Arabiska Fullblod

[Aliah]

https://www.facebook.com/video.php?v=10205186191357433

 

[Lavinia]

Idag var vi på klinik och hos hovslagaren.

Fina fröken lastar sig själv numera :-), så skönt! Hon har grisat ner sig nåt otroligt senaste dagarna, så jag fick skämmas för min gulbrunskimmelskäck med rosa och blå inslag.

Veterinären tyckte hon såg bättre ut än nånsin- men visst är hon lite knackig i bak och fram. Vi röntgade haser och knä- inga cystor och spatten har inte blivit värre. Eftersom hästan blir bättre och bättre är rådet att fortsätta rida som vi gör. :-)

Sen hovslagaren- hålväggen är nästan helt borta nu och eftersom fina fröken blivit röntgad(drogad) var hon snäll att sko.

Så nu är det bara att rida vidare och öka belastningen gradvis, men först 2 veckors semester då medryttare och @Heulwen tar han om Omman.

/Lavinia, glad idag!

 

[Cornelia]

Det är så härligt att läsa om att du och din fina tjej är på rätt väg nu, Lavinia!
Hoppas det fortsätter så!
Helt vit häst är kul nu, kan jag säga.... Jag har BILDBEVIS på att Plannja kan vara alldeles kritvit, men mycket lera har gnuggats in i hårrötterna sen dess....

Här är hon i alla fall vit ....

 

[Lavinia]

Jag tror aldrig Omman kommer få den där vita färgen... *suck* *avundsjuk*

/Lavinia

 

[SiZo]

Jag tror aldrig Omman kommer få den där vita färgen... *suck* *avundsjuk*

/Lavinia

Jag kan trösta dig med att det säkerligen inte är en dusch som ligger bakom den vitheten, snarare typ 3 :P

 

[Cornelia]

Hahahahaha, Kimmis, och möjligen en tvåa framför trean.... Kan säga att jag inte var ansvarig för förvandlingen till vacker vit lady, jag lämnade glatt och lyckligt över det hela till dem som kan det bättre än jag!

 

[SiZo]

Hahahahaha, Kimmis, och möjligen en tvåa framför trean.... Kan säga att jag inte var ansvarig för förvandlingen till vacker vit lady, jag lämnade glatt och lyckligt över det hela till dem som kan det bättre än jag!

Gissar att det var Sanna som fick äran?
Hon brukar duscha dem efter varje träningspass i princip :P Vattenvana är de när de kommer därifrån iaf

 

[Aliah]

 

[Aliah]

Det är så härligt att läsa om att du och din fina tjej är på rätt väg nu, Lavinia!
Hoppas det fortsätter så!
Helt vit häst är kul nu, kan jag säga.... Jag har BILDBEVIS på att Plannja kan vara alldeles kritvit, men mycket lera har gnuggats in i hårrötterna sen dess....

Här är hon i alla fall vit ....

Fin hon är o viiiit..

 

[Tussinussen]

Ja, jag tror också att det handlar till stor del om att de lär sig att lita på sina människor. Araber tänker mycket och känner mycket!

Jag tror också att mycket hänger på det. Jag har gjort en lång resa med Moona - när jag köpte henne reagerade hon på minsta lilla grej och tyckte att det var så läskigt att rida ut med mig att jag höll på att inte kunna lämna stallplan, och när vi väl kom iväg var det minst ett storbråk på varje ridtur om att gå förbi något. Men nu - ikväll t ex ville jag jogga på våran stora gräsmatta eftersom det är hårt o fruset överallt annars. Det innebär att man går nerför den halkiga branta asfaltnerfarten, runt hela huset på en stengång, förbi tvättlinorna och träd, över/genom högar med hopkrattade lov som vi inte hann släpa bort, och ut på gräsmattan. Hon har varit där på sommaren men aldrig på vintern och aldrig i beckmörker, och jag tänkte hur ska det här gå...ja hon blåste och tittade men det krävdes bara ett litet "det är ingen fara tjejen, gå du bara" från mig så gick hon. Det hade hon aldrig gjort i början - jag hade inte ens försökt. Hon tyckte inte att jag dög som "boss" i början, hennes förtroende har jag fått jobba mig till.

Nu har vi köpt ett Gotlandsruss till Alice - vi hämtade hem honom i söndags och hon har ridit 2 ggr. Igår red vi ut för första gången, och även om han är såld som skitsnäll toppenbarnponny o allt vad det heter så känner man ju inte en ny häst, vet inte hur den reagerar på nya omgivningar med en ny ryttare, så jag har järnkoll hela tiden och viker inte en tum från hans sida. Jag får så klart för mig hur otroligt mycket jag litar på Moona - när Alice rider henne är jag kolugn....

Ikväll stod vi utanför Moonas box med gallret öppet och när Alice stod o borstade Athoz (russets) svans sträckte Moona fram nosen och snusade länge länge länge på henne....Alice var så förtjust att hon inte visste vart hon skulle ta vägen Älskar min lilla häst så att det gör ont

 

[Tussinussen]

Det är så härligt att läsa om att du och din fina tjej är på rätt väg nu, Lavinia!
Hoppas det fortsätter så!
Helt vit häst är kul nu, kan jag säga.... Jag har BILDBEVIS på att Plannja kan vara alldeles kritvit, men mycket lera har gnuggats in i hårrötterna sen dess....

Här är hon i alla fall vit ....

Hon är så vacker din Plannja!

 

[kryddelydd]

Där ser jag vad jag förhoppningsvis har att se fram emot.

Hahahahaha, Kimmis, och möjligen en tvåa framför trean.... Kan säga att jag inte var ansvarig för förvandlingen till vacker vit lady, jag lämnade glatt och lyckligt över det hela till dem som kan det bättre än jag!

 

[kryddelydd]

Oj, Tussinussen, så tittig som du beskriver, är verkligen inte Pikat ens nu.
igår fick han sin första vinter-ridtur, lite vit snö som var frusen på toppen. Krasade fint. Dessutom is/snöbark på trädens grenar och jag har några lågt hängande grenar över uppfartsvägen, som skrapar min rygg när jag rider under dem (böjer mig alltså fram över hästens hals eftersom jag varit för lat för att såga bort dem och jag vill inte ha dem i ansiktet). Knasigt skrivet.
Hur som helst, otäckt var det med skrapande ljud, otäckt med skarpa skuggor och därmed spända steg i skritten. Väntade rätt länge med traven så han hann komma ihåg att jag är OK att släpa på, därefter egentligen inga problem.
Rådjuret som hoppade över vägen i skymnigen, stannade han för. Bra reaktion.
Skolbussen vi skulle möta fick jag lätt ångest över - han är trafiksäker för vanliga bilar men större fordon är jag inte lika säker på. Jag hoppade därför av och ställde mig mitt på vägen. Chaffisen uppmärksammade i god tid och saktade ner, så jag gick ut på vägkanten där jag ska hålla mig, och mötet gick väldigt lugnt och fint tillväga.
Galoppera vågade jag också, trots att han var lite spänd, och det gick också problemfritt.
Jag är nöjd och glad - och måste testa mig fram i hur "normalt" jag ska våga rida när hästen är lite tittig och spänd.
Jag brukar vilja normalisera och avdramatisera så mycket som möjligt och det verkar ju fungera även med Pikat. Tittig men inte okontrollerbar.

 

[Tussinussen]

Oj, Tussinussen, så tittig som du beskriver, är verkligen inte Pikat ens nu.
igår fick han sin första vinter-ridtur, lite vit snö som var frusen på toppen. Krasade fint. Dessutom is/snöbark på trädens grenar och jag har några lågt hängande grenar över uppfartsvägen, som skrapar min rygg när jag rider under dem (böjer mig alltså fram över hästens hals eftersom jag varit för lat för att såga bort dem och jag vill inte ha dem i ansiktet). Knasigt skrivet.
Hur som helst, otäckt var det med skrapande ljud, otäckt med skarpa skuggor och därmed spända steg i skritten. Väntade rätt länge med traven så han hann komma ihåg att jag är OK att släpa på, därefter egentligen inga problem.
Rådjuret som hoppade över vägen i skymnigen, stannade han för. Bra reaktion.
Skolbussen vi skulle möta fick jag lätt ångest över - han är trafiksäker för vanliga bilar men större fordon är jag inte lika säker på. Jag hoppade därför av och ställde mig mitt på vägen. Chaffisen uppmärksammade i god tid och saktade ner, så jag gick ut på vägkanten där jag ska hålla mig, och mötet gick väldigt lugnt och fint tillväga.
Galoppera vågade jag också, trots att han var lite spänd, och det gick också problemfritt.
Jag är nöjd och glad - och måste testa mig fram i hur "normalt" jag ska våga rida när hästen är lite tittig och spänd.
Jag brukar vilja normalisera och avdramatisera så mycket som möjligt och det verkar ju fungera även med Pikat. Tittig men inte okontrollerbar.

Sådär, precis som du beskriver, har Moona varit. Det som hon var "rädd" för i början var saker som hon egentligen inte bryr sig om, typ parkerade släpvagnar, bussen, hund som sprang efter staketet o skällde, läskiga rötter på skogsstigar, mm. Min poäng var att hon är den sortens häst som vill känna förtroende för ryttaren, och i början hade hon noll förtroende för mig - jag kämpade fortfarande med mina rädslor när jag skaffade henne och det kände hon nog av. Det började fungera för Moona o mig när jag insåg att jag måste ta itu med mig själv innan jag kunde kräva något av henne.

Nu är hon näranog stallets lugnaste häst, och vi rider ut på ställen där ingen annan i stallet vågar rida. Rider man med någon annan och den andra hästen blir rädd för något är hon den som liksom himlar med ögonen och går. Det hade jag aldrig trott om henne i början.

Det handlar om att testa o lära känna, precis som du säger.

 

[Aliah]

Vad tror ni, skall vi få till en fin ridhäst av denna med?

 

[Cornelia]

Oj, ja, det lär bli en jättefin ridhäst!
Ser ut att koncentrera sig på sin uppgift!
Hur hög är hon nu?

 

[Aliah]

Oj, ja, det lär bli en jättefin ridhäst!
Ser ut att koncentrera sig på sin uppgift!
Hur hög är hon nu?

Jag hoppas på det! Jag har inte mätt henne men gissar på att hon är strax under 150 ungefär

 

[SiZo]

Vad tror ni, skall vi få till en fin ridhäst av denna med?

Nä, jag tror aldrig det kommer bli nåt av den där... Skicka den till mig så tar jag hand om henne

Så trevligt att hon är så lugn och tillitsfull! Bra jobbat!

 

[Cornelia]

Som Pasja i storlek då- tog mig äntligen för att mäta henne, och hon är ca 150 nu. Fast hon ser mycket större ut! Hon är så maffig och är av gedigen ridhästmodell, och det får henne att se betydligt större ut. Som mamma Plannja, som är ganska liten, men utan problem bär upp ryttare på 170 cm utan att de ser för stora ut. Hon är också av fin ridhästmodell, med bra halsansättning och bra sadelläge.
Tror att Pasja har rörelser till tusen, men hon är av den lite lata sorten, så det är svårt att få se dem. Har börjat lite smått med "inhängning" på henne. Är rätt seg så här års, blir inte mycket gjort med hästarna....

 

[Tempen]

Jag är också igång med att sitta in unghäst! Centella är tre år i januari och nu börjar jag hitta på lite hyss med henne. Hon är dock modell giraff, när jag går ut och promenerar med henne kilar grimskaftet rakt upp i luften... Jag känner mig som en liten tomte brevid henne!
Hon är strax över 160 (når mig strax över näsan) och har låååång hals med ett pyttelitet huvud på högt upp bland molnen. I hagen är hon min allra fulaste häst, men i det ögonblick man tar i henne förvandlas hon till min finaste! Jag hör mig själv säga "du är min finaste häst" till henne ofta!