Sv: Arabavel 2009/2010 forts
Carina vet säkert väldigt väl att fölisar sparkas utan varning
men Carina är hemma i sitt eget stall och fokuserad på DNA-prov. Sura fölungar som inte vill bli av med svansen och tänker försvara den med näbbar och klor fanns nog inte riktigt i hennes huvud då.
I ett främmande stall och med okänd häst hade hon säkerligen följt säkerhetsföreskrifterna för tagelryckning på sura föl.
Ja, det är lätt att bli hemmablind. Särskilt som det gällde en fölunge som varken före eller efter detta tillfälle
någonsin sågs sparka överhuvudtaget. Men rädda och överraskade fölungar kan sparka utan förvarning. Lillebror, året därpå, var däremot en liten slyngel.
Han var yngst i den årgången, född ett par månader efter de andra fölen, och alla hästarna såg med milt överseende på hans påhitt. Jag såg honom, en månad gammal, gå fram till ett av stona (inte mamma), backa upp mot henne, ge henne en ordentlig spark rakt i bringan och sedan snabbt rusa därifrån. Stoet stod bara förvånat kvar, förmodligen utan att komma på vad hon skulle göra med en sådan fräckhet. Resultatet blev att det dröjde ett helt år innan vår gamla ponny bestämde sig för att ta ur honom hans uppfattning om att det var han som var kung i hagen.
Själv hade jag inga problem alls med honom. Jag såg ju vad som hände i flocken och höll honom i herrans tukt och förmaning under hela uppväxten, så
mig försökte han aldrig något med. Däremot lekte han med två kaxiga sextonåriga tjejer, med "
massor av unghästvana", en gång, så att de aldrig vågade komma tillbaka. Bara för att han kunde. Han var fenomenal på att läsa folk. Aldrig elak, bara full av bus.
Men det blev "häst" av honom också. Idag, tre år senare, följer han sin nya matte som en hundvalp. Hon kan till och med släppa honom lös i skogen när de tar fikapaus och hon får beröm från alla de möter att han är det mest väluppfostrade de någonsin sett i hästväg.
Jag kan berätta om ett annat tillfälle också. Ovanstående föls mamma är det mildaste och mest respektfulla du kan tänka dig. Har alltid koll på var hon sätter sina fötter och tar hand om kattungar, barn och hundvalpar på samma självklara sätt som sina föl. En mörk vinterkväll skulle jag och dottern, 9 år, ta in hästarna. Dottern gick förbi detta sto för att hämta sin ponny som stod en bit bort. Precis när hon passerade stoets bakben, så halkar hon omkull på en isfläck och åker in under hennes svans. Stoets reflexmässiga spark passerade hennes huvud med några centimeter.
Olyckor kan
alltid hända när man har med hästar att göra. Jag läste en beskrivning av hästen någonstans som "
500 kg muskler, sex gånger människans reaktionshastighet, hjärna som ett hönsägg och 100 % styrd av instinkter". Det måste man komma ihåg.
Carina på Silver Arabians