Att inte ha några vänner när man blir gammal

[skogaliten]

Väldigt många äldre är fortfarande osäkra i handskadet av teknik, och det är där allt annonseras ut.

Definiera "äldre" tack!

De som är sisådär 75 idag har haft ett arbetsliv där datorer funnits med (i olika utsträckning), och var medelålders när internet kom i mitten av 1990-talet.

De är inte så värst osäkra när det gäller teknik, däremot så verkar de inte vilja "byta plattform" när de väl vant sig någon plattform.

 

[skogaliten]

Jaha och du tror det passar alla äldre. Absolut att kommande generationer hänger med på det, men många ensamma äldre har inte vart i närheten av en dator.

Vilka är det, och hur gamla är dessa? 80 +?

 

[Inte_Ung]

Många föräldraar engagerar sig till den milda grad att de tror att man är lika intresserad av deras barn som de är..
En bekant blev arg när jag vänligt bad henne sluta skicka barnbilder, dela länkar till barnalbum etc. Det var enda kommunikationen därifrån.
Hen var min vän. Jag kände inte ens hens barn.

På samma sätt som man automatiskt inte behöver älska svärföräldrar för att man älskar deras avkomma.

Ungefär som att få hundbilder.

 

[Roheryn]

Skulle nog säga att barn är ännu mer livsstil än hästat, du varken sälja eller avliva dem om du skulle tröttna

Ja, det löser sig bra. De som vill leva 100% barnbubbla, prata barn, ta med barn överallt osv har lika lite utbyte av mig som jag av dem.
Däremot de som fortfarande vill göra saker utan barn, prata om annat än barn har jag en fortsatt bra relation till. Majoriteten är inte helt oväntat män även om det är finns några fighters till hästtjejer som vägrar ge upp sina gamla liv och kämpar på som riktiga hjältar

Jag är en av dessa "kämpande hästtjejer" som höll fast vid mitt eget liv trots att jag fick barn. Jag till och med köpte häst och började tävla under småbarnsåren. Det hade dock ett pris och det priset hette ALLT ANNAT socialt liv. Jag hade några år då jag jobbade, tog hand om mitt barn och var i stallet men inget annat. Inga AW, inget fika med vänner, inga restaurangbesök - nada! Men inte för att "gå in i barnbubblan" utan för att hästar var och är mitt liv, det som är jag, och jag var inte under några omständigheter villig att ge upp det. Så jag offrade det sociala. Sen följde några år - fortfarande med häst - då jag kunde ta mig tid till lite mer socialt liv igen, men nu (som 50+) har jag gett upp det igen för att helhjärtat satsa på egen gård, hästar, hundar mm. För mig är det helt enkelt inte så viktigt att ha ett socialt liv utanför mina intressen. Träffar ju en hel del folk via häst- och hundaktiviteter men inte så många andra.

 

[skiesabove]

Definiera "äldre" tack!

De som är sisådär 75 idag har haft ett arbetsliv där datorer funnits med (i olika utsträckning), och var medelålders när internet kom i mitten av 1990-talet.

De är inte så värst osäkra när det gäller teknik, däremot så verkar de inte vilja "byta plattform" när de väl vant sig någon plattform.

I mitt arbetsliv har jag mött många i gen x och äldre (alltså 50+) som är osäkra på teknik. Det kan yttra sig som en skarp ovilja att byta teknik/plattform, svårigheter att lära in nya program, svårigheter att lösa problem som uppstår, och svårigheter att följa med i förändringstakten rent allmänt.

Dom är kvar på Facebook medans millenials och yngre migrerar till nya plattformar. Och det funkar ju tillsvidare, deras jämnåriga är kvar, men det blir problem när den plattformen sen försvinner.

Men det finns också dom som är "snäppet värre" (ofta 70+) och överhuvudtaget inte klarar av modern teknik. Glöm Facebook, problemet är att dom har svårt med Bank-ID och inte kan delta i samhället alls längre.

 

[monster1]

Okej, jag omfraserar - att vara förälder är en livsstil. Det är fortfarande någonting självvalt som påverkar ens liv, liksom att skaffa en häst, hund, papegoja, gård... jag menar, allt detta GÅR ju att ge upp om man ska vara krass.
Jag tycker inte att djuren bara är att ge upp från en dag till en annan som en yogaklass heller.

Jag håller med dig att bli och vara förälder är i högsta grad en livsstil som man väljer, att den är svår/omöjlig att ta sig ur är ju en annan sak. men valet har man i högsta grad gjort och det formar sedan ens liv.

Ingen är tvungen att skaffa ett barn som man är tvungen att ha ett arbete eller en bostad. Det är helt enkelt ett val man gör för sin egen skull idag.

 

[Inte_Ung]

Dom är kvar på Facebook medans millenials och yngre migrerar till nya plattformar. Och det funkar ju tillsvidare, deras jämnåriga är kvar, men det blir problem när den plattformen sen försvinner.

Då så flyttar vi med.
Grejen med Facebook är att det fungerar som en internationell telefonkatalog med bilder.
Samt anslagstavla och annonsblad.
Och jag tycker nog att den används av alla åldrar.

Vilka andra plattformar tänker du på?
De som jag har tittat på uppfyller helt andra syften.

 

[monster1]

Jag tänker så här, om man tappar kontakten för att någon skaffar en hund eller ett barn eller dyker huvudstupa in suduko och inte kan prata om något annat, så var kanske det gemensamma man hade inte så starkt. Min uppfattning är att folk som får barn ofta pga av bekvämlighet mest umgås med andra som har barn i samma åldrar. Det blir väll så helt enkelt. Sen kanske det visar sig när barnen blir större och själva väljer vänner att man inte hade mer än barnen gemensamt med de andra föräldrarna. Så är det ju med allt i livet, vissa kollegor har man trevligt med på jobbet men bandet är inte så starkt att man de blir vänner även utanför medan andra tar man med sig i livet även när man slutat arbeta på den platsen. Sen beror ju saker lite på vart man är just då. Själv lever jag i ensamhushåll och har vänner som också mest är i ensamhushåll, våra liv ser väll tillräckligt lika ut för att vi ska ha ungefär samma behov av umgänge och möjlighet till umgänge. De som har familj har liksom fullt upp med den, de har liksom inte tid eller ork eller behov av att ta en fika eller så.

Om man är en person som har mycket av sitt umgänge i ett specifikt sammanhang, vilket den nu än må vara och det sedan av någon anledning upphör så kan det nog lätt bli lite ensamt. Då blir man tvungen att hitta ett nytt sammanhang, man kommer bli tvungen att bryta sitt mönster och göra något annorlunda, för att saker ska bli annorlunda. Där tror jag det hakar upp sig för många, inklusive jag själv.

 

[monster1]

Då så flyttar vi med.
Grejen med Facebook är att det fungerar som en internationell telefonkatalog med bilder.
Samt anslagstavla och annonsblad.
Och jag tycker nog att den används av alla åldrar.

Vilka andra plattformar tänker du på?
De som jag har tittat på uppfyller helt andra syften.

De yngre generationerna hänger på andra ställen, discord bland annat, fast jag är lite dåligt uppdaterad. De ungdommar jag känner som är på Facebook är enbart där för att deras föräldrar eller mor och farföräldrar är där och vill hålla kontakt med dom.

 

[hastflicka]

Då så flyttar vi med.
Grejen med Facebook är att det fungerar som en internationell telefonkatalog med bilder.
Samt anslagstavla och annonsblad.
Och jag tycker nog att den används av alla åldrar.

Vilka andra plattformar tänker du på?
De som jag har tittat på uppfyller helt andra syften.

Fast Jag upplever nog att de flesta Jag kanner borjar trottna pa Facebook. Det ar for mycket reklam och man ser inte mycket av sina vanner langre. Sjalv har Jag inte anvant facebook alls nastan sedan 2015. Jag har fortfarande mitt konto, men har bara anvant det till att fa tag pa nagon speciell van de sista 10 aren.

Vad ar det for "plattformar" ni pratar om?

 

[monster1]

Fast Jag upplever nog att de flesta Jag kanner borjar trottna pa Facebook. Det ar for mycket reklam och man ser inte mycket av sina vanner langre. Sjalv har Jag inte anvant facebook alls nastan sedan 2015. Jag har fortfarande mitt konto, men har bara anvant det till att fa tag pa nagon speciell van de sista 10 aren.

Vad ar det for "plattformar" ni pratar om?

Plattformar är tex instagram, snapchat, bukefalos, discord, tiktok, whatsApp etc .

 

[Sel]

De yngre generationerna hänger på andra ställen, discord bland annat, fast jag är lite dåligt uppdaterad. De ungdommar jag känner som är på Facebook är enbart där för att deras föräldrar eller mor och farföräldrar är där och vill hålla kontakt med dom.

Fast jag tycker att vi har många yngre i våra intressegrupper - typ tarantell och reptilgrupperna. Det är något som är svårt att replikera på samma sätt på andra plattformer tror jag. Att folk inte använder FB lika mycket för att hitta och umgås med vänner håller jag med om men föreningslivet är fortfarande rikt där med både äldre och yngre medlemmar.

 

[skogaliten]

I mitt arbetsliv har jag mött många i gen x och äldre (alltså 50+) som är osäkra på teknik. Det kan yttra sig som en skarp ovilja att byta teknik/plattform, svårigheter att lära in nya program, svårigheter att lösa problem som uppstår, och svårigheter att följa med i förändringstakten rent allmänt.

Dom är kvar på Facebook medans millenials och yngre migrerar till nya plattformar. Och det funkar ju tillsvidare, deras jämnåriga är kvar, men det blir problem när den plattformen sen försvinner.

Men det finns också dom som är "snäppet värre" (ofta 70+) och överhuvudtaget inte klarar av modern teknik. Glöm Facebook, problemet är att dom har svårt med Bank-ID och inte kan delta i samhället alls längre.

Varför ska man byta plattform i samma takt som man byter underkläder?

Det finns väl inget självändamål med det, det är ju som att flytta till en annan lägenhet, enbart för att det byggs ett nytt hus bredvid det gamla. Trivs man där man är, så är ju nybyggt bara en hit, om man har en riktigt dålig hyresvärd...

Det är nog mer en viss personlighetstyp, som verkligen vill "prova det nyaste av det nya", och bland yngre så följer många med p.g.a. av FOMO snarare än ett behov av att flytta.

Jag har många kontakter med personer 70 +, inte minst genom föreningsengagemang, och det är extremt få som inte grejar swish och bank-id. Det är även väldigt få som inte anväder mail.

Många som undviker sociala medier gör det av ideologiska skäl, och tycker illa om när en förening väljer att "sluta maila och lägga ut föreningsinformation på Facebook" istället.

Jag känner en person som är selektivt teknikfientlig: hen måste använda internetbaserade tjänster för att alls kunna sköta sitt jobb, via påloggning med Bank-id, och gör det också, men vägrar att ha en egen mailadress, hen avskyr nämligen att sortera mail och behöva svara. Hen vill att mail till henom ska gå till hens partner istället....

 

[skiesabove]

Då så flyttar vi med.
Grejen med Facebook är att det fungerar som en internationell telefonkatalog med bilder.
Samt anslagstavla och annonsblad.
Och jag tycker nog att den används av alla åldrar.

Vilka andra plattformar tänker du på?
De som jag har tittat på uppfyller helt andra syften.

Mina vänner online använder främst WhatsApp och Discord. En del har fortfarande instagram, men de flesta som är på insta är där för sina egna företags skull eller för att ta del av företag/utbildningsutbudet. Det finns dock många andra sociala appar, som jag själv inte använder. Det finns specifika appar för att hitta nya vänner tillexempel.

Att rensa ut sociala media och inte delta i "telefonboken med bilder" är det många som gör numera.

De som har kvar FB av mina vänner har det antingen för sina företag eller pga grupperna/anslagstavle-funktionen (jag var själv tvungen att återaktivera min FB pga jobb, men det var motvilligt).

Jag tror faktiskt att vi kommer se ett återvändande till fysiska mötesplatser. Tillexempel så ökar mängden gen Z som söker sig till kyrkan.

 

[Roheryn]

I mitt arbetsliv har jag mött många i gen x och äldre (alltså 50+) som är osäkra på teknik. Det kan yttra sig som en skarp ovilja att byta teknik/plattform, svårigheter att lära in nya program, svårigheter att lösa problem som uppstår, och svårigheter att följa med i förändringstakten rent allmänt.

Dom är kvar på Facebook medans millenials och yngre migrerar till nya plattformar. Och det funkar ju tillsvidare, deras jämnåriga är kvar, men det blir problem när den plattformen sen försvinner.

Men det finns också dom som är "snäppet värre" (ofta 70+) och överhuvudtaget inte klarar av modern teknik. Glöm Facebook, problemet är att dom har svårt med Bank-ID och inte kan delta i samhället alls längre.

Jag är 54 och har varit yrkesverksam sen 1997 då jag var klar med högskolan (är civilingenjör). Sedan dess har jag inte haft en enda arbetsdag utan att använda en dator. Jag är uppvuxen med Sony Walkman, Game & Watch och första generationens Nintendo. Fick "hemdator" på den tiden (slutet 90-tal) då man kunde få köpa det via arbetsgivaren och bruttolöneavdrag och spelade massor av pc-spel på den - och "brände" inte helt lagliga cd-skivor med musik (det var på den tiden som Napster och Pirate Bay var stora). Internet, som funnits sen 1969 (två år innan jag föddes) blev en "fluga" när jag var ung vuxen och växte sig stort och självklart fram till millenieskiftet. Jag lärde mig programmering på mitt första jobb, byggde hemsidor när jag var föräldraledig (2000/2001) och har senare lärt mig apputveckling på iPhone.

Att säga att någon i min generation är osäker på teknik på grund av ålder eller generationstillhörighet blir ju lite... märkligt? Vi har haft all denna teknik tillgänglig under hela våra liv, de av oss som finns på sociala media HAR redan bytt plattform flera gånger innan vi möjligtvis hamnade på facebook, instagram eller något annat. Jag finns kvar på facebook så länge det fyller ett syfte i mitt liv (till exempel att jag får inbjudan till olika evenemang, uppdatering i olika intressegrupper osv) oavsett vart yngre personer eventuellt tar vägen. Finns det behov av nåt annat så byter jag plattform igen.

 

[monster1]

Fast jag tycker att vi har många yngre i våra intressegrupper - typ tarantell och reptilgrupperna. Det är något som är svårt att replikera på samma sätt på andra plattformer tror jag. Att folk inte använder FB lika mycket för att hitta och umgås med vänner håller jag med om men föreningslivet är fortfarande rikt där med både äldre och yngre medlemmar.

Jag vet bara att de jag känner som är 25 år och yngre använder andra plattformar än facebook. De har förvisso konton där ibland men de är inte aktiva och blir mest bara taggade av sina föräldrar eller mor/farföräldrar.

 

[skiesabove]

Jag är 54 och har varit yrkesverksam sen 1997 då jag var klar med högskolan (är civilingenjör). Sedan dess har jag inte haft en enda arbetsdag utan att använda en dator. Jag är uppvuxen med Sony Walkman, Game & Watch och första generationens Nintendo. Fick "hemdator" på den tiden (slutet 90-tal) då man kunde få köpa det via arbetsgivaren och bruttolöneavdrag och spelade massor av pc-spel på den - och "brände" inte helt lagliga cd-skivor med musik (det var på den tiden som Napster och Pirate Bay var stora). Internet, som funnits sen 1969 (två år innan jag föddes) blev en "fluga" när jag var ung vuxen och växte sig stort och självklart fram till millenieskiftet. Jag lärde mig programmering på mitt första jobb, byggde hemsidor när jag var föräldraledig (2000/2001) och har senare lärt mig apputveckling på iPhone.

Att säga att någon i min generation är osäker på teknik på grund av ålder eller generationstillhörighet blir ju lite... märkligt? Vi har haft all denna teknik tillgänglig under hela våra liv, de av oss som finns på sociala media HAR redan bytt plattform flera gånger innan vi möjligtvis hamnade på facebook, instagram eller något annat. Jag finns kvar på facebook så länge det fyller ett syfte i mitt liv (till exempel att jag får inbjudan till olika evenemang, uppdatering i olika intressegrupper osv) oavsett vart yngre personer eventuellt tar vägen. Finns det behov av nåt annat så byter jag plattform igen.

Och du har aldrig träffat kollegor som har problem med att gå över från Excel till en företagsapp?

Som måste ringa IT-supporten för enkla lättlösta problem på jobbdatorn?

Som tar år på sig att få upp kompetensen i nya arbetssystem? Som behöver hjälp med word?

Det spelar ingen större roll i det sociala livet NU för gen X, men när man är 70+ är det vanligt att det blir svårare kognitivt med nya saker, och de som missade "tåget" med att lära sig själv (och du verkar ju ha varit med på tåget) kommer ha stora problem i framtiden.

Sen kan man ju debattera huruvida gen z och alpha faktisk klarar det där med "lära sig själv". "Xennials" (unga gen x) och millenials verkar ha högst kompetens på DIY med teknik.

Som ett exempel från mitt eget liv om äldre och teknik: min mormor (81) är aktiv på FB och insta, men behöver hjälp om något blir knas med lösenord. Min morfar (84) använder inte sociala media alls. Min farmor (85) är rädd för mikrovågsugnar, så hon stannade nog tekniskt på 60-talet eller nåt . Min pappa (64) är IT-snubbe, min mamma (60) klarar av att ladda ner appar och använda dom men behöver hjälp om något går snett.

 

[Inte_Ung]

Jag lärde mig programmering på mitt första jobb, byggde hemsidor när jag var föräldraledig (2000/2001)

Jag gick en 1-årig utbildning i programmering läsåret 1985-1986.
Så det är inte direkt någon ny teknik.

 

[Inte_Ung]

Och du har aldrig träffat kollegor som har problem med att gå över från Excel till en företagsapp?

Som måste ringa IT-supporten för enkla lättlösta problem på jobbdatorn?

Som tar år på sig att få upp kompetensen i nya arbetssystem? Som behöver hjälp med word?

Jag tror att problemet handlar om andra saker än ålder.

 

[Görel]

Jag är 54 och har varit yrkesverksam sen 1997 då jag var klar med högskolan (är civilingenjör). Sedan dess har jag inte haft en enda arbetsdag utan att använda en dator. Jag är uppvuxen med Sony Walkman, Game & Watch och första generationens Nintendo. Fick "hemdator" på den tiden (slutet 90-tal) då man kunde få köpa det via arbetsgivaren och bruttolöneavdrag och spelade massor av pc-spel på den - och "brände" inte helt lagliga cd-skivor med musik (det var på den tiden som Napster och Pirate Bay var stora). Internet, som funnits sen 1969 (två år innan jag föddes) blev en "fluga" när jag var ung vuxen och växte sig stort och självklart fram till millenieskiftet. Jag lärde mig programmering på mitt första jobb, byggde hemsidor när jag var föräldraledig (2000/2001) och har senare lärt mig apputveckling på iPhone.

Att säga att någon i min generation är osäker på teknik på grund av ålder eller generationstillhörighet blir ju lite... märkligt? Vi har haft all denna teknik tillgänglig under hela våra liv, de av oss som finns på sociala media HAR redan bytt plattform flera gånger innan vi möjligtvis hamnade på facebook, instagram eller något annat. Jag finns kvar på facebook så länge det fyller ett syfte i mitt liv (till exempel att jag får inbjudan till olika evenemang, uppdatering i olika intressegrupper osv) oavsett vart yngre personer eventuellt tar vägen. Finns det behov av nåt annat så byter jag plattform igen.

Jag har haft datorer i jobbet sen 1986. Registrerade uppgifter i olika program.
Haft egen hemdator sen 1994. Efter det började alltfler i vänkretsen att skaffa. Vi är främst 60-talister.