Arv,f-kassan och soc

[Okantnamn]

Ang sjukskrivning behöver man mig veterligen inte vara sjukskriven för att ha aktivitetsersättning. Jag har då iaf aldrig sjukskrivits och har haft aktivitetsersättning de senaste 7-8 åren. Aktivitetsersättning får man inte baserat på sjukdom utan på bristande arbetsförmåga.
Däremot är det ju viktigt att det finns någon form av behandling (något som inte nödvändigtvis innebär att det finns en behandlande läkare) och det brukar FK också kräva för att man ska ha rätt till aktivitetsersättning. I det här fallet kontaktpersonen?

Hur som helst så ring psyk för att fixa en tid, det är inte hållbart att vänta på kp hur länge som helst. Eller ring FK och be de begära ett intyg som någon (kryddelydd?) nämnde, det lät praktiskt!

Aha okej, jag trodde man behövde nån form av sjukskrivning. Fk har iaf sagt att jag behöver ett intyg från läkare att jag inte kan jobba det kommande året för att få fortsatt ersättning.

 

[gul_zebra]

Aha okej, jag trodde man behövde nån form av sjukskrivning. Fk har iaf sagt att jag behöver ett intyg från läkare att jag inte kan jobba det kommande året för att få fortsatt ersättning.

Ja intyg brukar ju behövas, men det är inte samma sak som sjukskrivning

Bra att du ska ut i praktik! Började på praktik i år själv, det har gjort enormt mycket gott för psyket kan meddelas

 

[mandalaki]

@gul_zebra Bra info och bra med praktiken!

 

[Okantnamn]

Ja intyg brukar ju behövas, men det är inte samma sak som sjukskrivning

Bra att du ska ut i praktik! Började på praktik i år själv, det har gjort enormt mycket gott för psyket kan meddelas

Det är nåt jag oxå fått tagit tag i själv. Fixade platsen i juni och har inte fått börjat än. Chefen ville att det skulle gå vi nån aktör. Så jag kontaktade fk som i sin tur kontaktade af så jag skulle få hoppa på nå projekt. Men alla är så sjukt sega. Och får jag inte godkänt a-ersättning är jag inte längre en kandidat för projektet och då får jag heller inte börja på praktiken. Har jag nämt att jag är så sjukt enormt trött på vården och myndigheter?

 

[Niyama]

Fel rutin. Vårdcentralerna har ingen makt och inget inflytande över psykiatrin. Det normala är att man inte dubbelremitterar utan att man hänvisar åter till behandlande klinik.
Att gå via vårdcentralen är att slösa med sjukvård: boka ett besök hos någon som inget kan göra i ärendet. Då använder man ytterligare en sjukvårdstid som hellre skulle använts till någon som har behov av just vårdcentralens specifika resurser. Det blir liksom en rundgång.
Ett besök på vårdcentralen hjälper normalt sett inte i TS situation utan gör bara åt tid: för TS, för kontaktpersonen, för vårdcentralen. Utan att tillföra ytterligare nytta.

Här är det i alla fall så att psykiatrin är helt hopplös, när jag hade tjatat ett antal gånger på min mottagning och avdelningschefen där utan resultat så gick jag till vc. De sjukskrev och skickade remiss till psyk (där jag redan var patient så det var väl mest ett påpekande att psyk måste ta hand om sina patienter). Så det hjälpte mig. Nu antar jag att ts behöver LOH och det kanske inte vc vill skriva, det var bara ett förslag för jag vet hur desperat man blir när mottagningen man tillhör vägrar ge en tid.

 

[Monstermom]

Ja, det blir en dubbelremiss.
TS behandlas inom psykiatrin, som enligt tidigare inlägg är den klinik hon haft kontakt med. Hon har ingen specifik läkare eftersom hennes vårdbehov lösts med kontaktperson i stället för läkemedel. Men det är fortfarande psykiatrin som är behandlande klinik och då är det deras ansvar att skaka fram en läkare.

Jag satt som DL i en liknande kontrovers för ett par veckor sedan: en person som vårdas av psyk och har en planerad uppföljning där hade hänvisats att kontakta vårdcentralen för sjukskrivning. Jag hänvisade tillbaka. Psyk hänvisade till att man inte hade lediga mottagningstider och hänvisade patienten till vårdcentralen.
Jag surnade till och ringde till psykjouren som fixade intyget åt patienten, och så skickade jag en avvikelserapport till ledningen gällande hänvisningen.
Jag hade tre telefonsamtal med patienten, helt i onödan, på grund av att psykiatrin inte skötte sitt jobb. Det blev väl sammanlagt, inklusive den tid det gick åt för att "köra över" psykjouren ungefär en timmes jobb på vårdcentralen, som i stället kunde ha använts till att bedöma en nyinsjuknad person eller två.

Man kan ibland skriva en påstötningsremiss vilket jag gjorde i ett helt annat ärende till en helt annan klinik förra veckan. Fick helt korrekt min nya remiss avvisad eftersom kliniken redan sköter patientens (i detta fall) ledsjukdom. Dock fick min extraremiss avsedd verkan. I det fallet var patienten hos mig för en vanlig årskontroll av diabetes men visade sig ha fått hemsk psoriasis vilket med 99% sannolikhet berodde på en av de mediciner patienten fick för sin ledgångsreumatism.
I det fallet gick det inte åt extra tid på vårdcentralen för "någon annans" jobb, utan det blev mest ett meddelande om att "patienten har förresten biverkningar av era läkemedel". Borde nog formellt ha skickats som brev angående patienten i stället för remiss, om man ska vara petig.

Att komma vidare i TS läge handlar rimligen om att TS själv ringer till psykmottagningen och ber om en tid för lärkarintyget i fråga. Eller att TS övertygar FK om att de ska begära intyget (vilket de kan göra; FK kan skicka en begäran om sådant intyg till en sjukvårdsinrättning som då är skyldiga att hjälpa till). Så om TS har god kontakt med sin handläggare på FK så kan en begäran därifrån sätta lite fart på karusellen.

Tack för förklaringen!

 

[Niyama]

Hade jag inte haft arvet hade soc fått rycka in iaf. Helt ärligt hade du inte vilja göra samma sak? Jag har insett att det bara är för mig att bita i det sura äpplet och leva på arvet ett par månader om det nu blir aktuellt med soc.

När mitt mående försämrades och jag blev sjukskriven i perioder gjorde jag mig av med alla onödiga utgifter, inkl hästar. Sålde även bilen trots att jag har jättesvårt att klara av buss. Jag ansåg att lösningen är att jag får lära mig åka buss när det behövs, inte att skattebetalarna ska stå för min bil. Jag fick ett stort skadestånd som jag levde på en period, inte fan skulle jag slösa upp det på resa eller häst och sen söka försörjningsstöd. Det verkar inte riktigt sunt att du är så beroende av din häst för att må bra, trist att inte vården hjälper dig med det.

 

[Okantnamn]

När mitt mående försämrades och jag blev sjukskriven i perioder gjorde jag mig av med alla onödiga utgifter, inkl hästar. Sålde även bilen trots att jag har jättesvårt att klara av buss. Jag ansåg att lösningen är att jag får lära mig åka buss när det behövs, inte att skattebetalarna ska stå för min bil. Jag fick ett stort skadestånd som jag levde på en period, inte fan skulle jag slösa upp det på resa eller häst och sen söka försörjningsstöd. Det verkar inte riktigt sunt att du är så beroende av din häst för att må bra, trist att inte vården hjälper dig med det.

Men kan du läsa vad jag skrivit eller? Avskyr när folk fortsätter att bara mala på. Jag har ju gett mig.

 

[Niyama]

Men kan du läsa vad jag skrivit eller? Avskyr när folk fortsätter att bara mala på. Jag har ju gett mig.

Jag läste ikapp tråden och svarade fyra timmar efter att du hade skrivit inlägget jag citerade, jag hängde inte med på att så mycket hade förändrats på fyra timmar. Det är ju så på ett diskussionsforum, folk svarar på det de vill.

 

[kryddelydd]

Okej så jag skulle alltså kunna kontakta min handläggare och hon då skicka en begäran som gör att jag får en läkartid inom snar framtid?

Ja, rimligen. Det är inte alls ovanligt att sjukvården får sådana propåer från FK.

 

[kryddelydd]

Som jag förstått det är det nya regler hos FK. Så det är väldigt svårt att få igenom längre sjukskrivningar. Därför sjukskriver läkare idag bara några månader i taget. Trots att de vet att vissa patienter garanterat behöver mer tid borta än så eller rent av aldrig kan komma ut i arbetslivet.
Det går att sjukskriva längre. Men det blir ett jäkla trassel med fk. Så istället måste läkaren träffa patienten vid varje sjukskrivning och sjukskriva på nytt.
Det kan man ju fundera på om det inte är slöseri med statens pengar.. Men så har jag förstått att det ser ut idag..

Så jag skulle råda dig att se till att de skakar fram en läkare till dig. För är det så att du bör vara sjukskriven mer än 2-3 månader kommer du behöva till läkaren igen, tror jag.
Däremot tror jag inte de brukar vara omöjliga i att fixa fram läkartid om du förklarar ditt läge.
Så ring du mottagningen och förklara hur det är och att det är ont om tid.

Aktivitetsersättning och sjukskrivning/sjukpenning är inte riktigt samma sak.

 

[kryddelydd]

Det är nåt jag oxå fått tagit tag i själv. Fixade platsen i juni och har inte fått börjat än. Chefen ville att det skulle gå vi nån aktör. Så jag kontaktade fk som i sin tur kontaktade af så jag skulle få hoppa på nå projekt. Men alla är så sjukt sega. Och får jag inte godkänt a-ersättning är jag inte längre en kandidat för projektet och då får jag heller inte börja på praktiken. Har jag nämt att jag är så sjukt enormt trött på vården och myndigheter?

En del av din situation verkar bero på att du förväntar dig att någon annan ska göra saker åt dig.
I mina ögon är det en självklarhet att man själv söker praktik (eller, om man är i den situtationen, jobb) och liknande.

Som du formulerar dig ser det ut som om du tycker att det är en uppoffring från din sida att själv söka praktikplats.

Du behöver nog vara lite mer aktiv själv än du varit hittills.

Jag har sett att du till del ändrat uppfattning, och jag tycker att det mesta du skriver verkar vettigt.
Dock behöver du fundera på din egen roll i situationen: du har överlåtit åt någon annan att fixa läkartid när du kunde ha ringt själv till psykmottagningen så snart du visste att du behövde ett LOH.
Det ser ut som om du tycker att det är någonannans ansvar att hitta en praktikplats åt dig - nej, du behöver vara aktiv själv och helst utan att bli påmind och påtjatad.
Det är klart att det går sakta inom sjukvården och FK och AF: många människor agerar som du, vilket gör att mycket tid går åt inom dessa verksamheter för att göra sådant som "klienten" själv kunde och nog borde göra.
Många personer som går hos AF är lite inaktiva att själva ta initiativ till att söka både jobb och praktikplatser, då blir det handläggaren som får lägga väldigt mycket tid på varje individ och då tycker individerna att det är AF handläggare som är seg - men som har för lite tid att göra det som individen själv kan göra.

 

[Wingates]

En del av din situation verkar bero på att du förväntar dig att någon annan ska göra saker åt dig.
I mina ögon är det en självklarhet att man själv söker praktik (eller, om man är i den situtationen, jobb) och liknande.

Som du formulerar dig ser det ut som om du tycker att det är en uppoffring från din sida att själv söka praktikplats.

Du behöver nog vara lite mer aktiv själv än du varit hittills.

Jag har sett att du till del ändrat uppfattning, och jag tycker att det mesta du skriver verkar vettigt.
Dock behöver du fundera på din egen roll i situationen: du har överlåtit åt någon annan att fixa läkartid när du kunde ha ringt själv till psykmottagningen så snart du visste att du behövde ett LOH.
Det ser ut som om du tycker att det är någonannans ansvar att hitta en praktikplats åt dig - nej, du behöver vara aktiv själv och helst utan att bli påmind och påtjatad.
Det är klart att det går sakta inom sjukvården och FK och AF: många människor agerar som du, vilket gör att mycket tid går åt inom dessa verksamheter för att göra sådant som "klienten" själv kunde och nog borde göra.
Många personer som går hos AF är lite inaktiva att själva ta initiativ till att söka både jobb och praktikplatser, då blir det handläggaren som får lägga väldigt mycket tid på varje individ och då tycker individerna att det är AF handläggare som är seg - men som har för lite tid att göra det som individen själv kan göra.

Fast just när det gäller AF så tycker jag de ganska ofta sätter käppar i hjulen på folk. Jag har ett flertal vänner som ordnat saker själva (med praktikplats etc) men som sedan inte får börja för det ska gå någon lång väg i systemet innan. Så vad hjälper det att man fixar saker själv då? Fö. kan jag tycka att har man inte varit ute i arbetslivet på länga pga sjukdom så borde det vara AF jobb att fixa praktikplats, det är liksom inte helt enkelt om man kommit ur den svängen.
Hade även en vän som höll på att bli av med sin a-ersättning för att hon inte jobbade några dagar, problemet var bara att praktikplatsen var stängt - men det kvittade tydligen.

Den korta tid jag var arbetslös efter gymnasiet var jag lite hos AF, och aldrig mer säger jag, fick noll och intet förtroende för dem (även om handläggarna verkade trevliga). Ordnade arbete själv, då jag fick typ noll hjälp av dem.

 

[sjoberga]

Fast just när det gäller AF så tycker jag de ganska ofta sätter käppar i hjulen på folk. Jag har ett flertal vänner som ordnat saker själva (med praktikplats etc) men som sedan inte får börja för det ska gå någon lång väg i systemet innan. Så vad hjälper det att man fixar saker själv då? Fö. kan jag tycka att har man inte varit ute i arbetslivet på länga pga sjukdom så borde det vara AF jobb att fixa praktikplats, det är liksom inte helt enkelt om man kommit ur den svängen.
Hade även en vän som höll på att bli av med sin a-ersättning för att hon inte jobbade några dagar, problemet var bara att praktikplatsen var stängt - men det kvittade tydligen.

Den korta tid jag var arbetslös efter gymnasiet var jag lite hos AF, och aldrig mer säger jag, fick noll och intet förtroende för dem (även om handläggarna verkade trevliga). Ordnade arbete själv, då jag fick typ noll hjälp av dem.

En handläggare har mängder av klienter som ska hanteras och 8h varje vardag . En individ har bara sig själv och 24h varje dag. Det säger sig självt att tiden för att ordna nåt finns i mycket större utsträckning hos individen. Alltså går det långsamt, om man inte tar itu med det själv.

Från arbetsgivarhåll, om man nu vill ha praktik som ger chans till nåt jobb, så är chansen 100-falt större om individen söker intresserad direkt än att det är något som ordnas genom förklädet handläggaren. Redan där har man hamnat på minuspoäng.

Så jag tycker AFs roll är att stödja individen att ta itu med sin sysselsättning och endast i undantagsfall hålla på och curla genom att ta fram färdiga paket. Det håller ändå inte.

 

[Okantnamn]

En del av din situation verkar bero på att du förväntar dig att någon annan ska göra saker åt dig.
I mina ögon är det en självklarhet att man själv söker praktik (eller, om man är i den situtationen, jobb) och liknande.

Som du formulerar dig ser det ut som om du tycker att det är en uppoffring från din sida att själv söka praktikplats.

Du behöver nog vara lite mer aktiv själv än du varit hittills.

Jag har sett att du till del ändrat uppfattning, och jag tycker att det mesta du skriver verkar vettigt.
Dock behöver du fundera på din egen roll i situationen: du har överlåtit åt någon annan att fixa läkartid när du kunde ha ringt själv till psykmottagningen så snart du visste att du behövde ett LOH.
Det ser ut som om du tycker att det är någonannans ansvar att hitta en praktikplats åt dig - nej, du behöver vara aktiv själv och helst utan att bli påmind och påtjatad.
Det är klart att det går sakta inom sjukvården och FK och AF: många människor agerar som du, vilket gör att mycket tid går åt inom dessa verksamheter för att göra sådant som "klienten" själv kunde och nog borde göra.
Många personer som går hos AF är lite inaktiva att själva ta initiativ till att söka både jobb och praktikplatser, då blir det handläggaren som får lägga väldigt mycket tid på varje individ och då tycker individerna att det är AF handläggare som är seg - men som har för lite tid att göra det som individen själv kan göra.

Ända jag förväntar mig är stöd och vägledning vilket man har rätt till när man mår dåligt och det är något jag inte fått. Sen så är det sagt att min KP ska hålla i vissa saker som kontakt med läkare och den biten. Handlar inte om att jag vill bli curlad med alla. Jag gör min del för att försöka förbättra mitt mående utan hjälp från vården då jag inte får nån hjälp.
Ang praktik. Jag blev för ett par år sedan satt i en grupp som skulle hjälpa oss med praktik. Från att fk bestämde det så tog det en vecka och sen hade jag börjat i gruppen. Dom är snabba när dom vill... Jag mådde vid den tiden väldigt dåligt och sa att jag inte var redo. Men jag gick ändå på gruppen och fick en praktikplats som jag verkligen kämpade med en månad innan mitt mående kraschade totalt. Jag sa redan i vintras att jag var intresserad av att vara med i en liknade grupp igen och dom skulle kolla upp det. Men det har inte hänt nå på den fronten så jag tog tag i det själv. Men nu 4-5 månader senare har det fortfarande inte hänt nå. Så vad mer kan jag göra?

 

[Okantnamn]

En handläggare har mängder av klienter som ska hanteras och 8h varje vardag . En individ har bara sig själv och 24h varje dag. Det säger sig självt att tiden för att ordna nåt finns i mycket större utsträckning hos individen. Alltså går det långsamt, om man inte tar itu med det själv.

Från arbetsgivarhåll, om man nu vill ha praktik som ger chans till nåt jobb, så är chansen 100-falt större om individen söker intresserad direkt än att det är något som ordnas genom förklädet handläggaren. Redan där har man hamnat på minuspoäng.

Så jag tycker AFs roll är att stödja individen att ta itu med sin sysselsättning och endast i undantagsfall hålla på och curla genom att ta fram färdiga paket. Det håller ändå inte.

Arbetsgivaren vill att det ska gå genom af i det här fallet. Redovisa gärna vad jag har fått för stöd och curling från dom? Fk kontaktade dom i juni. I oktober hade vi möte, jag, fk och af. Jag kan enligt af inte börja innan januari. Fast af sa i somras att det vore bra om jag började så fort som möjligt. Det enda af behöver göra är att boka tid med arbetsgivaren och mig. Af har inte hört av sig till arbetsgivaren alls. Det är bara jag som har kontakt med denne. Jag har fått börjat när jag vill sen i somras men kan inte pga af. Som sagt jag sköter mina delar och gör det som förväntas med får inget uppmötande alls.

 

[stjarnhimmel]

Arbetsgivaren vill att det ska gå genom af i det här fallet. Redovisa gärna vad jag har fått för stöd och curling från dom? Fk kontaktade dom i juni. I oktober hade vi möte, jag, fk och af. Jag kan enligt af inte börja innan januari. Fast af sa i somras att det vore bra om jag började så fort som möjligt. Det enda af behöver göra är att boka tid med arbetsgivaren och mig. Af har inte hört av sig till arbetsgivaren alls. Det är bara jag som har kontakt med denne. Jag har fått börjat när jag vill sen i somras men kan inte pga af. Som sagt jag sköter mina delar och gör det som förväntas med får inget uppmötande alls.

Kan det handla om att du är i en åtgärd nu som måste ta slut först?

 

[Okantnamn]

Kan det handla om att du är i en åtgärd nu som måste ta slut först?

Vad menar du?

 

[mandalaki]

En handläggare har mängder av klienter som ska hanteras och 8h varje vardag . En individ har bara sig själv och 24h varje dag. Det säger sig självt att tiden för att ordna nåt finns i mycket större utsträckning hos individen. Alltså går det långsamt, om man inte tar itu med det själv.

Men titta vad TS berättar. Det funkar ju inte. Det fastnar i byråkratin.

 

[stjarnhimmel]

Vad menar du?

Ja du skriver ju själv att du eventuellt blir utförsäkrad i december och att du hade någon aktivitet nu?
Har du inte frågat varför?