Att hjälpas åt under nätterna

[Brandgul]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Min man är också egen företagare med några anställda (en semester på 18 år säger väl en del?) men vi löste det hela genom att han gick ner i tid de första månaderna när det var som värst med sömnbristen. Jag tog i princip alla nätterna, sista slurken brukade vara vid fyratiden på natten. Sen sov jag fram till åtta - halv nio. Han stannade hemma lite längre på morgonen, njöt av tystheten och lugnet och närheten till sin dotter (och de två fick kanonkontakt!), sen väckte han mig innan han körde till jobbet. På så vis fick jag sova lite, han fick kontakten med dottern OCH en piggare fru när han kom hem på kvällen. Samtidigt som han fick hela nattsömnen och kunde prestera på jobbet. Att gå ner i tid och jobba 75% under de första knökiga månaderna är många gånger en väldigt bra idé eftersom vinsten är så stor för förhållandet till både kvinnan och barnet. Det är ju så kort tid det handlar om.

Bra lösning! Min sambo har flex så han kan alltid sova en timma eller två extra efter en helvetesnatt. Jag ska alltid upp 6.15 eller tidigare *zzzzz* Roligt om man somnar efter 3 eller nått sånt... Då presterar man inte mycket alls på jobbet. Inte när man kommer hem heller.

Eftersom vår dotter hade kolik till fyra månaders ålder och gärna skrek mellan två på em och tio på kvällen hände det att han tog henne någon timme på kvällen när han kom hem. Det blev mycket pizza vissa perioder!! För ingen av oss hade mycket ork till att laga mat.

Det jag gjorde i min tur var att utnyttja mitt kontaktnät fullt ut. Mamma, mormor, vänner etc. Om de kom och gick ut med dottern i barnvagn två timmar gjorde det mig till en mycket bättre människa och mamma. Det räckte en gång i veckan för att jag skulle bli tio gånger piggare. Jag säger inte att det är så i ert fall, men många gånger är kvinnor väldigt dåliga på att be om hjälp och engagera sin omgivning. Hoppas det löser sig för er!

Min kompis hade kolikbarn och var nära på att knäcka hela förhållandet. De slet och slet och var helt utpumpade och i efterhand sa de: Varför tog vi inte emot hjälp??? De ångrar sig så. Men just då ville de inte utsätta andra för sina "jobbiga" barn. Svårt när man är mitt uppe i det. Man kanske ska bearbeta det där lite innan så man faktiskt ber om hjälp om man behöver det!

 

[lilla_maaliiin]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

sorry men jag tycker inte dom där argumenten funkar. Och jag har också lidit av panikångest i flertalet år, så jag vet hur det känns.

Min sambo körde på samma argument, "jobbar, trött, aldrig egen tid, han tyckte jag kunde sova när bebis sover osv". Men allt det där faller platt enligt mig. Visst att han jobbar, men han VET att klockan 10 är det fika, klockan 12 är det lunch, klockan 15 är det fika och klockan 17 kan man gå hem för dagen. Dessutom kan han, precis när han vill, gå på toaletten, gå och ta en kopp kaffe eller liknande.

Jag kan INTE sova på dagtid när Leo sover. Dels därför att jag blir ett sonkat monster då, och dels för att jag har ungefär 100 andra saker som MÅSTE göras när han sover.

Vi löste det med att jag tar nätterna, sambon fick ta Leo från 05.20. (Leo vaknade alltid mellan 4-5...) På det sättet fick jag iaf sova ostört mellan 05.20-08.00. GULD VÄRT! Men jag var tvungen att få ett totalt psykbryt innan sambon fattade att jag inte pallade ta alla nätter, alla mornar och få EN sovmorgon på helgen.

Nu när Leo sover bättre (vaknar bara en gång/natt och sover till 06.30 ca) så kör vi varannan morgon hela veckorna

TS: Du har inte ett sådant jobb att du kan jobba en dag och sambon vara hemma med bebis? Ombytta roller för en dag lixom, så han får känna på att det INTE är semester?

 

[Hyacinth]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

jo, alla lördagar och ofta ett par timmar på söndagar.
Han jobbar nog i snitt 7 dagar i veckan. Han jobbar mycket hemma, men är inte ledig för det.

Hoppas jag också

 

[voltis]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

kl

Jag helammar och nästan hela natten ligger dottern i vår säng, så när hon vaknar så behöver jag bara lägga fram bröstet och somna om.
Är hon pigg så ligger hon mest och pratar för sig själv en stund.

Eftersom hon behöver bröstet så är det jag som tar allt detta, frivilligt.
Sambon jobbar, börjar tidigt och behöver mer sömn än mig (annars med).
Istället är han mkt med dottern på em, kvällar, helger så jag får lite "egentid".

Detta funkar för oss.

 

[Tillit]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Det ligger kanske något i det. Skulle jag fråga min sambo om han kunde hjälpa till så skulle han göra det direkt. Han gick ju även upp och vaggade i två timmar om sonen behövde bli buren ibland. Jag behövde aldrig känna hopplösheten att jag fick göra allt själv, utan jag kunde alltid be om hjälp och det inger nog ett visst sorts lugn. För mig i alla fall.

Ja, bara att veta att man inte måste klara det helt själv, gör kanske att man orkar lite till
Sen att jag inte har hjärta att väcka min sött sovande sambo, som jag vet kommer stappla upp och i princip ställa sig i givakt, är ju mitt eget fel

 

[Sol]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Comforts kille som skriver! Håller absolut med om att man ska hjälpas åt så mycket det bara går, Problemet för mig är att för det första har jag ett ansvarsfullt arbete som måste skötas väldigt väl då det är ett litet företag på en liten ort och då behöver man vara pigg & alert, det andra problemet är att det ganska ofta är väldigt stressigt på jobbet vilket gör att min utbrändhet/panikångest gör sig påmind än mer om jag inte sover och får vara ifred ibland. De som haft panikångest/utbrändhet känner garanterat igen sig. Trivs för övrigt bra på jobbet både med arbetskamrater & uppgifter vill därför inte byta arbete. Är övertygad om att vår dotter tillslut kommer att sova bättre så att min tjej också kan känna sig pigg, men för mig känns det svårt att hjälpa till mer än jag gör mådde så dåligt av ångesten för ett tag sen att jag knappt visste hur jag skulle ta mig till arbetet. Har ni andra förslag kom gärna med dom ps. är ingen egokille som inte försöker ta mitt ansvar, hade jag "bara" varit trött om dagarna hade jag gärna hjälpt till mycket mer med nattpassen.

Det låter väl som att det behövs göra någonting åt arbetssituationen om det är så att utbrändheten/panikångesten ligger så pass nära. Lite marginal är ju bra att ha. Kan du inte gå ner i arbetstid? Jobba 75% kanske?

Ni kanske kan dela upp nattvaken i pass så att ni båda får i ungefär halva natten var (eller vad ni kommer fram till funkar) i sammanhängande sömn?

 

[Comfort]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

nu är det jag igen

Så gör ju jag med, bara fram med patten och försöker somna om. Det funkar ibland , sällan. Sen när det blir framåt 4 och det är sjätte gången för den natten jag gör det blir jag knäckt.
Det är ju det att hon ligger och vänder sig, sparkar och det i timmar som med är så jobbigt. Då behöver det ju inte vara jag som ligger och blir sparkad på, det kan ju lika gärna vara han.



Jag har sagt till min arbetsgivare att jag vill börja jobba varannan lördag snart, så det är på g!

Han behöver byta jobb, ja, vet inte hur många gånger vi har pratat om det. Problemet är att hans chef är mer hans kompis än chef, och .... har lite konstiga ideer ibland. Det är tack vare min sambo att företaget fortfarande existerar anser jag för han drar det större lasset. Han vill inte sluta pga pliktkänsla och för att han trivs bra, men jag tycker inte detta håller.

När jag säger att han kan ta ut pappadagar säger han att det inte går.
"han kan inte hindra dig från att vara pappaledig"
"nej men han kan sparka mig."

 

[MsSleepalot]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Min sambo har aldrig tagit nätterna och vår son är snart 16 månader.

Sambon fick precis veta att han skulle bli varslad från jobbet några dagar innan sonen kom, så han bestämde sig för att jobba så mycket han kunde i slutet. Alltså tog han inte ut dom 10 pappadagarna på en gång.

Jag, som blev snittad, tog sonen i princip jämt. Han kräktes helt sjukt mycket och sov typ aldrig. Sa jag att jag var trött fick jag höra "men alla mammor klarar det ju, då gör du det med!". Så det vara bara att se glad ut och sova när sonen sov.

Men så kom julen och sambon som precis fått veta att han skulle få vara kvar på jobbet, tog 10 pappadagarna så han blev hemma ca 1 månad totalt. Då fick han gå upp med mig och sonen på nätterna! Och då sa han inget mer och skämdes!

Så jag har alltid tagit honom på nätterna. Sambon har testat med han kan inte ha honom utan att han blir galen! Så det var mamma som gällde...

Nästa barn blir pappas pojke/flicka tror jag

Nej fy första tiden var så sjukt tuff. Bodde 2 trappor upp och hade hund som skulle kissas också.
Sparka din sambo i röven så han åtminstone kan ge dig sovmorgon eller ta er dotter nån natt under helgen så du får sova. Sömnen är så sjukt viktig och får man inte det tär det på förhållandet! Sagt och gjort!

Ta hand om er

 

[Stinaelin]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Jag, som blev snittad, tog sonen i princip jämt. Han kräktes helt sjukt mycket och sov typ aldrig. Sa jag att jag var trött fick jag höra "men alla mammor klarar det ju, då gör du det med!". Så det vara bara att se glad ut och sova när sonen sov.

Jag blir så beklämd närt jag läser sådant här. Sa din sambo så, att "alla andra mammor klarar det..."?

Alltså, vad är det för människor ni (främst tänker jag här på dig och TS) är tillsammans med? Hur står ni ut? Var är den ömsesidiga respekten?

Jag förstår inte, kan nån förklara?
/Stinaelin som tappar hopp om att det någonsin kommer bli jämställt...

 

[Luna10]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

kl

Så länge jag var hemma och ammade på nätterna så tog jag nätterna, men det var ju bara att slänga fram bröstet och somna om, efter nattens första amning sov ju V i vår säng ändå...

Sambon har alltid bytt blöja på nätterna, men vi byter bara bajsblöjor och såna har det varit kanske 5 st under hela tiden...

När V var 7 månader började jag jobba 2 dagar i veckan, då tog sambon de nätterna, d.v.s. lyfte över V till mitt bröst i princip. Jag slapp stiga upp i alla fall.

När V var 11 månader hade vi bara snuttande (2-3 ggr) kvar på natten, inget ätande egentligen. Så då åkte jag bort 2 nätter (råkade sig att vi skulle på personalresa ändå) och pappan erbjöd vatten istället. Det tog 2 nätter, sen sov han hela nätterna!

Sen dess har vi tagit varannan natt hela tiden, även om det nu råkar sig så att jag just nu är hemma heltid. Nu har ju V aldrig varit vaken längre stunder på nätterna, han kan vakna till en gång på natten, men då är det bara att lyfta över honom i vår säng så somnar han om. Sen sover han till 6-6.30, 7 stiger sambon upp och jag får ligga kvar och dra mig till 7.30 i alla fall.

Funkar för oss. Men då är det ju också så att V sover 2-2,5 timmar i sträck (i stillastående vagn) dagtid, så då har jag ju gott om tid att vila, surfa på Buke, läsa eller så. Sen har vi ju V´s farfar som är pensionär och bor 300 m bort och brukar kunna ta honom 1-2 timmar på em när jag vill rida. Så jag har ju avlastning.

 

[SaraXX]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Jag reagerade också på det. Jag har inga egna barn så jag har inte erfarenhet av problemen i den här tråden men det var någon som skrev något i stil med "skönt att ha en förstående man".

Förstående för vaddå?!?
-Att det blir en bäbis som följd av vissa saker?
-Att det krävs 2 personer för att åstadkomma detta?
-Att sagda bäbis inte klarar sig själv från dag 1?

Jag har aldrig hört någon som sagt "skönt att ha en så förstående fru" i liknande sammanhang....

Är det efterblivna män ni har hittat eller varför ska man bli imponerad för att de är "förstående"?

/Trött Sara

 

[Stinaelin]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Jag reagerade också på det. Jag har inga egna barn så jag har inte erfarenhet av problemen i den här tråden men det var någon som skrev något i stil med "skönt att ha en förstående man".

Förstående för vaddå?!?
-Att det blir en bäbis som följd av vissa saker?
-Att det krävs 2 personer för att åstadkomma detta?
-Att sagda bäbis inte klarar sig själv från dag 1?

Jag har aldrig hört någon som sagt "skönt att ha en så förstående fru" i liknande sammanhang....

Är det efterblivna män ni har hittat eller varför ska man bli imponerad för att de är "förstående"?

/Trött Sara

Jag har barn, men har heller inte haft nån "förstående man". Vi samarbetade helt enkelt.

Ja, eftersom jag ammade de första 6 månaderna, så tog jag de flesta nattpassen, men maken tog alla blöjbyten under natten (och på dagen när han var hemma). När jag slutade amma på nätterna tog maken alla nattpassen i början, för att förenkla avvänjningen, den dess (barnen är nu 7 och 4 år) tar vi vartannan natt (fast nu är det sällan barnan vaknar dock). Delat föräldraledigheten har vi också självklart gjort.

Svårare än så är det väl inte? Man är två föräldrar, man delar på ansvaret. Hade min man inte velat göra det, tja, då skulle vi inte bo ihop, ha delad vårdnad, och VIPS så hade han fått ta halva ansvaret ändå, men nu utan fru...

 

[Sol]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

nu är det jag igen

Så gör ju jag med, bara fram med patten och försöker somna om. Det funkar ibland , sällan. Sen när det blir framåt 4 och det är sjätte gången för den natten jag gör det blir jag knäckt.
Det är ju det att hon ligger och vänder sig, sparkar och det i timmar som med är så jobbigt. Då behöver det ju inte vara jag som ligger och blir sparkad på, det kan ju lika gärna vara han.



Jag har sagt till min arbetsgivare att jag vill börja jobba varannan lördag snart, så det är på g!

Han behöver byta jobb, ja, vet inte hur många gånger vi har pratat om det. Problemet är att hans chef är mer hans kompis än chef, och .... har lite konstiga ideer ibland. Det är tack vare min sambo att företaget fortfarande existerar anser jag för han drar det större lasset. Han vill inte sluta pga pliktkänsla och för att han trivs bra, men jag tycker inte detta håller.

När jag säger att han kan ta ut pappadagar säger han att det inte går.
"han kan inte hindra dig från att vara pappaledig"
"nej men han kan sparka mig."

Om nu relationen till chefen är mer kompisaktig än "chef-anställd-aktig" låter det konstigt att det ens skulle finnas på kartan att han får sparken om han ansöker om föräldraledighet. Med en kompisaktig relation skulle iaf jag förvänta mig att man försöker fixa så att det går på något sätt.

 

[Stinaelin]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Han vill inte sluta pga pliktkänsla och för att han trivs bra

Hans pliktkänsla för jobbet är större än för föräldraskapet?
Intressant...

 

[Sar]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

hur gör ni som är föräldralediga och er sambo jobbar dagtid under nätterna?

Min sambo var hemma tillsammans med mig de 3 första månaderna 8semester + pappadagar) och då gick han upp på nätterna med mig och gav dem flaska medan jag pumpade ur till nästa mål (de åt så sakta från brösten i början-prematurer- så det gick fortare i flaska då vi körde det på nätterna.

Efter de 3 månaderna hoppade tjejerna turligt och plötsligt över ett nattmål
(åt ca var 3:e timme dygnet runt) och blev dessutom snabbare på att suga från brösten så då blev det plötsligt plättlätt för mig att bara amma dem i sängen jämfört med att sätta sig och pumpa....

Jag kan varmt rekommendera att ha spjälsäng bredvid föräldrasängen så man kan ha kontakt men ändå få lite mellanrum mellan sig och barnen så att man inte blir sparkad.

Jag körde nätterna, sambon tog kvällarna (då jag var i stallet) och det stora flertalet helgmorgnar. Jag sov varenda gång barnen sov dagtid och kunde också lägga mig då sambon var hemma.

Jag reagerar över att du städar då sambon är hemma på kvällarna. Gå och lägg dig istället kvinna!!!!!
Är det du som ska ta nätterna kan sambon gott ta städningen, kanske under hans ensamtid....

 

[Mabuse]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

När jag säger att han kan ta ut pappadagar säger han att det inte går.
"han kan inte hindra dig från att vara pappaledig"
"nej men han kan sparka mig."

Nej, det kan han inte. Det är fruktansvärt dyrt att säga upp folk pga att de vill ta ut föräldraledighet, eftersom det är olagligt att göra så. Din sambo har missat att det finns arbetsrätt, arbetsgivare kan inte säga upp folk på vilka grunder de vill.

 

[jacko]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Så har vi det också här hemma. Vi är vakna alla tre i stort sett, när Ellen är vaken. Maken tar blöjbyten och vissa av matningarna, medan jag tar amningar och en del av tilläggsmatningarna.

Jag hade gärna jobbat för att få "vila". Jag tycker nog det är jobbigare att vara hemma med bebisen än vad det hade varit att sitta vid mitt skrivbord på jobb... Jag blir lite mörkrädd när jag läser om hur ni andra har det.

Och inte har jag en "förstående" man. Vad är det för 1950-talsuttryck?!?!

 

[Golden_Heart]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Nu kan jag bara säga utifrån hur det har varit för lillskruttan!
Om hon äter dåligt så sover hon dåligt, dessa går hand i hand oftast!
Med småttingarna gäller det att klura på även hur de vill sova, om de vill ha nattkläder, sova i bara blöjan, material på sängkläder osv?
Den som är föräldraledig är den som får ta allt det med dålig sömn osv. Det hör liksom till, dessutom så brukar det också vara så att mamman automatiskt sover lättast och hör minstingens minsta lilla knyst. Att ha barnet mellan sig är inget jag rekommenderar. För oss har hon enbart får ligga vid speciella tillfällen, om hon varit extra dålig, eller något annat som kan ha hänt. Numera sover lilltösen snart 20 månader i sitt eget rum i en växa säng och det funkar bra. Hon har utvecklats enormt sedan hon fick den, mkt säkrare runt om. Tar sig upp och ner för soffor och andra möbler, ur och i sin säng. Vi fick beröm av barnmorskan att hon sover redan i en växa-säng och har gjort det sedan hon fyllde ett år.
Det där med att pappan ska vara pappaledig kan funka, men mamman sover lika lätt ändå och det båda kommer att vakna. Visst man kan buffla till partnern att han får natta osv igen, men sömnen blir ändå störd. Har man tur kan man få sin djupsömn, men för oss beror det på hur hon äter om dagarna osv. Man kan ju inte tvinga i dem mat utan bara erbjuda. Men visst känns det på humöret de dagar som nätterna inte har varit så bra, vara riktigt uselt och precis innan partnern kommer hem så vet man inte vad man ska ta vägen.
Napp är något som jag i framtiden ska försöka undvika ifall barnet sover bra utan. För oss lyssnade vi för mkt på vår omgivning och gav efter för trycket, låter banalt, men så var det. De tyckte att lilltösen var och fifflade för mkt med fingrarna i munnen och skulle därför ha napp. Nappen ställde också till på natten. Vissa nätter kan hon tappa nappen och inte bry sig, men vissa nätter då väcker hon oftast mig då för att leta på nappen då hon tappat den i sängen. Hon gjorde även så när hon sov i samma rum som oss.

 

[Inte_Ung]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Det är ju det att hon ligger och vänder sig, sparkar och det i timmar som med är så jobbigt. Då behöver det ju inte vara jag som ligger och blir sparkad på, det kan ju lika gärna vara han.

Men ni skall inte ha henne i er säng i detta läget.
Hon måste ligga i en egen säng och böka.
Tag bort ena långsidan på en spjälsäng och ställ den öppna sidan mot er säng.
Drag ihop spjälsängens ben med benen på er säng med spännband så att sängarna inte kan glida isär.
På så sätt så kan någon av er lägga en hand på henne om hon känner sig ensam.

Som ni har det nu så stör ni varandra.
Hon kan inte sova för att det inte är nog med plats att böka och du kan inte sova för att hon bökar.
På dagarna så skall det vara fullt av aktion och aktiviteter så att barnet blir trött till natten och sover då.
Inga upprepade försök till att få en lugn stund genom att få barnet att sova.
Det straffar sig ofelbart på natten.

 

[Inte_Ung]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Jag kan INTE sova på dagtid när Leo sover. Dels därför att jag blir ett sonkat monster då, och dels för att jag har ungefär 100 andra saker som MÅSTE göras när han sover.

Det där håller inte.
Man skall göra saker när barnet är vaket och sova när barnet sover.
Annars så blir det inte roligt.
Barnet upphör dessutom ganska så snart med att sova på dagarna.
Det skall ju i stället sova på nätterna och då så måste det vara full aktivitet på dagen.

I början så kan man hålla igång barnet så mycket som det orkar på dagen så sover det på natten.
Mina barn sov på natten av ren utmattning.
Och då så fick jag också sova.

Till flera av er:
Era nätter verkar absolut plågsamma.
Jag hade på 3 barn totalt 6 sådana nätter förutom om barnen var sjuka.
Man måste styra upp dygnsrytmen på barnen för den kommer inte av sig självt.
Dagtid = aktivitet.
Nattetid = lugn och vila.

Det är inte avlastning som ni behöver - det är bättre rutiner så att alla får sova.