappat kontakten med flera vänner efter att de skaffat barn.
Antingen har de aldrig kunnat/orkat/velat göra saker eller så har de bara pratat om sina ungar och blivit så tråkiga att jag inte velat umgås mer.

Jag umgås helst med andra som är barnfria alternativ har stora barn och de som faktiskt har ett liv och intresse utanför barnen.
Även jag har tappat många vänner som skaffat barn. Man tröttnar tillslut när allt handlar om barnen. (Men pappan är iväg med vänner mm) väldigt vanligt blan mina "vänner".
 
Jag som barnfri har samma uppfattning. Jag gratulerar när folk berättar att de väntar barn o sådär, men sen sörjer jag lite att vi inte kommer höras på typ 5-6 år. Efter det brukar de komma tillbaka. Det händer att det inte blir så också, men det är inte alls lika vanligt. Det vanligaste är att de inte orkar umgås, eller inte kan för att de måste ta hand om barnen. Kanske har alla dessa haft dåliga partners, vad vet jag? Svårt att veta när de stänger in sig i sin barnbubbla liksom.
 
Även jag har tappat många vänner som skaffat barn. Man tröttnar tillslut när allt handlar om barnen. (Men pappan är iväg med vänner mm) väldigt vanligt blan mina "vänner".
Visst, jag kan vara glad åt att de är glada att de fått barn och kan gilla mina vänners barn och ha trevligt med dom också, men jag tröttar faktiskt om man aldrig kan umgås med dom utan att barnen är med, erkänner jag.
Det blir inte alls samma sak med barnet som en ständig tredje part med i umgänget,
 
Även jag har tappat många vänner som skaffat barn. Man tröttnar tillslut när allt handlar om barnen. (Men pappan är iväg med vänner mm) väldigt vanligt blan mina "vänner".

Ja och jag fattar inte hur man orkar leva så 😅
Hästar är en väldigt stor del av mitt liv, stallet, ridning, träning, tävling. Följer med kompisar, jobbar dom funktionär, jobbar hos min tränare osv, jag nördar verkligen häst. Många av mina vänner har häst och även när vi gör icke hästrelaterade saker så pratar vi häst.
Men jag har även vänner utanför hästarna, bla min bästis sen över 10 år tillbaka.
Har även en nyfunnen vän som jag kommit väldigt nära. Hon har noll intresse för hästar, tycker de är stora, obehagliga och luktar äckligt 😆
Tycker det är helt underbart! Att kunna lämna min hästbubbla och prata om helt andra saker.
 
Jag tyckte nog att jag fick nya vänner via barnen.
Andra barns föräldrar.
Människor som jag inte hade träffat annars.
Som med "Hund-tricket" ungefär.

F.ö. så uppför sig många hundägare precis så som ni beskriver föräldrar.
De pratar med hunden, om hunden och hunden stör hela tiden konversationen.
De måste skaffa hundvakt eller har bråttom hem till hunden.
Är hunden med så låter den illa och ställer till oreda.
 
Jag tyckte nog att jag fick nya vänner via barnen.
Andra barns föräldrar.
Människor som jag inte hade träffat annars.
Som med "Hund-tricket" ungefär.

F.ö. så uppför sig många hundägare precis så som ni beskriver föräldrar.
De pratar med hunden, om hunden och hunden stör hela tiden konversationen.
De måste skaffa hundvakt eller har bråttom hem till hunden.
Är hunden med så låter den illa och ställer till oreda.
Väntar med spänning in replikerna på det här inlägget 😅🙈
 
Ja precis som när man har barn.
Likheterna är slående.
Eller hur! När det gäller barn verkar det finnas noll förståelse på sina håll för att barnet faktiskt kräver omsorg och passning och att det självklart går före umgänget med vänner. Men när det gäller hund, då är det en HELT annan sak, den måste ägaren ordna för. 😅

För övrigt kan jag skryta med att jag aktivt jobbar på att inte låta samtalet handla om hunden om vi t ex stannar till ute för att prata med en granne. Numera klarar jag det uppskattningsvis en gång av tio. Nästan i alla fall. Om jag verkligen anstränger mig 🙄
 
Eller hur! När det gäller barn verkar det finnas noll förståelse på sina håll för att barnet faktiskt kräver omsorg och passning och att det självklart går före umgänget med vänner. Men när det gäller hund, då är det en HELT annan sak, den måste ägaren ordna för. 😅

För övrigt kan jag skryta med att jag aktivt jobbar på att inte låta samtalet handla om hunden om vi t ex stannar till ute för att prata med en granne. Numera klarar jag det uppskattningsvis en gång av tio. Nästan i alla fall. Om jag verkligen anstränger mig 🙄

Samma med min katt, men lyckas nog inte så bra med det :angel:
 
Du kan knappast vara förvånad över att dina vänner som får barn hellre umgås med nån annan än dig? Det låter som att systemet är självsanerande 😄

Skillnaden är att jag har absolut noll behov av att prata om mina djur med folk som inte är intresserade.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg om min kompis som har noll intresse för hästar, vi har jättekul tillsammans och trivs väldigt bra ihop.
Jag har inga krav på att mina vänner ska engera sig i min livsstil.
Det är samma med de vänner jag har som har barn, vi pratar om det som intresserar bägge.
 

Liknande trådar

R
Relationer Konstig rubrik kanske men jag ska förklara. Jag har iprincip alltid varit väldigt blyg och så. Och ända från jag var liten så um gicks... 2
Svar
35
· Visningar
2 731
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi... 12 13 14
Svar
265
· Visningar
23 645
Senast: Whoever
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad... 3 4 5
Svar
88
· Visningar
16 229
Senast: Johanna1988
·
Hästmänniskan Hej! Jag är 14 år och älskar hästar över allt annat (förstås);) Jag behöver tips och råd om hur vida jag ska göra med en svårhanterlig... 2
Svar
28
· Visningar
3 412
Senast: Ceta
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden V
  • Valp 2025
  • Uppdateringstråd 31

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp