Tar inte pappan på sig ett ansvar om tex underhållsbidrag osv om han skriver på ett faderskap?En adoption är rimlig. Att ta på sig faderskapet är inte samma sak.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Tar inte pappan på sig ett ansvar om tex underhållsbidrag osv om han skriver på ett faderskap?En adoption är rimlig. Att ta på sig faderskapet är inte samma sak.
Tar inte pappan på sig ett ansvar om tex underhållsbidrag osv om han skriver på ett faderskap?
Jo men då tycker jag lite att det är hans beslut och hans liv. Vill han ta på sig ett livslångt ansvar och ställa upp kan jag inte annat än att se att det är positivt. Hellre än att ungen blir utan pappa och hon blir ensamstående.Jo absolut. Men det gör han även vid en adoption, som är rimligare tycker jag.
Gud så skönt att ha dig här ibland!De som är parter i ett faderskapsmål är modern, barnet och den/de utpekade männen. Man kan inte kontakta socialnämnden hur som helst och be att få en faderskapsutredning gjord. T ex när en gift kvinna föder barn anses hennes make vara ett barns far, den s k äktenskapspresumptionen. Om hon har haft ett förhållande med en annan man som hävdar att han är barnets far har han inget att säga till om. Likaså parternas barn i tidigare förhållanden, vänner, släktingar o s v. Det kan endast den som är part i målet göra.
Faderskapsprotokollen som främst används är antingen s k S-protokoll eller MF-protokoll. Det förstnmända används då föräldrar är folkbokförda på samma adress. Är de inte det men har blivit det under graviditeten är det upp till handläggaren att avgöra vilket protokoll som ska användas.
Är de inte folkbokförda på samma adress används det sistnämnda protokollet som innehåller frågor som "sexuellt umgänge med mannen under konceptionstiden?" och "sexuellt umgänge med andra män under konceptionstiden?". Man blir utfrågad om sin kontakt och hur relationen ser ut. Modern och mannen har möjlighet att begära faderskapsundersökning och handläggaren kan själv besluta om ett sådant om det framkommer någon anledning under utredningen.
För vem spelar det någon roll om han ljuger om det eller inte? Det är ju isåfall enbart och endast den biologiska pappan som kan invända då. Han tar på sig ett ansvar och det är helt och hållet upp till honom om han vill ta det ansvaret eller inte.
Tycker det där är löjligt, för vem skulle det vara ett bedrägeri att han tar på sig att vara fadern och tar på sig att bekosta barnet? Det är ju hans val och hans liv. Bara den biologiska pappan som kan komma och invända.
Jag tycker nog att huvudsaken är att barnet får en trygg och kärleksfull "pappa" att växa upp med. Vad det står på pappret är ju ovesäntligt egentligen, det är bara ett papper.
Fast det är ju precis detsamma vid adoption, eller om mamman träffar den nya när barnet är väldigt litet tex, det tycker jag är det minsta problemet. Huvudsaken är att barnet får en trygg uppväxt.I första hand handlar det om en individ som borde ha rätt att känna till sina biologiska föräldrars existens. Sen måste förstås inte den biologiska pappan vara barnets Pappa.
Jag har en vän som när hon själv tog upp frågan med sin mamma vid vuxen ålder fick veta att hon hade en annan pappa. Under hela sin uppväxt hade hon känt sig annorlunda mot sina syskon och pappa, trots att hon var älskad och hade en bra relation med sin familj.
Fast det är ju precis detsamma vid adoption, eller om mamman träffar den nya när barnet är väldigt litet tex, det tycker jag är det minsta problemet. Huvudsaken är att barnet får en trygg uppväxt.
Och har denna blivande pappan sagt att han och mamman aldrig kommer att berätta om barnets "riktiga" pappa? Har dom redan nu planerat att hålla det hemligt? För det går ju inte mer eller mindre då den biologiska pappan kanske vaknar upp en dag och faktiskt vill träffa ungen.
Jag har haft "riktiga" föräldrar och jag har inte mått bra ändå under min uppväxt.
Fast det är ju precis detsamma vid adoption, eller om mamman träffar den nya när barnet är väldigt litet tex, det tycker jag är det minsta problemet. Huvudsaken är att barnet får en trygg uppväxt.
Och har denna blivande pappan sagt att han och mamman aldrig kommer att berätta om barnets "riktiga" pappa? Har dom redan nu planerat att hålla det hemligt? För det går ju inte mer eller mindre då den biologiska pappan kanske vaknar upp en dag och faktiskt vill träffa ungen.
Gud så skönt att ha dig här ibland!
Ja alltså, det är säkert skönt att ha dig här jämt men ibland är det extra skönt, eller nåt
Min mamma har också vuxit upp med en pappa som inte är biologisk. Det fick hon reda på i tonnåren men inget hon lidit av då hon varit älskad. Hennes riktiga pappa står som pappa på papprena men dom har aldrif träffats och mamma har inget behov av det heller!I första hand handlar det om en individ som borde ha rätt att känna till sina biologiska föräldrars existens. Sen måste förstås inte den biologiska pappan vara barnets Pappa.
Jag har en vän som när hon själv tog upp frågan med sin mamma vid vuxen ålder fick veta att hon hade en annan pappa. Under hela sin uppväxt hade hon känt sig annorlunda mot sina syskon och pappa, trots att hon var älskad och hade en bra relation med sin familj.
Saxat från Migrationsverket eftersom jag inte orkar skriva själv:Förr fick barnet mammans medborgarskap. Då är det kanske ändrat nu?
Frågan är om den tilltänkte fadern verkligen vet vilket ansvar han tar på sig?
mvh
Så den som skriver sig som pappa har alltså inget ansvar alls? Det går att stå skriven som pappa till barnet utan att ha några skyldigheter?Enda anledningen att skriva fel pappa från början är ju just om man tänker hålla det hemligt? I annat fall ska rätt pappa stå som biologisk pappa, och den som ev vill ta ett formellt föräldraansvar ansöka om adoption.
Det är förstås smidigt för de par som är gifta och skaffar barn, minsta möjliga krångel. Men ärligt talat, hej 1800-talet.T ex när en gift kvinna föder barn anses hennes make vara ett barns far, den s k äktenskapspresumptionen. Om hon har haft ett förhållande med en annan man som hävdar att han är barnets far har han inget att säga till om.
Så den som skriver sig som pappa har alltså inget ansvar alls? Det går att stå skriven som pappa till barnet utan att ha några skyldigheter?
Det är förstås smidigt för de par som är gifta och skaffar barn, minsta möjliga krångel. Men ärligt talat, hej 1800-talet.
Nu när det inte är olagligt med sex utanför äktenskapet och det finns preventivmedel och man kan göra DNA-analyser... Då känns det verkligen förlegat att äktenskap ska ha en särställning när det gäller reproduktion.
Det tycks mig dessutom som att många skaffar barn först och om de gifter sig så sker det senare (ofta när de börjar bli äldre och det där med arv och grejer börjar kännas aktuellt).
Fast om det är så extremt viktigt bör man se över adoptioner också, inte säkert barnet har "rätt" att hitta sina riktiga föräldrar då om dom inte har lust att säga något. Är ju en del olika varianter på det där. Tycker fortfarande det är det minsta problement, huvudsaken är att barnet har bra föräldrar som tar hand om det så den får en bra uppväxt, sen om det kommer upp så får man ta det som det kommer.Det skrev jag väl inget om? Problemet är att varken den biologiska fadern eller barnet har någon som helst "rätt" till varandra om man ljuger om faderskapet från början och skriver den andra som pappa.