Att erkänna faderskap för någon annans barn

[Sassy]

Fast om det är så extremt viktigt bör man se över adoptioner också, inte säkert barnet har "rätt" att hitta sina riktiga föräldrar då om dom inte har lust att säga något. Är ju en del olika varianter på det där. Tycker fortfarande det är det minsta problement, huvudsaken är att barnet har bra föräldrar som tar hand om det så den får en bra uppväxt, sen om det kommer upp så får man ta det som det kommer.

Skillnaden är att vid en vet man att det inte är adoptivföräldrarna som är de biologiska föräldrarna. Att ljuga om faderskapet är att föra människor bakom ljuset. (Dessutom kan det vara väldigt underlättande att känna till släktskap vid sjukdomsutredningar och liknande.)

Om den biologiska pappan inte vill ha någon närvaro i barnets liv och den "nya" gärna tar på sig faderskapet är närståendeadoption hyfsat smidigt, och allt blir rätt från början. Framförallt kastar man inte in sitt barn i en livslång lögn.

 

[Grazing]

Aja, oavsett så är det ju inget olagligt och inget som någon ska lägga sig i. Det är ju upp till dom.

 

[Wingates]

Skillnaden är att vid en vet man att det inte är adoptivföräldrarna som är de biologiska föräldrarna. Att ljuga om faderskapet är att föra människor bakom ljuset. (Dessutom kan det vara väldigt underlättande att känna till släktskap vid sjukdomsutredningar och liknande.)

Om den biologiska pappan inte vill ha någon närvaro i barnets liv och den "nya" gärna tar på sig faderskapet är närståendeadoption hyfsat smidigt, och allt blir rätt från början. Framförallt kastar man inte in sitt barn i en livslång lögn.

Fast rent krasst är det ju mer än ett adopterat barn som inte fått veta något förrens i långt upp i vuxenålder. De flesta kollar ju inte sitt födelsebevis direkt.

 

[Sassy]

Fast rent krasst är det ju mer än ett adopterat barn som inte fått veta något förrens i långt upp i vuxenålder. De flesta kollar ju inte sitt födelsebevis direkt.

1. Man kan ta redan på det om det finns registrerat, vilket man inte kan annars.

2. Att andra gör ett lite mindre fel gör inte det större felet rätt?

Jag kommer från en familj med en del adoptioner, och hade vi inte vetat detta hade jag och min bror varit ovetande om en livshotande sjukdom som vi nu kan vara vaksamma på. Inga problem om förebyggande medicin sätts in i tid (vilket min bror behövde vid 25 års ålder och jag verkar slippa helt). Min pappa hade sluppit ligga nära döden pga att denna ovanliga sjukdom inte misstänktes i tid, om vi hade vetat att hans far gått bort i den. Läkaren fattade som väl är tidigt, eftersom de är två väldigt få fall och behandlades på samma sjukhus. Ärftligheten är oklar men uppenbarligen stark.

 

[mandalaki]

Det här är OT men ändå: jag träffade för länge sedan en tjej som drev process mot sin mamma för att få reda på vem hennes biopappa var.

Tjejen hade blivit till när mamman hade en kort affär bakom ryggen på sin man på en konferens utomlands. Hon blev gravid och höll tummarna för att det skulle gå bra - men det gjorde det inte. Ut kom en liten brun bebis. Älskaren hade nämligen varit svart.

(Det ÄR sant, jag både träffade tjejen och läste om hennes historia i tidningen.)

När hon blev gammal nog att vilja veta vem hennes biopappa var vägrade mamman lämna ut namnet till henne. Det skar sig alltså mellan mor och dotter, dottern gick hela vägen genom domstolarna för att få ut namnet men såvitt jag minns lyckades hon inte. (Det var också därför tidningen skrev om henne, det handlade om den rättsliga processen).

 

[peter_lundin]

KL Ok, kvinnans nya karl tar på sig faderskapet men vad händer om förhållandet tar slut o han påstår att han i efterhand fattat att han inte är far till barnet?

 

[Sassy]

När hon blev gammal nog att vilja veta vem hennes biopappa var vägrade mamman lämna ut namnet till henne. Det skar sig alltså mellan mor och dotter, dottern gick hela vägen genom domstolarna för att få ut namnet men såvitt jag minns lyckades hon inte.

Hur resonerade mamman där? Det var viktigare att hålla den pinsamt trasiga fasaden uppe?? (Jag syftar givetvis på relationen till dottern, och inte på någon skam i resten av affären.)

Kan tillägga att i vårt fall ligger ingen familjelögn bakom ovetskapen. Det var min pappa som valde att inte vilja veta vilka bioföräldrarna var, och mina farföräldrar hade redan innan sett till att jag och min bror skulle få informationen senare om vi ville.

 

[Monstermom]

Jag tycker det är stor skillnad om han faktiskt skulle vara biologisk pappa för då gör han ju inget fel. Detta som planeras tycker jag kan jämföras med bedrägeri.

Varför i hela fridens tider då!?

Om man får ett nytt syskon eller ej har man rimligen absolut inget veto emot, och om det syskonet är biologiskt släkt med en eller gör noll och intet i frågan om man får bestämma om man vill ha det eller inte! Eventuell bedrägerifråga har inte med huruvida syskonen vill ha ett nytt syskon eller inte. Hur sjutton skulle det funka, och vad har biologiskt släktskap med saken att göra!? Blir det inte "på riktigt" om man inte är genetiskt släkt!?

Däremot anser jag som sagt att det hela bör ske ordentligt, via adoption. Men syskonen kan gilla läget eller låta bli.

 

[Trani]

Om du tycker att lagen är fel får du vl jobba för att den ska ändras. Nuvarande lagstiftning måste följas oavsett vad du och andra tycker om den.

Det är väl självklart. Jag kommenterade det politiska och juridiska läget. Det var inte en kommentar till TS eller kritik mot dig.

 

[Svartfot]

Har inte läst de andra svaren, men vad de skulle kunna göra:
1. Kontakta socialtjänsten och ge dem informationen och lämna det upp till den enskilda handläggaren om denne anser att det borde göras en fördjupad utredning.
2. Vända sig till överförmyndarnämnden och påtala att det finns ett behov om att en god man utses till barnet (de kan sedan ex officio starta ett ärende).
3. Polisanmäla, BrB 7:3.

 

[mandalaki]

Hur resonerade mamman där? Det var viktigare att hålla den pinsamt trasiga fasaden uppe?? (Jag syftar givetvis på relationen till dottern, och inte på någon skam i resten av affären.)

Jag minns inte riktigt! Det här var i slutet av 80-talet. Det kan ha varit så att mamman absolut inte ville att dotterns pappa skulle dyka upp i deras liv igen. Vilket jag tycker är brutalt mot dottern, hon borde ju kunna få ha sin relation med pappan.

Om jag kommer ihåg rätt hade det dessutom spruckit mellan mamman och mannen efter det som stod uppenbart vid förlossningen, så det kan inte ha varit för att mammans man la hinder i vägen.

 

[Luff]

Ponera att den biologiska pappan är nerlusad med pengar o resurser, är det då lika ok att beröva barnet sin biologiska far?

 

[Lovisaleonora]

Ponera att den biologiska pappan är nerlusad med pengar o resurser, är det då lika ok att beröva barnet sin biologiska far?

Handlar hela livet alltid för alla människor om pengar?

 

[Luff]

Vet inte, men många verkade utgå ifrån att den "svenske" fadern skulle innebära fördelar för barnet. Jag ville bara vända på steken.

 

[Görel]

Har inte läst de andra svaren, men vad de skulle kunna göra:
1. Kontakta socialtjänsten och ge dem informationen och lämna det upp till den enskilda handläggaren om denne anser att det borde göras en fördjupad utredning.
2. Vända sig till överförmyndarnämnden och påtala att det finns ett behov om att en god man utses till barnet (de kan sedan ex officio starta ett ärende).
3. Polisanmäla, BrB 7:3.

Läs mitt svar, det du föreslår är inte möjligt juridiskt.

 

[MidnightSoul]

En man blir ihop med en kvinnan när hon redan är gravid. Kvinnan vill inte veta av den biologiska pappan då han sagt att han inte kommer ställa upp/betala etc. och av någon anledning går nu den nya mannen med på att erkänna att han är barnets pappa när de föds.

Ponera att mannens barn från tidigare förhållanden inte alls är särskilt nöjda med detta beslut.
Vad kan de göra åt saken?

Det är olagligt att ljuga om faderskapet och hon kan bli dömd.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kvinna-domd-for-logn-om-faderskap/

 

[prinsessfeminist]

Jösses vilken tråd! Klart man kan moralisera och säga hur allt skulle vara, men vi har inte vetskap om varför detta par vill göra sådär.

Beroende på vilka skäl man har så kan man kanske förstå beslutet. Jag utgår ifrån att man fattar beslut utifrån den förståelse man har av situationen. Detta par anser av olika skäl att detta är det bästa alternativet.

Jag tycker nog att en pappa som vill vara pappa är ett bättre alternativ än en ovillig. Vad gäller genetik så är det givetvis en fördel att känna till sitt ursprung, men med det resonemanget så skulle man inte tillåta adoptioner från andra länder heller.

Btw så sägs det att många barn inte har den pappa (biologiskt) som de tror sig ha. Vad jag vet så tas inga gentester vid faderskapets fastställande. Det innebär såklart att det är fel ibland.

 

[Svartfot]

Läs mitt svar, det du föreslår är inte möjligt juridiskt.

Jag har läst ditt svar. Fast jag förstår inte vari det rättsliga hindret ligger till något av mina tre alternativ. Men då ditt inlägg handlar om faderskapsbekräftelsen så misstänker jag att det är det som din protest rör.

”Socialnämnden får godkänna bekräftelsen endast om det framstår som klart att mannen är far till barnet. Det anses ligga i såväl barnets som samhällets intresse att det verkligen är barnets biologiska far som bekräftar faderskapet” (Anna Singer, barnets bästa – om barnets rättsliga ställning i familj och samhälle, s. 50). Citatet indikerar snarare att socialnämnden är förhindrad att godkänna bekräftelsen om uppgifterna framstår som väldigt trovärdiga.

Du skriver vidare själv ” Modern och mannen har möjlighet att begära faderskapsundersökning och handläggaren kan själv besluta om ett sådant om det framkommer någon anledning under utredningen.” Om någon utomstående lämnar väldigt trovärdiga uppgifter om att annan person är far till barnet, kan det ju därigenom ha framkommit anledning till att exempelsvis ställa fördjupade frågor.

 

[Görel]

Jag har läst ditt svar. Fast jag förstår inte vari det rättsliga hindret ligger till något av mina tre alternativ. Men då ditt inlägg handlar om faderskapsbekräftelsen så misstänker jag att det är det som din protest rör.

”Socialnämnden får godkänna bekräftelsen endast om det framstår som klart att mannen är far till barnet. Det anses ligga i såväl barnets som samhällets intresse att det verkligen är barnets biologiska far som bekräftar faderskapet” (Anna Singer, barnets bästa – om barnets rättsliga ställning i familj och samhälle, s. 50). Citatet indikerar snarare att socialnämnden är förhindrad att godkänna bekräftelsen om uppgifterna framstår som väldigt trovärdiga.

Du skriver vidare själv ” Modern och mannen har möjlighet att begära faderskapsundersökning och handläggaren kan själv besluta om ett sådant om det framkommer någon anledning under utredningen.” Om någon utomstående lämnar väldigt trovärdiga uppgifter om att annan person är far till barnet, kan det ju därigenom ha framkommit anledning till att exempelsvis ställa fördjupade frågor.

Alternativ nr 1. Skedde i svensk kommun för något år sen, kommunen blev fällda för att de hade lyssnat på någon som inte är part i målet. Har inte tillgång till rättsdatabasen hemma så jag kan inte ge några detaljer för tillfället.

 

[Grazing]

Det är olagligt att ljuga om faderskapet och hon kan bli dömd.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kvinna-domd-for-logn-om-faderskap/

Fast där har ju kvinnan ljugit för pappan och påstått att han är fadern. Det är ju en väldig skillnad mot att båda två är med på det och planerar att göra så. När pappan vet att han inte är den biologiska pappan.