Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??
Kände verkligen så inför min första förlossning.
Gjorde väldigt lite mental förberedelse och så blev det också så att allt blev kaos, jag hade noll kontroll kände jag.
Inför min andra förlossning förberedde jag mig mycket mentalt, avslappningsskivor och peppningar.
Under den förlossningen hade jag full kontroll under i stort sett hela, de gånger jag började förlora fotfästet hade jag en superbra barnmorska som tog mig tillbaka.
Smärtan, det finns effektiv smärtlindring idag, EDA är suveränt säger de som fått det.
Själv hann jag inte med det utan hade första gången bäckenbottenbedövning, som inte funkade plus lustgas.
Andra gången fick jag morfin för att kunna få vila lite, funkade utmärkt, tog bort topparna och sen då även lustgas.
Sen är det faktiskt så att så fort barnet är ute glöms den värsta smärtan bort.
Vid min första förlossning hände ju det jag var rädd för, kaoset, utelämnandet, smärtan som jag -för att jag fick panik- inte kunde kontrollera osv osv, men det var ÄNDÅ värt varenda sekund.
Den smärtan glömmer jag aldrig.
Vid andra förlossningen där jag var mer förberedd (och bättre bm), ja där kommer jag inte ens ihåg att jag hade ont!! Jag vet ju att jag skrek, det kommer jag ihåg, men inte kommer jag ihåg smärtan alls!
Vi skrattade och skämtade oss igenom hela förlossningen också för den delen.
Vid en förlossning ska man vara koncentrerad, och det BLIR man, jag hade inte velat ha massor av folk inne på rummet, det kan man också neka -om det inte blir något akut då förståss- så i de allra flesta fallen är det bara en bm ev en sköterska inne.
Känner mig betydligt mer utelämnad vid en vanlig gynundersökning....
Och, det ÄR värt allt slit!!