Arv,f-kassan och soc

Ja du skriver ju själv att du eventuellt blir utförsäkrad i december och att du hade någon aktivitet nu?
Har du inte frågat varför?
Jag tog tag i detta i juni långt innan min a-ersättning tog slut... Jag har ingen aktivitet nu. Af skulle kontakta mig och arbetsgivare för möte. Fk har försökt driva på af men inget händer.
 
Har inga uppgifter till henne, men det går väl att ordna fram. Men vet inte riktigt vad det hjälper just nu då jag sitter i ett dödläge.
Ok jag lägger ner nu.
För det som jag ser är att du är för passiv och att andra ska fixa saker åt dig. Men jag tänker att det kanske är en del av ditt mående och din sjukdom.
Så jag önskar dig allt gott och hoppas att du även får hjälp med detta.
:)
 
Arbetsgivaren vill att det ska gå genom af i det här fallet. Redovisa gärna vad jag har fått för stöd och curling från dom? Fk kontaktade dom i juni. I oktober hade vi möte, jag, fk och af. Jag kan enligt af inte börja innan januari. Fast af sa i somras att det vore bra om jag började så fort som möjligt. Det enda af behöver göra är att boka tid med arbetsgivaren och mig. Af har inte hört av sig till arbetsgivaren alls. Det är bara jag som har kontakt med denne. Jag har fått börjat när jag vill sen i somras men kan inte pga af. Som sagt jag sköter mina delar och gör det som förväntas med får inget uppmötande alls.

Min kommentar var inte riktad mot dig. Det var en kommentar till @kryddelydd s inlägg tidigare om vilken roll en handläggare på AF ska ha och varför det är så mycket effektivare när individen själv gör lejonparten av jobbet.
 
Har inga uppgifter till henne, men det går väl att ordna fram. Men vet inte riktigt vad det hjälper just nu då jag sitter i ett dödläge.
Det kan nog kännas som om man måste vara frisk för att vara sjuk och på sätt och vis är det sant. Men sedan är det ju upp till dig också hur aktiv du är. Vill du verkligen kunna komma ut på arbetsmarknaden så småningom får du lov att ligga i lite mer än du verkar ha gjort hittills. Om din senaste kontakt med AF var i juni och du inte har hört något i augusti så måste du ju höra av dig igen. Nu är det november och det är en handläggningstid som faktiskt inte är acceptabel. Att vänta på myndigheterna är ingen idé. Då hamnar ärendet bara längre ner i högen. Den som är aktiv och påminner ofta är också den som får hjälp snabbast.
 
Min kommentar var inte riktad mot dig. Det var en kommentar till @kryddelydd s inlägg tidigare om vilken roll en handläggare på AF ska ha och varför det är så mycket effektivare när individen själv gör lejonparten av jobbet.
Fast den du svarade var @Wingates, som berättade om kompisar som fixat praktikplatser men som sedan inte fick börja för att de fastnade i byråkratin. Alltså precis det som TS också beskriver.

Det är alltså konkreta erfarenheter och det tror jag inte att du har? Du hade väl, enligt en annan tråd, snittat på en halv sjukdag per år de senaste tio åren. Därför låter ditt resonemang om att den sjuke/personen med aktivitetsersättning har 24 timmar/dygn att lägga på att fixa praktik inte bara flåshurtigt utan också väldigt, väldigt teoretiskt.
 
Fast den du svarade var @Wingates, som berättade om kompisar som fixat praktikplatser men som sedan inte fick börja för att de fastnade i byråkratin. Alltså precis det som TS också beskriver.

Det är alltså konkreta erfarenheter och det tror jag inte att du har? Du hade väl, enligt en annan tråd, snittat på en halv sjukdag per år de senaste tio åren. Därför låter ditt resonemang om att den sjuke/personen med aktivitetsersättning har 24 timmar/dygn att lägga på att fixa praktik inte bara flåshurtigt utan också väldigt, väldigt teoretiskt.

Tja, den behöver i alla fall inte lägga 95% av insatserna på andra individer. Det är min poäng.

Jag har konkreta erfarenheter av både af och fk både som klient, många år sedan, och som ag, mer aktuellt.

Jag tror att om man kommer ifrån själva tankebanorna att det är någon annans ansvar att fixa min sysselsättning, så är fördelarna många. För individen.

Sedan behöver alla olika stöd i olika situationer för att komma vidare, därför kan det i undantagsfall, i ett första skede säkert vara en bra idé att göra annorlunda. Bara man inte befäster den tankebanan, utan har en plan för att individen ska steppa in så snart som möjligt.

Om TS exakta omständigheter känner jag inte till mer än vad som framförts.
 
Det kan nog kännas som om man måste vara frisk för att vara sjuk och på sätt och vis är det sant. Men sedan är det ju upp till dig också hur aktiv du är. Vill du verkligen kunna komma ut på arbetsmarknaden så småningom får du lov att ligga i lite mer än du verkar ha gjort hittills. Om din senaste kontakt med AF var i juni och du inte har hört något i augusti så måste du ju höra av dig igen. Nu är det november och det är en handläggningstid som faktiskt inte är acceptabel. Att vänta på myndigheterna är ingen idé. Då hamnar ärendet bara längre ner i högen. Den som är aktiv och påminner ofta är också den som får hjälp snabbast.
Jo det påståendet stämmer verkligen :crazy:
Vi hade ett möte i början oktober med af och fk. Därför avvaktar jag ett tag till för jag tror tyvärr inte det finns så mycket jag kan göra just nu innan jag får in ett nytt läkarintyg. Känns som det tog lite för lång tid att få till det första mötet.

I veckan som kommer ska jag samla ihop all energi och jaga läkare. Om jag går på både KP, fk och ringer själv då borde det väl hända något på den fronten.
 
Jo det påståendet stämmer verkligen :crazy:
Vi hade ett möte i början oktober med af och fk. Därför avvaktar jag ett tag till för jag tror tyvärr inte det finns så mycket jag kan göra just nu innan jag får in ett nytt läkarintyg. Känns som det tog lite för lång tid att få till det första mötet.

I veckan som kommer ska jag samla ihop all energi och jaga läkare. Om jag går på både KP, fk och ringer själv då borde det väl hända något på den fronten.
Då har de fått fyra veckor på sig att driva ditt ärende vidare. Alltså dags för dig att ringa och tjata igen.
 
Tja, den behöver i alla fall inte lägga 95% av insatserna på andra individer. Det är min poäng.

Jag har konkreta erfarenheter av både af och fk både som klient, många år sedan, och som ag, mer aktuellt.

Jag tror att om man kommer ifrån själva tankebanorna att det är någon annans ansvar att fixa min sysselsättning, så är fördelarna många. För individen.

Sedan behöver alla olika stöd i olika situationer för att komma vidare, därför kan det i undantagsfall, i ett första skede säkert vara en bra idé att göra annorlunda. Bara man inte befäster den tankebanan, utan har en plan för att individen ska steppa in så snart som möjligt.

Om TS exakta omständigheter känner jag inte till mer än vad som framförts.
Det kan ju faktiskt vara så att systemet hjälper till att passivisera individen. De som fixar praktik och sedan inte får börja upplever det säkert så. De får bilden att kan själv inte är någon idé.

Och jag kan tänka mig ungefär hur jag själv skulle känna om de skulle skicka mig på nån "aktivitet" som innebar t ex att tälja trägubbar. Den skulle vara förutsättningen för att jag skulle få pengar, inte existera för att den var det minsta samhällsnyttig. Jag vill jobba, inte lalla omkring i meningslösa åtgärder. Jag skulle bli meningslös av sådan hantering.
 
Jag tror att många gånger vore det bättre att släppa snuttefilten dvs hästen eller hundarna och verkligen se till att må bättre själv.
Det kan ju faktiskt vara så att systemet hjälper till att passivisera individen. De som fixar praktik och sedan inte får börja upplever det säkert så. De får bilden att kan själv inte är någon idé.

Och jag kan tänka mig ungefär hur jag själv skulle känna om de skulle skicka mig på nån "aktivitet" som innebar t ex att tälja trägubbar. Den skulle vara förutsättningen för att jag skulle få pengar, inte existera för att den var det minsta samhällsnyttig. Jag vill jobba, inte lalla omkring i meningslösa åtgärder. Jag skulle bli meningslös av sådan hantering.
När jag hamnade i den där svängen att jag skulle ut på arbetsmarknaden efter en olycka ville coachen att jag skulle jobba på kyrkogård för det var så rogivande. Icke sa jag och fixade en egen praktikplats. Men vad jag upplevde var att man kunde bli hur meningslös och passiv som helst och lalla omkring mellan olika åtgärder.
 
TS!
Jag har sålt en älskad häst och jag har till och med lämnat tillbaka en älskad valp för att han inte trivdes i vår familj.
Man går sönder lite grann, men man växer även med att man har fattat och genomfört ett klok beslut.
Var inte rädd för att fatta beslut som är betungande, men i slutändan befriande.
I ditt fall känns det ytterst osäkert om du kan äga en häst och samtidigt koncentrera dig på att bli frisk.
Skall du ut på praktik så kommer det att ge dig massa tider att förhålla dig till. Du kommer att få krav i ditt liv, att komma i tid. Att kollegor räknar med att du är på arbetsplatsen. Du kommer få nya vänner och du kommer få massa ny kunskap. Samtidigt så kommer detta att slita på dig, din ork och din "sjukdom/tillstånd" ( jag vet inte vilken diagnos du har).
Jag tror att bäst är att du går in i ditt nya liv utan de krav som en hästägare har. Människor säljer hästar hela tiden, det är inte jordens undergång.

Vad sorgligt att du förlorat din far. Jag förstår verkligen att julen känns svår för dig. Jätteknivig situation.

Att jag säger att du bör sälja hästen, säger jag av omsorg, inte av anledning att du skall känna skuld eller få dåligt samvete.
Lycka till och hoppas att du få rätsida på din tillvaro, din hälsa och din ekonomi:-).
 
Människor säljer hästar hela tiden, det är inte jordens undergång.
Även om jag håller med dig i sak vill jag bara inflika att jag har för mig att TS skrivit att hon har en varmblodig travhäst. En sådan får du knappast såld, särskilt inte om den varit skadad. När man har en svårsåld häst blir det en helt annan sak tycker jag - eftersom det, i mitt tycke, schystaste alternativet faktiskt är att ta bort den. Och det kan vara nog så svårt även för den friskaste och lyckligaste människan.
 
Det kan ju faktiskt vara så att systemet hjälper till att passivisera individen. De som fixar praktik och sedan inte får börja upplever det säkert så. De får bilden att kan själv inte är någon idé.

Och jag kan tänka mig ungefär hur jag själv skulle känna om de skulle skicka mig på nån "aktivitet" som innebar t ex att tälja trägubbar. Den skulle vara förutsättningen för att jag skulle få pengar, inte existera för att den var det minsta samhällsnyttig. Jag vill jobba, inte lalla omkring i meningslösa åtgärder. Jag skulle bli meningslös av sådan hantering.


Fast vadå bli? Redan där anar jag att man vänt steken fel. Vilket är min poäng. AF skapar inte sysselsättning som man passivt tar emot och blir hanterad. De ska skapa förutsättningar för individen att agera och ta ansvar för sin egen sysselsättning.

I den mån det vittnas om att de hindrar det, så är de fel ute.

På något sätt anar jag att vi ser lite olika på vilket uppdrag Af har.
 
Även om jag håller med dig i sak vill jag bara inflika att jag har för mig att TS skrivit att hon har en varmblodig travhäst. En sådan får du knappast såld, särskilt inte om den varit skadad. När man har en svårsåld häst blir det en helt annan sak tycker jag - eftersom det, i mitt tycke, schystaste alternativet faktiskt är att ta bort den. Och det kan vara nog så svårt även för den friskaste och lyckligaste människan.
Ja, i princip så förstår jag hur du menar. Jag var kanske lite för snäv med att skriva "sälja,", jag menar att bli fri från ansvaret.
 
Även om jag håller med dig i sak vill jag bara inflika att jag har för mig att TS skrivit att hon har en varmblodig travhäst. En sådan får du knappast såld, särskilt inte om den varit skadad. När man har en svårsåld häst blir det en helt annan sak tycker jag - eftersom det, i mitt tycke, schystaste alternativet faktiskt är att ta bort den. Och det kan vara nog så svårt även för den friskaste och lyckligaste människan.

Sen är ju inte TS där än heller. Arvet kan ju ha räddat hästen, det är därför jag menar att det snarare är perfekt timing att få extra pengar än att det skulle vara dålig timing.

Kommer det till soc, mer än enstaka månad, måste utgiften för hästen ned till noll. Oavsett om det är avlivning, sälja, foder eller nåt annat
 
Kommer det till soc, mer än enstaka månad, måste utgiften för hästen ned till noll. Oavsett om det är avlivning, sälja, foder eller nåt annat
Det säger jag ingenting om. Det enda jag säger är att "sälj hästen" inte alltid fungerar när man har en varmblodig travare. Inte heller att skaka fram en bra, vettig och seriöst fodervärd.

Oftast är avlivning det enda alternativet och det förstår jag att man drar sig för.
 

Liknande trådar

Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
26 096
Senast: alazzi
·
Relationer Gammal användare med nytt nick på grund av känsligt ämne och jag MÅSTE få ventilera och höra utomståendes perspektiv. Jag insåg tidigt...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
19 350
Senast: TinyWiny
·
Skola & Jobb man vill bli när man blir stor? Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter? Jag ligger hemma...
Svar
6
· Visningar
1 060
Senast: Snubbelfot
·
P
Ekonomi & Juridik Hej, Jag har en del saker som jag skulle vilja få lite synpunkter och kanske till och med svar på. Det rör en vän som haft häst i...
2 3
Svar
45
· Visningar
8 780

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp