Sv: Årgång 2011 del 5
*KL*
Så har då lilla W gjort omvärldspremiär. Med den äran! Och den dag jag vill sälja honom, så han blir inte svårsåld, han är (som uppmärksamma hör på filmen) självsäljande
Söt som socker och charmar brallorna av alla han träffar. Hehe...
W har inte åkt en meter sen jag köpte honom som åring, då var han sådär imponerad att gå in i någon låda. Så jag tog god tid på mig. I onödan, han nosade lite, provstampade rampen, gick halvvägs in, nosade lite och gick sen in. Således liten unghingst lastad av matte helt själv på ungefär 3.5 minuter. Lite läskigt när jag stängde men inte värre än så. Åkte jättefint - hade antagligen fullt upp med att balansera.
Väl utanför var då frågan hur han skulle bete sig, och hur många kulor han skulle ha förmånen att ha i behåll nästa vecka. Han var rätt ohörsam initialt, men inte hingstigt ohörsam utan som de små kan vara i stora världen när det är massa andra hästar och massor att fokusera på. Som är roligare än att fokusera på matte. Men han var talbar. Han var rätt högljudd, jag tror samtliga i kommunen noterade att "Wiskey har anlänt till Upplanda!". Mest troligt var de lomhörda med. I början gnäggade han mest (om än skrikigt), ropade. Sen fann han en mycket snygg brun häst av modell större (jag vet inte om det var ett sto, det var täcke på, men kan ju gissa) som han blev hjälplöst förälskad i. Hen verkade inte oäven. Så de stod och skrek åt varandra, och då kom det en del basröst och hingstmuller från lilla herrn som inte visste till sig hur himla cool han var. Skaftade inte ut och höll sig hyfsat i skinnet. Började stegra på stället för sig själv, men två välplacerade spörapp på bringan senare så la han ner de ideerna. Men pratsam var han, och att han vet att han är hingst gör han. Mycket basröstsmummel och en hel del hemmagjord passage. Men talbar och hyfsat hörsam, så stora A i betyg.
Ridhus var inget konstigt, inte målade bommar heller. Men det fanns mysigt grus i det, helt oemotståndligt mysigt grus. Jag hindrade honom först men sen insåg jag att det var bara låta honom rulla. Och det gjorde han, både en och tre gånger. Vad gäller själva löshoppningen så dels var han trött redan innan, det tar på krafterna att i dryga halvtimmen impa på brudar, och dels blev det VÄLDIGT varmt i all päls. Så bjudningen var sådär. Dessutom hade de behövts mer piskförare, milt sagt. Men - hoppa kan han, från stillastående till och med. Och något jag uppskattade STORT att se är att han stoppar inte! Hur fel han än kommer, om han så kommer helt i botten, så han hoppar. DET är bra.
Vi korrigerade avståndet mot slutet, han kom ofta för nära andrahindret. Höjdmässigt så tror jag han kommer hoppa bättre när det blir lite högre. Det är ganska tydligt att han inte bryr sig så hemskt i dem på höjden det är, och skuttar snarare än hoppar över. Men det var ju ffa miljöträningen den här gången.
Inga problem lasta själv hem heller (däremot stökade han innan vi började åka), och inte heller lasta ur själv hemma. Men jag vet en kille som kommer sova mycket gott ikväll. Och som förhoppningsvis torkat imorgon, var fortfarande blöt av svett när vi kom hem så fick gå ut utan täcke. Jag kommer ångra det imorron.
Film av fancluben kommer, den strular lite.
