Att hjälpas åt under nätterna

[Brandgul]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Pappan gick upp när det skulle bäras och jag inte orkade. Annars tog jag det. Sonen sov väldigt bra på nätterna så det var sällan det behövdes.

Men nu när vi jobbar båda två har vi massor av vakennätter och jag kan bara konstatera att det ÄR jobbigare att vara vaken ett par timmar per natt och sen jobba heltid, mot att faktiskt vara hemma hela dagen och vaken några timmar på nätterna. Man är helt urlakad efter jobb och vaknätter. Jag kommer att ta nätterna igen när jag blir hemma med nästa barn. Även om det är tungt att vara trött hemma är det än värre att jobba också. Vi har verkligen varit nära att gå in i väggen här under vintern.

 

[jerseyko]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Jag viker upp Tildes ben så hon inte kan sparka mig. Tänk tid typ att hon ligger som hon skulle satt sig i en hink och fastnat med rumpan

Men ibland så sparkar hon mig i magen och boxar på tutten och då rullar jag där ifrån. Men det kanske inte är något man gör om de börjar skrika som galningar för det.

Jag byter inte blöja (om det inte är extremt mkt kiss eller hon bajsat) eller tänder några lampor på natten och pratar inte heller med henne.

 

[mimmipigg]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Det som verkligen skär i hjärtat är när han kommer hem och säger att han har haft en jobbig dag och behöver vara ensam några timmar
Men jag då?! Det känns som han tror att det är rena picknicken att vara mammaledig.

Med den inställningen är det dags att han är pappaledig ett par månader antar att han ändrar åsikt då.

Kan det inte vara så att ni stör varandra på natten när ni ligger och trängs i samma säng?
Prova att ha spjälsängen bredvid er säng så att ni kan röra varandra med händerna men inte trängas.
Eftersom hon troligen inte är hungrig utan vill snutta så kanske du måste rymma fältet ett par dagar för att vänja bort bröstet som tröstare och låta pappan ta "fajten", det brukar gå rätt snabbt.
Alternativt att när hon vaknar efter ett par timmars sömn har du en termos varmt vatten och nappflaska fylld med pulver så att du bara behöver skaka ihop och ge utan att vare sig ta upp henne eller kliva upp själv.
Med välling blir de mättare och sömnigare.
Tänd inte, prata inte hyssja bara lite tyst och erbjud hålla-handen eller välling.
På natten ska det vara tråkigt att vara vaken.

 

[Sol]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Vi hjälptes åt. Min man tog faktiskt de flesta blöjbytena (när det behövdes) och vysstunderna trots att han jobbade heltid. Han resonerade som så att jag stod för matandet på natten (amning) och då kunde han ta det han kunde. Han ansåg att det var lika viktigt att jag var pigg som att han var det. Jag var ju hemma med det dyrbaraste han har.

 

[A_NN_A]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

KL

Åk iväg en hel helg ensam. Du får vila och han får lära sig hur det är att ta hand om sitt barn.

 

[micaelathegreat]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Vår dotter har jätteknäpp dygnsrytm. Hon vaknar en gång i timmen hela natten och sover ganska dåligt på dagarna också. Jag har huvudansvaret i veckorna men han hjälper till med att hämta blöjor eller göra ersättning "normala" nätter och om det är en jättejobbig natt så går han upp och tar henne några timmar. Dessutom brukar han ha henne på kvällarna om hon vill vara vaken lite längre. På helgerna hjälps vi åt så att båda får sova lite extra. Jag tycker absolut inte att du kräver för mycket! Att inte få sova är fruktansvärt och utan hjälp blir det outhärdligt.

Jag kan inte sova på dagarna då Melba bara sover i Manducan, i vagnen när vi går på promenad eller på min mage om jag ligger i soffan. Hur i hela friden ska vi få henne att sova själv? Det spelar ingen roll hur djupt hon sover när man lägger ner henne i sängen, hon vaknar på en gång.

 

[Brandgul]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Jag hasade ned till liggande i soffan med bebis på magen. Även om det känns hopplöst nu så kommer hen att börja sova själv en dag Tro mig! Till och med vårt barn gjorde det till slut

 

[Snovind]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Det där är nog olika. Jag tycker det är lättare att jobba än vara föräldraledig.

Kanske varit skillnad om jag varit föräldraledig när barnet var större, men eftersom jag ammar har jag varit/är hemma första tiden. Vi har två barn, en 3åring och en 1månaders. 3åringen har sovit en handfull hela nätter i hela sitt liv och vi har hjälpts åt med nätterna, oavsett vem som jobbar (vi har delat föräldraledigheten så båda har erfarenhet av både hemmalivet och jobblivet). Jag tycker det är kämpigt med en oberäknelig bebis som är totalt beroende av en.

Med tanke på hur mycket vi tvingats vara vakna på nätterna finns det inte en chans att en person skulle klara det själv. Sonen sov enbart i rullande vagn på dagen så lägga sig då var uteslutet. Den som jobbar får iallafall sitta för sig själv på vägen till och från jobbet och på toaletten

Nu tar jag bebisen på nätterna och maken 3åringen. Jag är hemma då jag ammar och han jobbar. Vi kommer hjälpas åt även i framtiden.

 

[Stinaelin]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Det som verkligen skär i hjärtat är när han kommer hem och säger att han har haft en jobbig dag och behöver vara ensam några timmar
Men jag då?! Det känns som han tror att det är rena picknicken att vara mammaledig.

Ursäkta, men är han helt dum i huvidet? Ensam?! Vad tror han det är att vara förälder? Herregud, jag blir mörkrädd. Han kommer hem kl 18:30, och ska sedan vara ensam några timmar? När får barnet audiens hos sin far?

Så; när och hur länge ska han vara pappaledig?

 

[Stinaelin]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Att få sambon att ta nätterna känns hopplöst just nu

Får man fråga varför? Du ammar ju inte?

 

[Tillit]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Vår dotter har jätteknäpp dygnsrytm. Hon vaknar en gång i timmen hela natten och sover ganska dåligt på dagarna också. Jag har huvudansvaret i veckorna men han hjälper till med att hämta blöjor eller göra ersättning "normala" nätter och om det är en jättejobbig natt så går han upp och tar henne några timmar. Dessutom brukar han ha henne på kvällarna om hon vill vara vaken lite längre. På helgerna hjälps vi åt så att båda får sova lite extra. Jag tycker absolut inte att du kräver för mycket! Att inte få sova är fruktansvärt och utan hjälp blir det outhärdligt.

Jag kan inte sova på dagarna då Melba bara sover i Manducan, i vagnen när vi går på promenad eller på min mage om jag ligger i soffan. Hur i hela friden ska vi få henne att sova själv? Det spelar ingen roll hur djupt hon sover när man lägger ner henne i sängen, hon vaknar på en gång.

Precis så har Emil också varit, lääänge! Han sov, dagtid, hos oss eller i vagn eller sele/sjal tills han blev...tja, vad kan det vara, 5-6 månader kanske? Nu (8 månader) kan han sova bra själv, förutom när det är tänder på gång eller utvecklingssprång. Då får han sova i sjalen eller manducan...
På natten sover han dock bra, hela nätter.
Jag tror det ger sig, när dom är redo så sover dom själva helt enkelt

Comfort: Jag har tagit alla nätter sen Emil föddes, dels var det ju rätt självklart sålänge jag ammade, vilket jag dock inte gör längre, och dels så ville/vill jag!
Helt från första början så visste jag att jag bara behövde fråga, så skulle sambon ta honom på natten.
Men det har inte blivit så, han har ju varit väldigt bra med sömnen, sover hela nätter nu och jag tycker om att ta nätterna (ja jag är nog lite knäpp..).
När Emil var helt liten ville han bara sova på oss, eller i famnen, då tog sambon honom några pass ett par nätter, men jag blev mest nervös och låg vaken ändå

Jag tycker att i din situation har du all rätt i världen att få hjälp av sambon, och framförallt ett bättre bemötande!

Skickar lite styrkekramar genom cyberrymden

 

[Bollen]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Vi hjälptes åt. Min man tog faktiskt de flesta blöjbytena (när det behövdes) och vysstunderna trots att han jobbade heltid. Han resonerade som så att jag stod för matandet på natten (amning) och då kunde han ta det han kunde. Han ansåg att det var lika viktigt att jag var pigg som att han var det. Jag var ju hemma med det dyrbaraste han har.

Precis så har vi också haft det.
Underbart med delat ansvar och en förstående man.

 

[Calazirya]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

*kl*

För mig och min sambo är det självklart att vi hjälps åt och stöttar varandra i allt rörande vårt gemensamma barn. Han har hittills jobbat heltid och jag har tagit några fler vaknätter i veckan, men vi checkar alltid av med varandra hur läget är.

Har dottern haft många oroliga vakna nätter, har sambon haft en tung vecka osv är situationer som spelar in när vi fördelar nätter. Att prata, lyssna och ha förståelse är A och O för oss

Nu ska han vara pappaledig istället och vi kommer forts som innan, han kommer ta några fler nätter i regel men hur fördelningen ser ut styr dottern

 

[Comfort]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Comforts kille som skriver! Håller absolut med om att man ska hjälpas åt så mycket det bara går, Problemet för mig är att för det första har jag ett ansvarsfullt arbete som måste skötas väldigt väl då det är ett litet företag på en liten ort och då behöver man vara pigg & alert, det andra problemet är att det ganska ofta är väldigt stressigt på jobbet vilket gör att min utbrändhet/panikångest gör sig påmind än mer om jag inte sover och får vara ifred ibland. De som haft panikångest/utbrändhet känner garanterat igen sig. Trivs för övrigt bra på jobbet både med arbetskamrater & uppgifter vill därför inte byta arbete. Är övertygad om att vår dotter tillslut kommer att sova bättre så att min tjej också kan känna sig pigg, men för mig känns det svårt att hjälpa till mer än jag gör mådde så dåligt av ångesten för ett tag sen att jag knappt visste hur jag skulle ta mig till arbetet. Har ni andra förslag kom gärna med dom ps. är ingen egokille som inte försöker ta mitt ansvar, hade jag "bara" varit trött om dagarna hade jag gärna hjälpt till mycket mer med nattpassen.

 

[Calazirya]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Jag tycker att du ska vara föräldraledig.

Om ditt jobb håller dig så på gränsen till att du känner dig utbränd och får panikångest måste du ta tag i det nu. Det gagnar ingen ( allra minst dig själv ) att du ränner in i väggen nu. Att eran dotter kommer sova bättre är alla överens om, men det kan likväl dröja ( som att det kan hända snart ).

Ni måste avlasta varandra om det drar ut på tiden, att aldrig få sova ordentlig är ren tortyr.

Men jag tror rent generellt att många skulle må bra att dela mer på föräldraledigheten och få förståelse för varandra i situationen.

 

[Hyacinth]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Får man fråga varför? Du ammar ju inte?

Därför att jag är "ledig", han jobbar. Jag har utan att fatta hur det gick till hamnat i den klassiska situationen att jag gör det för att det blir enklast så. Sambon jobbar även utomlands en del just nu, så jag är ensam en del.
Sambon kommer också vara föräldraledig, då kommer jag sätta hårt mot hårt på att han tar nätterna. Dottern är dessutom mammig vilket givetvis inte blir bättre av att jag tar alla nätter, men sambon ger upp fort när han är trött. Och jag med, eftersom en illvrålande bebis gör att ingen sover.

Trist situation, men vi pratat i alla fall om det, och har intentionen att jämna ut arbetsfördelningen.

 

[Bananas]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Hej Comforts kille! Nu är det några år sen vårt barn var litet och hon hade också svårt att komma till ro om nätterna... och dagarna. Minns den tiden allt för väl när jag läser den här tråden. Tack och lov växer alla barn och sover slutligen om nätterna!

Min man är också egen företagare med några anställda (en semester på 18 år säger väl en del?) men vi löste det hela genom att han gick ner i tid de första månaderna när det var som värst med sömnbristen. Jag tog i princip alla nätterna, sista slurken brukade vara vid fyratiden på natten. Sen sov jag fram till åtta - halv nio. Han stannade hemma lite längre på morgonen, njöt av tystheten och lugnet och närheten till sin dotter (och de två fick kanonkontakt!), sen väckte han mig innan han körde till jobbet. På så vis fick jag sova lite, han fick kontakten med dottern OCH en piggare fru när han kom hem på kvällen. Samtidigt som han fick hela nattsömnen och kunde prestera på jobbet. Att gå ner i tid och jobba 75% under de första knökiga månaderna är många gånger en väldigt bra idé eftersom vinsten är så stor för förhållandet till både kvinnan och barnet. Det är ju så kort tid det handlar om.

Eftersom vår dotter hade kolik till fyra månaders ålder och gärna skrek mellan två på em och tio på kvällen hände det att han tog henne någon timme på kvällen när han kom hem. Det blev mycket pizza vissa perioder!! För ingen av oss hade mycket ork till att laga mat.

Det jag gjorde i min tur var att utnyttja mitt kontaktnät fullt ut. Mamma, mormor, vänner etc. Om de kom och gick ut med dottern i barnvagn två timmar gjorde det mig till en mycket bättre människa och mamma. Det räckte en gång i veckan för att jag skulle bli tio gånger piggare. Jag säger inte att det är så i ert fall, men många gånger är kvinnor väldigt dåliga på att be om hjälp och engagera sin omgivning.
Hoppas det löser sig för er!

 

[Stinaelin]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Därför att jag är "ledig", han jobbar. Jag har utan att fatta hur det gick till hamnat i den klassiska situationen att jag gör det för att det blir enklast så. Sambon jobbar även utomlands en del just nu, så jag är ensam en del.
Sambon kommer också vara föräldraledig, då kommer jag sätta hårt mot hårt på att han tar nätterna. Dottern är dessutom mammig vilket givetvis inte blir bättre av att jag tar alla nätter, men sambon ger upp fort när han är trött. Och jag med, eftersom en illvrålande bebis gör att ingen sover.

Trist situation, men vi pratat i alla fall om det, och har intentionen att jämna ut arbetsfördelningen.

Fast du är ju inte ledig, det är ett mycket missvisande namn med föräldraledighet. Du är ledig från jobbet, ja, men du har ju ett annat ansvar. Om man inte får sova ordentligt tror jag man blir en sämre förälder än om man får sova ut då och då.

Din sambo jobbar väl inte på helgen? Då kan han ju ta en natt per helg iallafall. Sen tycker jag att du verkligen ska tänka på att inte måla in dig i hörn när det gäller att göra saker själv "för att det är enklast så". Rätt som det är gör du allt... Vi nattar exempelvis vartannan kväll, oavsett om barnen för tillfället är mammiga eller pappiga och skriker för att de vill ha den andre föräldern. Jag tror absolut att det lönar sig i längden.

Bra att din sambo ska vara pappaledig. Hoppas det är snart och länge!

 

[Brandgul]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Vår son har väl sovit en vecka eller två sen han var 10 månader eller nått sånt. Men att jobba heltid en hel vecka med 2-5 timmars upphackad sömn i bagaget har nära på knäckt oss båda två. Då är jag hellre hemma efter så lite sömn. Faktiskt.

Men handlar det om en handfull nätter när jag är hemma och barnet är riktigt litet tar jag det lätt om min sambo jobbar.

 

[Brandgul]

Sv: Att hjälpas åt under nätterna

Helt från första början så visste jag att jag bara behövde fråga, så skulle sambon ta honom på natten.

Det ligger kanske något i det. Skulle jag fråga min sambo om han kunde hjälpa till så skulle han göra det direkt. Han gick ju även upp och vaggade i två timmar om sonen behövde bli buren ibland. Jag behövde aldrig känna hopplösheten att jag fick göra allt själv, utan jag kunde alltid be om hjälp och det inger nog ett visst sorts lugn. För mig i alla fall.